Jag får väl erkänna att jag inte visste vem Reine Feldt var innan jag noterade att Ärkeängeln - en hjältes hemlighet (2013) publicerats. Han var fotbollsspelare och senare lagkapten i IFK Göteborg. Bredvid jobbade han på dåvarande tidningen Arbetet.
Hans hemlighet som han dolde inför nästa alla i sin omgivning var att han var främst intresserad av män sexuellt. I början av 1980-talet fick han hiv och blev den näst förste (vad man vet) i Göteborg att dö av den sjukdomen. Även det blev rigoröst hemlighållet inför andra.
Den första halvan av boken fokuserar på hans fotbollskarriär. Eftersom jag inte är intresserad av den sporten (förutom när Sverige nått långt i typ EM och VM) blir det lätt tråkigt. Men jag tror det pedagogiskt är bra eftersom boken ges ut av förlaget Offside som specialiserar sig på just fotboll som tema. En heterosexuell fotbollsintresserad människa kan konstatera att Reine hade andra egenskaper än att vara bög, han var också en duktig lirare på plan.
I den andra halvan av boken avhandlas mer Feldts privata situation. Att hans fru konfronterade honom om att han nog var homosexuell vilket han höll med om. Trots det fortsatte relationen några år till innan skilsmässan 1980 och något år senare åkte Feldt till Amsterdam där han bodde i en husbåt.
Reine Feldt var en komplex människa. Han var frispråkig och gjorde en del bra saker, bidrog till att demokratisera fotbollen i sitt lag. Som journalist hos Arbetet lyfte han fram rasismen emot svarta på krogarna i Göteborg. Men han var också flera år sympatisör till Apk, en utbrytargrupp från Vpk (idag v) som ville behålla den absoluta lojaliteten med den vidriga kommunistdiktaturen Sovjetunionen som systematiskt förföljde och misshandlade folk från den politiska oppositionen, judar - men även homosexuella som placerades på mentalsjukhus. Inte heller Sverige var homovänligt på 1970-talet men betydligt friare både generellt för befolkningen och för bögar och lesbiska än något kommunistland.
Reine Feldt konstaterar själv enligt ett citat "hade de (i Apk) fått veta att jag är homosexuell hade de nog inte velat ta i mig med tång", Trots det hyllade han regimen i DDR och deras "idrottsunder" och skrev t.o.m en bok om det. Författaren Burell konstaterar att Feldt var naiv, dopingen var omfattande i landet vilket senare skulle avslöjas. Men det blir aldrig en riktig diskussion om kommunistdiktaturerna som system. Om Feldt hade åkt till någon högerdiktatur och hyllat deras regim, hade det varit samma förlåtelse då? Förmodligen inte.
Det fascinerande är ju att när Feldt skulle "fly" från Sverige för att söka sig själv åkte han inte till något kommunistland utan till det kapitalistiska Nederländerna. Det där hyckleriet berörs inte alls i boken vilket är en brist.
Litterärt finns det dock ett ett driv i boken som gör den intressant (när den börjar fokusera på Feldts privata situation) Och den avslöjar den konservatism och homofobi som fanns i samhället generellt, även inom vänstern och idrottsrörelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar