Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer.... filosofi.... det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....
Moderaternas riksvalvaka september 2002.
Det skulle inte bli en trevlig kväll för partiets politiker. Det visste varje människa som var där. Moderaterna hade senaste veckorna rasat i opinionsmätningar från ca 22 % till 18 % i de sista opinionsmätningarna.
Strax efter vallokalerna stängdes 20.00 avslöjades valprognosen på TV-skärmen i lokalen. Säkert har det varken förr eller senare blivit så tyst hos ett svenskt riksdagspartis valvaka. Valprognosen antydde att m hade fått drygt 15 % (ett resultat som visade sig stämma väl när rösterna var räknade).
Men tystnaden bröts av en sak. En kvinnlig m-politiker tappade sitt vinglas när valenkäten publicerades. Den här bloggposten handlar inte om partipolitik, jag har som bekant haft flera konflikter med Moderaterna.
Vi måste tala öppet om psykisk ohälsa.
Men ibland känner jag mig som den där moderata kvinnan som tappade sitt vinglas. Att släppa allt, bokstavligen. Jag är nu i en allvarlig depression. När Jimmie Åkesson tillfälligt lämnade politiken p.g.a. samma problem publicerade jag en bloggpost om det. Att håna Åkesson (sd) för hans depressioner är skamligt.
Vi måste tala mer öppet om psykisk ohälsa. Det är ett folkhälsoproblem. I synnerhet bland unga. Att unga pojkar, flickor och transpersoner ska vänta månad efter månad innan de får hjälp av Barn- och ungdomspsykiatrin är inget annat än skamligt. Jag har själv sedan jag var ung medicinska depressioner, om min öppenhet kan hjälpa någon annan har det varit till nytta.
Iris Robinsson, som var parlamentsledamot för nordirländska högerpartiet Dup lämnade politiken 2010. Robinsson var ökänd för sin homofientlighet. Hon kallade homosexualitet för en "abnormitet" och en "mental sjukdom" som kunde bli "botad". Den konservative gaybloggaren Iain Dale publicerade trots det en generös och värdig kommentar.
1941 gjordes en brittisk propagandafilm, en variant av Röda nejlikan. Han reste till Berlin när andra världskriget höll på som värst. Han försökte få fångar fria från tyska koncentrationsläger, konstaterade till sist att det inte lyckades, blev avslöjad som "brittisk spion" och blev jagad genom Tyskland. I sista stund lyckades han fly över gränsen till det neutrala Schweiz. I slutscenen av filmen så säger han, vänd mot Tyskland. "I´ll be back"
I många länder i världen är det folk som har det tufft. Som är fängslade för att de jobbar för HBT-rättigheter. Men, jag hoppas att de säger som Röda Nejlikan. Och som jag själv gör.
"I´ll be back".
Men tystnaden bröts av en sak. En kvinnlig m-politiker tappade sitt vinglas när valenkäten publicerades. Den här bloggposten handlar inte om partipolitik, jag har som bekant haft flera konflikter med Moderaterna.
Vi måste tala öppet om psykisk ohälsa.
Men ibland känner jag mig som den där moderata kvinnan som tappade sitt vinglas. Att släppa allt, bokstavligen. Jag är nu i en allvarlig depression. När Jimmie Åkesson tillfälligt lämnade politiken p.g.a. samma problem publicerade jag en bloggpost om det. Att håna Åkesson (sd) för hans depressioner är skamligt.
Vi måste tala mer öppet om psykisk ohälsa. Det är ett folkhälsoproblem. I synnerhet bland unga. Att unga pojkar, flickor och transpersoner ska vänta månad efter månad innan de får hjälp av Barn- och ungdomspsykiatrin är inget annat än skamligt. Jag har själv sedan jag var ung medicinska depressioner, om min öppenhet kan hjälpa någon annan har det varit till nytta.
Iris Robinsson, som var parlamentsledamot för nordirländska högerpartiet Dup lämnade politiken 2010. Robinsson var ökänd för sin homofientlighet. Hon kallade homosexualitet för en "abnormitet" och en "mental sjukdom" som kunde bli "botad". Den konservative gaybloggaren Iain Dale publicerade trots det en generös och värdig kommentar.
.... I have had my differences with Iris Robinson. But it is a great shame that chronic depression has forced her to announce she will be standing down from parliament at the next election...."I´ll be back".
1941 gjordes en brittisk propagandafilm, en variant av Röda nejlikan. Han reste till Berlin när andra världskriget höll på som värst. Han försökte få fångar fria från tyska koncentrationsläger, konstaterade till sist att det inte lyckades, blev avslöjad som "brittisk spion" och blev jagad genom Tyskland. I sista stund lyckades han fly över gränsen till det neutrala Schweiz. I slutscenen av filmen så säger han, vänd mot Tyskland. "I´ll be back"
I många länder i världen är det folk som har det tufft. Som är fängslade för att de jobbar för HBT-rättigheter. Men, jag hoppas att de säger som Röda Nejlikan. Och som jag själv gör.
"I´ll be back".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar