Varje år i december så lämnar regeringen s.k. regleringsbrev (direktiv) till de statliga myndigheterna. De är samlade på Ekonomistyrningsverkets hemsida.
I regeringens regleringsbrev för 2010 till de statliga myndigheterna är HBT bara med i ett av dem, Migrationsverkets. Dock inte i motsvarande brev till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten. Bekämpande av hatbrott mot bl.a. HBT-personer riskerar därmed att inte få fokus i debatten om kriminalitet.
Men först något om den positiva nyheten, för fjärde året får Migrationsverket direktiv om att de måste förbättra HBT-kompetensen bland sin personal genom utbildningar etc. Det är givetvis viktigt eftersom flera avgöranden från myndigheten avslöjat okunskap om HBT-människors situation.
Här förtjänar den borgerliga regeringen en eloge, den förra socialdemokratiska regeringen brydde sig aldrig om att ha med HBT i regleringsbreven till Migrationsverket. Däremot var arbetet mot hatbrott med som en del av breven till Rikspolisstyrelsen i flera år när det var s-regering. Även i den borgerliga regeringens första regleringsbrev till Rikspolisstyrelsen, för 2007. De senaste tre åren har det dock varit frånvarande. RFSL och riksdagsledamöter från den röd-gröna oppositionen har kritiserat det och kallat det för en bortprioritering.
Men regeringen har argumenterat för att man bytt system när det gäller syftet med regleringsbreven. Medan socialdemokraterna använde dem främst som att avslöja vad man vill prioritera att respektive myndighet skulle göra, så har den borgerliga regeringen fokuserat på sådant de vill att myndigheterna ska återrapportera om.
Så visst måste det inte betyda en bortprioritering. Att man inte kan ha med allt varje år när det gäller återrapportering kan accepteras. Därför respekterade jag att hatbrott inte var med i regleringsbreven till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten för 2008 och 2009. Men när det nu återigen är frånvarande riskerar det att arbetet mot hatbrott inte blir prioriterat inom rättsväsendet. Även om det inte är syftet riskerar det att bli resultatet. Det är inte acceptabelt i en situation där antalet anmälda hatbrott mot bl.a. bögar och lesbiska ökat mycket de senaste åren.
Inte blir det bättre av att justitieminister Beatrice Ask (m) nästan aldrig i den offentliga debatten kommenterat problemen med hatbrott. Hon har visserligen bl.a. varit med i debatter som arrangerats när det varit Pridefestival i Stockholm men det är inte tillräckligt.
Att Sverige fått 3000 fler poliser de senaste åren är positivt, det ökar möjligheten att bekämpa hatbrott. Men då måste också det arbetet vara en prioriterad del inom rättsväsendet.
I en demokrati måste alla känna trygghet i samhället. Oavsett om du håller någon av samma eller motsatt kön i handen. Oavsett om du avviker från könsnormer eller inte.
I regeringens regleringsbrev för 2010 till de statliga myndigheterna är HBT bara med i ett av dem, Migrationsverkets. Dock inte i motsvarande brev till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten. Bekämpande av hatbrott mot bl.a. HBT-personer riskerar därmed att inte få fokus i debatten om kriminalitet.
Men först något om den positiva nyheten, för fjärde året får Migrationsverket direktiv om att de måste förbättra HBT-kompetensen bland sin personal genom utbildningar etc. Det är givetvis viktigt eftersom flera avgöranden från myndigheten avslöjat okunskap om HBT-människors situation.
Här förtjänar den borgerliga regeringen en eloge, den förra socialdemokratiska regeringen brydde sig aldrig om att ha med HBT i regleringsbreven till Migrationsverket. Däremot var arbetet mot hatbrott med som en del av breven till Rikspolisstyrelsen i flera år när det var s-regering. Även i den borgerliga regeringens första regleringsbrev till Rikspolisstyrelsen, för 2007. De senaste tre åren har det dock varit frånvarande. RFSL och riksdagsledamöter från den röd-gröna oppositionen har kritiserat det och kallat det för en bortprioritering.
Men regeringen har argumenterat för att man bytt system när det gäller syftet med regleringsbreven. Medan socialdemokraterna använde dem främst som att avslöja vad man vill prioritera att respektive myndighet skulle göra, så har den borgerliga regeringen fokuserat på sådant de vill att myndigheterna ska återrapportera om.
Så visst måste det inte betyda en bortprioritering. Att man inte kan ha med allt varje år när det gäller återrapportering kan accepteras. Därför respekterade jag att hatbrott inte var med i regleringsbreven till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten för 2008 och 2009. Men när det nu återigen är frånvarande riskerar det att arbetet mot hatbrott inte blir prioriterat inom rättsväsendet. Även om det inte är syftet riskerar det att bli resultatet. Det är inte acceptabelt i en situation där antalet anmälda hatbrott mot bl.a. bögar och lesbiska ökat mycket de senaste åren.
Inte blir det bättre av att justitieminister Beatrice Ask (m) nästan aldrig i den offentliga debatten kommenterat problemen med hatbrott. Hon har visserligen bl.a. varit med i debatter som arrangerats när det varit Pridefestival i Stockholm men det är inte tillräckligt.
Att Sverige fått 3000 fler poliser de senaste åren är positivt, det ökar möjligheten att bekämpa hatbrott. Men då måste också det arbetet vara en prioriterad del inom rättsväsendet.
I en demokrati måste alla känna trygghet i samhället. Oavsett om du håller någon av samma eller motsatt kön i handen. Oavsett om du avviker från könsnormer eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar