Att håna Åkesson (sd) för hans depression är faktiskt skamligt.

Kvällens främsta nyhet är givetvis att Jimmie Åkesson (bilden), ordförande för Sverigedemokraterna nu sjukskrivit sig p.g.a. utmattningsdepression. Jag publicerar återigen en bloggpost som jag publicerade januari 2010. Redan då (utan att ha någon susning om Åkessons senare problem) frågade jag hur många svenskar som skulle ge Åkesson stöd om han blev deprimerad.

Jag fick själv en utmattningsdepression 2004 så jag vet vad det handlar om. Det här är ett betydande folkhälsoproblem i synnerhet när fler än tidigare (förmodligen p.g.a. förväntningarna att alltid vara "uppkopplade") känner sig stressade.

Iris Robinsson, parlamentsledamot för högerpartiet DUP och fru till den främst ansvarige ministern för regionen Nordirland lämnar politiken. Det avslöjar den brittiska gaysiten Pinknews. Orsaken är att depressioner omöjliggör hennes arbete skriver hon själv.

Robinsson blev förra året ökänd för sin homofientlighet. Han kallade homosexualitet för en "abnormitet" och en "mental sjukdom" som kunde bli "botad". Hon har också varit anklagad för fusk med ersättningar och löner inom politiken.

Nu har ju HBT-rörelsen äntligen en chans att trycka till Robinsson ordentligt eller hur? Det blev väl reaktionen från brittisk gayrörelse?

Nej. Tvärtom skriver den konservative gaybloggaren Iain Dale en generös och värdig kommentar.

Från en annan Pinknewsartikel.

He wrote on his blog: "I have had my differences with Iris Robinson. But it is a great shame that chronic depression has forced her to announce she will be standing down from parliament at the next election.

"I count myself very lucky that no matter how bad things have ever got for me, I have never suffered from depression myself, and perhaps it is difficult therefore to empathise properly with people who do, but knowing several people who do have bouts of depression from time to time, I wouldn't wish it on anyone."

Former Labour spin doctor Alastair Campbell, who has suffered from depression, also wished her well.

He wrote: "If my own experience is anything to go she will feel better for being open, and she will perhaps be surprised by the warmth of people towards her admission. There are so many people out there with mental health problems, yet so few who speak openly about them." He added that he hoped she would get involved with the Time to Change campaign, which seeks to break down stigma around mental illness.

Nog är det sant det Dale och Campbell skriver. Vi har ofta lätt att sympatisera med någon efter att någon avlidit. Men en del har svårare att ge stöd åt människor med depressioner. Att säga till någon deprimerad att "ta sig samman" är så hjärtlöst som det vore att säga till någon med fysiska problem att springa 100 meter trots att det inte är möjligt för vederbörande.

Depressioner är ett problem inom alla grupper. Även bland politiker. Men sällan skrivs det om det i media. Kjell Magne Bondevik, fd statsminister i Norge och även han tidigare homofientlig berättade för några år sedan att han måste sjukskriva sig för en depression. Kraven blev omöjliga.

Givetvis ska Robinson mycket tydligt fördömas för sin homofientlighet. Men som människa har hon problem som hon avslöjat. Det bör inte vändas emot henne utan tvärtom kan det kanske orsaka mer öppenhet om ett vanligt problem i samhället.

Jag vill också kommentera att Dales kommentar kanske också har något med brittisk debatt att göra. Hur många politiker i Sverige hade skrivit något sådant om Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna avslöjat att han är deprimerad och måste lämna politiken?

Man ska givetvis inte generalisera om britter som grupp, men kanske är den policyn något vanligare där. När det är tufft, när någon ligger på marken, då sparkar man inte. Kanske något som egentligen är sympatiskt även för oss svenskar.