Omänskligt.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


1993 köpte jag en av två delar av Mein Kampff av Adolf Hitler. På Gleerups bokhandel i Lund. Någon månad senare flyttade jag till Malmö. Redan då var det kontroversiellt att sälja den här typen av böcker. Men min tes är att om man vill förstå hur vidriga diktatursystem fungerat är det ingen bra strategi att förbjuda böcker av Hitler eller Stalin. Eller av islamister idag. Bästa metoden att bekämpa din "fiende" är att veta hur han eller hon resonerar.

Direkt efter att jag läst Hitlers bok gick jag över till en deckare av Agatha Christie. Jag gillar verkligen hennes böcker. Men jag konstaterade också att trots att Christies böcker var menade som kriminalromaner medan Hitlers Mein Kampff var en "politisk" bok var det en befrielse att börja läsa en Christiedeckare. Hatet i Hitlers verk var givetvis inlindat till viss del, men trots det mer otrevligt än de flesta "spännande" romaner. För visst är Christies böcker ofta "hemtrevliga". Trots att folk blir mördade på förmiddagen kan gästerna någon timme senare lugnt diskutera vad det ska bli till middag.

Alla dör på ön.

Men det finns en Agatha Christie-bok som är ett undantag. 10 små negerpojkar hette den från början i svensk version. Och så var de bara en är den titel boken fått de senaste åren p.g.a. protester från en del människor som är svarta. Men poängen är att det här är Christies mest obehagliga bok. Varför? Först när jag lade boken ifrån mig på 1990-talet förstod jag inte varför. Men sedan konstaterade jag därför att alla människor dör på den där ön. Annars brukar i alla fall mördaren överleva. Men här dör alla, den siste av dem gör självmord, vem som är skyldig får man aldrig veta. Det blir inte avslöjat.

Vad är det så otrevligt med det här? Vi människor hyllar ju ofta materiella ting. Extra tydligt blir det så här i jultid när folk stressar sig själva och andra, ofta till att må dåligt. Köp och du blir lycklig är temat. Men är det sant?

Börjar gråta utanför banken.

När jag gick på högstadiet hade vi en berättelse i engelska. Ni vet de där historierna där man ska hitta vissa engelska ord och översätta dem. En sådan story (svengelska) var att en ung man en dag gick ut på stan och noterade att inga människor syntes till. Han gick förbi snabbköpet, rafsade till sig matvaror, godis och annat. Sedan vidare förbi banken där han utan problem kunde hiva ut massor av pengar. Inga människor fanns där. Till en början var han i eufori. Äntligen kunde han skaffa sig vad han ville ha. Men efter några timmar konstaterade han krasst, vad ska han med sina saker som han "plundrat" från butikerna? Hur lycklig var han nu egentligen, utan att kunna prata med någon annan människa? Berättelsen slutade med att den unge mannen sätter sig ner och börjar gråta.

Det är en tunn linje mellan kärlek och hat. Motsatsen till kärlek är inte hat. Utan likgiltighet. Det är så mycket förväntningar, och stress, inför julen. Självklart måste vi bekämpa att människor hatar varann. Men så länge kärlek, hat, vänskap, svartsjuka, trohet, svek, ömhet, romantik, löften, drömmar finns så finns det även liv. Och hopp.

Alternativet är en öde ö där den siste människan begått självmord. Tomhet. Eller att du är ensam utanför en bank utan att ha någon att dela din glädje med?

Det kan tyckas vara ett banalt konstaterande men utan människor, med våra förtjänster och brister, blir det omänskligt.

Jag önskar mina bloggbesökare God Jul och Gott Nytt år.