Sedan Jonas Gardell kom med Torka aldrig tårar utan handskar har debatten om hiv fått ett lyft i Sverige. Andreas Lundstedt berättade i sina memoarer Mitt positiva liv hur det är att leva först dolt sedan öppet som hiv-positiv. Är då Bodil Sjöströms Happy holiday (2013) ännu en bok i raden som avhandlar ämnet nu när det är "inne"?
Det vore orättvist att avfärda Happy holiday av den orsaken. För det första fokuserar den främst på relationen mellan Maggan och Lena, ett lesbiskt par som åker till Thailand. Lena har fått ett fotografjobb där några dagar och Maggan vistas främst på deras hotell. Precis innan de åker dör deras hund. Och just liv och död blir ett tema i boken.
Maggan lärde på 1980-talet känna Christian när de jobbade tillsammans. Christian var öppet homosexuell, att han sedan fick hiv och aids ville han däremot inte berätta till en början. Men hans sjukdom fick Maggan att börja engagera sig i Noaks ark, en förening för hiv-positiva, anhöriga och andra som vill ge stöd och motarbeta hiv-spridning. Och på flygplanet till Thailand sitter Christian plötsligt där på sätet bredvid Maggan. Trots att han för länge sedan är död.
Från en lesbisk kvinnas perspektiv.
Det som gör att den är här boken är annorlunda jämfört med många andra som handlar om hiv är att det är från en lesbisk kvinnas perspektiv. Lesbiska var den grupp som förmodligen drabbades minst av hiv, samtidigt hade de och bögar en gemensam erfarenhet av att vara stigmatiserade.
Happy holiday kan litterärt inte jämföras med Jonas Gardells Torka aldrig tårar-böcker men få böcker kan det. Den här boken är faktiskt spännande, det finns ett driv i den. En del av karaktärerna kan till en början verka stereotypa men relationen mellan Maggan och Lena skildras fint och nyanserat.
Och den avslöjar en del om 1980-talets Stockholm. Bodil Sjöström har i intervjuer förklarat att hon inte är identisk med "Maggan" men att hon själv engagerade sig för Noaks ark i slutet av 1980-talet och 1990-talet.
En intressant bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar