Sd vill återigen ta bort statsbidrag till RFSL och avskaffa DO.

Sd vill - även för 2012 - ta bort alla statsbidrag till HBT-föreningar och avskaffa DO (Diskrimineringsombudsmannen). Det blir tydligt när man granskar Arbetsmarknadsutskottet betänkande Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet.

När det gäller utgiftsposten Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m. (där statsbidrag till bl.a. HBT-föreningar och invandrarföreningar är med) vill Alliansen anslå 28 miljoner och får stöd av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Miljöpartiet vill öka summan med 5 miljoner medan Sverigedemokraterna helt vill ta bort budgetposten.

Alliansen vill ge DO (Diskrimineringsombudsmannen) 94 miljoner och s håller med. V och mp vill plussa på siffran med 10 respektive 5 miljoner. Sd vill avskaffa budgetposten. Man kan givetvis kritisera både DO och RFSL för en del saker, det gör jag ibland här på bloggen, men det är enkelt att konstatera att sd:s budgetalternativ skulle få allvarliga konsekvenser om det blev verklighet. Kampen mot diskriminering skulle få en sämre prioritet för att uttrycka det milt.

Är inte HBT-personer en del av Sverige?

Jag har inte hittat vilka summor som planeras att betalas ut till HBT-föreningar för 2012 men Qx hade en artikel om bidragen för 2010 och några dramatiskt förändringar lär det inte bli. Möjligen kan Öppna moderater få vara med och dela på bidragen eftersom de startat flera nya lokalavdelningar.

Sverigedemokraternas särskilda yttrande (nr 5) i arbetsmarknadsutskottet rapport är i övrigt intressant. Jag ska kommentera några delar.

Sverigedemokraterna är ett Sverigevänligt parti.

Är inte HBT-personer (och vår rätt att slippa bli diskriminerade) lika mycket en del av sd_s Sverige som heterosexuella cis-personer. (cisperson = icke-transperson)

Det övergripande målet med Sverigedemokraternas politik är att skapa ett välmående samhälle – ett folkhem – präglat av trygghet, harmoni och solidaritet.

Kampen mot diskriminering och hatbrott handlar om att skapa "trygghet, harmoni och solidaritet". Eller gör sd en annan tolkning?

Med vår politik förbättras levnadsvillkoren för våra äldre, när det gäller både ekonomi och livskvalitet.

Är ett borttagande av möjligheten att anmäla diskriminering till DO för de som blivit åldersdiskriminerade (eller som är äldre men blivit diskriminerade av någon annan orsak) ett bättre samhälle för äldre?

Övriga riksdagspartier kritiserar sd.

Dessbättre är alla övriga riksdagspartier (m, fp, c, kd, s, mp och v) ense om att fördöma förslagen från sd.

Att som Sverigedemokraterna i sin motion A388 helt vilja ta bort anslaget till Diskrimineringsombudsmannen och på så sätt även försämra och försvåra möjligheterna för de individer som utsätts för diskriminering att ta till vara sin rätt enligt diskrimineringslagen finner utskottet såväl anmärkningsvärt som ansvarslöst. Utskottet anser att arbetet för lika rättigheter och möjligheter och arbetet mot diskriminering även fortsättningsvis måste ha högsta prioritet. En effektiv och heltäckande diskrimineringslagstiftning är nödvändig för att vi i Sverige ska kunna bekämpa handlingar som direkt eller indirekt kränker principen om alla människors lika värde.

Man kan inte annat än hålla med.

Riksdagen debatterar Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet på torsdag, 8 december.

Uppdatering 1.

HBT-ansvarige ministern bör bli tydlig emot tvångssteriliseringar av transsexuella.

HBT-ansvarige ministern i den borgerliga regeringen, Erik Ullenhag (fp), har ett genuint engagemang för rättigheter för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner (tyvärr gäller inte detsamma för partiets ordförande Jan Björklund). För några vecka sedan arrangerade han en hearing med HBT-föreningar. Från regeringens hemsida.

Arbetsmarknadsdepartementet har.... under ledning av integrationsminister Erik Ullenhag, haft en hearing med organisationer som arbetar med hbt-frågor i Sverige. Mötet var starten för en arbetsgrupp inom Regeringskansliet, som ska intensifiera arbetet och skapa en samlad strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. Något sådant övergripande arbete har inte gjorts tidigare från statens sida.

Det man möjligen saknar är att Ullenhag skulle vara tydligare, som HBT-ansvarig minister, om att tvångssteriliseringar av transsexuella är fel. Här har han hittills varit tyst. Jämför med Nyamko Sabuni (fp) som tydligt argumenterade, som HBT-ansvarig minister, för en könsneutral äktenskapslag flera år före att reformen blev verklighet. Det är dags att Ullenhag visar samma typ av tydlighet i den offentliga debatten, nu om tvångssteriliiseringar.

Omskärelse av pojkar är inte förenligt med mänskliga rättigheter.

Och att Ullenhag ibland även hamnar fel sakpolitiskt när det gäller mänskliga rättigheter bevisas av hans försvar, i en debattartikel i DN, av omskärelse av pojkar. Något som f.d. socialministern och fp-ordföranden Bengt Westerberg (fp) m.fl. kommenterar i en ny artikel.

Det finns inga judiska, muslimska eller kristna barn. Det finns bara barn till judiska, muslimska eller kristna föräldrar.

Erik Ullenhag skriver att; ”Avgörande för mig är att kravet på att manlig omskärelse ska förbjudas nästan aldrig förs fram av män som själva är omskurna.” Hur vet Ullenhag detta? Vilka källor har han konsulterat för att kunna dra en sådan slutsats kring omskärelsens konsekvenser för män? Har Ullenhag ens tänkt tanken att omskurna män inte sällan lever i en gemenskap som inte skulle acceptera kritik mot sedvänjan? Att träda fram kanske inte är en självklarhet om det är förenat med ett högt socialt pris. Två av de elva undertecknarna av artikeln är omskurna och av judiskt ursprung.

Hiv-argumentet som framförts i debatten saknar bäring då hiv-preventionen i detta sammanhang inte gäller barn utan vuxna människor.

Själv har jag kommenterat här på bloggen att jag är för ett förbud, på sikt, mot omskärelse av pojkar (killar yngre än 18 år)

Bland övriga nyheter kan konstateras att Svenska Dagbladet har en nyhetsartikel om att Stockholm Pride kanske går i konkurs. Även om det givetvis är tragiskt både för de inblandade och möjligheten att arrangera nya Pridefestivaler i Stockholm bör klandret riktas mot de som varit och är ansvariga i Prideledningen och föreningens styrelse. De verkar ha lika bra koll på sin ekonomi som vissa länder i södra Europa.