En bok med drygt 900 sidor om en bisexuell nazistofficer. Jag var något skeptisk. Är det något för mig som är engagerad för HBT-rättigheter? Men tipset var med i HBT speglat i litteraturen av Dodo Parikas. För övrigt hade Tor Billgren en recension av den senare boken i Sydsvenska Dagbladet häromdagen.
Först vill jag förtydliga. Det här måste vara en av de bästa böckerna om det nazistiska Tyskland. Orsaken är ärlighet. För om något så känns Littells bok genuin. Han förvanskar inte något. Sorterar inte bort något för att det ska anpassas till det Europa 2006 (som är det år då boken publicerades) där judar givetvis har samma rättigheter som andra.
Det här är inte någon propagandabok för nazismen. Littell erkänner att han var antisemit. Han förtydligar nazismens förfärliga teorier om "raser" och att människors värde avgörs av etnicitet.
Men boken tillför något annat. Att nazister som oss andra är människor. Bokens huvudperson är officer på östfronten. När Adolf Hitler 1941 befaller att alla i Ukraina med judiskt ursprung ska dödas, även barn, så möts det först av förfäran av de flesta officerare. Att judar var ett "problemfolk" är en sak, men att döda barn? Men logiken är att det måste göras för det tyska folkets skull.
Det mesta i boken är nog välkänt för de flesta men att perspektivet är från den tyska sidan tillför något. Främst i de delar som beskriver situationen i Stalingrad. Tyskland invaderade sommaren 1941 Sovjetunionen. Medan Tyskland ofta möttes av hat i Västeuropa så var situationen delvis en annan i öst.
Många i Ukraina mötte nazisterna som "befriare". Orsaken var att Stalin behandlat sina invånare med förföljelse där bl.a. ca 10 miljoner svalt ihjäl i Ukraina p.g.a. hans politik. Att antisemitism var vanligt i östra Europa gjorde också att många gillade den nazistiska politiken. Många civila var så engagerade att själva slå och döda judar att det ibland t.o.m. förvånade tyskarna.
Men 1942 i Stalingrad vänder situationen. De ryska soldaterna omringar tyskarna. Boken beskriver ett fruktansvärt lidande bland de tyska soldaterna. Det är inte någon ursäkt för hur naziregimen behandlat folk utan ett konstaterande. De tyska soldaterna fick inte tillräckligt med mat och svalt. De flesta var till sist apatiska och utmärglade.
Boken har även med en del om huvudpersonens sexuella möten med män. Han raggar i en park i Berlin och förför en annan nazist på ett vilohem i Krim genom att försöka få det till att homosexualitet egentligen är accepterat av den nazistiska ideologin.
Boken De välvilliga såldes i hundratusentals exemplar i Frankrike när den gavs ut 2006. Egentligen kanske en del av informationen på bokens baksida bäst förklarar varför den här boken är viktig.
Först vill jag förtydliga. Det här måste vara en av de bästa böckerna om det nazistiska Tyskland. Orsaken är ärlighet. För om något så känns Littells bok genuin. Han förvanskar inte något. Sorterar inte bort något för att det ska anpassas till det Europa 2006 (som är det år då boken publicerades) där judar givetvis har samma rättigheter som andra.
Det här är inte någon propagandabok för nazismen. Littell erkänner att han var antisemit. Han förtydligar nazismens förfärliga teorier om "raser" och att människors värde avgörs av etnicitet.
Men boken tillför något annat. Att nazister som oss andra är människor. Bokens huvudperson är officer på östfronten. När Adolf Hitler 1941 befaller att alla i Ukraina med judiskt ursprung ska dödas, även barn, så möts det först av förfäran av de flesta officerare. Att judar var ett "problemfolk" är en sak, men att döda barn? Men logiken är att det måste göras för det tyska folkets skull.
Det mesta i boken är nog välkänt för de flesta men att perspektivet är från den tyska sidan tillför något. Främst i de delar som beskriver situationen i Stalingrad. Tyskland invaderade sommaren 1941 Sovjetunionen. Medan Tyskland ofta möttes av hat i Västeuropa så var situationen delvis en annan i öst.
Många i Ukraina mötte nazisterna som "befriare". Orsaken var att Stalin behandlat sina invånare med förföljelse där bl.a. ca 10 miljoner svalt ihjäl i Ukraina p.g.a. hans politik. Att antisemitism var vanligt i östra Europa gjorde också att många gillade den nazistiska politiken. Många civila var så engagerade att själva slå och döda judar att det ibland t.o.m. förvånade tyskarna.
Men 1942 i Stalingrad vänder situationen. De ryska soldaterna omringar tyskarna. Boken beskriver ett fruktansvärt lidande bland de tyska soldaterna. Det är inte någon ursäkt för hur naziregimen behandlat folk utan ett konstaterande. De tyska soldaterna fick inte tillräckligt med mat och svalt. De flesta var till sist apatiska och utmärglade.
Boken har även med en del om huvudpersonens sexuella möten med män. Han raggar i en park i Berlin och förför en annan nazist på ett vilohem i Krim genom att försöka få det till att homosexualitet egentligen är accepterat av den nazistiska ideologin.
Boken De välvilliga såldes i hundratusentals exemplar i Frankrike när den gavs ut 2006. Egentligen kanske en del av informationen på bokens baksida bäst förklarar varför den här boken är viktig.
Fram tonar bilden av Max Aue som en mycket bildad, beläst och kultiverad person. Han älskar musik, litteratur och arkitektur och ser strikt och professionellt på sitt uppdrag att bland annat få koncentrationslägren att fungera så effektivt som möjligt. Samtidigt som han är en kulturvarelse är han en kallblodig barbar. Är människans natur så dubbel, kan vem som helst av oss bli som han? Kan vi alla passera gränsen till mörkret? Och märker vi när det sker?
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar