HBT-kultur. Prinsen och pojken - Isak Fearon och Roberth Fearon.

Jag vet precis var jag läste den här boken. Utanför Magistratsparken i Malmö. En vacker sommardag. Den park som är granne med Malmö stadsteater som fyller 70 år 2014. När den startade, 1944, var den Nordens mest avancerade teaterhus. Blev senare också, kärleksfullt, kallad för "drömfabriken". Och vad är barnböcker om inte just "drömfabriker" - när de är som allra bäst. Och Prinsen och pojken av Isak Fearon är verkligen formidabel som barnbok med HBTQ-tema, den bästa jag läst inom genren alla kategorier (svenskt och utländskt). Problemet med vissa andra böcker är att de är så ivriga att förklara att det är ok att vara HBTQ att det går ut över det litterära värdet.

Prinsen och pojken handlar som berättelse om en prins som lever i materiellt överflöd men trots det saknar något. Hans föräldrar, kungen och drottningen, är bekymrade och låter flicka efter flicka möta honom, de förstår han saknar någon att tycka om. Men inget fungerar. Prinsen har en hemlighet, han längtar efter en annan pojke men är orolig för hur hans föräldrar ska reagera. Till sist gör han ett brev där han skriver ner sin längtan och skickar ut det som ett pappersflygplan.

Kära önskefe! Jag skulle vilja hitta en hjärtevän. Jag vill inte ha en flicka som hjärtevän, jag vill ha en pojke. Finns det någoon för mig, önskefé?: Jag ber om din hjälp för jag vågar inte prata med mamma och pappa om det. /Prinsen.

Strapatser när brevet ska återlämnas.

Brevet åker långt och hamnar till sist ute i skogen hos en pojke som bor enkelt. Han har också en längtan efter en "hjärtevän". Sedan börjar strapatserna när den fattige pojken ska återlämna brevet till prinsen.

Det finns flera dimensioner i berättelsen som kan tilltala alla oavsett ålder, att materiella saker inte betyder allt, att de man litar på kan svika för att de är fega, att när man möter någon i skogen kanske den inte är vacker utan tvärtom verkar udda men trots det är god, att riddare som hjälper till kan vara androgyna. Ett betydande plus ska riktas till Roberth Fearon (författarens pojkvän) som gjort de vackra illustrationerna. Den här boken borde placeras i händerna på alla småbarnsföräldrar, förskollärare och andra som vill ge barn ett litterärt bra alternativ med temat att alla ska respekteras oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.