Nepal inför homoäktenskap. Erbjuder bröllop på Mount Everest.

Som första land i Asien inför Nepal en könsneutral äktenskapslag i maj i år. Landet ska också försöka få massor av bögar och lesbiska som turister. Det skriver USA-gaysiten 365.gay.

In May, the country is set to ratify a new constitution that legalizes same-sex marriages, according to a report in The Telegraph.

Sunil Babu Pant, a Communist legislator and leader of the country’s gay rights movement, launched Pink Mountain, a travel agency offering wedding ceremonies on Mount Everest, the world’s tallest peak.

Pant’s company will offer regal, elephant-back processions and wedding ceremonies at the mountain’s base camp.

“Most Asian countries don’t welcome gay visitors, so we can have the maximum benefit for the Nepal economy which is fragile after years of war,” Pant told the Telegraph. “The government is hoping to increase the number of tourists from 400,000 to one million next year and has taken a positive attitude to welcoming gay and lesbian visitors to help meet their ambitious target.”

Är du alltså benägen att gifta dig på ett annorlunda ställe är kanske Nepal ett alternativ. Packa då snygga bröllopskläder men även en del som är mer ledigt när du ska klättra till en lämplig plats.

Nepal har fram till för några år sedan varit ett homofientligt land där både den tidigare kungliga regimen och den kommunistiska gerillan förföljde bögar och lesbiska. Men häromåret gjorde kommunistpartiet närmast en helomvändning och en av partiets parlamentsledamöter, Sunil Babu Pant, är öppet homosexuell.

Även i grannlandet Indien är det en förbättring av situationen för bögar och lesbiska, om än långsammare. En domstol förtydligade förra året att det tidigare förbudet mot samkönade manliga relationer är oförenligt med landets konstitution. De senaste åren har fler och fler barer och dansställen öppnats i de största städerna. I några av dem har man även arrangerat gayparader.

Landets filmindustri, Bollywood, har ofta varit konservativ. Men även där har det hänt en del. Gaykaraktärer har blivit något vanligare. Nu planeras en film där huvudrollerna är två män som har en relation. Vissa har redan kallat filmen (bilden till den här bloggposten är från reklam för den) för Indiens motsvarighet till Brokeback Mountain. Det avslöjar brittiska gaysiten Pinknews.

Although several gay scenes have featured already in Bollywood productions, an upcoming film is being touted as India's answer to Brokeback Mountain.

Promotional posters for Dunno Y . . . Na Jaane Kyun were released this week showing two topless men embracing.

Few details about the film have been disclosed but it is expected to be a high-profile release. The director is Anil Sharma, who is well-known in India's film industry.

He told The Times of India: "The only thing I was particular about was that this character should not come across as a caricature or just as an object of mockery. I am truly happy with what I have chosen."

The film will be in English with subtitles, something which may help it past censors.

Actor Kapil Sharma will play a would-be gay model who begins a sexual relationship with another man. It is not yet clear whether this will be a romantic relationship, as reports say the central character is forced to "compromise" his morals to further his career.

Till sist något om kvällens partiledardebatt 20.00. Eftersom TV-programmet är nästan två timmar långt debatteras nog många frågor. Om en av dem blir HBT-politik är möjligt. Men tyvärr riskerar HBT-rättigheter att försvinna vid den här typen av evenemang.

Vid Pridefestivalen i sommar kommer sex av riksdagspartierna (alla förutom kd) att tävla med varann om hur mycket de prioriterar rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det är givetvis bra. Men ännu bättre vore om man också sa något om det inför en publik där de flesta är heterosexuella.

Blir Göran Hägglund (kd) kritiserad ikväll för att han inte lämnat något förslag till en ny lag om "könsbyten", den gamla lagen är allvarligt diskriminerande emot transsexuella?

Får Hägglund kritik för att han vill diskriminera samkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer, där hans parti t.o.m. är emot närståendeadoptioner?

Låtsas Fredrik Reinfeldt (m), Mona Sahlin (s) och övriga av debattörerna från riksdagens sex homovänliga partier att familj är detsamma som heterofamilj när de får frågor om jämställdhet?

Ikväll har partierna chans att visa att de verkligen är emot heteronormativet och prioriterar homosexuellas, bisexuellas och transpersoners mänskliga rättigheter.

Artikel i SvD om partiledardebatten ikväll.

Nytt regeringsförslag kan orsaka högre straff för hatbrott.

Jag skrev för några dagar sedan här på bloggen om den borgerliga regeringens planerade propositioner och skrivelser för 2010.

Från den bloggposten.

Det andra regeringsförslaget som möjligen har koppling till HBT-rättigheter är det som heter Skärpa straff vid allvarliga våldsbrott m.m. Datum för den propositionen är densamma som för förslaget till skollag, 23 mars. Det är Straffnivåutredningen som förberett förändringarna när det gäller straffrätten. Ett av utredningens förslag är att brottsbalken bör bli tydligare så att försvårande och förmildrande omständigheter oftare används när domstolar dömer. Om det även blir en del av regeringens proposition i mars kan ett resultat bli att domstolar senare dömer till högre straff vid bl.a. hatbrott.

Igår lämnade då regeringen lagrådsremissen Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. Om inte lagrådet har några juridiska invändningar så blir det nog i princip en identisk proposition till riksdagen i mars i år.

I allt väsentligt följer regeringen Straffnivåutredningens förslag. Det betyder generellt högre straff vid våldsbrott men även att straffskärpning och strafflindring bör användas oftare än hittills. I brottsbalken kapitel 29 anges ett antal orsaker som ger domstolar möjlighet att döma till högre straff. Ett av dem är följande.

om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet

Många HBT-engagerade har kritiserat att straffskärpningsparagrafen sällan används vid hatbrott. Någon gjorde en systematisk granskning för en del år sedan av ca 400 anmälda hatbrott p.g.a. sexuell läggning. Av dem så lämnades 24 till åtal och rättegång (de flesta anmälningar leder inte till rättegång eftersom man inte hittar den skyldige och-eller att bevisen inte bedöms som tillräckliga för en fällande dom).

Av de 24 åtalade var det 2 (två) där domstolen explicit berättade att de höjt straffet med hänvisning till att det var ett hatbrott. Det är 7 %. Och av de ca 400 polisanmälningarna om hatbrott är det ca 0,5 %.

Regeringen föreslår att man förändrar brottsbalken en del för att domstolar ska använda straffskärpningsparagrafen oftare. Ett exempel är att man avskaffar ordet "betydligt" i "om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt allvarligare följder än det faktiskt fått". Den del som handlar om hatbrott föreslås dock inte förändrad. Betyder det att det blir som idag när det gäller domstolars attityder till hatbrott?

Nej, chansen är betydande att attityderna blir annorlunda även där. När domstolar ska tillämpa lagar så följer de främst lagens innehåll, alltså lagparagraferna. Men när man ska göra rättspraxis så kollar man i andra hand på lagens s.k. förarbeten d.v.s. regeringens proposition och riksdagens behandling av utskottsförslag.

Så här skriver regeringen i den lagrådsremiss som senare ska bli proposition.

Detta innebär att omständigheter som talar i skärpande eller mildrande riktning många gånger inte får något eller endast litet genomslag vid straffvärdebedömningen. Det rimmar dåligt med principen om att svårare brott ska bestraffas strängare än lindrigare brott även inom en viss brottstyp. Eftersom de närmare omständigheterna vid enskilda brott kan skilja sig åt, ibland mycket, är detta inte tillfredsställande. Straffvärdet måste kunna bedömas på ett mer nyanserat sätt med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det gäller både de allvarliga vålds-brotten och andra brott.

Om det här även blir något som riksdagen håller med om, vilken den nog gör, så blir det en tydlig signal till domstolar att de oftare än hittills bör använda straffskärpningsparagrafen vid bl.a. hatbrott.

Om det sedan är rätt att det är en "straffskärpningsparagraf" för hatbrott är en annan sak. Själv menar jag att det är motiverat. Hatbrott riktar sig inte bara emot den individ som blir drabbad utan syftet är att skrämma en hel grupp i samhället. Efter att rättsväsendet förra året tydliggjorde att även brott som drabbar någon för att vederbörande är heterosexuell eller etnisk svensk är hatbrott så försvinner också giltigheten i argumentet att paragrafen bara skyddar vissa grupper.

Uppdatering 1

Den kristna tidningen Dagen har en artikel om Kristdemokraternas kommundagar.

Från artikeln.

Göran Hägglund berättade också att tre viktiga förslag kommer att läggas fram för sommarens riksting. En grupp ledd av gruppledaren i riksdagen, Stefan Attefall, ska utforska "politikens gränser", det vill säga vilka områden som politikerna inte ska lägga sig i. Exempel är vilka som ska sitta i näringslivets styrelser och hur föräldrar delar på tiden för föräldraförsäkringen.

Om nu Göran Hägglund och Kristdemokraterna vore genuint intresserade av att flytta makt från politiker till individer borde de omedelbart, som övriga riksdagspartier redan gjort för många år sedan, acceptera närståendeadoptioner för samkönade par. D.v.s. en reform som syftar till att de barn som redan bor i samkönade familjer ska få samma juridiska trygghet som barn i olikkönade familjer.

Faktum är att t.o.m. Sverigedemokraterna, som annars inte är ett homovänligt parti, är för reformen, det är även Kristdemokratiska ungdomsförbundet (kdu). Kristeligt folkeparti i Norge har accepterat närståendeadoptioner för homopar. Men när det gäller delar av familjepolitiken så har tydligen kd och Hägglund inte några problem att politiker ska "blanda sig i" hur medborgarna beter sig. Försök vara konsekvent Hägglund. Dags för dig att respektera även samkönade par.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Uppdatering 2

Även Svenska Dagbladet skriver om Göran Hägglund och kd:s kommundagar.

Datorproblem.

Jag har fått problem med att logga in på två av mina konton, dels mitt gamla Hotmailkonto, dels mitt Facebookkonto. Får ett meddelande om att Användarid eller lösenord inte stämmer trots att jag har använt samma i flera år.

Försökte ikväll testa med att skapa ett nytt Hotmailkonto vilket fungerade men när jag stängde ner fönstren och skulle logga in igen med den adressen så blir det samma felmeddelande. I övrigt fungerar det att starta internet (vilket det tidigare inte gjort om jag inte loggat in via msn).

Är det någon datorkunnig här som har tips så var vänlig lämna en kommentar här eller maila

bengt.held@liberal.se

Att mitt Facebookkonto inte fungerar kan jag hantera, det är enkelt skapa ett nytt. Men jag har tusentals meddelanden med viktig info på mitt gamla Hotmailkonto som jag nu inte har tillgång till.

Vet inte om det har något med cookies eller sånt att göra, jag är inte någon datorexpert.

Hur det blir med den här bloggen om jag inte fixar mitt Hotmailkonto vet jag inte.

Hyllar tidningen Världen idag Stalins familjepolitik?

Kjell-Åke Johansson, ledarskribent på kristna tidningen Världen idag, hyllar Stalins familjepolitik. Konservativt kristna har gemensamt med Hitler och Stalin att man värnar kärnfamiljen och ogillar homorelationer.

Nej, givetvis vore det något ohederligt att bunta ihop folk sådär. Men det är en debatteknik som tidningen Världen idag ofta själv använder emot andra. Folk som är för sekularisering av samhället buntas ihop med Hitler trots att diktatorn hade nära samarbete med kristna samfund och många tyska präster var nazister.

Jag konstaterar att Världen idag publicerade en ledarartikel måndagen 25 januari där de faktiskt indirekt ger en eloge åt Stalins familjepolitik.

Från ledarartikeln Sökes: Ledare med vistioner.

Vision för familjen: Sociala experiment kommer och går och familjebegreppet har på senare år tagit stryk i Sverige. Lenin prövade ungeför samma sak i Sovjet, men fick snart ändra sig. Familj är mer än social konvenans. Den är ett uttryck för ett djupt upplevt behov som blivit en förutsättning för fungerande samhällen – även om inte alla individer i dessa samhällen behöver bilda familj. Nu behöver vi politiska ledare som tänker långsiktigt och som ser att det självklart är möjligt att forma en familjepolitik som både stöder det judiskt-kristna familjebegreppet och samtidigt säkerställer alla människors demokratiska rättigheter. 

Kjell-Åke Johansson aktar sig noga för att vara för explicit. Han använder sig av antydningar om att den process som Sverige haft de senaste decennierna, att respektera en mångfald av familjetyper, är något närmast kommunistiskt. Den som är för homoadoptioner och en könsneutral äktenskapslag har inspirerats av Lenin. Det är bara vänsterflummare som respekterar samkönade relationer.

Givetvis är det både absurt och okunnigt. Ungefär som när vissa konservativt kristna låtsas som att accepterandet av bisexualitet bland överklassen i Romarriket orsakade landets försvinnande. När fakta är att så länge Romarriket hade bisexuella kejsare så var det framgångsrikt men efter att det blev kristet så ramlade det ihop. Inte för att jag hävdar att det är något samband. Det vore ju lika ohederligt som att argumentera för att bisexuella relationer förstörde Romarriket.

Men återigen till tidningen Världen idag och Lenin. Kjell-Åke Johansson har rätt i att den nya kommunistregimen 1917 avskaffade förbudet mot samkönade relationer. Men det betyder inte att man hyllade homorelationer. Tvärtom så var kommunisternas policy att homosexualitet var en psykisk sjukdom men att vad folk ägnade sig åt hemma var en privatsak. Alltså den politik som Sverige hade på 1960-talet. Det var givetvis inte heller någon debatt om homoäktenskap och homoadoptioner i Sovjetdiktaturen.

Inte heller var Sovjet först med att avskaffa förbud mot homorelationer. Vissa delar av det antika Grekland tillät en del typer av samkönade relationer. Efter att Europa blev kristet var Frankrike först med att avskaffa förbud mot homorelationer, 1791. Orsaken var samma där som senare i Sovjet, att den typen av relationer var en privatsak. Flera länder följde efter på 1800-talet.

Kjell-Åke Johansson konstaterar även att Sovjet senare bytte familjepolitik. Även det är sant i och för sig. Men det han inte avslöjar är att diktatorn och massmördaren Stalin var ansvarig för den politiken.

Från Wikipedia om situationen för homosexuella i Ryssland-Sovjet.

The Russian Communist Party effectively legalized.... homosexuality, when they abolished all the old Tsarist laws and the initial Soviet criminal code kept these liberal sexual polices in place.....

However, in the 1930s, LGBT themes faced official government censorship, and a uniformly harsher policy across the entire Soviet Union.

In 1933, Article 121 was added to the criminal code, for the entire Soviet Union, that expressly prohibited male homosexuality, with up to five years of hard labor in prison....

Soviet cultural writer Maxim Gorky authored an article....He rejected the notion that homosexuals were a social minority, and argued that the Soviet Union needed to combat them in order to protect the youth and battle fascism.

Från 1930-talet till 1990-talet förföljde alla regimer som var kommunistdiktaturer homosexuella. I varje kommunistland var föreningar för bögar och lesbiska förbjudna. Även i Lenins Sovjet där det varken var yttrandefrihet eller föreningsfrihet. Att i den situation låtsas som att respekt för homofamiljer är något kommunistiskt blir absurt. Jag är själv HBT-engagerad och anti-kommunist.

Hade jag använt den retorik som är vanlig på tidningen Världen idag så hade jag argumenterat för att Kjell-Åke Johansson hyllar Stalins ideologi. Men givetvis är det inte sant. Det vore lämpligt om även Världen idag började undvika att bunta ihop folk som är för ett sekulärt samhälle med Hitler och Stalin. Och undvika att bunta ihop folk som är för homoäktenskap med Lenin.

Uppdatering 1

Den kristna tidningen Dagen har idag både en ledarartikel och en nyhetsartikel om antisemitism. De argumenterar, med rätta, för att det är viktigt att bekämpa antisemitism som blivit ett värre problem bl.a. i Malmö de senaste åren. Medan det tidigare främst var nazistgrupper som var ansvariga för antisemitiska hatbrott är det idag ofta islamister i Sverige.

Det jag annars reagerar på när jag granskar Dagens rapportering är att man inte skriver om att kristna samfund historiskt varit orsak till den mesta antisemitismen i Europa. Artikeln om Ukraina blir något hycklande när man låtsas som att det bara var tyska soldater som var ansvariga för mördandet av judar. Men reducerar den, oftast kristna, lokala befolkningen till offer som blev tvingade att hjälpa tyskarna. Faktum är att många kristna i Ukraina, men givetvis inte alla, själva var antisemiter och ibland både slog och mördade judar redan före att tyskarna startat insamlingen av judar.

Ännu idag sprider kristna samfund i Ukraina homofientlig propaganda vilket är en orsak till att landets myndigheter sedan några år förbjudit gayparader och demonstrationer för homosexuellas mänskliga rättigheter. Även det är det viktigt att Dagen kritiserar.

Kvotering och äktenskap som försvann.

Svenska Dagbladet berättar idag om det jag skrev om här på bloggen för några dagar sedan, att regeringen startat en utredning om en ny namnlag. Förhoppningsvis förtydligas det i den att namnlagen är könsneutral för vuxna individer. Något som redan är praxis efter en dom från regeringsrätten förra hösten.

Moderaterna har de senaste åren bytt attityd från ointresse till engagemang för jämställdhet. Idag avslöjar Svenska Dagbladet några nya förslag från partiets jämställdhetspolitiska plattform. Jag är själv emot kvotering av kön i bolagsstyrelser, något som partisekreteraren Per Schlingmann hade ett resonemang om häromdagen. Fokus bör vara på individers rättigheter, inte gruppers. Och kvotering förvärrar problemen med att människor måste kategoriseras.

Men i övrigt är det positivt att m som flera andra partier konstaterar att de patriarkala strukturerna i samhället är ett problem och bör motarbetas. Nu är det dags att m även börjar engagera sig emot diskriminering p.g.a. könsidentitet. Partiet är för i princip alla lagreformer för homosexuella och bisexuella men när det gäller transpersoners rättigheter är partiet betydligt sämre. Det handlar om saker som en frihetligare lag för "könsbyten", att transpersoner ska få skydd av hetslagen etc. För om man konstaterar att kön inte ska vara avgörande för dina möjligheter i samhället så blir det logiskt att även jobba för de människor som har en könsidentitet som avviker från normen.

Den kristna tidningen Dagen avslöjar att antalet skilsmässor ökade 2008. Det är givetvis negativt för de inblandade. Vissa snackar om lyckliga skilsmässor men det var någon som kommenterade det med att inga skilsmässor är positiva. För då har man inte älskat varann. Men i en del situationer är det mindre negativt än en dåligt fungerande relation. Det intressantaste med artikeln i Dagen är annars att äktenskapet är kvar trots att lagen blev könsneutral förra året.

I debatten från konservativt kristna inför att riksdagen skulle rösta för en könsneutral äktenskapslag snackade de om att äktenskapet skulle försvinna som institution om även homopar fick gifta sig. Hade de varit logiska, och argumenterat hederligt, hade konservativt kristna idag sagt att äktenskapet var något som försvann 1 maj 2009 och att vi får kalla det något annat nu. Men logik och hederlighet är inte konservativa kända för i debatter om äktenskapet.

Även Dagens Nyheter har en artikel om Moderaternas jämställdhetsrapport.

Uppdatering 1

Har kollat några bloggkommentarer till artiklarna om Moderaterna. De får kritik av en del, även internt, för att acceptera "vänsterkollektivism" när de säger sig vara emot patriarkala strukturer. Som jag skrev tidigare är jag som liberal emot kvotering. Men dock är det givetvis möjligt att bekämpa strukturer. Det vissa fått för sig är att det betyder att varje man i varje situation har privilegier i relation till en kvinna.

Men patriarkala strukturer handlar inte om det utan om att män generellt är mer priviligierade i samhället. Vi har normer i samhället som ofta gynnar etniskt svenska heterosexuella män. Att erkänna det och vilja bekämpa det är inte "vänster". Eller "höger" för den delen. Tvärtom så är det logiskt för liberaler att bekämpa de här strukturerna. Därför att det gynnar varje individs chans att själva få avgöra sin situation och leva som man vill utan inskränkande normer.

86 % i Sverige "accepterar homosexualitet".

Sverige har den homovänligaste befolkningen av 45 länder medan bara 1 % i Egypten är för att homosexulla relationer accepteras.

Det är några intressanta resultat som opinionsinstitutet Pew Research Center avslöjade i en rapport från 2007. Av en slump så kollade jag en tysk artikel som hänvisade till den, annars var det här nytt för mig.

Rapporten som heter The Pew Global Attitudes Project handlar om folks värderingar om flera olika saker, frihandel, invandring, religion, demokrati etc. och jag vill tipsa alla politiskt intresserade om den.

En av frågorna är om homosexualitet ska "accepteras" eller "avvisas". Alternativen var "Society should accept homosexuality" och "Society should reject homosexuality".

Bland de 45 länder där man frågat människor så är faktiskt Sverige det land där flest är för att acceptera homosexualitet. 86 % svarade det medan 9 % var för att avvisa homosexualitet. Det här är oväntat positiva siffror och kanske är andelen som är accepterande ännu högre idag eftersom det är tydligt att äktenskapsdebatten påverkat en del.

Bland människor 39 år eller yngre i Sverige är 91 % för att samhället ska acceptera homosexualitet medan andelen bland 40 år och äldre är 84 %. Av de yngre är det bara 5 % som är för att samhället ska avvisa homosexualitet medan andelen bland äldre är 12 %.

Om Sverige verkligen har den homovänligaste befolkningen i världen är dock inte givet eftersom bl.a. Nederländerna och Danmark inte är med, två länder som vanligen har de homovänligaste attityderna när man gjort motsvarande opinionsmätningar från institut i Europa. Men att Sverige är bland de mest positiva är det möjligt att konstatera.

Här är hela listan. Andel i respektive land som är för att samhället accepterar homosexualitet. Eftersom det varit en del debatt det senaste halvåret om kristendomen, islam och homorelationer har jag markerat de länder där kristendomen är den vanligaste religionen. Då konstaterar man att generellt så är kristna länder homovänligast men att några av de homofobaste, främst i Afrika, också är kristna.

Sverige 86 %
Frankrike 83 %¨
Tjeckien 83 %
Spanien 82 %
Tyskland 81 %
Argentina 72 %
Storbritannien 71 %
Kanada 70 %
Slovakien 66 %
Brasilien 65 %
Italien 65 %
Chile 64 %
Mexico 60 %
Peru 51 %
Japan 49 %
USA 49 %
Venezuela 47 %
Polen 45 %
Bolivia 44 %
Bulgarien 39 %
Israel 38 %
Sydafrika 28 %
Ryssland 20 %
Ukraina 19 %
Libanon 18 %
Sydkorea 18 %
Kina 17 %
Turkiet 14 %
Elfenbenskusten 11 %
Indien 10 %
Palestinskt territorium 9 %
Malaysia 8 %
Jordanien 6 %
Kuwait 6 %
Bangladesh 4 %
Ghana 4 %
Indonesien 3 %
Kenya 3 %
Senegal 3 %
Tanzania 3 %
Uganda 3 %
Etiopien 2 %
Nigeria 2 %
Egypten 1 %
Mali 1 %

Jag vill lämna några kommentarer till. För det första att siffran för USA är så dålig, mindre än hälften är för att samhället ska acceptera homosexualitet. Orsaken är givetvis är det är så många konservativt kristna i landet medan Europa generellt är mer sekulariserat. Faktum är att USA bara har några få procent fler accepterande än Polen och sämre siffra än de flesta av länderna i Latinamerika.

Men trots det så avslöjar opinionsmätningar i USA att när man frågar om homosexuella bör skyddas av landets lagar mot diskriminering och hatbrott så är det vanligen ca 80 % som svarar ja. Tydligen är det många som accepterar att homosexuella ska ha juridiskt skydd men som egentligen är negativa till homorelationer.

Förvånande är också att siffran är så dålig som 38 % i Israel. Trots att landet generellt är homovänligt. Men det är även oväntat positiva siffror för flera länder i Latinamerika. Argentina med 72 % är mer accepterande än både Storbritannien och Kanada. Notera även att det är en fördom att låtsas som att de flesta i Italien är homofientliga. Det är bara en minoritet som är för katolska kyrkans negativa värderingar.Det är också tydligt att det är fler i Libanon som är homovänliga än i de flesta andra arabländer.

I 14 av 45 länder är mer än hälften av befolkningen för att samhället accepterar homosexualitet.

Integritet

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande, fjärde delen Mörker, femte delen Köp dig lycklig, sjätte delen Tröst, sjunde delen Framgångsrik, åttonde delen Syndabock, nionde delen Flyktsoda, tionde delen Yttrandefrihet, elfte delen Fördomsfri, tolfte delen Allt är möjligt. Använd sökfunktionen för de bloggposterna. Det här är trettonde delen, "Integritet".

Hur kan folk som bloggar om detaljer från sin vardag kräva integritet? Är det inte en paradox? Ena dagen protesterade de mot FRA-lagen, nästa dag så berättade de vilka de hånglade med kvällen innan. Nej, det är inte en paradox och jag ska förtydliga varför.

Men först vill jag kommentera något som signaturen Johan skrev förra hösten. Han gillade tydligen mina politiska bloggposter men tyckte jag borde skriva mer om "känslor, relationer etc". Alltså den typ av bloggposter jag ofta skrivit fredagkvällar. Och gör det igen ikväll.

Jag vill inte skryta men om du frågar mig om jag vill skriva om en politisk nyhet så fixar jag att få ihop en bloggpost inom en timme. Men att skriva om känslor, relationer, filosofi etc är svårare. Sånt måste vara ärligt. Är det inte ärligt så blir det ofta dåligt. Inte möjligt att skriva om det som slentrian.

Visst har jag avslöjat en del från min vardag på den här bloggen. Men ibland har jag skrivit ihop något och sedan konstaterat att det här är något som jag bara vill snacka om med mina närmaste vänner, inte något som är lämpligt för bloggen. Då har jag inte publicerat det heller givetvis. När jag skriver här vet jag vad jag gör.

Och det är nog ett viktigt konstaterande och en central del när det gäller kritiken mot den borgerliga regeringens första förslag till FRA-lag sommaren 2008. 63 % av Sveriges befolkning har förtroende för Fredrik Reinfeldt. Jag ska ärligt säga att jag är en av dem. Men när Reinfeldt sommaren 2008 sa att det är bäst för alla om kritikerna inte är kritiska så måste det varit hans sämsta stund i politiken hittills.

Inte för att sossarna skulle ha någon trovärdighet. Tvärtom är det s som startade debatten om att försöka få mer övervakning. Det här är inte någon höger-vänster-fråga utan något som handlar om - integritet. Att vi inte vill varje pris ska fixa trygghet och reducera friheten.

"Den som har rent mjöl i påsen har inget att vara rädd för" säger en del. Jag menar att det argumentet är något absurt. Om det vore så skulle det ju vara positivt att placera en kamera i varje hem så att staten kan kolla vad varje individ gör. Och varför då inte tillåta någon från regeringskanslet att få ditt användarnamn och ditt lösenord till diverse siter?

Det givna svaret blir istället följande. "Du har inte att göra med vilket mjöl jag har i min påse".

Låt oss hoppas att 2010 blir ett år då integritet återigen får en renässans inom svensk politik.

Att det här inte är någon höger-vänster-fråga kanske bäst avslöjas av debatten i Storbritannien där den socialdemokratiska regeringen varit de som i Europa främst försökt låtsas som om integritet är ointressant.

David Cameron, ordförande för det konservativa partiet Tory kontrade då med följande citat.

När vi förstör våra friheter gör vi jobbet åt terroristerna.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Ingen ny könstillhörighetslag 2010. Kd-konservatism en orsak.

I min förra bloggpost avslöjade jag att HBT-politiken blivit bättre de senaste decennierna. Men ännu är det givetvis en del kvar att göra. Främst när det gäller rättigheter för transpersoner men även för homosexuella och bisexuella.

Därför kan det vara av intresse att granska den lista med planerade propositioner (regeringsförslag) och skrivelser som publicerades i tisdags på regeringens hemsida. När det gäller HBT-rättigheter så var det främst tre reformer som det skulle vara möjligt att lämna förslag om våren 2010. Skolan, hatbrott och "könsbyten".

Regeringens lista avslöjar att man ska lämna en proposition 23 mars om en ny skollag. Namnet är Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet. Redan december 2009 så publicerade regeringen en lagrådsremiss. Har sedan lagrådet inte några juridiska invändningar brukar propositionen, som regeringen skickar till riksdagen, vara i princip identisk med lagrådsremissen.

Jag kommenterade lagrådsremissen här på bloggen och konstaterade att det dessbättre inte är någon rangordning av olika typer av diskriminering i förslaget till ny skollag utan att skolan lika tydligt ska jobba emot HBT-fientlighet som emot främlingsfientlighet och annan diskriminering.

Det andra regeringsförslaget som möjligen har koppling till HBT-rättigheter är det som heter Skärpa straff vid allvarliga våldsbrott m.m. Datum för den propositionen är densamma som för förslaget till skollag, 23 mars. Det är Straffnivåutredningen som förberett förändringarna när det gäller straffrätten. Ett av utredningens förslag är att brottsbalken bör bli tydligare så att försvårande och förmildrande omständigheter oftare används när domstolar dömer. Om det även blir en del av regeringens proposition i mars kan ett resultat bli att domstolar senare dömer till högre straff vid bl.a. hatbrott.

Den tredje och sista möjliga propositionen som regeringen hade möjlighet att lämna 2010 är förslag till en ny könstillhörighetslag. Men tyvärr så är den inte med i regeringens planering. Återigen konstarerar jag att socialdepartementet sviker transsexuella som ofta har en svår situation idag där lagen som reglerar s.k. könsbyten är från 1972 och diskriminerande.

En annan reform som påverkar en del transpersoner är namnlagen. Redan 2001 beslutade en enig riksdag att regeringen så snabbt som möjligt bör starta en utredning om en ny namnlag. Men därefter har varken den förra socialdemokratiska eller nuvarande borgerliga regeringen följt det. Igår lämnade dock regeringen äntligen ett pressmeddelande om att det blir en sådan utredning.

Det har tidigare varit ett problem för en del transpersoner att de inte fått byta till förnamn som är "typiska för det motsatta könet". Dessbättre så konstaterade regeringsrätten förra hösten att det ska vara möjligt för varje vuxen individ. Men det hade varit positivt om det även tydliggjorts i en ny namnlag. Utredningen som förbereder en sådan ska lämna sitt förslag senast 20 januari 2013. Den nuvarande namnlagen är från 1982.

Från regeringens direktiv till namnlagsutredningen.

Enligt 34 § får som förnamn inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller som kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. Frågan om namnet kan väcka anstöt bedöms ur allmänhetens synpunkt, medan frågan om namnet kan antas leda till obehag ska bedömas från namnbärarens synvinkel...

Kommittén ska undersöka hur bestämmelsen tillämpas och kartlägga föreliggande praxis. Mot bakgrund av undersökningen ska kommittén analysera vad skillnaderna i praxis beror på och föreslå åtgärder som främjar en mer enhetlig tillämpning. I sammanhanget ska det övervägas om regleringen kan få en bättre utformning i syfte att förhindra klart olämpliga förnamn....

Kommittén ska även hålla sig informerad om beredningen av betänkandet Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag (SOU 2007:16), som innehåller namnrättsliga överväganden.

Kommittén ska analysera vilka konsekvenser de förslag som lämnas får för barn.

En principiellt intressant debatt är om namnlagen ska vara könsneutral även för barn. Själv är jag negativ till det som samhället är idag där barn riskerar bli mobbade om en flicka heter Anders eller en pojke Anna. Men om värderingarna blir annorlunda så¨är det ju möjligt. Det viktigaste för mig är att lagen är könsneutral när det gäller vuxna, där är det inte några argument emot egentligen.

Är orsaken till att det inte blivit något förslag till en ny könstillhörighetslag att det är kristdemokratiska politiker som har ansvaret för socialdepartementet? Det är givetvis inte enkelt att besvara med ett entydigt ja eller nej. Ett problem är ju att könstillhörighetsutredningen i sig var problematisk. Ofta argumenterades det slarvigt och förslaget om att kräva kastration var absurt.

Men trots det så är det svårt att undvika att konstatera att kd är det riksdagsparti som är konservativast när det gäller könsroller. En debattartikel i tidningen Dagen är avslöjande. Två av de artikelansvariga är kristdemokratiska riksdagsledamöter, Annelie Enochson och Eva Johnsson.

Frågan om samvetsfrihet är särskilt aktuell inom sjukvården, eftersom etiska ställningstagande här får högst praktiska konsekvenser. I flera länder har man därför infört en så kallad samvetsklausul inom vården, vars syfte är att värna vårdpersonalens samvetsfrihet. Konkret innebär detta en rätt att vägra medverka vid vissa kirurgiska ingrepp och behandlingar som står i strid med den egna etiska övertygelsen. Detta kan gälla allt från abort till plågsamma djurförsök, transplantationer av djurorgan till människor eller könsbytesoperationer.

Ja, det är sant. De argumenterar för att inte vara tvungen att vara en del av en "könsbytesoperation". Hur det skulle vara oetiskt avslöjar de inte. Men kanske det är bättre att någon är kvar i sin gamla kropp och mår dåligt än att få bli opererad och byta kön juridiskt. Att en av de som skriver sådant här transfobt är Annelie Enochson är i sig inte förvånande. Hon är en del av den HBT-fientliga falangen inom kd tillsammans med bl.a. Lennart Sacredéus och Mikael Oscarsson.

Uppdatering 1

Jag kommenterar sällan provvalsresultat i partierna men ska nu göra det eftersom det är en homofientlig politiker som kandiderar för Moderaterna i Malmö. Carl-Axel Roslund har tidigare varit riksdagsledamot. De senaste åren har han varit ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Han är alltså känd, eller man kanske ska kalla det okänd, bland många Malmöbor. Efter att tidigare riksdagsledamoten Sten Andersson lämnade Moderaterna för Sverigedemokraterna så är det Carl-Axel Roslund som främst försökt vända sig till den intoleranta delen av befolkningen.

När det blev några rader om även samkönat våld i ett dokument i Malmö om våld i nära relationer kallade Roslund det för ett "försök av gayrörelsen att flytta fram sina positioner". I en intervju förra hösten i Sydsvenska Dagbladet hävdade Roslund att de flesta flyktingar kommer hit av ekonomiska skäl.

Det är givetvis inte den politik som Moderaterna är för. Och i provvalet hamnade Carl-Axel Roslund på plats 9 vilket betyder att han nog får lämna kommunstyrelsen i höst. Visserligen är m i Malmö generellt mer konservativa än i Stockholm och Göteborg men förhoppningsvis konstaterar de flesta att homofientlige Roslund inte är lämplig som politiker för Moderaterna.

Uppdatering 2

Jag skrev tidigare här på bloggen om att Luxemburg planerar för en könsneutral äktenskapslag. Justitieministern François Biltgen från kristdemokratiska CSV berättar i en ny intervju att regeringen lämnar ett förslag till en könsneutral äktenskapslag sommaren 2010. Men även med den nya lagen så blir det bara olikkönade par som får möjlighet till adoptioner. Det är nog en kompromiss eftersom det andra regeringspartiet, socialdemokratiska LSAP, är för homoäktenskap och homoadoptioner medan kristdemokraterna tidigare varit negativa till båda reformerna.

Bland partierna i parlamentet är det bara konservativa ARD som ännu är emot en könsneutral äktenskapslag. Luxemburg blir det sjunde landet i Europa som tillåter homoäktenskap.

Partierna och HBT-politiken.

Jag redovisade häromdagen när partierna blev för diverse homoreformer bl.a. en könsneutral äktenskapslag. Här är en lista där jag avslöjar när de sa ja till bl.a. lagar mot diskriminering och hets p.g.a sexuell läggning och könsidentitet.

Återigen lämnar jag reservationen att det i vissa situationer är svårt att bedöma vilket år ett parti blivit för något. Men här är det närmaste jag kommer sanningen efter ha följt riksdagsprotokoll och gaymedia. Sedan 1998 har jag även gjort rapporter om vad partierna har för åsikter om HBT-reformer.

Notera att ett parti inte måste ha varit engagerat emot en reform som partiet ännu inte principiellt varit för. Det är tydligt när det gäller sambolagen. 1988 så argumenterade m, c och kd för att avskaffa den då nya sambolagen för samkönade par. Men efter det så accepterade de tre partierna att lagen var sådan även om m och kd i många år var principiellt emot reformen. De två partierna blev för sambolagen för samkönade par först 2001 respektive 2002.

Sambolag för samkönade par.

Riksdagen röstade ja till reformen 1987.

V 1986
Fp 1987
Mp 1987
S 1987
C 1989
M 2001
Kd 2002
Sd 2004

Inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker.

Riksdagen röstade ja till reformen 2005.

V 1996
Mp 1997
C 2001
S 2001
M 2001
Fp 2003
Kd Ännu emot reformen
Sd Ännu emot reformen

Lag mot diskriminering p.g.a sexuell läggning inom arbetsmarknaden.

Riksdagen röstade ja till reformen 1999.

V 1979
Fp 1997
S 1998
Kd 1998
Mp 1998
C 1999
M 2002
Sd 2006

Lag mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning vid försäljning av varor och tjänster.

Riksdagen röstade ja till reformen 1987.

V 1986
Fp 1987
S 1987
C 1987
Mp 1988
M 1992
Kd 1992
Sd 2006

Lag mot diskriminering p.g.a könsidentitet inom arbetsmarknaden och vid försäljning av varor och tjänster.

Riksdagen röstade ja till reformen 2008.
(några partier hade redan tidigare varit för att transsexuella skulle ha skydd av den typen av lagar men det här är när de sa ja till skydd för hela gruppen av transpersoner även transvestiter etc)

V 2003
Mp 2003
C 2003
Fp 2003
M 2006
Kd 2006
S 2007
Sd 2008

Förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen kapitel 2.

Riksdagen väntas rösta ja till reformen 2010.

V 1986
Mp 1997
Fp 1997
C 2000
Kd 2004
S 2008
M 2009
Sd Svarar "möjligen" till reformen.

Förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen.

Riksdagen har ännu inte röstat ja till reformen.

V 2000
Mp 2000
C 2000
Fp 2000
S Svarar "möjligen" till reformen
M Svarar "möjligen" till reformen
Kd Svarar "möjligen" till reformen
Sd Svarar "möjligen" till reformen

Lagen om hets mot folkgrupp ska skydda homosexuella och bisexuella.

Riksdagen röstade ja till reformen 2002. Kd var för att hetslagen skulle skydda homosexuella och bisexuella men var emot att präster etc skulle åtalas "i predikosituationer". Sedan 2006 är kd för lagen som den är.

V 1986
Mp 1996
Fp 1996
C 1996
S 2000
Kd 2006
M 2006
Sd 2007

Lagen om hets mot folkgrupp ska skydda transpersoner.

Riksdagen har ännu inte röstat ja till reformen.

Fp 2002
C 2002
V 2003
Mp 2003
S 2008
M Svarar "möjligen" till reformen
Kd Svarar "möjligen" till reformen
Sd Svarar "möjligen" till reformen

Avskaffa förbudet mot bastuklubbar.

Riksdagen förbjöd bastuklubbar 1987. Riksdagen röstade 2003 ja till att åter tillåta bastuklubbar. 1987 var alla riksdagspartier och även miljöpartiet för förbudet mot bastuklubbar.

V 1998
Mp 2000
Fp 2000
S 2002
M 2002
C 2003
Kd Svarar "möjligen" till om bastuklubbar ska vara tillåtna
Sd Svarar "möjligen" till om bastuklubbar ska vara tillåtna

Flyktingar som blir förföljda p.g.a sin sexuella läggning ska kunna få asyl som konventionsflyktingar.

Riksdagen röstade ja till reformen 2006.

V 1980
Fp 1987
Mp 1989
C 2002
S 2002
Kd 2002
M 2006
Sd Svarar "möjligen" till reformen

Halvsanning om homoadoptioner från Moderaterna.

I min förra bloggpost avslöjade jag att Miljöpartiet på sin hemsida sprider felaktig information om att partiet skulle jobbat för en könsneutral äktenskapslag sedan 1988. Trots att mp då varken var för homoäktenskap eller någon partnerskapslag. Först 1998 sa partiet ja till en könsneutral äktenskapslag.

Jag ska här publicera resultatet av granskningen av övriga riksdagspartiernas hemsidor.

Även Moderaterna har ett allvarligt sakfel på sin hemsida. Eller man kanske ska kalla det för halvsanning

En människas sexuella läggning påverkar inte personens lämplighet som förälder. Vi stod bakom lagarna som möjliggjorde för lesbiska par att insemineras vid allmänna sjukhus och homosexuella par att prövas som adoptivföräldrar.

Det är sant att Moderaterna som parti var för att lesbiska kvinnor ska få möjlighet att bli inseminerade vid kliniker när riksdagen sa ja till den reformen 2005. Vid riksdagsomröstningen 2002 var m för närståendeadoptioner för samkönade par. Men partiet var emot övriga homoadoptioner.

Visserligen så accepterade de reformen efteråt och röstade nej när Kristdemokraterna 2003 föreslog ett avskaffande av reformen. Men Fredrik Reinfeldt argumenterade emot internationella homoadoptioner när han blev tillfrågad 2004 varför han som var talare vid Stockholm Prides invigning röstat nej i riksdagen 2002.

Först vid sin stämma 2007 sa partiet ja till internationella homoadoptioner. Det var ingen omröstning så formellt var stämman enig. Att då skriva att partiet "stod bakom lagarna som möjliggjorde för....homosexuella par att prövas som adoptivföräldrar" är inte sant. Visst var partiet för närståendeadoptioner men inte övriga homoadoptioner.

En annan aspekt av det Moderaterna skriver om HBT-rättigheter är att det i princip bara handlar om situationen för homo- och bisexuella, inte något om transpersoner.

Varken m eller mp har någon separat del om familjepolitik på sina hemsidor. Det har dock Folkpartiet. Tyvärr är resonemanget där som om familj är detsamma som kärnfamilj trots att partiet annars ideologiskt är emot heteronormativitet. Den del på hemsidan som handlar om HBT-rättigheter förtjänar dock en eloge för att vara tydlig.

Centerpartiet har med en könsneutral äktenskapslag på sin hemsida när det gäller familjepolitik. Det är positivt. Men formuleringen är något tveksam.

Äktenskapet är positivt inte minst för barnen och borde därmed omfatta homosexuella såväl som heterosexuella.

Nog borde väl ett riksdagsparti uppdatera informationen på sin hemsida när Sverige nu haft en könsneutral äktenskapslag i drygt 8 månader.

Samma fel kan man hitta på hemsidan för Socialdemokraterna.

Vi socialdemokrater vill fortsätta arbetet för sexuellt likaberättigande. Det gör vi bland annat genom arbetet för en könsneutral äktenskapslagstiftning som ger alla par samma möjligheter att ingå äktenskap.

Kanske det är ännu värre för s eftersom de har många anställda. Därmed så är det inte någon ursäkt för dem att de inte hinner kolla sin hemsida för att ändra sådan info som är gammal.

Vänsterpartiet ska ha en eloge för att de skriver följande om familjepolitik på sin hemsida.

Familjepolitik handlar ofta om två personer av olika kön som ska vara gifta och ha ett eller flera barn ihop. Vi ifrågasätter detta värnande om kärnfamiljen och vill istället forma en politik som utgår från barnets behov och som respekterar olika samlevnadsformer. Istället för en familjepolitik vill vi föra en barnpolitik som utgår från barnets bästa.

Dock är det udda att den del som handlar om HBT-rättigheter kallar de för "Homosexuella och bisexuella". Trots att de sedan skriver något om könsidentitet även om det i och för nästan bara handlar om homo- och bisexuella.

Och som s och c så har v ännu inte på sin hemsida noterat att Sverige sedan 1 maj 2009 har en könsneutral äktenskapslag.

Idag kan homosexuella par i Sverige ingå registrerat partnerskap men inte äktenskap. Vi anser att detta är diskriminerande. Det finns inga skäl att ha två olika system. Sedan år 2003 gäller en könsneutral sambo­lagstiftning. Vi vill att även äktenskapslag­stiftningen ska vara könsneutral.

Kanske någon invänder att en del av det här är bagatellartade fel. Visst, men i en situation där internet blir allt viktigare vid sökande om ett partis politik så borde partierna intressera sig mer för att det som de skriver är sant och aktuellt. Få av dem hade nog varit så nonchalanta om de skulle delat ut skriftligt material på ett torgmöte.

Ett parti är kvar, Kristdemokraterna. De skriver inte något om HBT-rättigheter. Men eftersom delar av deras politik är negativ för bögar och lesbiska så är det positivt att de inte prioriterar att argumentera emot samkönade pars möjlighet till äktenskap och adoptioner. Men å andra sidan så avslöjar det att partiet inte fokuserar på att förbättra HBT-rättigheter.

Uppdatering 1

Idag är det partiledardebatt i riksdagen, något som Svenska Dagbladet skriver om. Om någon av partiledarna kommenterar HBT-rättigheter så avslöjar jag det här senare.

Uppdatering 2

Förtydligande.

Moderaterna var som parti emot internationella homoadoptioner vid omröstningen i riksdagen 2002. 6 moderata riksdagsledamöter röstade dock ja. En av dem var nuvarande gruppledaren för m i riksdagen, Lars Lindblad.

Mp sprider desinformation på sin hemsida.

Jag har de senaste dagarna kollat partiernas hemsidor. Vad de skriver om sin HBT-politik. Tyvärr hittar man både felaktigheter och sådant som är gammalt och inte är relevant januari 2010.

Värst är givetvis felaktigheterna. Så här skriver Miljöpartiet på sin hemsida när man klickar på bokstaven H och sedan HBT-politik.

År 2009 fick Sverige äntligen en könsneutral äktenskapslagstiftning där även samkönade par tillåts ingå äktenskap. Detta har miljöpartiet arbetat för sedan vi kom in i riksdagen 1988.

Det senare är inte sant. Det är en gåta att partiet har så dålig koll på sin egen historia när de enkelt hade kunnat kontakta någon som var med i partiets riksdagsgrupp 1988. Eftersom hemsideansvarig tydligen själv inte vet något utan möjligen gissar.

Alternativet är att man ljuger men jag hoppas det inte är så. Problemet är nog istället att många som är engagerade i politiken idag inte vet om hur dålig deras egen HBT-politik varit för några decennier sedan.

Jag har själv granskat alla riksdagsprotokoll med koppling till homorättigheter från 1971 och framåt. Även granskat partiernas partiprogram. Nu är det ju en hel del inom politiken som inte avslöjas i de officiella dokumenten. Därför har jag även följt de politiska artiklarna i gaymedia från mitten av 1980-talet och framåt.

Jag skriver inte det här för att skryta utan för att förtydliga att jag har en viss koll. När det gäller årtal så vill jag lämna reservationen att det inte alltid är möjligt att avgöra när ett parti officiellt sagt ja till något. Men infon är i sin helhet riktig. Och det är enkelt att konstatera när det är fel som i Miljöpartiets artikel på sin hemsida.

Här är fakta om Miljöpartiets historia.

Partiet bildades 1981. De första åren var homorättigheter (på 1980-talet var det ingen politisk debatt om transrättigheter) i princip helt frånvarande bland mp-politiker som bland de flesta andra partier då. Ca 1987 så skriver dock mp i ett socialpolitiskt program att man vill möjliggöra för homosexuella par att registrera sin samlevnad.

När gaytidningen Reporter har en intervju 1987 med ledande mp-politiker så säger en av dem att "homosexualitet är biologiskt onaturligt men socialt naturligt". Det skulle kallas för homofobt idag men då fick de beröm av Reporter för att de var så progressiva. Det avslöjar hur mycket attityderna förändrats sedan dess.

1988 så blir då mp ett riksdagsparti. Till en början så bryr man sig inte alls om homorättigheter. Man lämnar inte någon motion (förslag) varken om partnerskapslag eller äktenskapslag. När riksdagen 1989 ska behandla en motion från en socialdemokratisk ledamot om en partnerskapslag (som Danmark då höll på att förbereda) så är Miljöpartiet ett av de partier som säger nej med motiveringen att man från och med 1988 har en sambolag för homosexuella par i Sverige och att man vill vänta tills det blivit tydligt vilka konsekvenser den lagen fått innan man börja resonera om en partnerskapslag.

Men januari 1990 har Miljöpartiet ändrat sig. Då har det skrivits mycket i media om Danmarks partnerskapslag och de första ceremonierna där hösten 1989. Partiet är oenigt, en minoritet vill ha en könsneutral äktenskapslag men majoriteten är för en partnerskapslag där homosexuella par inte har möjlighet till adoptioner och lesbiska kvinnor inte har möjlighet till inseminationer vid kliniker. Det blir också partiets politik till 1997.

Till partiets fördel ska dock sägas att de tillsammans med Vpk (nu v) engagerar sig för att avskaffa några diskriminerande delar av sambolagen för homopar, en lag som gav betydligt färre rättigheter än sambolagen för heteropar. Mp är också engagerat tillsammans med Folkpartiet och Vpk för att de som är förföljda pga sin homosexualitet ska få asyl. I övrigt så är mp ganska frånvarande i debatten och lämnar nästan inga frågor om homorättigheter till ministrarna i den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Det var många fler ledamöter från Fp och Vpk som engagerade sig.

I mitten av 1990-talet börjar fler och fler debattera barn i homofamiljer. Miljöpartiets partistyrelse lämnar inför kongressen 1997 ett förslag om att lagarna bör jämställas helt när det gäller både adoptioner och inseminationer. Något som är kontroversiellt även i mp men en tydlig majoritet av ombuden röstar ja.

När riksdagens lagutskott våren 1998 behandlar en motion från Vänsterpartiet om en könsneutral äktenskapslag så är mp som parti för homoäktenskap. Övriga riksdagspartier är ännu emot men även bland en del av dem startar sedan äktenskapsdebatten. Hösten 1998 lämnar mp sin första partimotion om en könsneutral äktenskapslag.

Flera partier försöker nog förtiga hur relativt dåliga de varit tidigare inom homopolitiken Även om mp aldrig varit bland de sämsta.

Givetvis vore det fel att attackera partiansvariga idag för politiken på 1980-talet. Attityderna är ju dramatiskt annorlunda än då, men man ska kräva att partier inte försöker skriva om sin historia.

Till sist redovisar jag när partierna officiellt sa ja till några homoreformer. Som ni kan konstatera har mp ofta varit bland de första partierna men notera också att det är från 1996 och framåt som de flesta partier börjar engagera sig tydligare för homorättigheter.

Könsneutral sambolag
(Sverige fick en sambolag för homopar redan 1988 men den gav betydligt färre rättigheter än sambolagen för heteropar, först 2003 blev det en gemensam könsneutral sambolag)

V 1996
Mp 1996
Fp 1997
C 1998
S 1998
M 2002
Kd 2002
Sd 2006

Partnerskapslag för samkönade par

V 1989 (partiet hade dock redan 1973 lämnat förslag om en könsneutral samlevnadslag)
Mp 1990
Fp 1990
S 1990
C 1994
M 2000
Kd 2003
Sd 2006

Könsneutral äktenskapslag

V 1997

Mp 1998
C 2003
Fp 2003
S 2005
M 2007
Kd Ännu emot
Sd Ännu emot

Närståendeadoptioner för samkönade par

V 1996
Mp 1997
Fp 1999
C 2000
S 2001
M 2001
Sd 2003
Kd Ännu emot

Internationella homoadoptioner

V 1996
Mp 1997
C 2000
Fp 2001
S 2001
M 2007
Kd Ännu emot
Sd Ännu emot

Uppdatering 1

Jag ska senare här på bloggen kommentera övriga riksdagspartiers hemsidor om HBT-politiken. Att jag började med mp var för att det som de skrev om äktenskapslagen var den värsta felaktigheten.

Uppdatering 2

Ett parti som av givna skäl inte är med på listorna när partier sa ja till homoreformer är Piratpartiet eftersom det är ett nytt parti. Idag skriver Svenska Dagbladet en artikel om en allvarlig intern konflikt i Piratpartiet. Jag brukar inte kommentera sådant som inte är HBT-politik men det är mycket besynnerligt att politiker som själva är kandidater fått möjlighet att ansvara för ett provval.

Jag hade kontakt med Piratpartiet sommaren 2009 om deras HBT-politik. Först kontaktade jag partiledningen som lämnade detaljerade svar. Men det hade bara varit några få personer som godkänt svaren. Så när jag skickade svaren som info till några lokala ledande piratpartistpolitiker så startade en absurd debatt där folk var oense om vad partiet har för politik. Jag har följt partiernas politik i drygt 10 år och haft kontakt med många politiker. Men varken förr eller senare har det varit sådant strul som det var med Piratpartiet sommaren 2009. T.o.m kd och sd har varit lättare att ha kontakt med.

Uppdatering 3

Jag har kontaktat mp om sakfelet på deras hemsida. Johan Schiff från deras rikspartikansli har svarat följande i ett mail.

Hej Bengt och tack för att du rapporterar detta till oss.

Den formulering du skriver om dök upp när vi uppdaterade våra A-Ö-texter förra året, men jag vet inte vem som står bakom den exakta formuleringen. Jag gör så att jag genast tar bort den från vår hemsida, och ber någon som är mer kunnig på området än mig att kolla upp det du skriver.

Du får gärna citera mig på din blogg om du vill förklara varför texten på hemsidan nu inte är densamma som du citerat. Har vi gjort fel så får vi stå för det och göra vårt bästa för att rätta till felet.

Vänligen, Johan Schiff

Är hatbrott mot homosexuella ett "invandrarproblem"?

Den danska tidningen Politiken hade juni 2009 en artikel om hatbrott mot homosexuella.

Bøsser og lesbiske i København bliver flere gange om ugen banket eller hånet på grund af deres seksuelle orientering.

Det fremgår af en analyse fra Københavns Kommune, der viser, at homoseksuelle i løbet af det seneste år har registreret sig udsat for et overgreb hver tredje dag.

De fleste overgreb sker på gader eller offentlige pladser og knap halvdelen er voldelige....

Ni ud af ti melder ikke overfaldet

»Det viser, at vi har et kæmpe problem. Vi er nødt til at kigge på den intolerance, der er over for homoseksuelle i visse miljøer, og vi er også nødt til at få en øget politiindsats i de områder, hvor der er et homoseksuelt miljø i København, siger næstformand for kommunens socialudvalg, Lars Aslan Rasmussen (S).

Han er blandt initiativtagerne til den elektroniske registrering på kommunens hjemmeside, der nu har fungeret et år og bl.a. viser, at ni ud af ti ikke tidligere har anmeldt det, når de blev udsat for et overgreb.

»Så man kan frygte, at der er en del mørketal på området med overgreb, der aldrig bliver registreret«, siger Lars Aslan Rasmussen.

Det här är tyvärr ett problem i princip alla länder. Jag har skrivit här på bloggen att rättsväsendet i Sverige måste jobba effektivare mot hatbrott. Även politiker har ett ansvar.

Men Politiken har också med aspekten om de flesta som ägnar sig åt hatbrottslighet mot bögar och lesbiska har invandrarursprung.

Ifølge Landsforeningen for Bøsser og Lesbiske har hovedparten af overfaldsmændene anden bagrund end dansk.

»Der er et problem i nogle indvandrermiljøer, og derfor er vi nødt til at lave en kampagne rettet mod de
her miljøer om, at det er i orden at være homoseksuel. I den forbindelse spiller skolen selvfølgelig en rolle, men det gør så sandelig også politikere med indvandrerbaggrund og imamer«, siger Lars Aslan Rasmussen.

Det vore alltför enkelt att avfärda det här med att det är välkänt att danskar är främlingsfientliga. För det första är det i sig en oacceptabel generalisering även om främlingsfientlighet är ett allvarligt problem i Danmark.

För det andra så ägnar sig Landsföreningen för Bosser och Lesbiska (danska motsvarigheten till RFSL) inte åt några kampanjer mot invandrare. På sin hemsida skriver de inte något om invandrares ansvar för homofoba hatbrott.

Lars Aslan Ramussen, vice ordförande i socialnämnden i Köpenhamn, är en av få danska socialdemokratiska politiker som är tydligt engagerad emot främlingsfientliga Dansk folkeparti. Hans parti har i övrigt anpassat sin invandringspolitik så att den är likadan som den borgerliga regeringens och de flesta s-politiker accepterar utan problem samarbete med Dansk folkeparti. Sedan förra året har Rasmussen en blogg. Han har själv danskt-turkiskt ursprung.

Och han får stöd i sin kritik mot vissa invandrares negativa attityder mot homosexuella. Från en annan artikel i Politiken.

»Det er andengenerationsindvandrere, som står bag chikanen. Det er, hvad jeg ser, og det er også, hvad jeg hører fra andre i miljøet«, siger Torben Rasmussen, ejer af Centralhjørnet, som er et værtshus henvendt til homoseksuelle.

Biler generer homobarer og gæster

Konkret har han hørt unge mænd med anden etnisk baggrund råbe ’bøsserøve’ og set dem kaste æg mod hans kunder.

De biler, som kører gennem Studiestræde i København og generer strædets mange homobarer og gæster, føres også af unge med anden etnisk baggrund, fortæller Carsten Elfen, der ejer barerne Jailhouse og Code.

Transkønnet undergår bestemte steder.

Ifølge Carsten Elfen er der ligeledes blandt taxachaufførerne med anden etnisk baggrund nogen, som afviser at samle homoseksuelle og dragqueens op.

Kirsten Poulsen, der er transkønnet og går i byen iført kjole, paryk og lakerede negle, undgår bevidst at besøge områder, hvor mange med anden etnisk baggrund opholder sig – som eksempelvis Mjølnerparken på Nørrebro i København.

»Om det primært er frygt eller fornuft, der holder mig væk, ved jeg ikke. Men når to af mine bekendte er blevet overfaldet af unge mænd med anden etnisk baggrund, får det mig til at tænke, om deres tolerancetærskel er for lav i forhold til én som mig, der falder langt uden for deres normer«, siger Kirsten Poulsen.

Men andra vill nyansera den här debatten. Från bloggaren Rune Engelbreth.

Faktisk er det en misvisende myte, at det først og fremmest skulle være etniske minoriteter, der står bag hatecrimes mod homoseksuelle, fastslår Kenneth Engberg, der er talsmand for Landsforeningen for Bøsser og Lesbiske i dette spørgsmål:

- Der er ingen tvivl om, at unge med indvandrerbaggrund i adskillige tilfælde har overfaldet bøsser. Men billedet er mere kompliceret og inkluderer også danske mænd med ekstremistiske holdninger.

- Vi har meget lidt dokumentation, fordi mange bøsser ikke anmelder overfald. Men ud fra de beskrivelser, jeg får, er overfaldsmændene ofte danske mænd med højreekstremistiske holdninger. Dels kan man se, at de er danske, dels siger de tit ting som »Du er en afart af vores race«, eller »Du er ikke værdig«. Det indikerer, at vi har at gøre med mennesker på den yderste højrefløj.

Uffe Elbæk, der er leder af Outgames, har samme erfaring: »Unge med indvandrerbaggrund kommer ofte med verbale udfald mod homoseksuelle. Men jeg tror ikke, at det er dem, som primært står bag de fysiske overfald. Folk, som har været vidner til overfald, har fortalt mig, at overfaldsmændene som regel er mænd af dansk herkomst.«

Også inden for politiet afvises billedet af, at vold mod homoseksuelle er er et ensidigt etnisk betinget problem. Jesper Høg, der er politiassistent i Københavns Politi og projektleder for en kommende kampagne mod hatecrimes, udtaler: »Jeg har intet grundlag for at sige, at folk af udenlandsk herkomst er overrepræsenteret blandt gerningsmændene, og mit personlige indtryk er, at det ikke er her, man primært skal lede efter gerningsmændene.«

Sverige, Danmark och andra länder i Europa har haft en homofientlig kultur fram till för några decennier sedan. Homofobi är inte något som är importerat. När främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna låtsas det är det bara för att de ska få en orsak att igen kritisera invandrare. I övrigt bryr de sig nästan aldrig om rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Det är också viktigt att konstatera att hatbrott mot invandrare och muslimer även det är vanligt. Främlingsfientlighet och islamofobi förvärrar de problemen.

Men trots det menar jag det var rätt av Politiken att skriva om aspekten. Det som är sämre är att det var en bloggare som fixade nyanseringerna av debatten. Men tyvärr har många danska tidningar en tendens att onyanserat skriva om "invandrarproblem". Här är svenska tidningar oftast annorlunda.

Men det är också fel att tiga om vissa problem som svensk media ibland gjort. Det mångkulturela samhället är ofta positivt men det vore absurt att förneka att det aldrig blir konflikter. En del med invandrarursprung är från länder där homofientlighet ännu är accepterat. Det är absurt när vissa resonerar som att "vi ska respektera deras kultur". Det är ungefär som att man skulle respektera rasism från vita som flyttade från Sydafrika till Sverige när deras gamla ursprungsland hade en rasistisk kultur.

Men till sist måste hatbrott främst bekämpas generellt.

Uppdatering 1

Annan artikel med koppling till homorättigheter.

I tidningen Dagen har två kristdemokratiska riksdagsledamöter, Holger Gustavsson och Lennart Sacrédeus, en debattartikel om presidentvalet i Ukraina på söndag. Mycket av det som de skriver kan nog de flesta av oss i Sverige hålla med om. Men jag reagerar när de kommenterar landets religiösa samfund.

Med beskuren religionsfrihet i det forna Sovjetunionen har dock Ukrainas mer generösa lagstiftning och attityd gett helt andra utrymmen för inte minst evangeliska kristna att verka. I dag har landet omkring 600 000 protestanter och beskrivs som Östeuropas bibelbälte. I praktiken fungerar Ukraina därför som centrum för andligt liv och utbildning inom protestantismen i det forna Sovjetunionen. Det är viktigt att alla religiösa minoriteter i landet kan utöva sin tro fritt.

De skriver inte något om att Ukrainas HBT-rörelse planerade demonstrationer för några år sedan. En del religiösa grupper var emot det och resultatet blev att myndigheterna förbjöd gayparader. Det är även förbjudet för öppet homosexuella och bisexuella att jobba inom försvaret i Ukraina. Den här politiken kränker viktiga mänskliga rättigheter. Att homofientlige Sacrédeus struntar i det är en sak, men nog borde Holger Gustavsson, utrikespolitiskt ansvarig inom sitt parti, börja intressera sig för bögars och lesbiskas mänskliga rättigheter. Även i Ukraina./p>

Uppdatering 2

Det är sällan Sydsvenska Dagbladet har en bild av en erigerad penis men idag är det en sådan på sid 7 i A-delen. Som en del av ett reportage om Sverigedemokratena. (Bilden är bara med i papperstidningen så är du snuskigt intresserad får du köpa den).

Orsaken till bilden är att partiet i Region Skåne protesterade emot att Kulturen i Lund 2007 hade en utställning av Andres Seranno. Visst är det legitimt att problematisera utställningar där skattepengar betalar verksamheten. Men den ledande sd-politikern i Region Skåne, Björn Söder, använde sådana formuleringar att vissa började snacka om nazi-retorik. "Vi accepterar inte sånt som är depraverat, osunt etc" var argumenten från sd.

Björn Söder som är homofientlig och kallat gayparader för perversa ska ikväll debattera emot Anders Åkesson, politiker från mp som tillsammans med de fyra borgerliga partierna är i majoritet i Skåne. Debatten är i Kristianstad.

Kristdemokratiskt ja till homoäktenskap.

Ja, inte i Sverige. Göran Hägglund och hans parti är ännu emot en könsneutral äktenskapslag.

Däremot har kristdemokraterna i Luxemburg accepterat homoäktenskap. Det blir nog en av partiets politiker som får ansvaret att som EU-kommissionär jobba för att samkönade äktenskap från bl.a. Sverige ska erkännas juridiskt om homoparet flyttar till ett annat land i unionen.

Men först till Luxemburg. Inför parlamentsvalet 2009 lovade tre av de fyra största partierna att jobba för en könsneutral äktenskapslag och homoadoptioner. De tre partierna är socialdemokratiska LSAP, liberala DP och gröna DG.

Kristdemokratiska CSV som är landets största parti och fick ca 38 % i parlamentsvalet hade sagt nej till homoadoptioner och varit ganska negativa till en könsneutral äktenskapslag. Men partiet var internt oenigt och efter att de bildat regering med socialdemokraterna så accepterade kristdemokraterna båda reformerna. Det betyder att Luxemburg inom något år blir det sjunde landet i Europa med en könsneutral äktenskapslag. Luxemburg har sedan 2004 en partnerskapslag.

Annars är CSV inte det första kristdemokratiska partiet att acceptera homoäktenskap. Både de flamländska kristdemokraterna i Belgien och CDA i Nederländerna är för en könsneutral äktenskapslag.

ILGA-Europa, motsvarigheten till RFSL på Europanivå, avslöjar på sin hemsida att Viviane Reding lovat engagera sig för att homoäktenskap och partnerskap blir juridiskt erkända om ett samkönat par flyttar till ett annat land i unionen. Reding som är kristdemokrat från Luxemburg är nominerad som EU-kommissionär för rättspolitiken.

Man kan givetvis konstatera att det är ironiskt att en politiker som varit engagerad i den konservativa gruppen i EU-parlamentet får ansvaret att jobba för att svenska homoäktenskap ska blir respekterade i varje land i unionen. Men egentligen är det positivt. För ingen lär anklaga Reding för att vara någon vänsterradikal som är emot familjen. Det förbättrar möjligheten att fler högerpartier accepterar en policy för fri rörlighet även i praktiken för samkönade par.

Homoäktenskap i hela USA om några år?

En rättsprocess har startats i Kalifornien om äktenskapslagen i delstaten. Det kan få dramatiska effekter för USA. Om den nationella Högsta domstolen senare prövar ärendet kan resultatet bli att alla delstater måste tillåta homoäktenskap.

Från en artikel i Dagens Nyheter.

En rättslig prövning om huruvida homoäktenskap ska tillåtas i Kalifornien har startat. Men analytiker menar att det är ett högt spel som bedrivs eftersom det kan sluta med ett beslut som gäller i hela USA.

Två målsägare, Kristin Perry och Sandra Stier, som gifte sig i Kalifornien 2004 men vars äktenskap senare förklarades ogiltigt, hördes när prövningen inleddes i San Francisco i måndags....

Fallet är principiellt viktigt och många tror att det kommer att gå hela vägen till USA:s högsta domstol. Just därför menar analytiker att aktivister som driver målet spelar ett högt spel. Ett eventuellt framtida HD-utslag blir nämligen inte möjligt att överklaga och kommer dessutom att gälla i hela USA.

Men jag vill först dämpa optimismen något. Min bedömning är att det inte blir något sådant krav från Högsta domstolen. Även om domarna ska tolka konstitutionen juridiskt så är de givetvis påverkade av samhället i övrigt. Det skulle vara en skräll om de kräver en könsneutral äktenskapslag i varje delstat. Men omöjligt är det givetvis inte.

Vad händer då om nationella Högsta domstolen prövar ärendet och inte kräver homoäktenskap i hela landet? Artikeln i Dagens Nyheter talar om att det är "riskabelt" för homorättigheter. Det negativa blir att man därefter på delstatsnivå inte kan vända sig till domstol för att den egna delstaten ska säga ja till homoäktenskap. Däremot har även då delstaternas parlament som idag möjlighet att ändra sin äktenskapslag så att den blir könsneutral. Inte heller avskaffas homoäktenskap i de delstater som redan har den typen av lagar.

Debatten är annars viktig i sig eftersom den kan få ännu fler att säga ja till homoäktenskap. Redan är det en majoritet för reformen bland ungdomar i USA medan ca 40 % av hela befolkningen är för en könsneutral äktenskapslag.

Den kristna tidningen Dagen vinklar det till att det är en "moraldebatt". Det perspektivet var vanligt även i Sverige tidigare. Som om det inte handlar om rättigheter utan något som man kan vara för eller emot beroende på vad man har för definition av moral. De flesta skulle inte få för sig att kalla debatter om invandrares rättigheter för något där Sverigedemokraterna ska respekteras för att de har en annan moral än riksdagspartierna.

Tidningen har också en koppling till när Högsta domstolen 1973 förtydligade att alla delstater i USA måste acceptera fri abort. Men den bästa jämförelsen mellan dagens debatt om homoäktenskap och tidigare domar från Högsta domstolen är när den 1967 avgjorde att förbudet mot "rasblandade" äktenskap i 13 sydstater inte var förenligt med konstitutionen och de blev tvungna att tillåta den typen av äktenskap.

Till sist kan jag berätta något om hur partiernas ledamöter röstade i Portugal när en majoritet i landets parlament i fredags sa ja till en könsneutral äktenskapslag.

Förslaget från den socialdemokratiska regeringen var en könsneutral äktenskapslag. Men där samkönade par inte har möjlighet till adoptioner. Alla närvarande ledamöter från socialdemokratiska PS, vänstersocialistiska BE, gröna PEV och kommunistiska PCO röstade ja. Alla från kristdemokratiska CDS-PP och de flesta från högerpartiet PSD röstade nej. 7 ledamöter från PSD avstod i omröstningen.

Vänstersocialisterna och de gröna hade sedan ett förslag om att även tillåta homoadoptioner. Förslaget fick stöd av 8 socialdemokratiska ledamöter och en ledamot från högerpartiet. Övriga från de två senare partiernas röstade nej vilket även alla kristdemokrater gjorde. Kommunistpartiets ledamöter avstod i den omröstningen.

Högern och kristdemokraterna hade ett eget alternativ, en partnerskapslag. De två partierna ville också ha en folkomröstning om homoäktenskapslagen om parlamentet skulle säga ja till reformen. Ledamöterna från vänstermajoriteten röstade nej till båda förslagen.

Ingen "demokratisk rättighet" gifta sig i Svenska kyrkan.

En del av er kanske blir provocerade av rubriken. Har jag som här på bloggen igen och igen argumenterat för homoäktenskap gjort en helomvändning? Nej, definitivt inte. Jag ska förtydliga vad jag menar senare i den här bloggposten.

Tidningen Dagen har en artikel om att inga samkönade par har gift sig i Svenska kyrkan i Kronobergs län sedan det blev tillåtet 1 november 2009. Det är först viktigt att konstatera att näst efter Jönköpings län är Kronoberg nog den mest konservativa delen av Sverige, homofientlighet är vanligt även inom Svenska kyrkan. Efter en hätsk debatt kanske många homosexuella inte är så intresserade av att kontakta sitt lokala samfund för att gifta sig.

Men betyder det att reformen var meningslös för Kronobergs bögar och lesbiska? Nej, givetvis inte. Det var en principiell förbättring av homosexuellas situation i Svenska kyrkan. Hade Svenska kyrkan haft ett förbud emot "blandrasäktenskap" som man avskaffat så hade det nog i många delar av landet inte blivit några sådana vigslar de närmaste månaderna efter att det blev tillåtet. Men det betyder inte att avskaffandet av förbudet varit meninglöst.

Till det där med demokratiska rätttigheter. Från artikeln i Dagen.

Joacim Benes, som är ordförande för RFSL i Kronoberg, tror att den hårda debatt som föregick beslutet i kyrkomötet kan ha påverkat viljan att gifta sig i kyrkan.

- Det har ju varit en ganska hetsig debatt både inom kyrkan och ute i samhället och jag tror att man väntar till det här har lugnat ner sig, säger han. Kan det vara så att det inte finns något stort intresse bland homosexuella att gifta sig i kyrkan?

- Det får stå för var och en att man väljer bort det. Men man har möjligheten, något som är en demokratisk rättighet, säger RFSL-ordföranden i Kronoberg.

Benes menar nog väl, i sak håller jag med honom om att det var mycket positivt att Svenska kyrkan förra hösten sa ja till homoäktenskap. Men när han börjar snacka om det som en "demokratisk rättighet" blir det problematiskt. Tyvärr är han inte ensam. Det har varit tydligt att många i HBT-rörelsen inte riktigt vet vad ett samfund är. De gissar att det är ungefär som ett politiskt parti. Att kyrkor fungerar typ som något Folkets hus. Alla ska ha rätt till service.

Men ett samfund är annorlunda än ett parti. I ett samfund är de teologiska argumenten avgörande. Inte politiska argument som demokrati etc. Sedan är det många som tolkar den kristna teologin som demokratisk och för allas lika värde. Men teologin är viktigast.

Kyrkomötet sa hösten 2009 ja till homovigslar. Inte främst för att det är en "demokratisk rättighet" utan för att de konstaterar att homovigslar är en konsekvens av deras tolkning av kristen teologi.

Till sist något om situationen i andra kristna samfund.

Tidningen Dagen avslöjar att påven kritiserar de rasistiska attackerna mot invandrare i södra Italien. Han kräver respekt för invandrare. Det är bra att påven argumenterar emot främlingsfientligheten. Men ännu bättre vore om han även krävde respekt för bögar och lesbiska. Visserligen har katolska kyrkan fixat något dokument om det men trots det så engagerade sig Vatikanstaten emot en resolution i FN som krävde avskaffande av de lagar i drygt 80 länder som har förbud mot homorelationer.

I Italien föreslog förra året mitten-vänsteroppositionen att även homosexuella och bisexuella skulle få skydd av hatbrottslagen i landet. Det efter många våldsamma attacker mot homosexuella och gayställen. Men högermajoriteten röstade nej och förslaget fick inget stöd från påven och katolska kyrkan.

När Missionkyrkan förra hösten sa ja till att tillåta sina församlingar att viga samkönade par var det något som många av oss gillade. Tyvärr blev det sedan så mycket kritik att styrelsen till sist konstaterade att man ska vänta med eventuella homovigslar tills efter samfundets årsmöte 2010.

Från en debattartikel i Dagen av Gunilla Hjelmåker från Missionskyrkan.

Kyrkostyrelsen har inte rivit upp sitt beslut att låta församlingar besluta om man vill erbjuda vigsel av samkönade eller ej. Arbetsutskottet har fattat beslut om är en bredare process, som leder fram till behandling i kyrkokonferensen.

Som väntat är det en del kd-politiker bland de som protesterat. Tuve Skånberg, tidigare riksdagsledamot och ökänd för sin homofientlighet, hotar i en artikel i Dagen med att lämna sin pastorstjänst i samfundet om det blir ett ja till homovigslar. Ja, då får han väl söka sig till ett annat samfund.

Även i Baptistsamfundet, som förra året sa ja till homovigslar, har en del konservativa protesterat och startat en grupp, "Nätverket för klassisk baptism och kristen tro". Och återigen är en kd-politiker bland de ansvariga, riksdagsledamoten Anneli Enochsson från Göteborg.

Från en artikel i Dagen.

Ett nytt nätverk inom Baptistsamfundet har startats i reaktion mot att baptismen har "förvandlats till oigenkännlighet". Nätverket vill lyfta fram det klassiskt baptistiska väckelsearvet och vänder sig mot rörelsens ledning i Sverige.

I Svenska kyrkan var kd-riksdagsledamoten Lennart Sacredeus en av de som var mest engagerade emot homovigslar när det var debatt om det förra året. Givetvis har kd-politiker rätt att som andra engagera sig i samfund. De måste inte representera sitt parti där. Men att så många av partiets politiker i flera samfund varit bland de som är mest negativa till homovigslar avslöjar något som jag konstaterade redan förra våren. Många i kd hade "dolda argument" som de inte använde offentligt i debatten, Bibelargument. Istället började de snacka om barns situation trots att en könsneutral äktenskapslag inte påverkat familjerätten.

Men att det är en positiv utveckling i flera kristna samfund är enkelt att konstatera.

Uppdatering 1

Svenska Dagbladet rapporterar att påven kritiserar att fler och fler länder säger ja till homoäktenskap.

Friheten kan inte vara absolut, sade påven och framhöll den biologiska skillnaden mellan könen som inte kan utplånas "under förevändning av att bekämpa diskriminering".

För att kalla sig kristen så är påven ovanligt fixerad vid människors könsroller och könsorgan. Vem har talat om att utplåna biologiska skillnader? De allra flesta bögar följer ju mansrollen betydligt mer än påven som rantar runt i en klänningsdräkt och röd handväska. Och sedan kritiserar transpersoner efter det. (sic!)

Även Dagen har en artikel om nyheten.

Amnestys HBT-grupp i Malmö.

Du känner nog till Amnesty, de flesta svenskar gör det. Sedan 1960-talet har föreningen jobbat för mänskliga rättigheter. Arbetet i Amnesty fungerar ofta så att man är med i någon lokal grupp, som antingen fokuserar på ett eller flera länder eller ett visst tema.

De senaste åren har det i flera länder startats grupper som fokuserar på HBT-rättigheter, alltså rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. I Malmö startades det en sådan våren 2008. Jag har varit med nästan från början och det är i gruppen en härlig blandning av folk av olika kön och sexuella läggningar.

Den senaste nyheten är att vi fixat en grupp på Facebook. Den är givetvis öppen för alla som delar våra värderingar om att HBT-rättigheter är viktiga mänskliga rättighter. Bli med där om du vill.

Givetvis är det möjligt för dig att själv engagera dig inom Amnesty. Har man inte någon HBT-grupp på den ort där du bor så är det bara att själv starta en sådan. Föreningens kansli i Stockholm kan ge tips hur det fungerar och givetvis får du även maila mig eller någon annan från HBT-gruppen i Malmö.

Så här skriver Amnesty på sin hemsida.

Runt om i världen förföljs, trakasseras och diskrimineras människor enbart på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Diskriminering leder till att homosexuella, bisexuella eller transpersoner fängslas, torteras och mördas.

Amnesty anser att rätten att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet är en grundläggande mänsklig rättighet. Amnesty anser att de som fängslats enbart på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet eller för att ha försvarat sexuellt likaberättigande är samvetsfångar och kräver att de ska friges omedelbart och villkorslöst. Amnesty anser även att lagstiftning rörande sexuella brott ska vara lika oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.

Givetvis jobbar Amnesty även med mycket annat än HBT-rättigheter. Så här skriver föreningen på sin hemsida.

Amnesty Internationals vision är en värld där varje människa åtnjuter alla de rättigheter som ingår i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Amnesty International utreder och dokumenterar allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi utövar påtryckningar mot makthavare för att förebygga, förhindra och stoppa dessa kränkningar, samt kräver att de som gör sig skyldiga till övergrepp ska ställas inför rätta. För att öka kunskapen om de mänskliga rättigheterna arbetar Amnesty International även med information, utbildning och opinionsbildning.

Exempel på frågor som Amnesty International arbetar för:

- rätten till åsikts- och yttrandefrihet
- ett avskaffande av tortyr och dödsstraff
- rätten att inte bli diskriminerad, till exempel på grund av politisk eller religiös åskådning, etnisk tillhörighet, kön eller sexuell läggning
- att stoppa våld mot kvinnor
- flyktingars och migranters rättigheter
- rätten för de mest marginaliserade att få sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillgodosedda

Bli en människorättskämpe du också. Du inte bara påverkar samhället till det bättre. Du får också möjlighet till trevliga fikamöten med andra engagerade.

HBT-kultur. De välvilliga - Jonathan Littell.

En bok med drygt 900 sidor om en bisexuell nazistofficer. Jag var något skeptisk. Är det något för mig som är engagerad för HBT-rättigheter? Men tipset var med i HBT speglat i litteraturen av Dodo Parikas. För övrigt hade Tor Billgren en recension av den senare boken i Sydsvenska Dagbladet häromdagen.

Först vill jag förtydliga. Det här måste vara en av de bästa böckerna om det nazistiska Tyskland. Orsaken är ärlighet. För om något så känns Littells bok genuin. Han förvanskar inte något. Sorterar inte bort något för att det ska anpassas till det Europa 2006 (som är det år då boken publicerades) där judar givetvis har samma rättigheter som andra.

Det här är inte någon propagandabok för nazismen. Littell erkänner att han var antisemit. Han förtydligar nazismens förfärliga teorier om "raser" och att människors värde avgörs av etnicitet.

Men boken tillför något annat. Att nazister som oss andra är människor. Bokens huvudperson är officer på östfronten. När Adolf Hitler 1941 befaller att alla i Ukraina med judiskt ursprung ska dödas, även barn, så möts det först av förfäran av de flesta officerare. Att judar var ett "problemfolk" är en sak, men att döda barn? Men logiken är att det måste göras för det tyska folkets skull.

Det mesta i boken är nog välkänt för de flesta men att perspektivet är från den tyska sidan tillför något. Främst i de delar som beskriver situationen i Stalingrad. Tyskland invaderade sommaren 1941 Sovjetunionen. Medan Tyskland ofta möttes av hat i Västeuropa så var situationen delvis en annan i öst.

Många i Ukraina mötte nazisterna som "befriare". Orsaken var att Stalin behandlat sina invånare med förföljelse där bl.a. ca 10 miljoner svalt ihjäl i Ukraina p.g.a. hans politik. Att antisemitism var vanligt i östra Europa gjorde också att många gillade den nazistiska politiken. Många civila var så engagerade att själva slå och döda judar att det ibland t.o.m. förvånade tyskarna.

Men 1942 i Stalingrad vänder situationen. De ryska soldaterna omringar tyskarna. Boken beskriver ett fruktansvärt lidande bland de tyska soldaterna. Det är inte någon ursäkt för hur naziregimen behandlat folk utan ett konstaterande. De tyska soldaterna fick inte tillräckligt med mat och svalt. De flesta var till sist apatiska och utmärglade.

Boken har även med en del om huvudpersonens sexuella möten med män. Han raggar i en park i Berlin och förför en annan nazist på ett vilohem i Krim genom att försöka få det till att homosexualitet egentligen är accepterat av den nazistiska ideologin.

Boken De välvilliga såldes i hundratusentals exemplar i Frankrike när den gavs ut 2006. Egentligen kanske en del av informationen på bokens baksida bäst förklarar varför den här boken är viktig.

Fram tonar bilden av Max Aue som en mycket bildad, beläst och kultiverad person. Han älskar musik, litteratur och arkitektur och ser strikt och professionellt på sitt uppdrag att bland annat få koncentrationslägren att fungera så effektivt som möjligt. Samtidigt som han är en kulturvarelse är han en kallblodig barbar. Är människans natur så dubbel, kan vem som helst av oss bli som han? Kan vi alla passera gränsen till mörkret? Och märker vi när det sker?

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Ja till homoäktenskap i Portugal.

Imorgon röstar en tydlig majoritet i Portugals parlament ja till att landets äktenskapslag ska bli könsneutral. Landet blir det sjätte i Europa som tillåter homoäktenskap. Katolska kyrkan har varit ovanligt dämpad i sin kritik emot förslaget.

Ja, givetvis blir det ingen lag om förslaget inte skulle få majoritet vid omröstningen. Men det hade varit en sensation eftersom regeringspartiet, socialdemokratiska PS, tillsammans med sina stödpartier till vänster har majoritet. Sedan måste förslaget till en kommitté för att återigen behandlas av parlamentet senare.

Det har inte alls varit samma konflikt som i Spanien som för några år sedan sa ja till en könsneutral äktenskapslag. En orsak är att katolska kyrkan i Portugal klokt nog har argumenterat för att det främst är politiker som har ansvar för hur äktenskapslagen ska vara. I Spanien har däremot katolska kyrkan blandat sig i politiken och tillsammans med högeroppositionen kampanjat emot förbättringar för homosexuella och bisexuella.

I Portugal är det bara ett mindre kristdemokratiskt parti som är tydligt emot homoäktenskap. Det största oppositionspartiet, högerpartiet PSD, har officiellt inte någon åsikt även om de flesta av dess parlamentsledamöter väntas rösta nej.

Efter att Portugal senare i år fått en könsneutral äktenskapslag betyder det att 3 av 6 länder i Europa med den typen av lagar är katolska. Vid sidan av Portugal även Spanien och Belgien. Utvecklingen har verkligen varit snabb i flera länder, något som kanske är en orsak till att påven närmast desperat ägnar sig åt homofientlighet.

Flera katolska länder har partnerskapslagar, Frankrike, Tyskland (i de södra delarna är de flesta katoliker), Luxemburg, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Kroatien. Även Irland planerar för en sådan lag och sedan 1 januari i år har samkönade par i Österrike rätt att ingå partnerskap.

Den brittiska HBT-siten Pinknews avslöjade i december att Österrikes parlament med siffrorna 110-64 röstat ja till reformen. Förslaget var en kompromiss mellan de två regeringspartierna kristdemokratiska ÖVP och socialdemokratiska SPÖ. Det senare partiet hade egentligen velat att även homopar ska få möjlighet till en vigselceremoni men kristdemokraterna vägrade.

Många HBT-engagerade har kritiserat lagförslaget och vid en granskning konstaterat att samkönade par får betydligt färre rättigheter än olikkönade par som ingått äktenskap. Den här typen av kritik framfördes även av De gröna som vid omröstningen hade enats om att en man och en kvinna från deras parlamentsgrupp skulle rösta ja medan övriga röstade nej som en protest emot att samkönade par blev diskriminerade även med partnerskapslagen.

Landets största oppositionsparti, det främlingsfientliga FPÖ, riktade kritik från andra hållet. De är emot varje juridiskt erkännande av samkönade par och kallar det ett hot mot familjen. Partiet har de senaste månaderna ägnat sig åt att kampanja emot partnerskapslagen.

Högerpopulitiska BZÖ (som Jörg Haider var med i) har dock inte prioriterat att argumentera emot förslaget. Visserligen röstade en betydande majoritet av deras parlamentsledamöter emot partnerskapslagen men två av dem röstade ja.

Det här betyder att bland katolska länder i Europa så är det inom något år bara Italien, Polen, Litauen och Slovakien som saknar juridiskt erkännande av samkönade par.

Visst är det tufft för påven. Och de senaste åren har konflikten mellan "konservativa" och "liberala" inom katolska kyrkan blivit tydligare. Den kristna tidningen Dagen skriver om det. Bl.a är det en del katoliker som vill jobba för respekt för homorelationer.

.

Uppdatering 1

Igår röstade senaten i USA-delstaten New Jersey om man skulle införa en könsneutral äktenskapslag. Tyvärr blev det inte majoritet för reformen berättar Svenska Dagbladet.

Delstatssenaten diskuterade frågan under torsdagseftermiddagen och röstade sedan ner förslaget med 20 mot 14.

Förslagets anhängare hade hoppats att få det godkänt och påskrivet innan den demokratiska guvernören Jon Corzine, som sagt att han är beredd att underteckna en ny äktenskapslag, avgår den 19 januari.

Han efterträds av republikanen Chris Christie, som lovat att lägga in sitt veto mot lagen.

New Jersey har idag en partnerskapslag för samkönade par som ger samma juridiska rättigheter som äktenskapslagen för olikkönade par. För HBT-rörelsen i delstaten är det dock, som i debatten i Sverige för något år sedan, symboliskt viktigt att det blir samma lag.

Även USA-gaysiten 365.com och Dagen har artiklar om nyheten.

Uppdatering 2

Både Dagens Nyheter och Dagen har nu artiklar om att Portugals parlament sagt ja till en könsneutral äktenskapslag. Meddelandet från TT avslöjar att förslaget om homoadoptioner inte fick majoritet. Men det kan vara värt att förtydliga att det inte heller var en del av lagförslaget från landets socialdemokratiska regering. Istället var förslaget en kompromiss där regeringen argumenterade för att det här var vad som är "politiskt möjligt". Många HBT-engagerade i Portugal har accepterat det och hoppas att det ska bli som i Belgien där man först röstade ja till en könsneutral äktenskapslag och några år senare till homoadoptioner.