Mp vill öka stöd till HBT-föreningar. Sd vill slopa det helt.

Miljöpartiet vill öka stödet till HBT-föreningar i förhållande till den borgerliga regeringens budgetförslag för 2014. Sverigedemokraterna vill slopa stödet helt. Det kan man konstatera när man granskar betänkandet (förslaget) från arbetsmarknadsutskottet i riksdagen när det gäller området Integration och jämställdhetsåtgärder.  Majoriteten i utskottet (i den delen), m, fp, c, kd, s och v framför följande.

Anslaget används för insatser mot diskriminering, främlingsfientlighet, homofobi och liknande former av intolerans samt för att främja lika rättigheter och möjligheter för hbt-personer. Anslaget används också för statsbidrag till organisationer för homosexuella, bisexuella, transsexuella eller personer med könsöverskridande identitet eller uttryck. Det används vidare till verksamheter som förebygger och motverkar diskriminering och till verksamheter som arbetar för att motverka rasism och liknande former av intolerans. Sammantaget ökas anslaget med ca 12 miljoner kronor. Anslaget ökas med 7 miljoner kronor per år 2014–2016 och därefter med tre miljoner kronor årligen för insatser för att stärka lika rättigheter och möjligheter för hbt-personer. Vidare ökas anslaget med ca 5 miljoner kronor per år 2014–2017 för utökade insatser mot främlingsfientlighet.

Det blir alltså betydande resursförstärkningar närmaste åren till bl.a. HBT-föreningar och kampen emot diskriminering. Det är välkommet. Visst har Sverige nått långt internationellt men även vi har problem med homofientlighet och transfientlighet. Miljöpartiet vill dock överföra mer medel.

Miljöpartiet vill också tillföra ytterligare resurser till organisationer som arbetar med hbtq-frågor (yrkande 5). Det statliga stödet till hbtq-organisationer föreslås öka med ytterligare 4 miljoner kronor.

Sverigedemokraterna har precis som sedan de kom in í riksdagen 2010 föreslagit att budgetposten Åtgärder emot diskriminering och rasism ska helt försvinna. Det skulle betyda att statsbidraget till HBTQ-föreningar (som RFSL och kristna HBT-föreningen EKHO) skulle tas bort. Sd vill även som ensamt parti avskaffa Diskrimineringsombudsmannen (DO. Ni som följer min blogg vet att jag ibland kan vara skarpt kritisk både emot DO och RFSL. Men generellt jobbar vi för samma mål, ett samhället fritt från diskriminering. Att som sd föreslår, plocka bort resurser från dem utan att ersätta det med något annat, skulle bli ett bakslag utan dess like när det gäller HBT-rättigheter.

Ärkeängeln, en hjältes hemlighet - Hans Burell.

Jag får väl erkänna att jag inte visste vem Reine Feldt var innan jag noterade att Ärkeängeln - en hjältes hemlighet (2013) publicerats. Han var fotbollsspelare och senare lagkapten i IFK Göteborg. Bredvid jobbade han på dåvarande tidningen Arbetet.

Hans hemlighet som han dolde inför nästa alla i sin omgivning var att han var främst intresserad av män sexuellt. I början av 1980-talet fick han hiv och blev den näst förste (vad man vet)  i Göteborg att dö av den sjukdomen. Även det blev rigoröst hemlighållet inför andra.

Den första halvan av boken fokuserar på hans fotbollskarriär. Eftersom jag inte är intresserad av den sporten (förutom när Sverige nått långt i typ EM och VM) blir det lätt tråkigt. Men jag tror det pedagogiskt är bra eftersom boken ges ut av förlaget Offside som specialiserar sig på just fotboll som tema. En heterosexuell fotbollsintresserad människa kan konstatera att Reine hade andra egenskaper än att vara bög, han var också en duktig lirare på plan.

I den andra halvan av boken avhandlas mer Feldts privata situation. Att hans fru konfronterade honom om att han nog var homosexuell vilket han höll med om. Trots det fortsatte relationen några år till innan skilsmässan 1980 och något år senare åkte Feldt till Amsterdam där han bodde i en husbåt.

Reine Feldt var en komplex människa. Han var frispråkig och gjorde en del bra saker, bidrog till att demokratisera fotbollen i sitt lag. Som journalist hos Arbetet lyfte han fram rasismen emot svarta på krogarna i Göteborg. Men han var också flera år sympatisör till Apk, en utbrytargrupp från Vpk (idag v) som ville behålla den absoluta lojaliteten med den vidriga kommunistdiktaturen Sovjetunionen som systematiskt förföljde och misshandlade folk från den politiska oppositionen, judar - men även homosexuella som placerades på mentalsjukhus. Inte heller Sverige var homovänligt på 1970-talet men betydligt friare både generellt för befolkningen och för bögar och lesbiska än något kommunistland.

Reine Feldt konstaterar själv enligt ett citat "hade de (i Apk) fått veta att jag är homosexuell hade de nog inte velat ta i mig med tång", Trots det hyllade han regimen i DDR och deras "idrottsunder" och skrev t.o.m en bok om det. Författaren Burell konstaterar att Feldt var naiv, dopingen var omfattande i landet vilket senare skulle avslöjas. Men det blir aldrig en riktig diskussion om kommunistdiktaturerna som system. Om Feldt hade åkt till någon högerdiktatur och hyllat deras regim, hade det varit samma förlåtelse då? Förmodligen inte.

Det fascinerande är ju att när Feldt skulle "fly" från Sverige för att söka sig själv åkte han inte till något kommunistland utan till det kapitalistiska Nederländerna. Det där hyckleriet berörs inte alls i boken vilket är en brist.

Litterärt finns det dock ett ett driv i boken som gör den intressant (när den börjar fokusera på Feldts privata situation) Och den avslöjar den konservatism och homofobi som fanns i samhället generellt, även inom vänstern och idrottsrörelsen.

3. Döden - Jonas Gardell.

Så har då Jonas Gardell publicerat den sista och tredje delen av sin romansvit Torka aldrig tårar utan handskar.  3. Döden (2013). Ni som följer min blogg vet att jag gett lysande recensioner åt de två tidigare delarna och så blir det även för avslutningen. Bland de 10 bästa böcker jag någonsin läst hamnar alla tre delarna från Gardell om aids.

Granskar jag dem skönlitterärt håller jag nog ännu första delen för bäst, just för den återhållna vreden. Ofta blir det bäst litteratur då. Främst del 2 men även delvis sista delen blir vreden mer tydlig, det närmar sig politisk progaganda. Nu talar ju Gardell för en bra sak generellt. Om människors lika rätt och värde. Och han är en skicklig retoriker. När Gardell ska knyta ihop säcken i slutet på den tredje delen blir det så bra att jag nästan fick gåshud på armarna. Han summerar skickligt innehållet i sin böcker.

Jag brukar läsa tal från riksdagspartiernas ledare. Oavsett vad man tycker om innehållet är det ofta retoriskt bra. Jag konstaterar att Gardell utan problem skulle kunnat bli talskrivare åt någon partiordförande. Och det är menat som en eloge.

Jag är nog en av de i Sverige som har bäst koll på fakta när det gäller HBTQ-debatten historiskt och idag. Har kollat igenom en massa böcker och riksdagsprotokoll. Generellt är det imponerande hur väl Gardell har förhållit sig till fakta. Han formligen sprutar ur sig händelser och årtal och i princip allt är rätt vad jag kan bedöma. I den sista delen av trilogin hittar jag dock två faktafel.

Homorelationer mellan vuxna var inte accepterade i det antika Grekland.

Från sid 64

...homosexualitet var både vanligt och accepterat i hela den grekiska världen....åldersskillnad var emellertid inte en förutsättning för en relation, det finns många exempel på hur vuxna män uppvaktar andra vuxna män, även om det var mer komplicerat....

Här berättar Gardell halvsanningar, eller halvlögner om man vill kalla dem för det. Fakta är att attityden till relationer mellan två män (kvinnliga samkönade relationer betraktades som något så oväsentligt att det helt ignorerades, och det är intressant att Gardell helt förbigår det) varierade inom de olika stadsstaterna som då var en del av den grekiska kulturen. Längst gick det i den militära staden Sparta, där var en relation mellan en vuxen man och en tonåring hyllad bland soldater. I övriga Grekland handlade det om att en vuxen man skulle lära ut filosofi, "att bli vuxen" etc åt en kille 12-18 år. En del reagerar kanske över den låga åldersgränsen men vi måste komma ihåg att flickor då giftes bort, och förväntades ha sex, från de kommit in i puberteten. Senare, i det katolska Europa, var åldersgränsen för flickor att gifta sig (och ha sex) 12 år medan den var 14 år för pojkar. Men Gardell slirar på sanningen när han hävdar att samkönade relationer mellan vuxna var accepterade för så var det generellt inte. När en tonårig kille blivit vuxen förväntades det av honom att han skulle gifta sig med en kvinna (för att skaffa barn) och själva hitta en tonårig kille att "lära". Relationer mellan två vuxna män var inte accepterade i det antika Grekland. Som HBTQ-aktivist önskar jag det vore så men det är helt enkelt inte sant.

Drygt hälften av m-ledamöterna röstade ja till likställd åldersgräns.

Från sid 188-189

... Lars-Åke läser att tidigare i år , den 1 april, har det införts samma åldersgräns för homo- och heterosexuella. 15 år. Han har inte vetat att man gjort någon skillnad. Av Moderaterna var det flest som rösta nej, står det i tidningen, 35 %....

Fakta är att 53 % av de moderata ledamöterna röstade för att likställa åldersgränsen. Det var alltså det vanligaste i m-gruppen att rösta ja. Övriga röstade nej eller avstod. Dock förtjänar Moderaterna skarp kritik för att majoriteten i deras riksdagsgrupp i princip röstat nej till alla övriga homoreformer 1970-2000. Och 1978 var m det parti där andelen som röstade ja till likställd åldersgräns absolut sämst. Inom övriga dåvarande riksdagspartier röstade alla eller nästan alla ledamöter ja till reformen.

Gardell har lyft upp hiv och aids i samhällsdebatten igen.

Men det här var bara anmärkningar i sidokanten. Man kan ibland vara kritisk emot Jonas Gardell. Han är verkligen inte min favoritkomiker (ibland förväntas det nästan att man som bög ska ha honom som favorit). Han är undfallande emot homofientlighet bland muslimska samfund. Det finns säkert fler fel jag kan hitta hos honom. Precis som vi kan hitta fel hos varje människa.

Men det Jonas Gardell gjort genom trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är att lyfta upp hiv och aids på nytt. Att ge upprättelse åt folk som dog, med skamkänslor, i ett homofobt samhälle. Litterärt är böckerna lysande.

Rosenmiraklet - Jean Genet.

I oktober var jag och såg Matrosen och stjärnan (1982) på Spegeln (en biograf i Malmö som visar "alternativa" filmer"). Att kalla filmen för homoerotisk (och kitchig) är bara förnamnet. Regissören Rainer Werner Fassbinder var själv öppet homosexuell precis som Jean Genet som skrev boken (som utkom på svenska 1956).

Boken Rosenmiraklet av Jean Genet har 2013 återutgetts i Sverige (första versionen kom här 1953) med en ung man med förförisk blick på omslaget. Senaste veckorna har det varit debatt om Timbuktus låt om att "slå Jimmie Åkesson gul och blå på en flaggstång". Jag tycker själv diskussionen varit sorglig. Det är väl självklart att folk, politiker eller inte, kan fördöma våldsuppmaningar i musiktexter emot enskilda nu levande personer. I synnerhet som det finns en allvarlig hotbild emot Jimmie Åkesson (sd), sedan kan man ha många åsikter om hans intoleranta politik.

Jean Genet förfaller aldrig till samma låga nivå som Timbuktu. Han blev själv som bög förföljd och föraktad av dåvarande ledande franska politiker men i sin roman utdelar han inte några dödshot emot dem. Däremot skriver han saker som kan tolkas som hyllningar av mördare och andra kriminella. Men som någon recensent skrev, Genet är inte omoralisk (hyllar det som är oetiskt) utan snarare amoralisk. Boken Rosenmiraklet är en feberaktig dröm där sex, våld, religion, förnedring och helgonförklarande blandas.

Att Genet växt upp i ett kristet-katolskt samhälle blir tydligt, de religiösa referenserna finns där, även protestanter bör känna igen dem. Jean Genets böcker är inget för den som vill hitta något lättillgängligt. Det här är inte roman om två män som hittar den fina romantiska kärleken och lever monogamt ihop. Det här en bok som handlar om liv, död, smuts, förnedring, det skitiga, kärlek, vänskap, våld etc i en salig blandning.

Och Jean Genet är en begåvad författare. En föregångare, i dess bästa bemärkelse, inom HBTQ-litteraturen.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Kommer Tyskland jämställa sin adoptionslag?

Tyskland har fått en ny regering. En koalition mellan kristdemokratiska CDU-CSU och socialdemokratiska SPD (dock ska regeringsförklaringen först godkännas i en medlemsomröstning inom SPD annars kommer inte det partiet att medverka). Att det varit hårda förhandlingar inom många områden lär nog ingen av de ansvariga politikerna förneka. Ett sådant område är HBT-politiken.

Socialdemokratiska SPD vill införa en könsneutral äktenskapslag, jämställa lagarna för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner (idag kan homopar bara närståendeadoptera), tillåta lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker, ändra den tyska författningen så att dess diskrimineringsförbud även explicit har med sexuell identitet (vilket inom tysk juridik betraktas omfatta både sexuell läggning och könsidentitet), utreda lagen om kraven för transsexuellas juridiska könsbyten. Allt det där är CDU-CSU emot, ibland tydligt ideologiskt, ibland med motiveringen att det är "onödigt".

Det CDU-CSU och SPD är ense om är att Tyskland fortsatt ska bekämpa homofobi och transfobi som en del av landets aktionsplan emot rasism och annan intolerans. Att utveckla Bundesstiftung Magnus Hirschfeld (en stiftelse till minne av gayaktivisten Hirschfeld) och att Tyskland internationellt ska jobba för bl.a. att alla länder som idag förbjuder samkönade relationer ska avskaffa sådana lagar och fördöma den typ av lagar som Ryssland infört.

Men det intressanta när man går igenom en regeringsförklaring är vad en flerpartiregering är oense om. Från regeringsförklaringen (sid 105)

Wir wissen, dass in gleichgeschlechtlichen Partners chaften Werte gelebt werden, die grundlegend für unsere Gesellschaft sind. Wir werden darauf hinwirken, dass bestehende Diskriminierungen von gleichgeschlechtlichen Lebenspartnerschaften und von Mensch en auf Grund ihrer sexuellen Identität in allen gesellschaftlichen Bereichen beendet werden. Rechtliche Regelun-gen, die gleichgeschlechtliche Lebenspartnerschaften schlechter stellen, werden wir beseitigen. Bei Adoptionen werden wir das Urteil des Bundesverfassungsgerichts zur Sukzessivadoption zügig umsetzen.....Die durch die Änderung des Personenstandrechts für intersexuelle Menschen erzielten Verbesserungen werden wir evaluieren und gegebenenfalls ausbauen und die besondere Situation von trans- und intersexuellen Menschen in den Fokus nehme.

På svenska blir det ungefär att även samkönade par upprätthåller (genom sina relationer) värden som är viktiga för samhället, att all diskriminering av homopar och människor p.g.a. deras "sexuella identitet" (sexuell läggning och könsidentitet) ska försvinna. Att förändringar när det gäller personliga rättigheter för intersexuella (Tyskland har som första land i Europa tillåtit intersexuella att tillhöra ett tredje juridiskt kön) ska "utvecklas" och att situaionen för transexuella och intersexuella ska tas i beaktande.

Det här är givetvis diplomatiskt avvägda formuleringar. Representanter från CDU-CSU avvisar att de genom formuleringarna sagt ja till en jämställd adoptionslag. Men det som är intressant är att SPD fått igenom en princippolicy att samkönade och olikkönade par ska behandlas lika juridiskt. Sedan kommer CDU trixa för att det inte ska bli verklighet.

Men om 10 år kommer Tyskland (precis som Storbritannien och Frankrike) ha en könsneutral äktenskapslag där adoptionslagen är jämställd för samkönade och olikkönade par. Vad det handlar om är hur länge tyska kristdemokrater kan blockera de reformerna.

Alliansen är oense om 10 HBT-reformer.

Dagens nyheter har idag en genomgång av sju områden där det råder tydlig oenighet inom Alliansen och den borgerliga regeringen. Jag förstår att en sådan artikel inte kan vara heltäckande men låt mig komplettera med den splittring som finns inom Alliansen inom HBT-politiken.

Inom politiken generellt är s, mp och v (om man nu kan kalla de för ett "block") mer oense än de borgerliga partierna. Men inom just HBT-politiken är det tvärtom. Alliansen är oense om 10 centrala HBT-reformer medan s, mp och v är splittrade när det gäller 2 av dem.

1. Likställa de juridiska föräldraskapsreglerna vid inseminationer för lesbiska par och olikkönade par.

M, fp och c för medan kd är emot.

Fakta. Från 2005 har även lesbiska kvinnor möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Men ännu är reglerna olika. Om en kvinna som blivit inseminerad är gift med en man blir han automatiskt juridisk förälder. Men detsamma gäller inte om en kvinna som blivit inseminerad är gift med en annan kvinna. Det betyder att vissa barn har en sämre juridisk trygghet än andra.

En utredning som lämnade sin rapport 2007 föreslår att likställa de juridiska reglerna vid inseminationer för lesbiska par och olikkönade par. Utredningen föreslår även att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder istället för kvinnans partner om alla parter är ense om det. Regeringen har ännu inte lämnat något förslag till föräldraskapspresumtion för lesbiska par.

2. Inför möjligheten till ett tredje juridiskt kön.

M, c och kd emot medan fp tvekar.

Fakta: En del transpersoner identifierar sig varken som män eller kvinnor och vill inte heller göra det juridiskt. Sydafrika och Nepal tillåter ett tredje juridiskt kön. Australien, Nya Zeeland och Pakistan har avgjort att ett tredje juridiskt kön ska tillåtas som identfikation på vissa dokument (som pass) men har inte infört reformen i sin helhet i samhället.

Piratpartiet vill helt avskaffa juridiska kön och deras åsikt är ”möjligen” om införande av ett tredje kön när juridiska kön finns kvar.

3. Inför ett förbud i grundlagen mot diskriminering p.g.a. könsidentitet. 

Fp och c är för medan m och kd tvekar.

Fakta: Transpersoner har inte idag något skydd mot diskriminering i regeringsformen. Grundlagsutredningen föreslog inte ett sådant diskrimineringsförbud när den lämnade sin rapport 2008. Ecuador och Bolivia har i sin respektive konstitution förbjudit diskriminering p.g.a könsidentitet.

4. Arbetsgivare och utbildningansvariga ska vara skyldiga att aktivt förebygga alla typer av diskrimineringsgrunder i lagen (sexuell läggning, könsidentitet, kön, etnicitet, funktionshinder, religion och ålder)

Fp, c och kd är för medan m tvekar.

Fakta:.Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering lämnade sin rapport februari 2010. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder.

I Diskrimineringskommitténs rapport 2006 var alla riksdagspartiernas representanter eniga om att arbetsgivare bör vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder för alla typerna av diskriminering i lagen. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville den borgerliga regeringen först utreda hur effektivt lagarna fungerat. Hittills har inga arbetsgivare haft någon skyldighet att jobba med aktiva åtgärder och program när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Här betyder utredningsförslaget ett tydligare skydd.Regeringen har ännu inte lämnat något förslag om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga alla typer av diskrimineringsgrunder i lagen. Sommaren 2012 beslutade den borgerliga regeringen att tillsätta en fjärde utredning om aktiva åtgärder mot diskriminering. Den ska redovisa sina resultat senast 1 november 2013.

5. Lagen om hets mot folkgrupp ska kompletteras så att det blir förbjudet att hetsa mot transpersoner.

Fp och c är för medan m och kd tvekar.

Fakta: Sverige införde lagen om hets mot folkgrupp 1948. Den förbjuder hets p.g.a. etnicitet och religion och sedan 2003 även p.g.a. sexuell läggning. Dock är ännu hets p.g.a. könsidentitet tillåten. Några länder i Europa, t.ex. Tyskland, Finland, Portugal liksom fyra delstater i Australien har förbud mot hets mot transpersoner.

6. Straffskärpningslagen ska explicit även skydda transpersoner.

Fp, c och kd är för medan m tvekar.

Fakta: Riksdagen sa 1994 ja till en straffskärpningslag i brottsbalken som gör att hatbrott ska kunna göra att domstolar dömer till högre straff. Då var hatbrott p.g.a. etnicitet och religion omnämnda i lagen, sedan 2002 även hatbrott p.g.a. sexuell läggning. Dock är ännu inte hatbrott p.g.a. könsidentitet explicit med i straffskärpningslagen. USA, Nya Zeeland, och Skottland har lagar mot hatbrott som explicit skyddar även transpersoner.

7. Sverige ska jobba för att alla par i EU som ingått äktenskap och partnerskap ska bli juridiskt erkända som par vilket annat land de flyttar till inom unionen.

M, fp och c är för medan kd är emot.

Fakta: Idag råder har EU en policy från 2004 som är en kompromiss där länder som redan erkänner äktenskap eller partnerskap mellan samkönade par inom egna landet även bör erkänna sådana ingångna i annat land i unionen, dock har länder som saknar varje juridiskt erkännande av samkönade par rätt att vägra godkänna ett samkönat äktenskap eller partnerskap om ett homopar flyttar dit och är gifta. En kompromiss vilket gör att bara vissa länder juridiskt erkänner äktenskap ingångna av samkönade par (i bl.a. Sverige) som flyttar dit vilket hindrar den fria rörligheten för dem.

8. Att Sverige har en könsneutral äktenskapslag.

M, fp och c är för den medan kd vill avskaffa den och ersätta den med en könsneutral "samlevnadslag",

9. Att Sverige har en jämlik lag för samkönade och olikönade par när det gäller adoptioner.

M, fp och c är för medan kd vill att homopar avskaffa reformen och bara låta homopar närståendeadoptera (alltså adoptera sin partners barn)

10. Att Sverige har en jämlik lag för lesbiska och olikönade par när det gäller inseminationer vid kliniker.

M, fp och c är för medan kd vill avskaffa reformen.


Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är oense om följande HBT-reformer.

1. Inför möjligheten till ett tredje juridiskt kön.

Mp och v för medan s tvekar.

2. Inför ett förbud i grundlagen mot diskriminering p.g.a. könsidentitet. 

Mp och v för medan s tvekar.


Uppdatering 1.

Könsneutrala leksakskataloger upprör.

Svenska dagbladet rapporterar om en del upprörda reaktioner över att en del leksaksföretag medvetet satsat på att ha kataloger där barn inte måste följa stereotypa könsroller. Inte bara pojkar lekar med bilar och inte bara flickor med dockor. Det tycks ha lett till ett förvånande ursinne bland en del konservativa människor.

Argumentation är dock grumlig. Först hävdar de här människorna (som inte oväntat också ofta finns inom främlingsfientliga partier)  att det är biologiskt grundat att pojkar och flickor är helt olika (och statistiskt tror jag också det finns olikheter men det är just statistik, inte vad som gäller för varje barn). Men sedan hävdas det är att om leksakskatalogerna blir könsneutrala kommer allt det där ramla ihop. Barnen kommer bli indoktrinerade.

Men grattis. Ni erkände just att vuxensamhället faktiskt påverkar barn. Oavsett om katalogerna är könsstereotypa eller inte så skickar det en signal till ungarna. Så var det med den teorin om att könsroller är något naturligt och inget som kan ändras.

Uppdatering 2. 

Homofoben Skånberg är lika intolerant som sd.

Tuve Skånberg, den mest homofientlige kd-riksdagledamoten bredvid Anneli Enochson, har hamnat på plats 2 på partiets rikdagslista för valkretsen Skåne norra och östra. Valberedningen hade velat placera honom som nummer åtta, förmodligen tycker de hans extremt HBT-fientliga åsikter är pinsamma även för ett konservativt parti  Kristdemokraterna kritiserar, med rätta, Sverigedemokraternas främlingsfientlighet men får svårt med trovärdigheten när deras lokalpolitiker igen och igen lyfter fram homofoba politiker som Skånberg.

Svenska kyrkans biskop i Stockholms stift, öppet homosexuella Eva Brunne, har invigt ett äldreboende för HBT-personer.

Jimmie Åkesson (sd) kommer ut som homofientlig.

 

Imorgon startar Sverigedemokraternas landsdagar (kongress). Partiet ska bl.a anta en EU-valplattform (där HBT-rättigheter inte är med, varken positivt eller negativt kommenterat). Dock kan vi konstatera att sju av riksdagens åtta partier är för att EU bör införa ett direktiv om att alla medlemsländer bör ha lagar inom i princip alla samhällsområden när det gäller att motverka diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Eftersom även Piratpartiet och Feministiskt initiativ stödjer det betyder det att av Sveriges 10 största partier är sd ensamma om att tveka om de reformerna som skulle få en betydande positiv effekt i många HBT-personers vardag om de blev genomförda. Bland de 10 partierna är sd och kd ensamma om att vara emot att Sverige ska jobba för att alla unionens länder ska juridiskt erkänna samkönade äktenskap om ett svenskt par flyttar till ett annat EU-land.

Expressen avslöjar skiss till kapitel i bok.

Expressen publicerar idag ett utkast till ett kapitel i sd-ordföranden Jimmie Åkessons bok Satis polito. Åkesson valde dock att inte att ta med det. Men det avslöjar något om hans egna värderingar. Av texten framgår att den är skriven efter att m beslutade bli för en könsneutral äktenskapslag. Jimmie Åkesson försöker tona ner det med att skissen är gammal men den är förmodligen från 2008. Då hade han varit ordförande i partiet i tre år, någon "ungdomssynd" bör det inte betraktas som.

Heteronormativt tolerant (formulering…) Sverigedemokraterna har inte precis profilerat sig som de främsta ivrarna för att HBT-anpassa det svenska samhället. Själv blev jag flera gånger, under min tid som ungdomsförbundets ordförande, citerad och sågad i homotidningen QX efter att jag i mina veckobrev kommenterat homolobbyns framfart, bland annat i frågan om homoadoptioner. Kanske formulerade jag mig väl vasst emellanåt, men det är – tyvärr – också vad som krävs för att man ska kunna bryta igenom det rådande medieklimatet. Det är också, har jag fått för mig, tillåtet att vara vass när man är ungdomspolitiker. Jag vill ändå betrakta mig som tämligen tolerant i de flesta avseenden och de HBT-relaterade frågorna är egentligen inget undantag från det. För att tala ren svenska: Jag bryr mig inte ett dugg om vad som sker privat och i samförstånd mellan två vuxna människor så länge ingen tar skada av det. Under den förutsättningen är andra människors kärleksliv inte min eller någon annan politikers ensak. Det betyder inte nödvändigtvis att jag, som representant för den så förhatliga heteronormen, någonsin kommer att förstå mig på homosexuell kärlek. Det är nog inte meningen att jag ska göra det och det är heller inte nödvändigt för att jag ska hysa samma mänskliga respekt för homosexuella som för andra. Det betyder inte heller att jag uppskattar Jonas Gardells billiga böghumor. Tvärtom, hade jag varit homosexuell hade jag förmodligen aldrig tillåtit en sådan typ agera självutnämnd representant för mig. Snarare hade han och det han representerar hållit mig kvar i den berömda garderoben livet ut. Jag tror för övrigt att det är viktigt att betona just detta, att de flesta homosexuella inte är som de smaklösa figurerna i Prideparaden. Åtminstone inbillar jag mig att de flesta homosexuella lever tämligen normala Svenssonliv. Så, vad är då politikerns ensak? På senare tid har frågan om könsneutrala äktenskap blivit aktuell, inte minst sedan 2007 års moderatstämma instämde i kraven på en genomgripande lagändring. Under min tid som politiskt medveten har två homodebatter av liknande dignitet klarats av ñ den om partnerskap och den om homoadoptioner. Varje gång har homolobbyn gått segrande ur striden och Beskriva varför könsneutrala äktenskap är fel… Det innebär dock inte att jag, som politiker, har någon skyldighet att legitimera normavvikelser genom särlagstiftning.

Sd internt splittrade.

Att Sverigedemokraterna är allvarligt splittrade när det gäller attityder till HBT-personer är väl ingen hemlighet. Dels finns det en ultrakonservativ kristen falang som närmast hatar samkönade relationer, sedan finns det människor som är islamofober (och verkligen är det, islamofobi används annars slarvigt som beteckning ibland) och främlingsfientliga men är liberala när det gäller sexualpolitik. Mitt emellan de två grupperna står Åkesson och försöker att inte få någon av dem att bli för arga på honom. Fegt och populistiskt? Givetvis men sd är delvis ett populistparti.

Jimmie Åkesson försöker som vanligt "balansera" men här avslöjar han sig nog mer än han vill 2013. Flera av formuleringarna i skissen är stötande.

Heteronormativt tolerant...

Det där är tolerans när den är som sämst. "Jag tycker egentligen du är udda för du är homo eller bi men tillåter dig vara det". Men HBT-personer behöver inget godkännande av heterosexuella cis-personer. HBT-rättigheter är mänskliga rättigheter Jimmie Åkesson.

.... Sverigedemokraterna har inte precis profilerat sig som de främsta ivrarna för att HBT-anpassa det svenska samhället ....

Well, you can say that again... Hade sd fått bestämma hade vi inte haft könsneutral äktenskapslag, inte ens någon partnerskapslag, ja inte ens en sambolag för samkönade par. Vi hade varit kvar i situationen för 30 år sedan då två bögar eller två flator som bott ihop i 30 år betraktades som totala främlingar juridiskt.

....kommenterat homolobbyns framfart....

Formuleringen homolobbyns framfart är homofob. Låt oss testa om någon imam i Sverige framfört att judar har det för bra här p.g.a. "judelobbyns framfart". Jag är helt säker på att Åkesson, med rätta, kallat det för antisemitism.

.... den om partnerskap och den om homoadoptioner. Varje gång har homolobbyn gått segrande ur striden...

Återigen, homolobbyn. Men det som jag tycker är skrämmande med det citatet är inte det där om homoadoptioner eller ens uttrycket homolobbyn. Tolka mig rätt. All forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Men jag kan förstå att okunniga konservativa politiker ibland inte läst det. Det skrämmande är att Åkesson 2008 antyder att det var ett misstag att införa partnerskapslagen 1995. Nu var ju sd kraftigt emot reformen när den infördes och fram till 2004 vill de helt avskaffa den, samkönade pars partnerskap skulle bli ogiltiga juridiskt med partiets politik.

Men det här är alltså 2008. Då är Åkesson raljerande om att bögar och lesbiska faktiskt får stå inför en vigselförättare och markera sin kärlek. Det är ett tecken på "homolobynns framfart". Absurt.

Det innebär dock inte att jag, som politiker, har någon skyldighet att legitimera normavvikelser genom särlagstiftning.

Men hallå? Låt oss först diskutera normavvikelser. Sverigedemokraterna avviker ju kraftigt från den generella svenska normen att ta avstånd från främlingsfientlighet och HBT-negativa attityder. Är de några som är normavvikare är det sd.

Sedan särlagar. Det blir ju en helt absurd tolkning av det begreppet att hävda att om samkönade och olikkönade par får samma rättigheter så är det särlagar. De verkliga särlagarna är ju när olikkönade par har fler rätttigheter juridiskt än samkönade par. Här förfaller Åkesson till samma nivå som den kristna högern har i USA, att reformer för samkönade par kallas "special rights for homosexuals".

Sd är för diskriminering av HBT-personer.

Det är möjligt Åkesson modifierat sina åsikter något om det här senaste 5 åren. Men det här skrevs alltså av honom som ordförande för ett parti och när han varit politiskt aktiv i sd i mer än ett decennium. Att sd och Jimmie Åkesson vill juridiskt diskriminera samkönade par när det gäller adoptioner, och för lesbiska kvinnor inseminationer, är ingen nyhet.  Inte heller att de vill återinföra tvångssteriliseringar av transsexuella som vill byta kön juridiskt.

Men att Åkesson använder uttryck om att juridiskt erkänna samkönade relationer som "legitimera normavvikelser genom särlagstiftning" är stötande. Men ärligt. Tror inte Åkesson är "rädd för bögar". Gissar att han inte skulle ha problem om någon gäst i hans hem vore homosexuell. Men homofientlighet handlar inte bara om sådant. Det handlar om nedvärdering av samkönade relationer.

Åkesson kastade masken och kom ut ur garderoben som homofientlig.

Riksdagen bör införa en tredje "pappamånad"

Folkpartiet inleder sitt landsmöte (kongress) idag. Det är många motioner (förslag) som har koppling till HBTQ-politiken. När man granskar partistyrelsens kommentarer till motionerna blir det dock bara en bekräftelse av tidigare åsikter från fp. Men givetvis kan ombuden på landsmötet gå emot partistyrelsen.

Något som inte tillhör HBTQ-politiken strikt men har en viss koppling till den är debatten om fler (eller färre) månader ska öronmärkas för en av föräldrarna-vårdnadshavarna. Det som ofta kallas för "pappamånaderna". Folkpartiets partistyrelse föreslår att en tredje öronmärkt månad införs.

Jag har själv svängt i den debatten, något jag kommenterade här på bloggen i somras i samband med att jag skickade ut ett pressmeddelande. Från bloggposten.

.... Jag har alltid varit principiell motståndare emot kvotering och är det ännu. Men debatten om föräldraförsäkring kan inte avfärdas bara som en kvoteringsdebatt. Vad det handlar om är ifall statliga ersättningar ska bidra till att upprätthålla patriarkala strukturer. Mot det står det berättigade intresset för familjer att själva ha valfriheten att fördela föräldraledigheten. Den sneda fördelningen av föräldraledigheten bidrar dock till att unga kvinnor får svårare att få jobb än unga män i samma situation p.g.a. arbetsgivarnas förväntningar. Vi kan konstatera att jämställdhetsbonus och andra åtgärder jag gett stöd haft relativt marginell effekt. Det som verkligen påverkat är när det blivit fler s.k. pappamånader i föräldraförsäkringen. Socialdemokraterna resonerar nu om vilka förslag de ska lägga fram inför valrörelsen nästa år efter deras kongressbeslut om att något bör göras. Folkpartiet kommer på sitt landsmöte i höst att debattera om partiet ska bli för en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkringen. Min rekommendation är att s och fp bör vara tydliga i valet 2014 - en tredje öronmärkt månad bör införas nästa mandatperiod (och det krävs en utredning, remissomgång, regeringsproposition etc vilket betyder att förslaget då lär träda i kraft först 2017-2018, familjer har alltså god tid på sig att planer införa en sådan förändring). Om det inte händer något mirakel i statistiken innan dess. Men att pappors uttag skulle drastiskt gå upp närmaste året är väl ungefär lika sannolikt som att Göran Hägglund (kd) kommer gå med i paraden i Stockholm i början av augusti.

- Jag beklagar att jag måste ta det här ställningstagandet. Varje ny öronmärkt månad i föräldraförsäkringen inskränker valfriheten som jag värnar, låt oss vara ärliga om det.. Men jag gillar också jämställdhet och att unga killar och tjejer ska få samma chanser. Familjetemat på Stockholm Pride kan bli ett lyft för både HBTQ-familjers erkännande och jämställdheten. Vi har nått långt i Sverige men ännu gäller den föräldraskapspresumtion som finns för olikkönade par inte lesbiska par efter en insemination. Ännu får lesbiska betala mer för inseminationer vid kliniker i Östergötland än olikkönade par. Medvetenheten om de patriarkala strukturerna är enormt högre idag inom gayrörelsen än den var för 20 år sedan, RFSL som jag ibland kritiserar har skärpt till sig ordentligt när det gäller det. Men ännu har vi alla en hemläxa att göra, män, kvinnor och transpersoner, att vi ibland upprätthåller patriarkala strukturer, avslutar Bengt Held.

Jag återkommer senare i veckan med kommentarer om motionsförslag och beslut på Folkpartiets landsmöte.

Helds politiska HBT-fabrik startar igen.

Hur är det i Helds HBT-fabrik? 

Nja, det har varit tystare än vanligt senaste 4 månaderna. Jag kände en trötthet för HBT-politik redan i juni. Mycket arbete gick sedan åt att sammanställa min rapport som Dagens nyheter för elfte året hade en artikel om (vilket jag är mycket stolt över). Men mitt engagemang har väl varit sådär. Att jag rapporterade om att Norge infört en lag mot diskriminering som jag hävdade skyddade BDSM-personer och fetischister, något som senare visade sig var fel, gjorde inte saken bättre. 

Men nu trycker jag in sladden igen i fabriken. Nu kommer Helds HBT-fabrik leverera fakta och argument inom HBTQ-politiken. Senaste månaderna har mitt fokus främst varit HBTQ-kultur. Och den bör inte underskattas. När jag som 23-åring för första gången besökte ett gayställe, i Lund där jag då bodde, blev jag något förvånad hur mycket uppmärksamhet som gaykulturen hade. Men efteråt förstår jag vilken förändringskraft böcker, filmer etc har. 

 Men till sist avgörs politiska beslut i politiska församlingar. Så är det bara. Mina prioriteringar fram till 1 juli 2014 kommer att vara följande (när jag redovisar dem handlar det om åtgärder som jag bedömer som realistiska bara viljan finns, sedan kan jag vara för att Sverige på sikt ska införa diverse reformer, som att införa ett tredje juridiskt kön, men jag fokuserar här på förslag som kan genomföras snabbt om det bara finns en vilja från den borgerliga regeringen och ansvariga myndigheter.

1. Aktiva åtgärder emot diskriminering. 

Utredningen om aktiva åtgärder emot diskriminering ska lämna sin rapport våren 2014. Idag har arbetsgivare skyldighet att förebygga diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och religion. Inom utbildningsområdet även sexuell läggning och funktionshinder. Ålder och könsidentitet är inte omnämnda överhuvudtaget. Det här godtyckliga lapptäcket måste upphöra. Kanske det är dumt att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska ha skyldighet att förebygga diskriminering men då bör den lagen helt avskaffas. Eller ska den finns kvar, men då gälla för alla diskrimineringsgrunder i lagen. Nuvarande mellanläge betyder en oacceptabel rangordning av diskriminering. 

Den borgerliga regeringen bör senast juni 2014 skicka ut utredningsförslaget för remiss.  

2. Hatbrott.

Den borgerliga regeringen har hävdat att de lagt om regleringsbreven till myndigheter från att handla om vad de ska prioritera till vad de ska redovisa inför regeringen vad de gjort. Oavsett vilket kan vi konstatera att senast nuvarande regering gav Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen i uppdrag att redovisa vad de gör för att effektivare bekämpa hatbrott var 2007. Det är närmast nonchalant av regeringen att inte någon gång därefter krävt en sådan redovisning.

Den borgerliga regeringen bör i sina regleringsbrev till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten (i slutet av december i år) för 2014 kräva att de redovisar hur de mer effektivt bekämpar hatbrott.

3. HBTQ-kompetens bland anställda inom Migrationsverket. 

Migrationsverket har senaste åren, på uppdrag av den borgerliga regeringen, försökt förbättra sin HBT-kompetens. Ett steg har varit att alla chefer inom myndigheten måste gå en sådan utbildning. För vanliga handläggare har det däremot varit frivilligt. Det kan tyckas vara bedrägligt tolerant att låta anställda själva välja vilka kurser som de vill genomgå. Men ofta är det de som bäst behöver utbildning som väljer att inte genomgå den om det är frivilligt. Nu har Migrationsverket ruckat på sin tidigare princip om "frivillighet". Alla nyanställda handläggare ska genomgå HBTQ-utbildningen. Bra. Men inte tillräckligt.

Migrationsverkat bör senast juni 2014 ta ett policybeslut att alla dess handläggare som avgör beslut om folk som uppger förföljelse p.g.a sin sexuella läggning och/eller könsidentitet ska få utbildning (typ en halvdag) om HBTQ-flyktingar senast 2016.

4. Likställda avgifter för olikkönade och lesbiska par när det gäller inseminationer.

Sedan norra sjukvårdsregionen tagit ett policybeslut om att avgifterna för inseminationer för olikkönade och lesbiska par ska vara olika (något jag verkligen hoppas håller på att genomföras inom landstingen där) så återstår bara Östergötlands läns landsting som diskriminerar lesbiska kvinnor. Det som är extra tragiskt är att högern och vänstern inom landstinget är ense om diskrimineringen. Men det blir inte bättre för det. Det har historiskt funnits många politiska diskriminerande beslut som tagits över blockgränsen. Det finns extrema exempel som inrättandet av det rasbiologiska institutet 1922 men även policyn idag att det är alright att exportera svenska vapen till Saudiarabien, en av världens värsta diktaturer, något som bl.a. s och m är ense om är ok. Absurt. Avgiften för lesbiska kvinnor i Östergötlands läns landsting, 1500 kronor, kan tyckas vara symbolisk men det handlar om en principdebatt. Hur skulle folk reagerat om landstinget beslutat att judar skulle betalat högre avgifter för insemination än kristna? 

Östergötlands läns landsting bör senast juni 2014 besluta att likställa avgifterna och reformen bör bli genomförd senast 2016.

5. Att utreda om människor yngre än 18 år ska få juridiskt byta kön.

Den borgerliga regeringen lovade i samband med avskaffandet av sterilitetskravet i könstillhörighetslagen att den ska tillsätta en utredning om nuvarande 18-årsgräns för juridiska könsbyten ska behållas, sänkas eller avskaffas.

Den borgerliga regeringen bör senast juni 2014 tillsätta en utredning om att avskaffa, sänka eller behålla nuvarande 18-årsgräns i könstillhörighetslagen..

6. Att s och m ska besluta att slå vakt om att 12-17-åringar med vårdnadhavares medgivande ska få könsneutralt få välja förnamn.

Genom beslut av Patent- och registreringsverket har namnlagen tolkats om så att 12-17-åringar har rätt att könsneutralt välja förnamn. I riksdagen har sedan tidigare alla riksdagspartier (förutom sd som tvekar) tagit ställning för att vuxna, 18+, ska få välja förnamn könsneutralt. Men när det gäller 12-17-åringar med vårdnadshavares godkännande har hittills bland riksdagspartierna bara mp, fp, c och v förklarat att de stödjer reformen. Namnlagsutredningen som lämnade sin rapport våren 2013 kommenterade inte just könsneutrala förnamn, dess rapport ska nu skickas ut på remiss.

Moderaterna och Socialdemokraterna bör senast juni 2014 förklara att de stödjer nuvarande praxis att 12-17-åringar, med vårdnadshavares godkännande, fritt bör få välja förnamn.

Nu sätter jag i kontakten igen i eluttaget i Helds HBT-fabrik. Den kommer att leverera vassa argument och fakta till politiker och andra fram till 1 juli 2014 (och även senare). Men det är här du kommer in. Du kan hjälpa mig genom att också lobba för de här sex sakerna, 6 konkreta reformer som är fullt realistiska fram till nästa sommar.

En bild är att där regnbågen tar slut finns det samhälle där ingen blir diskriminerad p.g.a. sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. En vision som inte kommer bli förverkligad till nästa sommar (om någonsin). Men vi kan steg för steg närma oss visionen.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

HBT-kultur. Juli slår knut - Anette Skåhlberg. Io längtar - Rebecca Landmér.

Anette Skåhlberg är en flitig författare när det gäller att göra barnböcker med HBTQ-tema och/eller som utmanar konservativa normer. Kalle som Lucia, Känn med hen (som egentligen inte handlar om ordet hen som man kan gissa av titeln) och Jösta och Johan är bara några av böckerna från henne. Tyvärr är hennes iver att berätta hur viktigt det är med acceptans för mångfald (en vällovlig ambition givetvis) så betydande att det ofta går ut över kvalitén.

Så var det i Jösta och Johan, två giraffhanar som blir kära i varandra. De båda ville adoptera en unge och till sist hittade de den unga krokodilen Junior. Berättelsen blev bara för mycket "PK". Juli slår knut (2013) är den fjärde boken om giraffparet. Familjen har utökats med även en orm, Juli. När Jösta och Johan ska ha party för att fira de varit ihop i 10 år är till en början allt bra, det blir kalas med löv och blad som huvudrätt. Men plötsligt konstaterar någon att Juli försvunnit, boken handlar sedan om de som är på festen ger sig ut och söker efter henne.

Boken är på rim. Även om det ibland blir krystat är det faktiskt ganska kul. Bland de barnböcker jag läst av Anette Skåhlberg är nog den här den bästa. Eller minst dåliga.

Mångfald av familjetyper blir något självklart.

Om Anette Skåhlberg blivit hyfsat känd för folk i Sverige som följer barnböcker med HBTQ-tema är väl Rebecca Landmér mer okänd. Men Io längtar kom 2012. Io bor hos sin mamma, en vecka. Och hos sin pappa, en vecka. Ios pappa är bög och hans sambo kallar Io för "Uffe-pappa". Det som jag gillar med den här boken är att den beskriver situationen för många barn idag, att det finns en mångfald av familjetyper, utan att det blir ivrigt politiskt korrekt utan något självklart. En rolig sak är att först på sista sidan av berättelsen avslöjas det att Io är en kille. Jag hade gissat det var en tjej och blev förvånad. Ett tecken om något att även vi som är engagerade för HBTQ-rättigheter är påverkade av normer i samhället.

Både Juli slår knut och Io längtar vänder sig främst till barn 2-6 år.

HBT-kultur. Happy holiday - Bodil Sjöström.

Sedan Jonas Gardell kom med Torka aldrig tårar utan handskar har debatten om hiv fått ett lyft i Sverige. Andreas Lundstedt berättade i sina memoarer Mitt positiva liv hur det är att leva först dolt sedan öppet som hiv-positiv. Är då Bodil Sjöströms Happy holiday (2013) ännu en bok i raden som avhandlar ämnet nu när det är "inne"?

Det vore orättvist att avfärda Happy holiday av den orsaken. För det första fokuserar den främst på relationen mellan Maggan och Lena, ett lesbiskt par som åker till Thailand. Lena har fått ett fotografjobb där några dagar och Maggan vistas främst på deras hotell. Precis innan de åker dör deras hund. Och just liv och död blir ett tema i boken.

Maggan lärde på 1980-talet känna Christian när de jobbade tillsammans. Christian var öppet homosexuell, att han sedan fick hiv och aids ville han däremot inte berätta till en början. Men hans sjukdom fick Maggan att börja engagera sig i Noaks ark, en förening för hiv-positiva, anhöriga och andra som vill ge stöd och motarbeta hiv-spridning. Och på flygplanet till Thailand sitter Christian plötsligt där på sätet bredvid Maggan. Trots att han för länge sedan är död.  

Från en lesbisk kvinnas perspektiv.

Det som gör att den är här boken är annorlunda jämfört med många andra som handlar om hiv är att det är från en lesbisk kvinnas perspektiv. Lesbiska var den grupp som förmodligen drabbades minst av hiv, samtidigt hade de och bögar en gemensam erfarenhet av att vara stigmatiserade.

Happy holiday kan litterärt inte jämföras med Jonas Gardells Torka aldrig tårar-böcker men få böcker kan det. Den här boken är faktiskt spännande, det finns ett driv i den. En del av karaktärerna kan till en början verka stereotypa men relationen mellan Maggan och Lena skildras fint och nyanserat.

Och den avslöjar en del om 1980-talets Stockholm. Bodil Sjöström har i intervjuer förklarat att hon inte är identisk med "Maggan" men att hon själv engagerade sig för Noaks ark i slutet av 1980-talet och 1990-talet.

En intressant bok.

HBT-kultur. Punkpapporna i London - Liz Wennberg.

Boken Punkpapporna kom 2010. Av författaren Liz Wennberg. Och nu är det dags för uppföljaren Punkpapporna i London (2013). Båda vänder sig väl främst till barn i 10-årsåldern. Eller "barn i lågstadiet och mellanstadiet" som man skulle sagt när jag var ung. Jag resonerade redan när jag kollade första boken om jag skulle recensera den men kom fram till att jag inte skulle göra det. Tyckte inte den riktigt höll måttet. Och det gör kanske inte den här heller. Om man betraktar det rent litterärt. Från en vana att kolla vuxenböcker. Men det här är faktiskt en bok vars främsta målgrupp är barn. Och som det duger den bra.

En spännande bok.

Det är vardagligt. Och ibland blir det bara för klämkäckt med sitt mångfaldsvurmande. Men boken är faktiskt spännande. Även jag som vuxen ville veta hur den skulle sluta. Men dess främsta förtjänst är dess lågmälda humor. Som man kan le åt. Som det här (från sid 16-17).

Det hade kommit ännu mer snö under natten. Martin hoppade i skorna och tog på sig jackan och rusade ut och la sig på marken för att göra snöänglar. Kort efter låg granntanten bredvid honom och flaxade med armarna och benen. Martin reste sig upp och beundrade vinterns första snöängel.
"Res dig upp så jag får se på din ängel" sa Marin och satte händerna i midjan.
"Jag kan inte. Jag har ramlat" sa tanten och försökte rulla över på magen.
"Ramlat?"
Martin skottade snabbt ihop en liten snökulle, sedan drog han tanten i armarna, Det gled jättebra för hon hade en glansig och hal kappa på sig"

På samma lätt skämtsamma sätt avhandlas många andra ämnen. Att flickan Cornelia bor ihop med ett bögpar, varav en vit och den andre svart, problematiseras inte. När det ska fokuseras på att de är annorlunda är det för att de "har konstiga frisyrer som punkare".

Det här är verkligen inte den bästa barnboken med HBTQ-tema som jag läst. Ibland blir det bara för "PK". Men det finns en befrielse i att sexuell läggning, kön och etnicitet inte problematiseras. Och den lågmälda humorn är dess främst tillgång.

HBT-kultur. Hjärtslag.

Xavier Dolan från Kanada debuterade som regissör redan vid 20 års ålder. Hjärtslag är hans andra film och kom på DVD i Sverige 2011. Originaltiteln på franska, Les amours imaginaires (inbillade kärlekar eller fantiserade kärlekar) avslöjar dock mycket mer om innehållet än den svenska titeln. Ett tema rakt igenom den är förälskelsens glädje och bekymmer.

Hjärtslag börjar med några människor som, en och en, berättar om sina kärleksproblem inför kameran. Och de återkommer flera gånger senare, ungefär som reklampauser på TV. Om det är autentiska berättelser avslöjas inte men det kanske kvittar. Även om de ibland är hyfsat intressanta försämrar de helheten och närmast stör.

Generellt är den här filmen mycket "fransk" med närmast filosofiska resonemang om kärleken.  I centrum för den finns Francis (spelad av Xavier Dolan själv) och hans kompis Marie (Monia Chokri) som båda blir förälskade i Nicolas (Niels Schneider) vilket så småningom leder till en rivalitet mellan dem. Alla tre är i 20-30-årsåldern.

Både Xavier Dolan och Monia Chokri gör utmärkta skådespelarinsatser som ömsom ivrigt förälskade, ömsom förtvivlade. Ibland blir scenerna dock något för förutsägbara och pretentiösa. Och de "autentiska" scenerna med helt andra människor borde klippts bort.

För den som är intresserad av en relativt "smal" icke-heteronormativ film om kärlek kan jag rekommendera den. Hjärtslag, som fått flera filmpriser, är verkligen "alternativ" i relation till det som kommer från USA och har HBTQ-tema.

HBT-kultur. Absolut noll - Anna Fock.

Titeln på boken, Absolut noll (2013), syftar på frånvaron av känslor. En låt-gå-mentalitet oavsett om det handlar om sex, korruption, narkotika, att snabbt bli rik, att strunta i folk som far illa etc. Att det skulle karaktärisera många i S:t Petersburgs innekretsar. Och det är möjligt att det är så även om det givetvis är en ordentlig generalisering med många undantag. S:t Petersburg skulle man kunna kalla den mest liberala delen av Ryssland, eller rättare - den minst konservativa. Men även där frodas homofobi både bland stadens politiker som antagit anti-gaylagar och bland polisen.

Författaren Anna Fock är svensk och har enligt en intervju bara varit i S:t Petersburg en vecka men har studerat ryska vid Göteborgs universitet. Trots få egna erfarenheter av landet verkar det dock vara en initierad skildring av situationen i Ryssland och personporträtten är generellt trovärdiga. Det handlar om huvudpersonen Nikita, en bög som jobbar som biografmaskinist i S:t Petersburg. Om han kompisar och bekanta.

Inga hjältar.

Här finns inga hjältar. Precis som fördomar och hat mot HBTQ-personer (eller "ljusblå" som ibland används som uttryck) skildras är också intriger inom HBTQ-gruppen med. Fokus är inte på anti-gaylagarna, det är ingen politisk pamflett. Utan det handlar om vardagen, glädje och bekymmer för vanliga HBTQ-personer. Men korruptionen i det ryska samhället är ett centralt tema.

När jag läste den blev det vissa referenser till Lubiewo av Michal Witkovski. Båda har gemensamt att de berättar om ofta tragiska människoöden i Östeuropa. Men jag konstaterar också att Fock inte är i närheten av den talang som Witkovski har. Vissa delar av Absolut noll är enformiga och banala, i andra delar blir det dock en nerv.

Anna Fock kan kanske till viss del ursäktas med att det här är en debutantbok för hennes del men den är mycket varierad, stundtals dålig, den borde kortats ner ordentligt. Att det finns så få böcker med tema HBTQ i Ryssland idag, och att den ibland blir angelägen, gör att den klarar sig med godkänt.

HBT-kultur. Äntligen - Gabriel Forss.

Att få ihop Gabriel, Gud och gay är ett tema i Äntligen (2012). När Elisabeth Svantesson (m) blev ny arbetsmarknadsminister hamnade homofobin i frikyrkliga miljöer i fokus medialt. En miljö Gabriel Forss själv kommer ifrån. Nu visade det sig till sist att Svantesson nog inte var någon verklig homofob. Däremot var hon emot en könsneutral äktenskapslag vilket hon bör kritiseras för.

Gabriel Forss känner ni säkert till. Var med i gruppen Blond som vann den svenska uttagningen till Eurovision song contest 1997, ironiskt nog med en låttitel som Bara hon älskar mig. Trots att att Gabriel då sedan länge visste att det var män som gällde för honom. Sitt verkliga genombrott hos svenska folket fick väl Forss 2010 genom att först vara expertkommentator och sedan (2011) själv körledare i TV-programmet Körslaget där han hamnade på en hedrande andraplats i tävlingen. 2012 kom han offentligt ut som bög.

Att kombinera kristen tro med homosexuella känslor.

I Äntligen berättar han sin historia. Från (enligt honom själv) en närmast idyllisk barndom i ett frikyrkosamfund. Men när han är i 10-årsåldern och äldre börjar han titta på och bli intresserad av mäns kroppar i duschrummen. I många år kommer han brottas med att få ihop sin kristna tro med sina homosexuella känslor. Ett möte med en homofob pastor är avgörande för hans utveckling men det man kan konstatera är hur lite explicit homofobi det egentligen finns i boken, snarare är det den totala tystnaden om att vara bög och (frikyrkligt) kristen som verkar vara hans främsta problem. Och hans egen oro för att inte bli accepterad. Det som gör den här boken hyfsat intressant är främst att följa vad som händer bakom kulisserna för någon som kommer till Stockholm och vill bli en känd sångare. Om hans besök på gayklubbar i London. Hans panikångest.

Litterärt vill jag dock hävda att boken är sämre än självbiografierna från bl.a. Richard Engfors och Andreas Lundstedt. Äntligen blir ofta närmast som en dagbok "först gjorde jag det, sedan sa han det och då sa jag följande". Han kastar ur sig tankar och resonemang, har tydligen inte funderat mycket på hur boken ska lyfta litterärt. Samtidigt finns det också en viss charm i det, i att det är "amatörmässigt". Visst är boken medioker men verkligen inte ointressant.

Rättelse om Norges nya lagar mot diskriminering.

Jag hävdade i en tidigare bloggpost (som jag nu raderat) att Norges parlament enhälligt i juni i år röstade för att det ska bli förbjudet att diskriminera någon för att hen gillar BDSM eller fetischism. Det var fel vilket Emil Rissve som kommenterade riktigt påpekade.

Jag brukar alltid ange länkar till information jag lämnar här på bloggen, för en gångs skull gjorde jag inte det. Det jag är säker på är att det fanns sådana som antydde att skydd för BDSM- och fetischfolk skulle ingå lagen. Det blev tydligen inte så.

Regeringens förslag kan ni hitta här. När det gäller definitionen av sexuell orientering skriver regeringen följande.

16.1.1 Seksuell orientering

Begrepet seksuell orientering i rettslig sammenheng omfatter homofile, lesbiske, bifile og heterofile. Seksuell orientering inkluderer både seksuell legning og seksuell praksis. Begrepet peker på hvilket kjønn en persons kjærlighet og/eller seksualitet er rettet mot, om det er personer av motsatt kjønn eller av samme kjønn. Begrepet omfatter ikke særlige seksuelle preferanser eller aktiviteter som for eksempel fetisjisme eller sadomasochisme.

Det är alltså tvärtom så att BDSM och fetischism uttryckligen inte omfattas av skyddet mot diskriminering. Smil-Norge, en förening som jobbar för berörda grupper har med följande info på sin hemsida.

Alliansen av BDSM-organisasjoner hadde derfor møter med representanter for Ap, Høyre, Senterpartiet og SV, for å argumentere for at den nye loven burde gi vern mot alle typer diskriminering på grunnlag av seksuell orientering og identitet. Flertallet (bestående av regjeringspartiene Ap, SV og Sp) har gått inn for at den nye loven kun skal omfatte LHBT-folk. Men samtidig skriver de i en egen merknad følgende: “Flertallet vil likevel understreke at forskjellsbehandling på grunnlag av fetisjisme, sadomasochisme og liknende forhold som er omfattet av privatlivet ikke kan anses som saklig grunn i arbeidsmiljøloven, husleieloven og andre spesiallover, selv om det ikke er omfattet av det spesielle vernet i loven her”.

Et mindretall, bestående av Frp, Høyre og Krf gikk derimot inn for å ta inn tillegg i lovteksten som i praksis ville kunne gi diskrimineringsvern for BDSMere og fetisjister. I deres versjon ville loven hatt følgende formulering: “Diskriminering på grunn av seksuell orientering, kjønnsidentitet eller kjønnsuttrykk er forbudt. Det samme gjelder diskriminering på grunn av andre liknende vesentlige forhold ved en person.”

-Vi opplever dette som en åpning fra mindretallet for å også la oss være omfattet av lovens diskrimineringsvern, sier Mollheim.

Paradoxen är att de partier som generellt är mest konservativa (Hoyre är dock relativt liberala) tydligen varit öppnare för att lagen även ska skydda folk som gillar BDSM och fetischism än vad de tidigare röd-gröna regeringspartierna varit.

Det vi kan konstatera, och som är positivt är att Norge för första gången i lag förbjuder diskriminering p.g.a. könsidentitet och lagarna skärps när det gäller diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Dessutom kommer det bli et krav på att arbetsgivare med fler än 50 anställda aktivt ska jobba för att förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Från siten Gaysir.

Arbeidsgivere må først ha over femti ansatte før det er noen aktivitetsplikt for seksuell orientering, kjønnsidentitet og kjønnsuttrykk, mens det er ingen slike begrensninger på kjønnsområdet.

 

I Sverige är det dock inga arbetsgivare som måste aktivt förebygga diskriminering av HBT-personer, Norges nya lag som träder i kraft vid årsskiftet är där mer progressiv.

Bloggen Helds HBT-nyheter.

Ni som följer min blogg vet att jag nästan inte skrivit något här senaste månaderna. Det är flera orsaker, en orsak är min ekonomiska situation som har orsakat mig bekymmer. Men verkligen inte bara det.

Jag har alltid värnat integriteten för min blogg, att inte acceptera bidrag från någon just för att vara oberoende och kunna kritisera åt alla håll. Har inte tjänat en krona på min blogg och mitt HBT-engagemang sedan mitten av 1990-talet, tvärtom har den orsakat mig utgifter. Det mesta jag gör är gratis, men jag ringer ibland politiker för att få veta vad de eller deras partier tycker. Ofta når man dem bara på mobil. Mina kostnader för sådana mobilsamtal sedan min bloggstart 2009 är säkert över tusen kronor, utgifterna för mitt arbete senaste 20 åren säkert över 10 000 kronor i dagens penningvärde.

Om du vill har du möjlighet att ge mig en symbolisk summa för att visa du uppskattat min blogg och vill jag ska fortsätta den. Att granska politiker från moderater till vänsterpartister, från främlingsfientliga till kulturrelativister. Jag har full respekt för att du inte vill det, att det finns många bloggar som drivs ideellt. Och i synnerhet du som själv har en ekonomi som är ansträngd ska bortse från det här meddelandet. Men om det finns någon med marginaler över som vill ge en symbolisk summa är det möjligt.

Mitt personkonto Nordea är 6605273538. 3300 måste man ibland skriva före.

Tack. Och jag blir inte besviken om det inte kommer några pengar. Bara vill meddela möjligheten.

HBT-kultur. Prinsen och pojken - Isak Fearon och Roberth Fearon.

Jag vet precis var jag läste den här boken. Utanför Magistratsparken i Malmö. En vacker sommardag. Den park som är granne med Malmö stadsteater som fyller 70 år 2014. När den startade, 1944, var den Nordens mest avancerade teaterhus. Blev senare också, kärleksfullt, kallad för "drömfabriken". Och vad är barnböcker om inte just "drömfabriker" - när de är som allra bäst. Och Prinsen och pojken av Isak Fearon är verkligen formidabel som barnbok med HBTQ-tema, den bästa jag läst inom genren alla kategorier (svenskt och utländskt). Problemet med vissa andra böcker är att de är så ivriga att förklara att det är ok att vara HBTQ att det går ut över det litterära värdet.

Prinsen och pojken handlar som berättelse om en prins som lever i materiellt överflöd men trots det saknar något. Hans föräldrar, kungen och drottningen, är bekymrade och låter flicka efter flicka möta honom, de förstår han saknar någon att tycka om. Men inget fungerar. Prinsen har en hemlighet, han längtar efter en annan pojke men är orolig för hur hans föräldrar ska reagera. Till sist gör han ett brev där han skriver ner sin längtan och skickar ut det som ett pappersflygplan.

Kära önskefe! Jag skulle vilja hitta en hjärtevän. Jag vill inte ha en flicka som hjärtevän, jag vill ha en pojke. Finns det någoon för mig, önskefé?: Jag ber om din hjälp för jag vågar inte prata med mamma och pappa om det. /Prinsen.

Strapatser när brevet ska återlämnas.

Brevet åker långt och hamnar till sist ute i skogen hos en pojke som bor enkelt. Han har också en längtan efter en "hjärtevän". Sedan börjar strapatserna när den fattige pojken ska återlämna brevet till prinsen.

Det finns flera dimensioner i berättelsen som kan tilltala alla oavsett ålder, att materiella saker inte betyder allt, att de man litar på kan svika för att de är fega, att när man möter någon i skogen kanske den inte är vacker utan tvärtom verkar udda men trots det är god, att riddare som hjälper till kan vara androgyna. Ett betydande plus ska riktas till Roberth Fearon (författarens pojkvän) som gjort de vackra illustrationerna. Den här boken borde placeras i händerna på alla småbarnsföräldrar, förskollärare och andra som vill ge barn ett litterärt bra alternativ med temat att alla ska respekteras oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Reagera.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss."Varför står ni bara där, varför gör ni inget?".


Transkvinnan föstes ut från en bar mot en polisbil. Hon skrek förtvivlat till de andra som stod och tittade på, som vanligt. Nästa gånger kanske det var deras tur att brutalt fösas bort. Ännu en räd från polisen. För det var ju lugnast att titta på. Så kanske man själv slipper åka till polisstationen. Skammen. Att vara annorlunda. Att ryktet kanske sprider sig till arbetskamrater, släktingar och andra.

Men just den där kvällen stod inte folk still. Några började kasta saker, till en början främst småsaker fimpar, kapsyler, efter ett tag även flaskor. Poliserna blev helt överrumplade. Sedan dess blev gayvärlden, senare HBTQ-världen, aldrig sig lik. Där utanför baren Stonewall startade en process som till slut ledde till att t.o.m. landets president skulle argumentera för samkönade pars rätt att ingå äktenskap. Och att transpersoner ska bli bemötta med respekt för den könsidentitet de själva vill tillhöra. Hade någon sagt det utanför baren hade nog folk cyniskt kommenterat "Yeah right, och den där presidenten är väl mulatt också, älskling du drömmer för mycket absurda saker".

Aktivism synliggör konflikter som tidigare varit relativt dolda i samhällsdebatten.

Mandy Smith hade en singel 1987, Positive reaction. När jag ibland följer aktivism för lika rättigheter eller för den delen miljöengagemang får jag en association till den. Trots att låten är råkommerisiell (producerad av Stock-Aitken-Waterman vars låtar var och är populära bland många bögar). Men det är den där första strofen. Lyssna på de första 15 sekunderna av låten, från Youtube.

HBTQ-aktivister, anti-rasister, feminister, miljöengagerade eller för den delen de som idag jobbar för integritet och emot massövervakning har säkert ofta inte medvetet resonerat att de vill ha en reaktion. Men egentligen är det ju syftet med aktivism. Att rucka något på normerna. Det blir verkligen inte "a positive reaction" direkt som Mandy sjunger, ofta synliggör aktivism för lika rättigheter konflikter som tidigare varit relativt dolda i samhällsdebatten. Att slåss med polisen är vanligen inte acceptabelt i en demokrati. Men en verklig demokrati kräver också respekt för minoriteter. En respekt som helt saknades för den grupp som vi idag kallar HBTQ från officiellt håll i New York den där sommardagen 1969.

Allt är möjligt. Kom ihåg det. Det är möjligt att förändra världen genom aktivism. Som kan leda till positiva reaktioner så småningom. 76 länder har ännu totalförbud mot samkönade relationer. Och där Ryssland blir mer och mer homofientligt. Men det är ingen naturlag att det måste vara så.

Kolla bara den där transkvinnan som skrek "varför gör ni inte något?"

I just want a reaction....

HBT-kultur. Gay lives - Robert Aldrich.

Jag läser ofta artiklar på engelska på internet, ska man följa med vad som händer är det väl snarare regel än undantag att konversationen är på det språket. Böcker däremot vill jag ha på svenska, Visst har jag mitt svensk-engelska lexikon med mig närhelst jag kollar en bok på engelska men det tar tid att slå upp ord man inte förstår (även om man sållar och bara slår upp de som är ofta återkommande eller avgörande för innehållet).

Det var alltså med en viss tveksamhet jag lånade Gay lives (2012) av Robert Aldrich på Malmö stadsbibliotek. Min spontana reaktion var att jag skulle vänta tills den blev eventuellt översattes till svenska som hans Gay - en världshistoria (en utmärkt bok om homosexualitet historiskt) blev 2007. Men när jag googlade recensioner av Gay lives beslutade jag att inte vänta. Och det är jag tacksam för idag.

Dagens etiketter kan inte enkelt användas på personer historiskt.

Den här boken är en av de intressantaste jag läst inom genren. Författaren är tydlig med att begreppet homosexualitet uppkom först i mitten av 1800-talet och att det blir problem att överföra våra etiketter idag på folk som levt tidigare. Det Robert Aldrich granskar är snarare vilka historiska personer som förmodligen (möjligen) haft ett samkönat begär. Något som inte måste varit utlevt i alla fall, men som kan spåras i kulturella uttryck från människorna. Många av de som avhandlas har varit gifta med någon av motsatt kön men vi vet ju att det verkligen inte betyder de varit hetero.

Ca 80 personer blir porträtterade i boken,  Från Sokrates och Sappho över Michelangelo, Oscar Wilde och Magnus Hirschfeld till Harvey Milk. Och visst får man reda på nya saker även om dem men det mest fascinerande (för många av oss som är HBTQ-engagerade och redan känner till en del om dem) är nog de mer okända personerna. Här finns två egyptiska män som levde ca 2400 före Kristus, två kristna män som ingick ett förbund på 400-talet, en italiensk författare som skrev homopornografi på 1500-talet, två brittiska kvinnor som levde ihop på 1800-talet etc.

Blir lätt en romantisering av en relation om att rika västmän har sex med fattiga killar.

Även om boken är gedigen i sin kunskapsförmedling är den inte perfekt. Författaren tydliggör visserligen att kvinnor varit osynliga i relation till män när det gäller samkönade begär. Men i princip granskas aldrig kritiskt att även gayrörelsen ibland upprätthållit patriarkala strukturer som synliggjort främst män.

Författaren tar upp att många av de porträtterade varit engagerade emot fascism och kolonialism. Men jag saknar en analys av att västerländska (välbeställda) män sökt upp fattiga unga killar i Nordafrika, Asien eller för den delen även i Italien och erbjudit dem en gåva. Någon maktanalys görs sällan. Det blir en lätt romantisering av relationen, även när det handlar om killar som förmodligen gjort det främst för att de måste ha mat för dagen. .

Men trots den reservationen är det här en bok jag verkligen rekommenderar.

Konstinstallation. "Svenskarna först"

Det här är inget debattinlägg egentligen utan en konstinstallation. Som en del av den tar man ibland friheten att använda ironi och satir.

"Massinvandringen...............................................................................................jag är inte rasist men...........................................................................................................smygislamisering..................nu blir jag säkert kallad rasist.......................kulturmarxisterna..................................................................................................................sjuklövern........................................när kommer Reinfeldt tillåta muslimer mörda kristna barn?.............................svenskvänlig............................................................bidragssnyltare...............................kulturberikare................................negerboll.....................PK-censur....................................................läderbögar i parader ger homosexuella dåligt rykte.....................straightacting..................................Sverige har varit kristet sedan stenåldern.................sälja ut Sverige till EU...............homosexperversiteter...............

Tryck på knappen repeat som finns vid konstinstallationen så börjar den mässa samma budskap igen och igen fram till valdagen 2014.

Varning till allergiker: denna bloggpost innehåller spår av ironi.