Är intolerans osvenskt?

Sverigedemokraterna fick närmare 13 % i riksdagsvalet. Jag ogillar många delar av deras politik men jag blev inte "chockad" som en del i "etablissemanget" (politiskt, kulturellt, medialt) blev. En del kallar dem för "Södermalmstomtarna" men de finns även i andra delar av vårt land.

Vad är det som är så chockerande att ett land håller fria val och ett parti man ogillar får drygt 10 % av rösterna. Demokrati brukar det kallas när val hålls i andra länder. Men "gråterskor" (av alla kön och könsidentiteter) har berättat senaste månaden hur hemskt det är. Få har reflekterat vilket ansvar etablerade partier har för situationen.

Ett ofta använt argument emot Sverigedemokraterna (och jag har nog själv använt det ibland tyvärr) är det typiskt svenska är det toleranta, här gillar vi mångfald och olikhet. Inte rasism, främlingsfientlighet, HBTQ-fientlighet, sexism etc. Det goda progressiva Sverige ställs emot de "onda" Sverigedemokraterna som egentligen är "osvenska". Mona Sahlin (s) sa i en debatt att Socialdemokraterna alltid stått upp för allas lika rätt och värde och varit emot de värderingar sd har. Är det sant?

Rasbiologiska institutet.

1922 inrättade Sverige ett rasbiologiskt institut, det första i världen. Det skulle bli föredöme för de tyska nazisterna. Hjalmar Branting, Socialdemokraternas ordförande, var en av de som lämnade motionen (förslaget), även ledande borgerliga politiker fanns med. En enig riksdag (högern, bondeförbundet, liberaler, sossar och kommunister) röstade sedan för det rasbiologiska institutet. Det betydde inte att de var nazister, Socialdemokraterna var tydligt för parlamentarisk demokrati precis som de flesta partier. Men de tyckte ett rasbiologiskt institut var fin-fint, så fint att senare s-regeringar behöll institutet fram till 1950-talet (långt efter rasbiologin som vetenskap fått dåligt rykte efter 1945)

Tvångssteriliseringarna av romer och transsexuella.

När "rashygienen" var som populärast på 1930-talet införde dåvarande s-regeringen (med stöd av alla andra partier) möjlighet till tvångssteriliseringar av folk som inte förväntades kunna ta hand om sina barn. Det var menat som hjälp åt barn som inte skulle växa upp hos "sinnesslöa", "lösaktiga kvinnor", "zigenare och tattare" och andra. 90 % av de som blev tvångssteriliserade (de fick ultimatum att om de inte lät sig steriliseras skulle de inte släppas ut från sinnessjukhus, få föräldrastöd etc.) var kvinnor. Romer var synnerligen överrepresenterade bland dem. Alla partier i riksdagen tyckte det där var fin-fint. Inget parti opponerade sig. Fram till 1950-talet fick romer inte bo i vanliga bostäder. Först på 1950-talet fick Sverige fullständig religionsfrihet.

Fram till 2013 tvångssteriliserades transsexuella om de ville byta kön juridiskt. Alla riksdagspartier tyckte sådana tvångssteriliseringar var fin-fina när de infördes 1972. Först 2004 tog Miljöpartiet som första parti ställning för att sterilitetskravet borde avskaffas. För de flesta andra partier dröjde det flera år senare innan de fick samma attityd.

Assimilering.

Fram till 1975 var assimilering det officiella målet inom invandringspolitiken. Alla partier, Socialdemokraterna som var regeringsparti och oppositionspartierna stödde det enigt fram till slutet av 1960-talet då det blev en debatt om det kanske skulle bli nya mål.

Stigmatiseringen av homosexuella.

Fram till 1944 var homosexuella relationer förbjudna. En socialdemokratisk ledamot lämnade en motion på 1930-talet om att avskaffa förbudet men inget parti engagerade sig för den reformen. Först efter många diskussioner blev det en förändring. När riksdagen antog den nya lagen 1944 så fastställdes det som åldersgräns 18 år för homorelationer och 15 år för heterorelationer. Inget parti opponerade sig. Homosexualitet betraktades som en sjukdom av Socialstyrelsen fram till 1979.  Våren 1979 tog Vpk (idag v) som första parti ställning för att sjukdomsklassningen borde avskaffas och riksdagen göra ett uttalande om det. Inget annat parti stödde vpk-motionen (c, m, fp och s hänvisade till att det fördes en diskussion inom Socialstyrelsen och att politiker inte skulle blanda sig i den). Först efter att gayaktivister ockuperat delar av Socialstyrelsens hus försvann några månader senare homosexualitet som sjukdom enligt Socialstyrelsen.

Jämställdhet

Fram till 1975 fanns det inte fri abort i Sverige. På 1950-talet försvarade Socialdemokraterna och LO (och många andra) att kvinnor skulle ha officiellt lägre löner än män. Först 1965 blev det förbjudet för gifta män att våldta sin fru. Först i början av 1980-talet fick män och kvinnor söka jobb inom exakt samma yrken (en del militära jobb reserverades för män fram till dess). Fram till 1972 hade Sverige en s.k. sambeskattning som gjorde det nästan olönsamt för många gifta kvinnor att börja jobba.

Hur osvenska är Sverigedemokraterna egentligen?

Snarare förvaltar de delvis samma konservativa tradition som Socialdemokraterna, Högerpartiet-Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Vpk-Vänsterpartiet och även Miljöpartiet (precis som andra partier var mp för att förbjuda s.k. bastuklubbar för män som har sex med män samt för tvångssteriliseringar av transsexuella på 1980-talet) förvaltat till så sent som för några decennier sedan.

Tolka mig rätt. Enligt forskning är Sverige kanske det minst rasistiska landet i världen. Näst efter Danmark och Nederländerna det minst HBTQ-fientliga.

Men så sent som i början av 1960-talet kommenterade dåvarande statsministern Tage Erlander (s) det här i boken Valfrihetens samhälle.

Jag är övertygad om att den amerikanska regeringens svårigheter i stor utsträckning beror på det faktum att det i Amerika finns en massarbetslöshet, som gör det naturligt för många vita att försöka vältra över fattigdomen och arbetslösheten på de svarta i den tron att de därmed slipper att drabbas själva. Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. Därför kan vi angripa arbetslöshetsproblemen på ett helt annat sätt, i medvetande om att det vi gör är en sak som i varje fall inte influeras av skiljaktigheter i hudfärg eller religion utan att våra insatser får sin motivering uteslutande med tanke på arbetslöshetsfrågan själv. Därför bör vi måhända vara litet mera ödmjuka när vi nalkas det här problemet än vad vi många gånger kanske är.

Mona Sahlin och många andra ängsliga självgoda "PK-svenskar" har fel. Sd är tyvärr inte osvenska.

Vi har kommit långt i Sverige tack och lov när det gäller att bekämpa diskriminerande lagar. Men det är historiskt en ny process. Sverige har som land funnits i ca 1000 år. Det är 3-4 % av vårt lands existens som kampen emot diskriminering förts på allvar.