Yes, yes, yes!

Beslutet i USA:s högsta domstol är en "boost" för HBTQ-rörelsen i hela världen.

Visst hade jag hoppats men var inte säker på vilket beslut det skull bli. USA är "bara" ett land med drygt 300 miljoner men dess kulturella påverkan på delar av världen är betydande. Dess beslut kommer få påverkan på länder från Sydkorea till Chile.

När brittiska politiker kommenterar saker framför de ibland "I am delighted" om något de gillar. Och jag är "delighted" över högsta domstolens beslut.

Ikväll firar vi HBTQ-akvister.

Imorgon fortsätter vårt arbete emot nya framgångar.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Sd tvingas balansera mellan nya HBT-vänliga och gamla HBT-fientliga sympatisörer.

Sverigedemokraterna får fler sympatisörer. Resultaten spretar i olika mätningar - 15 % till 22 % - men som vanligt gäller att de som ger högst siffror förmodligen är de som är närmast verkligheten just för sd, det visar erfarenheten sedan tidigare val. Sd skulle förmodligen få ca 20 % om det hölls riksdagsval idag. 

Statistiken för min blogg avslöjar att antalet människor som söker information om gamla sd-relaterade bloggposter ökat betydligt senaste veckan. Det finns alltså orsak att redovisa vad partiet har för HBT-politik juni 2015.

Debatten om just Sverigedemokraterna tenderar att baseras på okunskap både bland deras anhängare och motståndare när det gäller partiets HBT-politik. Å ena sidan finns det folk som naivt tror att sd är ungefär lika HBT-vänliga som Socialdemokraterna och Moderaterna. Å andra sidan är det de som tror att partiet vill avskaffa i princip alla reformer inom området som genomförts senaste 20 åren.

Men här är fakta om vad sd tycker idag.

1. Inte för några nya HBT-reformer.

Sverigedemokraterna är inte för någon av dem. Av 11 HBT-reformer är partiet emot 6 (bl.a. att sänka åldersgränsen för juridiska könsbyten)  och tvekar om 5 andra.

2. Vill försämra samkönade pars möjligheter när det gäller adoptioner och inseminationer.

Partiet vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner som de är för) och att lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn och att alla organisationer för barns rättigheter är för nuvarande jämlika lagar. Sd skulle kunna besluta att acceptera de två reformerna (även om partiet kanske inte blir för dem)

3. För att skolan ska lära ut "kärnfamiljens betydelse"

Från sd:s budgetförslag för 2015

Skolan bör därför betona kärnfamiljens betydelse, tidigare generationers samlade kunskap och erfarenhet, den kristna etiken samt inte minst den västerländska humanismens centrala betydelse i vårt samhälle.

Om man ska betona kärnfamiljens betydelse, vad är det då man inte ska argumentera för? Att samkönade familjer är värda samma respekt som olikkönade? Det är givetvis inte något fel att bo i en kärnfamilj men det är en av flera familjetyper. Visst bör det offentliga erbjuda stöd åt de som är föräldrar till minderåriga barn och vill hålla ihop relationen. Men om det hade varit syftet med sd:s formulering hade de kunnat förklara det. Istället handlar det om att sd vill rangordna olika familjetyper.

4. Vill avskaffa Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Sd vill ta bort myndigheten DO och därmed tvinga folk som blivit diskriminerade att på egen bekostnad rättsligt driva sina ärenden utan råd och stöd från DO. Att den myndigheten finns är givetvis inte en exklusiv HBT-reform. Och det skulle kunna finnas ett nyliberalt parti som ville avskaffa DO av helt andra skäl än att arbetet emot diskriminering är oviktigt, att offentliga sektorn borde reduceras kraftigt generellt.. Men sd är ju för en stor offentlig sektor. Men i den tycker de tydligen inte DO har någon plats.

De flesta nya sd-sympatisörer har förmodligen HBT-vänliga värderingar.

Medan övriga riksdagspartier vill göra diverse förbättringar inom området och inget av dem (inte ens Kristdemokraterna idag) vill försämra politiken inom HBT-området så är situationen den exakt motsatta för Sverigedemokraterna.

Det här var enkelt för sd att försvara när partiet hade stöd av 5-10 %. Sympatisörerna var oftast folk med tydligt (ultra-) konservativa värderingar. Men svenska folket generellt är HBT-vänligt idag. Att samkönade par enligt lag kan adoptera barn är en av de mest kontroversiella reformerna. Men enligt en opinionsmätning från i våras är det bara 18 % i Sverige som är emot nuvarande jämlika adoptionslag. Bland kd:s sympatisörer är andelen 31 % och bland de som har kd som näst bästa parti (varav de flesta sympatiserar med m eller sd enligt enkäten) 34 %. Även om vi antar att bland gruppen med kd som näst bästa parti är sverigedemokrater mer konservativa än moderater är siffrorna kanske ett tecken på att det idag bara är en minoritet bland sd-sympatisörer som är emot homoadoptioner.

Mitt tips är de flesta av sd:s nya sympatisörer efter att de ökat från ca 10 % till ca 20 % inte gillar en föråldrad sunkig HBT-negativ politik. Men de vill också behålla de "gamla" ibland direkt HBT-fientliga sympatisörerna. Att hantera det blir en utmaning (för att använda ett ord som är inne idag i det politiska språket) för sd.

Livslögner.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss,

Jag hävdar att vi alla behöver våra "livslögner". Hur många av oss skulle orka leva om vi alltid letade efter sanningen i varje stund? Om vi konstaterade att en del av våra drömmar förmodligen aldrig kommer att bli förverkligade. Men en del blir förverkligade givetvis. Vi människor behöver våra drömmar. Det är en orsak till att det kulturella utbudet ofta handlar just om att drömma sig bort - om än bara för en stund.

Och det är där någonstans jag också tror att religioner kanske har startat. Det är möjligt att det inte var Gud som skapade människan - utan människan som skapade Gud. För att ge mer mening åt ett liv som oftast var tufft för tusentals år sedan. Och ibland är det ännu idag. Jag har tidigare avslöjat här att jag är en del av ett kristet kulturarv inom Svenska kyrkan. Men jag kommer nog alltid förbli en sökare. Kalla det agnostiker. Eller Christian light. Inte ens kommunistiska diktaturer har kunnat utrota religionen - de har däremot försökt ersätta den med dyrkan av kommunistiska ledare. En annan typ av Gud.

De flesta av oss vill jobba för något större än vår privata situation.

Jag bekänner mig (för att använda ett religiöst uttryck) till liberalismen som politisk ideologi. Det är det idésystem som omformat väst i en frihetlig riktning. Och som så småningom även tydligt gynnat HBTQ-rättigheter. Men en del liberaler har haft en tendens att atomisera människor. Att varje individ fattar beslut nästan som i ett vacuum. I synnerhet en del nyliberaler - själv är jag socialliberal. Men de flesta av oss människor har ett behov att ibland jobba för något större än våra egna privata intressen. Vi är en del av olika grupper.

Och vi behöver "livslögnerna" ibland. Att tala sanning är förvisso etiskt i de flesta stunder. Men sanningar som sårar andra måste inte alltid framföras. Och vi måste fortsätta drömma.

Lyssna på Beam me up (Youtube) av tyske Fancy (en av mina favoritartister)  featuring High K. Det är 1990-talsdisco så det står härliga till. Men i slutet ropar kvinnan "lie, lie". Ljug - om än bara för en stund. En lördag-natt när två kroppar möts efter besöket på ett dansställe.

Jag önskar mina bloggbesökare en bra sommar. Själv kommer jag fortsätta rapportera om nyheter och lämna recensioner. Helds HBT-nyheter tar inte semester.

HBTQ-kultur. The imitation game.

Från presentationen av The imitation game (2015).

En vinterdag 1952 tog brittiska myndigheter sig in i matematikern, krypteringsexperten och krigshjälten Alan Turings hem för att undersöka ett inbrott. Det slutar med att Turing själv arresteras och anklagas för ”grov oanständighet” och senare dömd för homosexualitet som på den tiden var en straffbar handling. Endast några få visste att de hade fängslat den främsta pionjären av den moderna datorns utveckling. Alan Turing ledde nämligen ett MI6-team bestående av en brokig skara forskare, lingvister, schackexperter och underrättelsetjänstemän med uppgift att knäcka koden till nazisternas påstått olösbara Enigmachiffer under andra världskriget - något som räddade livet på tusentals människor.

Filmen är baserad på verkliga händelser. Men i flera decennier - från 1945 och framåt - var det arbete Alan Turing och hans kolleger sysslat med strikt konfidentiellt. Att hävda att han räddade livet på tusentals människor, något som hävdas i presentationen av filmen, är inte sant för övrigt. Det beräknas - vilket framgår i filmens eftertexter - att arbetet förmodligen förkortade kriget med 2 år och därmed indirekt räddade miljontals människor från att dö.

Filmen är anpassad för att bli dramatisk.

Först bör det konstateras att The imitation game säkert inte berättar exakt vad som hände. Den är anpassad för att bli dramatisk och spännande. Och lyckas ofta med det. Benedict Cumberpatch är lysande som Alan Turing. Han förmedlar fint en människa som verkligen var komplex. Udda, envis, intelligent och sårbar men i avgörande stunder också hade en instinkt för hur projektet skulle drivas vidare.

Ska jag rikta någon kritik emot filmen är det att den är förvånansvärt försiktig (för att vara gjord idag) när det gäller att visa att Turing faktiskt var bög. Visst kommenteras det men det finns inte någon homoerotisk scen trots att Turing förmodligen träffade andra män även när han jobbade med sitt projekt. Men det är kritik i marginalen.

The imitation game är riktigt bra och jag rekommenderar den.

Trailer (Youtube) till filmen.

Vill förtydliga att när jag skriver vilket år en film är ifrån hänvisar jag till när den gjordes om den inte officiellt distribuerats i Sverige. Om den visats på bio eller släppts på DVD i Sverige anger jag årtalet för det. The imitation game är från 2014 ursprungligen men började distribueras i Sverige via bio och DVD 2015.

HBTQ-kultur. Error i cisblicken - Wendel Buster Maria Strömbeck.

Error i cisblicken (2014) är en del av ett examensarbete av Wendel Buster Maria Strömbeck. Den presenteras så här.

Serier och ett utforskande av ”cisblicken”. Wendel har myntat termen ”cisblicken” för att beskriva hur människor delas in i två kön (genus): kvinna eller man. ”Cis” betyder ”på samma sida” och ska förstås i förhållande till ”trans” som betyder ”gå över”. ”Cisnormen” används här för att beskriva den oskrivna regeln att alla människor ska identifiera sig med det kön de tilldelats vid födseln och att deras könsidentitet ska vara konstant livet igenom. Wendel har intervjuat personer med transerfarenheter och omvandlat erfarenheterna till serier som handlar om blickar på våra kroppar, hur blickar hänger ihop med våld och sexuella övergrepp, blickar på andra kroppar, exhibitionism, voyeurism och blickar som möter oss som människor.

En serie-bok bör bedömas både efter bilderna och text-innehållet. Det bästa med Error i cisblicken är inte teckningarna även om Wendel Buster Maria Strömbeck har en känsla för detaljer, i synnerhet när det gäller ansiktsuttryck. Istället är det hens förmåga att i några få serie-rutor förmedla varje berättelse som är bokens främsta tillgång. Roligast är annars storyn om cis-personer (icke-transpersoner) där perspektiven vänds och forskare granskar varför en del är cis. Och slutkommentaren blir "Men kom ihåg! På många sätt är de faktiskt som du och jag!"

Den här boken bör finnas på ställen som vill nå ut med kunskap om transpersoner.

80 % av mp-ombuden vill avvakta utredning om surrogatmödraskap.

För några veckor sedan avslöjade jag på bloggen att en motion lämnats till Miljöpartiets kongress (som pågår den här helgen) om att de ska ta ställning emot att tillåta surrogatmödraskap. Partistyrelsen yrkade avslag till motionen med hänvisning till att en utredning pågår. När kongressen tidigare idag röstade om det var det 179 (ca 80 %) ombud som stödde partistyrelsens linje medan 46 var positiva till att mp bör vara emot varje typ av surrogatmödraskap. Omröstningen betyder inte att mp tar ställning för reformen utan att partiet ska avvakta den utredning som lämnas i december.

Jag är för att tillåta altruistiskt (icke-kommersiellt) surrogatmödraskap. Alltså att den som är gravid ska få ersättning för omkostnader och förlorade inkomster. Samma attityd har Centerpartiet och Folkpartiet. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna är emot medan övriga riksdagspartier avvaktar resultatet från utredningen.

Debatt i riksdagen om s-mp-sveket emot HBTQ-asylsökande.

Robert Hannah (bilden) är öppet homosexuell och riksdagsledamot för Folkpartiet. För några veckor sedan lämnade han en interpellation till migrationsminister Morgan Johansson (s) om s-mp-regeringen planerar att starta en utredning om situationen för de som söker asyl för att de är förföljda p.g.a. sin sexuella läggning och/eller könsidentitet.

Det handlar om att både Socialdemokraterna och Miljöpartiet före riksdagsvalet 2014 lovade att de vill att en sådan utvärdering skulle göras. Men efter valet svek Socialdemokraterna. Miljöpartiet (som i sak ännu är för en sådan utredning) vek sig i förhandlingarna med det andra regeringspartiet. Något som jag här och här kommenterat. I måndags var det debatt (§ 4 i protokollet) i riksdagen om ärendet. Från Morgan Johansson svar.

Regeringen är angelägen om att Migrationsverkets utvecklings- och utbildningsarbete fortsätter. Därför innehåller regleringsbrevet för Migrationsverket 2015 ett uppdrag om rättslig kvalitet i asylärenden där hbtq-skäl åberopas. Migrationsverket granskar nu behovet av utbildningsinsatser för nya hbtq-specialister och vidareutbildning för redan verksamma specialister.

Migrationsministerns "ursäkt" är nonsens.

Det där argumentet är dock nonsens när det gäller att regeringen svikit det löfte s och mp gav före valet. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 gav den varje år Migrationsverket i uppdrag att återrapportera hur den jobbade för att förbättra rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande. Att nuvarande regeringen gjorde detsamma i december förra året var alltså inget nytt. Robert Hannah kommenterade bl.a. följande.

Jag är mycket väl medveten om att alliansregeringen inte tillsatte en utredning. Men vi var fyra partier varav två partier inte ville tillsätta en utredning. Folkpartiet och Centerpartiet ville tillsätta en utredning.... Det är svårt att förstå vad det finns för opposition inom Socialdemokraterna eller Miljöpartiet för att inte tillsätta en utredning. Jag såg fram emot att få vara en del av en expertgrupp eller som en del av en utredning inom riksdagens eget mandat och kan över huvud taget inte fatta varför ni har ändrat åsikt i den här frågan. Jag är själv en av de experter som Migrationsverket använder sig av för att höja sin kompetens och anser mig själv inte vara tillräcklig för att det ska bli en rättssäker tillämpning.

Folkpartiet tvekade före valet om en utvärdering.

Det är positivt att Robert Hannah är personligt engagerad. Han har dock fel när det gäller när hans parti blev för en utvärdering. Från en artikel i Svenska dagbladet augusti 2014 efter att Centerpartiet då som första parti blivit för en utredning om HBTQ-flyktingar.

I regeringens hbtq-strategi, som presenterades i januari i år, ingår ingen ändring av utlänningslagen. Hbtq-minister Erik Ullenhag vill först se över tillämpningen av den befintliga lagstiftningen – inte göra en översyn av lagstiftningen i sig. Steg ett handlar om det Migrationsverket jobbar med, att öka deras hbtq-kompetens. Erik Ullenhag, hbtq-minister – Jag vill se över tillämpningen av lagstiftningen och vid behov ändra den för att säkerställa att hbtq-personer som söker skydd får det. Det är steg två. Steg ett handlar om det Migrationsverket jobbar med, att öka deras hbtq-kompetens, säger Erik Ullenhag.

Det är främst s och mp som ensamma har ansvaret att hålla sina löften.

Efter att Folkpartiet hamnat i opposition tog de dock ställning för en utvärdering i sin HBTQ-motion hösten 2014. När sedan ärendet behandlades i riksdagen i våras var det dock bara fp och Vänsterpartiet som stod kvar vid att en utredning bör göras. Även c röstade med majoriteten trots att de senare förklarat att de i sak ännu är för reformen.

Hade det inte varit så allvarligt i sak - det handlar faktiskt om människors möjlighet att få en rättssäker prövning vid asyl - hade det nästan varit komiskt hur flera partier betett sig. Men oavsett att varken c eller fp varit konsekventa om det här senaste åren fråntar det på inget vis Socialdemokraterna och Miljöpartiet från deras gemensamma svek.

Ett löfte är ett löfte.

HBTQ-kultur. Sex för Guds skull - Anton Geels och Lena Roos.

Anton Geels och Lena Roos är redaktörer för Sex - för Guds skull (2010). Från förlagets presentation av boken.

Sexualitet, erotik och religion är ämnen som angår oss alla. Ibland ställs de i motsats till varandra: sex och erotik är världsligt medan religion tillhör en andlig sfär. Men så är det naturligtvis långt ifrån alltid – tänk bara på den passionerade erotiska poesi som finns i världens religioner, från sumeriska dikter till Höga visan i Bibeln och persisk kärlekslyrik. I Sex – för Guds skull diskuteras bland annat olika religioners syn på kroppen och föreställningar om sex före äktenskapet, homosexualitet och celibat. På vilka sätt har världsreligionerna satt upp gränser för att kontrollera sexualiteten? Författarna tar också upp frågan om sakral sexualitet som en spegling av den gudomliga världen och ger exempel på attityder till sexualitet inom nya religiösa rörelser. Sex – för Guds skull vänder sig till studerande i religionsvetenskap, sexologi, antropologi och etnologi. Boken är också av intresse för den som i sitt yrke behöver kunskap om olika religioners inställning till sex och erotik, till exempel journalister, socionomer och vårdpersonal.

I teorin skulle det här kunna vara en mycket intressant bok. Den handlar om attityder till sexualitet inom judendomen, kristendomen, islam, hinduismen, buddismen och några "alternativa religioner". Något förvånande är forn-nordiska religioner inte med i den sistnämnda kategorin trots att boken är från Sverige. I varje kapitel finns också med de ofta skiftande värderingar som finns inom en viss religion när det gäller samkönade relationer. Även attityder till det vi idag kallar transpersoner är med i några delar.

Mycket har hänt senaste decennierna.

Problemet när det gäller att avslöja acceptansen för homorelationer är att dokument från religiösa föreningar som det hänvisas till ofta är från 1990-talet. Och som bekant har attityderna förändrats dramatiskt hos många senaste 15-25 åren. Visst finns det en del uppföljningar vad som hänt efteråt men det blir trots det en brist.

Det här är studentlitteratur och det blir också tydligt. Det måste inte vara fel för övriga intresserade. Men sista kapitlet i boken är bara för rörigt. Ironiskt nog är den delen skriven av en av bokens redaktörer, Anton Geels.

Är ännu för vårdnadsbidraget som vision - men tar ställning för att det avskaffas.

S-mp-regeringen har utarbetat ett förslag om att möjligheten för kommuner att ge vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrar bör avskaffas. Sista remissdag för organisationer och andra att kommentera det är 30 juni. Det lär dock med all säkerhet gå igenom i riksdagen i höst eftersom Vänsterpartiet och Folkpartiet också vill ta bort vårdnadsbidraget. Kanske även Moderaterna och Centerpartiet röstar så. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är dock tydligt för att behålla vårdnadsbidraget

Det här är en politisk reform där jag varit i tydlig minoritet inom HBTQ-rörelsen i många år. Jag har försvarat att politiker ska ge småbarnsföräldrar (om de vill) bättre ekonomiska möjligheter att stanna hemma längre än vanliga föräldraförsäkringen. Därför att familjer är olika. Precis som att det finns olika familjetyper (något som kd och sd haft svårt att erkänna). Och det tycker jag ännu. Principiellt.  

Avgörande om staten genom bidrag ska förstärka patriarkala normer.

Jag vidhåller att vårdnadsbidraget är en valfrihetsreform - som vision betraktad. Hade män ungefärligen tagit ut bidraget lika ofta som kvinnor, etniska svenskar varit lika benägna att söka bidraget som nya invandrare hade jag utan problem varit för att behålla det. Men någonstans måste man konstatera vad som blir effekten av en reform - oavsett hur välvillig man är om dess syften. Jag  vänder mig ännu emot att kalla det en "kvinnofälla", det är att inte respektera att även kvinnor kan göra sina val. Men det avgörande blir om staten genom bidrag ska förstärka patriarkala normer.

Någon kanske frågar om jag inte kände till det där när vårdnadsbidraget fanns 1994. Men dels var det bara en kort period vilket gjorde det svårt att utvärdera, dels trodde jag att könsfördelningen när det gäller uttag av bidraget på sikt skulle bli mindre sned. Jag föreställde mig när vårdnadsbidraget (visserligen frivilligt av kommuner) återinfördes 2008 att kanske så småningom i alla fall 25-30 % skulle tas ut av män. Så blev det inte. Till det har kommit rapporter om att det främst är kvinnor med invandrarursprung och som bor i förorter är de som oftast ansöker om bidraget. Det riskerar påverka både kvinnorna som får sämre möjligheter att bli integrerade men också barnen som ofta inte får möjlighet att lära sig svenska språket bättre på förskolor.

Även månggifte är egentligen en valfrihetsreform.

Även att tillåta månggifte i Sverige är egentligen en liberal valfrihetsreform. Men det riskerar att i praktiken förstärka patriarkala strukturer. Riksdagen kommer i höst besluta att avskaffa vårdnadsbidraget och jag kommer inte protestera.

Men ansvariga politiker måste även framåt konstatera att familjer är olika och försöka hitta metoder för att respektera det i de statliga ersättningarna utan att patriarkala normer främjas.

Granskning av v. Del 3. V gullar med fascister - om de har mörkt hår och Palestinaschal.

Det här är tredje och sista delen av min granskning av öppet homosexuelle Hans Linde (bilden) som idag är gruppledare i riksdagen för Vänsterpartiet. Han är även partiets utrikespolitiske talesperson. Det handlar om att Linde är absurt hycklande när han beter sig helt olika emot fascister respektive islamister. När fascister klär sig i Palestinaschal och har mörkt hår blir Linde "medgörlig".

Bloggen Helds HBT-nyheter "sparkar uppåt". Det var först när Feministiskt initiativ fick bra opinionssiffror sommaren 2014 som jag hårt granskade dem. Idag har Vänsterpartiet mer makt än på nästan ett decennium genom sina budgetuppgörelser med s-mp-regeringen. Linde har gjort många bra saker inom HBTQ-politiken (om ni googlar efter hans namn på min blogg får ni säkert till 90 % positiva rapporteringar) men inget parti ska undgå en kritisk granskning inom HBTQ-politiken.

Linde klarade inte av att förklara att USA faktiskt är mer demokratiskt än Kuba.

Första  och andra delen handlade om Lindes och en del andra v-politikers undfallande kommentarer emot kommunistdiktaturen Kuba. Trots att han i riksdagsdebatter ofta är den som mest ihärdigt ställer krav på representanter för andra partier att avgöra vilka länder som är demokratier. Linde har, med rätta, kritiserat politiker från Moderaterna för att de faktiskt svajat när det gäller att förklara Saudiarabien för att vara en diktatur.

Den här bloggposten handlar om Vänsterpartiets och Hans Lindes relation till fascister respektive islamister. Två homofientliga totalitära ideologier. Islamisterna är Mellanösterns fascister. Men låt oss börja med en debatt på HBTQ-siten Qx. Debattören Tobias Pettersson lyfte att HBTQ-personers situation är svår i palestinskt styrda områden på Västbanken och Gaza.

Homosexualitet (åtminstone manlig sådan) är kriminaliserat i Gaza och terroristorganisationen Hamas som indirekt styr där fortfarande kräver att sharia fullt ut ska införas och dödsstraff för homosexualitet. I de palestinska områdena på Västbanken är det formellt inte kriminaliserat enligt jordansk lagstiftning, som råder där sedan området var ockuperat av Jordanien men homosexuella diskrimineras, tvingas leva i det fördolda och rättssäkerheten är låg. Rapporter om viss tortyr mot homosexuella i palestinska fängelser har förekommit. De som kan flyr till Europa eller till en illegal vistelse i Israel.

V hävdar indirekt "det är judarnas fel".

Hans Linde replikerade i en debattartikel följande

Men nu är inte huvudsyftet med Petersson artikel att kritisera mig som person. Petersson är talesperson för ”Perspektiv på Israel” vars syfte är att försvara Israels ockupation av Palestina. Artikeln är ett klassiskt exempel på pinkwashing, att man försöker använda hbtq-frågorna för att rättfärdiga Israels övergrepp och undergräva kravet på en tvåstatslösning i Mellanöstern. Jag kan inte se att hbtq-personer i någon del av världen, allra minst i Palestina, tjänar på att användas som slagträ i en debatt om Israels ockupation av Palestina.

Även om jag stödjer Israel, Mellanösterns enda demokrati, kan jag hålla med om att Perspektiv på Israel ibland är ensidiga. Men det är ju inget emot Vänsterpartiet och Hans Linde som ensidigt attackerar det enda HBTQ-vänliga landet i regionen men i princip aldrig offentligt kritiserar fascistiska och HBTQ-fientliga Hamas eller den korrupta palestinska myndigheten som tillsammans med Israel har ansvar för att styra Västbanken. Amnesty har kritiserat både Israel och palestinska myndigheter för att inte respektera mänskliga rättigheter gentemot palestinier på Västbanken. Notera att Linde nogsamt undviker att kommentera HBTQ-fientligheten som är synnerligen vanlig bland palestinier.  De allra flesta svenska partier förstår att konflikten är komplicerad och att det är mer än en part som har ett ansvar för att lösa den. Men inte Vänsterpartiet. Deras budskap är i princip "det är judarnas fel".

Hans Linde har förhandlat med folk som skulle vilja avrätta honom.

Den här historien blir dock ännu mer absurd när Linde själv i den utrikespolitiska debatten 11 februari i år kommenterade följande.

Jag har själv suttit ned med företrädare för Hamas och varit glasklar om det oacceptabla i deras våld mot till exempel civila och hur man bryter mot folkrätten genom sin raketbeskjutning in i staten Israel

Linde har tydligen inte någon som helst självrespekt som bög i vissa situationer. Som om fascisterna i Hamas skulle vara några som är emottagliga för sakargument, ungefär som när v förhandlar med s och mp om budgetar. Skulle Hans Linde åka till Ungern och ta en fika med folk från fascistiska Jobbik om att de bör sluta attackera romer? Skulle han åka till Grekland och förklara vänligt på ett café i Aten att det är dumt att misshandla invandrare? Eller åkt till fascistdiktatorn i Chile, Pinochet, när han styrde landet och berätta hur landet borde demokratiseras? Säkert inte. Men Vänsterpartiet och Hans Linde blir medgörliga närhelst fascister skaffar en Palestinaschal och har mörkt hår. Och när han ska träffa andra USA-hatare har de en gemensam "fiende".

Det är faktiskt en skam för Hans Linde. Och Vänsterpartiet.


Uppdatering 1.

Varför hatar (delar av) vänstern i Sverige just Israel?

Det är ju en paradox. Judar i Europa har historiskt oftare röstat vänster än befolkningen generellt. Och så är det ännu idag i USA där vänsterliberala politiker inte sällan får störst stöd just bland judar. Historiskt är det den konservativa högern som främst spridit anti-semitism i Europa. Idag är det oftast (men inte alltid) en blandning av islamister och "anti-sionistiska" vänster-människor.

Judiska församlingen i Stockholm medverkade vid Stockholm pride häromåret och de blev utbuade av delar folk som kollade paraden. Mitt tips är att det inte var HBTQ-moderater som buade utan just folk på vänsterkanten. En fascinerande kommentar efteråt var någon HBTQ-aktivist som försökte urskulda och bagatellisera ofoget "men de som buade riktade sig inte just mot dem som personer, utan emot Israel". Precis. Där är exakt problemets kärna. Varje jude betraktas av delar av vänstern som ansvarig symbol för Israels politik. Det är faktiskt rasism och inget annat.

Flera orsaker till anti-semitism inom delar av svensk väsnter.

En del (till vänster) har inga problem att vara tydliga emot reaktionära kristna men vacklar när det handlar om att vara tydliga emot reaktionära muslimer. Jag tror det finns flera orsaker till det. Många till vänster har dåligt samvete för att Europa kolonialiserade stora delar av världen för drygt 100 år sedan. Och vänstern i Storbritannien, Frankrike och andra länder var länge för kolonialismen. Idag försöker vänsterfolket kompensera sitt dåliga samvete genom att vara undfallande emot "rasifierade" araber, svarta etc. Man duckar ibland eller är otydlig emot hedersrelaterat våld. Israel blir en projicering för gammal kolonialism trots att landet är lika oskyldigt till det som varje annat land i regionen. Man skyller alla problem på "väst" (den del av världen där friheten för individen är störst). Kolonialismen är ett mörkt kapitel i Europas historia. Men om vi blundar för hedersrelaterat våld och reaktionära kulturella yttringar från andra kulturer då medverkar vi till ett nytt mörk kapitel.

Den andra orsaken till hyckleriet hos delar av vänstern är nog att många hatar USA (och Israel) och det gör reaktionära muslimer också. "Min fiendes fiende är min vän" blir den lumpna logiken. Det är fegt och det är fel.

När det gäller just vänster-hatet emot Israel finns det förmodligen en tredje orsak. Judar är (medvetet eller omedvetet) en symbol för kapitalismen. Historiskt har judar varit hindrade att jobba inom de flesta yrken och varit hänvisade till bl.a. bankirverksamhet. Att judar senaste 100 åren varit överrepresenterade i väst inom finansverksamheten är ingen fördom. Men det som lätt glöms bort är att de allra flesta av judiskt ursprung inte alls är några börs-spekulanter.

Insändare om att de flesta HBTQ-vänliga länder är med i Nato.

Idag har Sydsvenska dagbladet publicerat (B-delen sid 13) en insändare av mig om att jag sm HBTQ-aktivist tar ställning för att Sverige ska bli medlem i Nato (bilden till den här bloggposten är organisationens logga). Vill förtydliga att det inte är jag som valt rubriken till insändaren.

Nato står upp för hbtq-rättigheter.

Som aktivist för hbtq-rättigheter (homo- och bisexuella, trans- och queerpersoner) tar jag ställning för att Sverige ska bli fullvärdig medlem i Nato. Jag är inte pacifist, därför att våld faktiskt är berättigat ibland. Att vara pacifist kan tyckas vara moraliskt riktigt. Våld föder våld. Och visst är det ofta så. Att vara pacifist är att ha attityden ”inget blod på mina händer”.‬

Men vi lever i en trasig värld. Där vissa människor med för mycket makt och för lite empati bara förstår våld som motargument. Adolf Hitler är det mest kända historiska exemplet. Idag är IS ett annat. I Ryssland hotar Putin sina grannländer. Sverige måste förstärka sitt militära försvar. Den uppgörelse som Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna enats om är inte tillräcklig för att skaffa en bra försvarsförmåga.

Sverige bör bli medlem i Nato, en allians av demokratier. Det betyder inte att USA eller något annat land i Nato är perfekt. Inte Sverige heller. Precis som ingen av oss människor är perfekt. Men ibland måste människor med någon typ av etisk kompass gå ihop emot de som sprider död och barbari. Även om det är risk att våra händer blir blodiga.

Om vi granskar de 20 länder som har den hbtq-vänligaste politiken i världen är nästan allihop med i Nato. Sverige är ett av få undantag. Vi har Ryssland som just nu identifierar sig emot väst och dess ”dekadens”, där hbtq-positiva attityder enligt den ryska regimen är en del. Islamister i Mellanöstern hatar att väst idag håller på att bli hbtq-vänligt.

Det är idag västliga demokratier som går i fronten för hbtq-rättigheter, jämställdhet och yttrandefrihet.

Bengt Held 

liberal

Kampanjen Stoppa machokulturen är heteronormativ.

Fackförbundet Byggnads och branschföreningen Byggcheferna har startat kampanjen Stoppa macho-kulturen. Igår hade Dagens nyheter en artikel om den.

Under tre år, med start våren 2015, kommer vi arbeta målmedvetet för att göra upp med fördomar, myter och machokultur. Vi vill skapa en modern bransch där alla värderas och behandlas lika. Där alla ges samma möjligheter. Våra undersökningar visar att situationen idag är allvarlig. Byggbranschen måste förändras – och det fort. Därför kallar vi det årtiondets viktigaste kampanj. Syftet är att blotta machokulturen, slå hål på myter, väcka tankar och skapa samtal. Vi vill framförallt visa att alla tjänar på en jämställd byggbransch. Män och kvinnor, du och jag, barn och familjer, byggbranschen och Sverige. Men för att ta oss dit måste vi först stoppa machokulturen.

Först vill jag förtydliga att det är ett lovvärt initiativ. Jag är helt emot kvotering men nog är det besynnerligt att andelen kvinnor bland medlemmar i Byggnads tydligen bara är 1 % (sic!). När jag googlar runt på hemsidan för kampanjen konstaterar jag dock att den är extremt två-köns-normativ. Det finns män. Det finns kvinnor. Transpersoner existerar inte. Inte ens i kampanjens "manifest".

Ömsesidig respekt ska vara lika självklart på jobbet som hemma. Vi har inte råd att stöta bort kvinnor och män som inte står ut med en föråldrad branschkultur.

Transpersoner är kanske den grupp som har det tuffast.

Det är bra att kampanjen kommenterar att även en del män lämnar branschen eftersom de ogillar grabbiga och sexistiska attityder. Jämställdhet handlar om att alla ska få slippa inskränkande könsroller. Men hur är det med transpersonerna? Kanske de är den grupp som har det allra tuffast på en byggarbetsplats om de ens vill avslöja sin könsidentitet.

Från kampanjens hemsida om att "alla tjänar på det".

Familjen

Det är fortfarande så att kvinnor tar större ansvar för barn och hushåll. Statistik tyder på att män som är föräldralediga har bättre fortsatt kontakt med sina barn. Familjen, och kanske framförallt män och deras barn, tjänar alltså på en jämnare fördelning av föräldraledighet och VAB mellan kvinnor och män.

Jag har inte några invändningar emot budskapet i sig men det är förvånande att Byggnads och Byggcheferna resonerar här som om familj = kärnfamilj. Samkönade familjer existerar inte.Inte heller de familjer där en eller flera av de som har ansvaret för barn varken definierar sig som man eller kvinna.

Heteronormativitet ofta inte orsakad av intolerans.

Någon kanske invänder att man inte ska döma kampanjens ansvariga för hårt. I synnerhet när de säkert har ett bra syfte och inte menar något illa. Men de flesta som är heteronormativa i Sverige idag är inte det för att de är intoleranta, de har bara inte reflekterat. Byggnads har många gånger annonserat i HBTQ-tidningen Qx. Men de har tydligen problem att mainstreama det budskapet

I rättvisans namn ska det framföras att Lars Bergqvist, ordförande i Byggcheferna och Johan Lindholm, ordförande i Byggnads i en debattartikel i Svenska dagbladet har med följande.

Den svenska byggsektorn har länge brottats med att behålla personal. Det handlar bland annat om kvinnor, HBTQ-personer och människor med utländsk bakgrund – men det är många som inte trivs med den machokultur som råder.

Kampanjansvariga bör också få med HBTQ-perspektivet på hemsidan för Stoppa machokulturen.

HBTQ-personer finns även på byggnadsarbetsplatser.

Ingen förbättring av transpersoners hälsosituation enligt ny enkät.

Idag har Folkhälsomyndigheten publicerat rapporten Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner. Och trots att gruppens juridiska rättigheter i Sverige förbättrats senaste 10 åren verkar hälsosituationen inte blivit mer positiv. Från sid 12 i rapporten.

Kränkande behandling: Över hälften av respondenterna angav att de minst en gång under de senaste tre månaderna blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande, framför allt på grund av sitt könsuttryck.

Diskriminering: 65 procent av respondenterna angav att de har avstått från olika aktiviteter under de senaste 12 månaderna, av rädsla för att bli dåligt behandlade eller diskriminerade på grund av sin transerfarenhet. Bland annat har respondenterna avstått från att delta i sociala evenemang, närma sig människor de inte känner och gå på gym eller träna.

Våld: Ungefär var femte respondent svarade att de någon gång utsatts för våld på grund av sin transerfarenhet. Vidare har över en tredjedel blivit utsatt för psykiskt våld under de senaste 12 månaderna, framför allt på allmän plats eller nöjesställe. Många har utsatts för sexuellt våld och 30 procent angav att de någon gång har blivit tvingade till sex mot sin vilja.

Trygghet: Nästan hälften av respondenterna angav att de ofta eller alltid avstår från att gå ut ensamma av rädsla för att bli överfallna , rånade eller ofredade på något annat sätt.

De flesta mår hyfsat bra.

Från den artikel som Dagens nyheter har om rapporten.

Enligt Louise Mannheimer, chef för enheten om hälsa och sexualitet på Folkhälsomyndigheten, är situationen i princip oförändrad. – Kränkningar är vanliga och många transpersoner uppger att de inte vågar gå ut ensamma. Det är ju ändå 2015, säger hon.

Mest förfärligt är att 37 % någon gång senaste året allvarligt resonerat om ta livet av sig. Bland 15-19-åringarna är den siffran 57 % (sic!). De flesta transpersoner som medverkat i enkäten mår dock hyfsat bra. När fler homosexuella och bisexuella gick ut öppet för 10-20 år sedan fanns det tecken på att hatbrotten och diskrimineringen av gruppen ökade. Det kan vara samma orsak nu. Den teorin får stöd av att yngre transpersoner oftare än äldre är öppna inför omgivningen enligt rapporten men att det också är vanligare att de utsätts för  diskriminering och hatbrott. Mitt tips är att det kommer bli bättre även för transpersoner så småningom.

Bristande förtroende för politiker och sjukvården.

Det här visar något som egentligen är självklart. Det räcker inte med bra lagar (även om vissa brister ännu finns när det gäller transrättigheter) utan även attityder är viktiga. Allvarligt är att 43 % har lågt förtroende för sjukvården, 51 % för skolan, 60 % för polisen och 71 % för riksdagen-regeringen samt arbetsförmedlingen. I höst blir det en uppföljning av delar av rapporten.

Regeringsuppdraget som är grunden till denna rapport innehåller uppmaningar om att ta fram kunskap kring transpersoners livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Det befintliga kunskapsunderlaget kompletteras under hösten 2015 med en kvalitativ studie för att öka förståelse n för transpersoners upplevda sexuella hälsa samt med fördjupningsstudier som bygger på resultaten från denna enkätstudie.