Facebook stängde av mig från att posta för islamistkritisk kommentar.

Ni som följer min blogg vet att jag är synnerligen kritisk emot att nästan alla muslimska samfund är reaktionära och homofientliga. Men jag tar också avstånd från islamofobi och främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Jag medverkade i en Facebook-debatt om rätten för sjukvårdspersonal att få vägra utföra aborter även om det ingår i deras jobb. Det är aktuellt eftersom en majoritet i Europarådet och även Sverigedemokraterna är för det.  Kristdemokraterna i vissa landsting är också positiva till en sådan "samvetsklausul".

Jag var i debatten tydlig med att jag vänder mig emot en "samvets-klausul" bl.a. med argumentet att det kan bli ett prejudikat där t.ex. familjerådgivare kan vägra ge stöd åt samkönade par om de är konservativt kristna. Men jag betonade också att abortdebatten är etiskt komplicerad även om jag själv är för nuvarande abortlag i Sverige. Jag ville också bredda debatten genom att kommentera vilka dispenser folk ska kunna få med hänvisning till religion och "samvete".

Min förvåning blev betydande när jag ikväll fick ett meddelande från Facebook att jag i 24 timmar framåt blivit avstängd från att posta kommentarer där p.g.a. jag inte följt deras regler. Kollade snabbt igenom dem och konstaterade att det måste varit "hate-speech" p.g.a. religion som varit orsaken till avstängningen. Något jag hävdar är absurt.

Ni som känner mig vet att jag med dubbel kraft argumenterar emot reaktionära muslimska värderingar om någon anklagar mig för att vara islamofob. Och det kommer jag göra också nu. Ironiskt nog tar jag i själva kommentaren (som jag bifogar här) explicit avstånd från islamofobi.

Jag tycker det här är en principiellt viktig debatt men många är slarviga och inkonsekventa i sin argumentation. En del (till vänster) har inga problem att vara tydliga emot reaktionära kristna men vacklar när det handlar om att vara tydliga emot reaktionära muslimer. Jag tror det finns två orsaker till det. Många till vänster har dåligt samvete för att Europa kolonialiserade stora delar av världen för drygt 100 år sedan. Och vänstern i Storbritannien, Frankrike och andra kolonialländer var länge för kolonialismen. Idag försöker vänsterfolket kompensera sitt dåliga samvete genom att vara undfallande emot "rasifierade" araber, svarta etc. Man duckar ibland eller är otydlig emot hedersrelaterat våld. Man skyller alla problem på "väst" (den del av världen där friheten för individen är störst). Kolonialismen är ett mörkt kapitel i Europas historia. Men om vi blundar för hedersrelaterat våld och reaktionära kulturella yttringar från andra kulturer då medverkar vi till ett NYTT mörk kapitel.

Den andra orsaken till hyckleriet hos delar av vänstern är nog att många hatar USA (och Israel) och det gör reaktionära muslimer också. "Min fiendes fiende är min vän" blir den lumpna logiken. Det är fegt och det är fel.

Därför vill jag ställa följande frågor till er som följer den här debatten,.

1. Bör muslimer som vägrar hälsa i hand (med hänvisning till sin religion, samvete) stängas av från att få a-kassa om hen inte tar anvisat jobb?.

2. Bör kvinnor i heltäckande slöja (av religiösa skäl, det finns dock inget i Koranen om det) ta av sig slöjan om hon vill jobba?.

3. Bör staten dra in statsbidragen till religiösa samfund som inte är för homovigslar (inget av de muslimska samfunden är det?)

4. Bör staten dra in den juridiska vigselrätten för religiösa samfund som inte viger samkönade par (skulle betyda att vigselrätten för alla muslimska och hälften av de kristna samfunden drog in)?

Islamofobi är ett problem och ska bekämpas. Men islam är en religion (ideologi) och ska granskas precis som kristendom och religiös judendom. Allt annat är absurt.

Vilken är gränsen för samvetsfrihet och "rätten till sin religion"?

De av er som inte klarar besvara de fyra frågorna från mig visar bara att ni inte har någon konsekvent analys utan bara är ute efter att dissa reaktionära kristna och gulla med reaktionära muslimer.

För övrigt bör ni veta att arabländerna är den region i världen som har de mest abortrestriktiva lagarna. Irland, Malta och Polen har med rätta fått kritik av feminister för sina hårda abortlagar. Men i princip alla arabländer har lika hårda lagar som de tre länderna.