Hur hanterar vi HBTQ-aktivister de som har helt olika värderingar än oss själva?
Jag tror att bästa metoden är att konfrontera de flesta med vad de tycker om HBTQ-reformer. För mig har det varit en självklar metod i relation till Sverigedemokraterna. Sedan finns det andra partier där jag varit mer tveksam till att maila dem, rasistiska och HBT-fientliga Nationaldemokraterna (som idag inte finns kvar längre) eller SKP och Kommunistiska partiet som båda är för "proletariatets diktatur". I årets val kontaktade jag dock inte ens de två senare partierna. Men det var både p.g.a. deras ideologi och att de är marginaliserade.
Det handlar om en balansgång. Att konfrontera extrema partier med vad de egentligen tycker, att de ska stå där och skämmas inför andra med deras attityder. Men samtidigt är en kontakt i någon mening ibland en legitimering. Att man tar mottagaren av mailet på allvar.
Inför årets val mailade jag diverse små partier, inklusive HBTQ-fientliga Kristna värdepartiet men även Rättvisepartiet socialisterna som trakasserar möten av Sverigedemokraterna. Skulle jag även maila folk från Svenskarnas parti? Jag ska ärligt förklara att jag tvekade några dagar. Svenskarnas parti bildades dock av Nationalsocialistisk front. Det senare partiet lades ner för några år sedan men samma människor (i princip) startade svp. Det är människor och politiker som i decennier hetsat till misshandel och mord av homosexuella (och invandrare).
Vi har alla en gräns. Den kan vi bara placera personligen. För mig är yttrandefriheten central. Även för de som står för allt som jag är emot. Jag kommer fortsätta försvara nazistiska Svp.s rätt att ha torgmöten.
Men jag kunde inte förmå mig att skicka ett sakligt vänligt mail till Svenskarnas parti om vad de tycker om HBTQ-politiken. (Jag skulle inte heller kontakta någon svensk sektion av IS om det finns en sådan om deras attityder till HBTQ-reformer).
Där gick min gräns.
Jag tror att bästa metoden är att konfrontera de flesta med vad de tycker om HBTQ-reformer. För mig har det varit en självklar metod i relation till Sverigedemokraterna. Sedan finns det andra partier där jag varit mer tveksam till att maila dem, rasistiska och HBT-fientliga Nationaldemokraterna (som idag inte finns kvar längre) eller SKP och Kommunistiska partiet som båda är för "proletariatets diktatur". I årets val kontaktade jag dock inte ens de två senare partierna. Men det var både p.g.a. deras ideologi och att de är marginaliserade.
Det handlar om en balansgång. Att konfrontera extrema partier med vad de egentligen tycker, att de ska stå där och skämmas inför andra med deras attityder. Men samtidigt är en kontakt i någon mening ibland en legitimering. Att man tar mottagaren av mailet på allvar.
Inför årets val mailade jag diverse små partier, inklusive HBTQ-fientliga Kristna värdepartiet men även Rättvisepartiet socialisterna som trakasserar möten av Sverigedemokraterna. Skulle jag även maila folk från Svenskarnas parti? Jag ska ärligt förklara att jag tvekade några dagar. Svenskarnas parti bildades dock av Nationalsocialistisk front. Det senare partiet lades ner för några år sedan men samma människor (i princip) startade svp. Det är människor och politiker som i decennier hetsat till misshandel och mord av homosexuella (och invandrare).
Vi har alla en gräns. Den kan vi bara placera personligen. För mig är yttrandefriheten central. Även för de som står för allt som jag är emot. Jag kommer fortsätta försvara nazistiska Svp.s rätt att ha torgmöten.
Men jag kunde inte förmå mig att skicka ett sakligt vänligt mail till Svenskarnas parti om vad de tycker om HBTQ-politiken. (Jag skulle inte heller kontakta någon svensk sektion av IS om det finns en sådan om deras attityder till HBTQ-reformer).
Där gick min gräns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar