USA ska "omvärdera" sina relationer med Uganda efter homofientlig lag.

Efter att Ugandas president Yoweri Museveni (bilden) har signerat den lag som kraftigt skärper straffen för homorelationer (för första gången gäller det även lesbiska relationer) i Uganda har USA:s utrikesminister John Kerry meddelat att det kan bli en omprövning av ländernas relationer. Från HBT-siten Pinknews.

“This is a tragic day for Uganda and for all who care about the cause of human rights. Ultimately, the only answer is repeal of this law,” John Kerry said in a statement. “The United States is deeply disappointed in the enactment of the Anti-Homosexuality Bill in Uganda. For the four years since the bill was introduced, we have been crystal clear that it blatantly violates human rights obligations that Uganda’s Human Rights Commission itself has recognised are enshrined in Uganda’s Constitution “Today’s signing threatens a dangerous slide backward in Uganda’s commitment to protecting the human rights of its people and a serious threat to the LGBT community in Uganda.” Mr Kerry continued: “We are also deeply concerned about the law’s potential to set back public health efforts in Uganda, including those to address HIV/AIDS, which must be conducted in a non-discriminatory manner in order to be effective. “As President Obama stated, this legislation is not just morally wrong, it complicates a valued relationship. Now that this law has been enacted, we are beginning an internal review of our relationship with the Government of Uganda to ensure that all dimensions of our engagement, including assistance programmes, uphold our anti-discrimination policies and principles and reflect our values.

Det är bra att många västländer nu markerar kraftigt. En viktig symbolisk handling var att Sveriges finansminister Anders Borg (m) vid sitt besök i Uganda för några dagar sedan började med att träffa representanter för landets HBT-rörelse.

Att homorättigheter är med tre år i rad i regeringens utrikesdeklarationer är historiskt.

Onsdagen 19 februari presenterade utrikesminister Carl Bildt (m) den borgerliga regeringens utrikesdeklaration för 2014.

Vi vill se en relation med Ryssland som vilar på respekt för internationella spelregler,institutioner och principer. Åtaganden inom världshandelsorganisationen WTO och Europarådet måste följas och uppmuntra till en utveckling mot ett pluralistiskt och mer demokratiskt Ryssland. EU måste påtala de oacceptabla övergrepp en mot de mänskliga rättigheterna inte minst mot hbt-personer och den ökade repressionen mot det civila samhället.... Vi verkar för en jämställd värld. En värld där alla människors rättigheter respekteras, oavsett kön, hudfärg, tro eller sexuell läggning.

Det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, publicerade också precis som tidigare år en alternativ utrikesdeklaration.

Sveriges röst måste höras när mänskliga rättigheter kränks oavsett om det görs av en mäktig stormakt eller en icke-statlig aktör. Såväl nationellt som internationellt ska Sverige kämpa mot diskriminering på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och religion.

1997-2006 hade dåvarande socialdemokratiska regeringen homorättigheter med i två utrikesdeklarationer (2000 och 2004), nuvarande borgerliga regering HBT har haft det tre gånger (2008, 2012 och 2014) och homorättigheter en gång (2013). Det är förhoppningsvis ett trendbrott även på sikt att homorättigheter varit med tre år i rad och transrättigheter 2 av de senaste 3 åren.

I riksdagsdebatten om den borgerliga regeringens utrikesdeklaration kommenterade representanter för Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet HBT-rättigheter.

Sverige bör dra in biståndet som går direkt till staten Uganda.

Riksdagsdebatterna om mänskliga rättigheter inom utrikespolitiken kan ibland tyckas handla främst om vackra fraser, självklarheter. Men fallet Uganda och landets förfärliga nya lag visar hur långt ifrån respekt för allas människors lika rätt och värde en del länder är. Sverige bör nu precis som USA omvärdera sin relation till Uganda. Norge och Danmark har som en reaktion beslutat omdisponera delar av sitt bistånd från samarbete med staten i Uganda till organisationer för mänskliga rättigheter. Sverige bör följa efter. Humanitärt bistånd vid svältkatastrofer bör alltid kunna ges till nödlidande hur hemsk regimen än är. Folket ska inte straffas för vad ledarna gör. Men det långsiktiga biståndet bör i länder som Uganda bara gå till projekt som syftar till att stärka mänskliga rättigheter, däribland stöd till HBT-föreningar.

Att behålla bistånd direkt till en regering som behandlar homosexuella med förföljelse lika hemsk som Sydafrika gjorde emot svarta på apartheidtiden är inget alternativ.


Uppdatering 1.

Dagens nyheter har en artikel om Erika Linder som uppträtt som modell både när det gäller dam- och herrkläder.

Debatt om dödsstraff för homorelationer i Uganda.

Vi är vana vid att utvecklingen blir bättre och bättre när det gäller respekt för mänskliga rättigheter för bögar och lesbiska. Även om det ibland är en långsam process. Men i vissa länder är tendensen tvärtom en försämring.

I Uganda lämnade en parlamentsledamot från det regerande partiet tidigare i höstas ett förslag som skulle döma till dödsstraff för en del homorelationer mellan frivilliga vuxna människor.

Från den brittiska HBT-siten Pinknews.

A Ugandan MP has proposed that lawmakers should create a new crime of "aggravated homosexuality", which would be punishable by death.

Ndorwa West MP David Bahati, of the ruling party, tabled the private member's bill in parliament on Tuesday.

According to his bill, those convicted of having gay sex with disabled people and those under the 18 would face the death penalty.

The bill, titled the Anti-Homosexuality Bill 2009, would give the same punishment to anyone infected with HIV who has sex with someone of the same gender.

It also imposes life imprisonment on those who have homosexual sex. Although this is already the case in Uganda, the new law widens the definition of the offence.

Other offence include promoting homosexuality, aiding and abetting homosexuality and keeping a house "for purposes of homosexuality".

Bahati said his bill would protect children, youths and the "traditional family".

Många har, med rätta, tydligt fördömt lagförslaget.

Från en annan Pinknewsartikel.

Gay and human rights groups have condemned the proposed laws, saying they would violate basic human rights.

In a statement, 17 groups expressed their concern over the bill, titled the Anti-Homosexuality Bill 2009.

Kate Sheill, Amnesty International’s expert on sexual rights, said: “Certain provisions in this bill are illegal; they are also immoral. They criminalise a sector of society for being who they are, when what the government should be doing instead is protecting them from discrimination and abuse.”

Others warned it would lead to a rise in HIV infections, while some warned that other minority groups were likely to find themselves receiving similar treatment.

Victor Mukasa, of the International Gay and Lesbian Human Rights Commission, said: “This inflammatory bill will be taken as further confirmation that it is okay to attack or even kill people perceived to be lesbian, gay, bisexual, or transgender. It is the government’s responsibility to immediately withdraw this dangerous proposal.

Politiker från EU, USA, Frankrike, Storbritannien och flera andra länder har också fördömt det groteska lagförslaget. Och även i Sverige har det varit debatt.

Hans Linde (v) har i riksdagen lämnat en fråga till biståndsminister Gunilla Carlsson (m) om situationen för bögar och lesbiska i Uganda. Birgitta Ohlsson har lämnat en fråga till utrikesminister Carl Bildt (m).

Carl Bildt svarade 18 oktober 2009. Från HBT-siten Qx.

Idag svarade utrikesminister Carl Bildt (m) på riksdagsledamoten Birgitta Ohlssons (fp) skriftliga fråga om hur svenska regeringen kommer agera när det gäller lagförslaget ”Anti Homosexuality Bill” som just nu diskuteras i Ugandas parlament.Carl Bildt skriver att Sverige under en ”längre tid drivit frågan om HBT-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna i dialog med ugandiska regeringen.”Bildt skriver att det i den ”samarbetsstrategi” som finns för utvecklingsarbetet med Uganda som gäller fram till 2013 ingår att verka för HBT-personers mänskliga rättigheter.

”Förutom icke-diskriminering som huvudprincip i förhållande till t.ex. tillgång till service (som hiv-prevention samt hälso- och sjukvård) handlar det i Uganda om flera grundläggande friheter, som föreningsfriheten och yttrandefriheten, samt om rätten till privatliv.”Bildt utlovar att Sverige fortsatt skall stödja organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i landet liksom regionala initiativ som fokuserar på HBT.frågor.”Sverige förväntar sig att Uganda efterlever sina folkrättsliga åtaganden rörande mänskliga rättigheter. Det nya lagförslaget strider såväl mot internationella åtaganden som Ugandas grundlag.”

Gunilla Carlssons svar.

I drygt 80 länder är homorelationer totalförbjudna. Av dem så har 9 länder dödssstraff för samkönade relationer, de är alla muslimska. Om Uganda säger ja till förslaget så blir det även ett kristet land som har den typen av straff .

Inget land i Europa har idag totalförbud för samkönade relationer. Men situationen är generellt mycket svår för både bögar och lesbiska i Vitryssland.

Uppdatering 1

Nu har även Ugandas president, Yoweri Museveni, blandat sig i debatten om homorelationer.

Från den brittiska HBT-siten Pinknews.

The president of Uganda, Yoweri Museveni, has claimed that European gays are "recruiting" Ugandan citizens.

Speaking at the Young Achievers Awards ceremony on Saturday at the Kampala Serena Hotel, he said: "I hear European homosexuals are recruiting in Africa.

“We used to have very few homosexuals traditionally. They were not persecuted but were not encouraged either because it was clear that is not how God arranged things to be.”

According to the Daily Monitor, he added: “You should discourage your
colleagues [who are gay] because God was not foolish to do the way he arranged.

"Mr and Mrs, but now you have to say Mr and Mr? What is that now?”

Det måste vara jobbigt för en president att kalla ett par Mr och Mr. Han får väl trösta sig med att en del vita rasister menar att det är helt absurt att en svart människa är president i Uganda. Många kristna samfund i Europa stödde den kolonialism som gjorde att vita styrde över nästan hela Afrika sent 1800-tal. Kolonialismen har varit den viktigaste orsaken till att delar av Afrika är kristet.

Förmågan att älska någon av samma kön är inte "importerat" till Afrika. Det är däremot kristendomen.

Till något annat. En ledamot i Missionskyrkans styrelse kritiserar att samfundet sagt ja till att tillåta homovigslar. Det berättar Dagen.

Från artikeln

Göran Kihlström menar att det bästa hade varit om Svenska missionskyrkan väntat med beslutet tills den planerade sammanslagningen med Baptistsamfundet och Metodistkyrkan har genomförts.

Argumentet hade onekligen kunnat tas på allvar om det inte vore för att Metodistkyrkan redan sagt nej till homovigslar, något som Kihlström tydligen inte är kritisk emot.

Oppositionsledare i Uganda vill avskaffa förbud mot homorelationer.

Uganda planerar hålla presidentval i februari, det andra sedan landet blev en demokrati 2005. Oppositionsledaren Kizza Besigye är den främste utmanaren till den sittande presidenten Yoweri Museveni.

Intressant nog har oppositionsledaren i Uganda sagt sig vara för att avskaffa landets totalförbud mot samkönade relationer avslöjar Pinknews.

Kizza Besigye, who leads a four-party opposition group, is to challenge President Yoweri Museveni in a vote next month.

During a televised debate, Mr Besigye said that homosexuality had “generated far too much excitement” among current government leaders and that police resources could be better used.

He stressed he was giving his own opinion, rather than speaking for his party, AFP reports.

“This is something that is done in the privacy of people’s rooms, between consenting adults,” he said.

Mr Besigye would not comment on whether he thought homosexuality was immoral.

Homosexuality is illegal in Uganda but a bill has been introduced to punish offenders with stronger sentences or the death penalty in “aggravated” cases.

It is currently on hold but sponsor David Bahati MP says he will push for it to become law.

President Museveni has not given his opinions on the bill but ethics minister James Nsaba Buturo said last January that the leader did not agree with killing gays and lesbians.

Även om Besigye inte tydligt argumenterar för respekt för samkönade relationer så är det här ett steg åt rätt håll. Och det visar också att det är möjligt att starta en debatt om homosexuellas juridiska situation även i ett land där homofobin är vanlig.

För övrigt är hans kommentar om att homosexualitet orsakat för mycket upphetsning bland folk i Uganda ganska komisk även om det inte var syftet. Som någon skrev i en debatt här i Sverige om den könsneutrala äktenskapslagen, folk som ogillar homorelationer låtsas ofta homosexuella = bögar. "Det är ofta främst bögarna som gör homofoberna upphetsade".

Bög favorit till att bli ny president på Irland.

Tidigare har jag berättat att Irland blivit radikalt homovänligare de senaste decennierna. Landet var sist i Västeuropa att avskaffa totalförbud mot samkönade relationer, 1993 (sic!). En av dem som drev fram avkriminaliseringen var David Norris som stämde staten för att han som bög inte fick ha någon samkönad relation och bli respekterad. Enligt en ny opinionsmätning är David Norris, som kandiderar som oberoende, favorit till att bli näste president på Irland, han får 27 %. Tvåan Mairead McGuinnesshamnar från borgerliga partiet Fine Gael hamnar på 13 %.

Snacka om politisk omsvängning när det gäller bögars och lesbiskas situation.

Sverige har däremot ännu inte haft någon statsminister eller monark som varit HBT. Nej, förresten. Rättelse. Ingen monark som varit öppet HBT. :-)

Uppdatering 1.

Sakinformation. Presidenten i Uganda har politisk betydelse och är chef för regeringen. Tyvärr är nuvarande presidenten favorittippad att vinna. På Irland har presidenten främst ceremoniella befogenheter.

Dagens Nyheter (liberal) har idag en bra ledarartikel om de allvarliga problemen med homohat i Ryssland. Bl.a. har en opinionsmätning visat att 4 % av befolkningen är för att "utrota alla homosexuella".

Uppdatering 2.

Om någon mot förmodan blivit förvirrad av rubriken och bilden till den här bloggposten vill jag förtydliga att det inte är en vit irländsk man med skägg som är oppositionsledare i Uganda. :-)

Bilden föreställer David Norris, favorit till att bli näste president på Irland.

Kd accepterar homohat i Uganda?

Svenska Dagbladet skriver idag om den allvarliga förföljelsen av homosexuella och bisexuella i Uganda. Situationen påminner delvis om hur det var för judar i det nazistiska Tyskland på 1930-talet. Media sprider hatpropaganda mot en minoritet och folk blir trakasserade. Ännu har det inte startats statliga avrättningar av bögar och lesbiska, som i Iran, men politikerna i Uganda debatterar ett förslag som skulle göra det möjligt.

De flesta människor i Sverige vet nog att situationen för homosexuella och bisexuella är svår i många länder. Men att det ofta blir förbättringar, att utvecklingen går åt rätt håll om än långsamt ibland. Och visst är det så generellt. Men faktum är att det på många ställen kan bli en försämring av situationen för HBT-personer de närmaste åren.

Det handlar om Uganda som artikeln i Svenska Dagbladet berättar om.

Förra året kom dessutom ett lagförslag om dödsstraff för vissa homosexuella handlingar. Det ligger just nu på is, eftersom ­internationella biståndsgivare, däribland Sverige, hotade med indraget bistånd om förslaget förverkligades. Enligt Giles Muhame är uppmaningen om att hänga homosexuella inte en uppmaning till våld.

– Vi säger inte till folk att själva hänga dem, så gör vi inte i Uganda. Vi vill att staten hänger dem.

Han bläddrar i den nytryckta tidningen, del två i Rolling Stones serie av undersökande journalistik. Den här gången har reportrarna loggat in på en gay-site på nätet, letat reda på män från Kampala och publicerat deras privata bilder tillsammans med namn och detaljer om dem....

– Homofobin har alltid funnits i Uganda, men det blev värre förra året. Då kom ett par evangelister från USA och hade möten med pastorerna här. Efter det bildades tre anti-gaygrupper som reste över hela landet och samlade ­underskrifter till lagförslaget och spred lögner – de påstod till och med att bögar äter bajs. Människor blev väldigt fientligt inställda efter det, säger han.

För några dagar sedan skrev Tor Billgren på sin blogg Antigayretorik om Kongo-Kinshasa. Tidningen Afrol News hade 29 oktober i år en artikel om ett lagförslag om att förbjuda samkönade relationer.

The Kinshasa parliament is in the process of discussing legislation that will prohibit homosexuality, or "unnatural sexual practices." But the debate climate in Congo is much calmer than in neighbouring Uganda.

Dessbättre är det tydligen inte samma hatpropaganda i Kongo-Kinshasas media som i Uganda. Men det är illa nog att det på allvar förs en politisk debatt om att allvarligt inskränka mänskliga rättigheter för bögar och lesbiska i landet. Kongo-Kinshasa är på fjärde plats i Afrika när det gäller folkmängd, det bor där ca 63 miljoner människor.

Även i Litauen är det risk för en försämring av den juridiska situationen för bögar och lesbiska berättar ILGA-Europes (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) nyhetsbrev för oktober.

The two legislative amendments that descriminate against homosexuals that are up for consideration include:

A new Article 310(1) in the Penal Code entitled “Promotion of homosexual relations in public places,” which states that “a person promoting homosexual relations in public places is committing a criminal offense which is punishable with community work or a fine or imprisonment.” The offence can also be committed by legal persons.

A new Article 214(30) in the Administrative Code, entitled “Promotion of homosexual relations or financing of promotion in public places,” which states that “the promotion of homosexual relations or financing of the promotion in public places is to be punished by a fine from one thousand to five thousand litas.”

If these amendments are ultimately adopted, the Lithuanian government will have the authority to prosecute on an extremely wide variety of actions and activities. These actions include, but are not limited to, campaigning on human rights issues relating to sexual orientation and gender identity, providing sexual health information to LGBT people or the organization of gay film festivals, and organizing and/or attending Pride events.

I USA har de homofientliga Republikanernas seger i valet förra veckan gjort att det är risk för försämringar för bögar och lesbiska i några delstater. Främst i New Hampshire där nuvarande könsneutrala äktenskapslag kan bli avskaffad. Från 365gay.

Among the more dismal losses in Tuesday’s result came in New Hampshire, where Republicans won a veto-proof majority in both the state House and Senate.

That means that while Democratic Governor John Lynch retained his seat –and the position to veto any of the legislature’s pending bills to repeal the state’s marriage equality law—there are enough votes now in both chambers to overturn that veto.

Hur hamnar då Kristdemokraterna i det här? Varför skrev jag, något provokativt, frågan om partiet accepterar homohatet i Uganda? Svaret är givetvis att de inte accepterar förföljelsen i sig. Men att ett svenskt riksdagsparti fördömer förföljelse räcker inte. Sveriges regering har ett ansvar att både själv och i EU och FN driva arbetet emot diskriminering av HBT-personer.

Sex av riksdagens åtta partier är nu ense om att Sverige bör jobba för en HBT-konvention i FN. En lämplig strategi kan vara att först få EU positivt till en sådan konvention och att unionen senare kan driva det i FN.

Det är bara två riksdagspartier som ännu tvekar om Sverige ska ha som mål att FN senare säger ja till en HBT-konvention, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Att sd tvekar är kanske inte oväntat, deras engagemang för mänskliga rättigheter internationellt är nog begränsat för att uttrycka det diplomatiskt.

Men nu bör Kristdemokraterna bekänna färg. Inte nog med att situationen för HBT-personer är hemsk i många länder. Och att utvecklingen ibland går långsamt. I vissa länder går det åt fel håll också.

Det är dags att även Kristdemokraterna säger ja till att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.

Uppdatering 1.

SvD (moderat) skriver idag på ledarplats om Kristdemokraternas och dess ordförande Göran Hägglund. De kommenterar att Hägglund talat om "politikens gränser" men att han själv konstaterat att partiets egen politik inte ”hängt med i förhållande till vår idéutveckling".

Det kan man lugnt säga när det gäller politiken för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner. Det klingar något falskt när Hägglund å ena sidan talar om en elit som vill detaljstyra människor och samtidigt är kd, tillsammans med sd, ensamt riksdagsparti att ännu inte vara för en könsneutral äktenskapslag, att avskaffa tvångssteriliseringar och tvångsskilsmässor av transsexuella och att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Reformer som syftar just till att skydda individers rättigheter mot förmyndarpolitiker som vill detaljreglera.

Försök vara konsekvent Hägglund!

Dagen skriver om att den förste öppet homosexuelle biskopen inom Episkopalkyrkan i USA, Gene Robinson, planerar att lämna sitt jobb i förtid.

Gene Robinson, den första öppet homosexuella biskopen i den amerikanska Episkopalkyrkan, går i pension i förtid om tre år efter att ha tröttnat på ständiga dödshot.

"Dödshoten, och den världsomspännande strid som blev följden av att ni valde mig till biskop, har inneburit en konstant spänning, inte bara för mig, utan för min älskade man Mark", skriver han på stiftets hemsida.

Robinson ledde den bön som inledde festen när Barack Obama svors in som president.

Det är givetvis fruktansvärt att Gene Robinsson ska få ständiga dödshot för att han visat mod och berättat om sin kärlek till en annan man. För övrigt gifte sig Robinsson och Mark Andrew 2008 i New Hampshire där de bor. Alltså den delstat där Republikanerna nu kanske avskaffar den könsneutrala äktenskapslagen.

HBTQ-kultur. Fundamentalisterna - Annika Hamrud.

Från en presentation av Fundamentalisterna (2018) av Annika Hamrud.

Fundamentalisterna är en unik och viktig bok om hbt-personer som riskerar att glömmas bort och kan förhoppningsvis bli en väckarklocka för dem som aningslöst stödjer hat.” BTJ Najjuma hör skottsalvorna runt sig, men hon ser inte var de träffar. Hon ligger intill den stora bardisken där hon brukar stå och servera öl. Mansröster skriker, de springer fram och tillbaka i Najjumas och Miriams bar. Plötsligt vrålar någon: ”Var är Miriam? Hon ska dö.” ”Kill the gays bill” väckte debatt över stora delar av världen när parlamentet i Uganda skulle rösta fram en lag om dödsstraff för homosexualitet. Då hade en nyväckt kristen rörelse, sponsrad av starka amerikanska intressen, drivit en kampanj mot homosexuella sedan aidskrisen på 1980-talet. De utmålades som fiender till kärnfamiljen, kristendomen och hela samhället. I Fundamentalisterna får vi följa de som drabbas av den nya vågen av homofobi, men också predikanter och aktivis­ter på vardera sida om lagen. Journalisten Annika Hamrud följer pengarna: vilka tjänar på att sprida konspirationsteorier och att välja ut en grupp att demonisera? Hon hittar även svenska evangelikala grupper med mycket nära band till dem som sprider det dödliga hatet. Det är inte bara Najjuma och Miriam som blir måltavlor, hbtq-personer i Uganda lever ständigt med risken att trakasseras, miss­handlas, fängslas och mördas. Efter femtio år av framgångsrik kamp sker nu en utveck­ling åt motsatt håll: religiösa konservativa som kriminali­serar homosexualitet.

Syftet är detsamma.

Att HBTQ-fientligheten i Uganda är vanlig är ingen nyhet. Men om berättelserna stämmer (vilket jag inte har någon orsak att betvivla) är det något värre än jag trodde. Det finns inget formellt dödsstraff (det drogs tillbaka som förslag efter internationella påtryckningar) för samkönade relationer som i Iran eller Saudiarabien. Istället blev det livstids fängelse. Men i praktiken är syftet detsamma. Bland de 10 länder som oftast förföljer HBTQ-person mest är nästan alla muslimska, men kristna Uganda finns också där.

Den som tiger samtycker.

Hamrud visar på kopplingar till extrema högerkristna i USA (med budskap som "vi i väst har förlorat till liberalerna, gör inte samma misstag"). Kopplingarna når även till vissa evangeliska grupper i Sverige.  Någon kan givetvis vara konservativt kristen, vara emot homoäktenskap. Det är tok-fel men hen kan trots det vara emot förföljelse. Men att ha officiella samarbeten med homohatande samfund är helt oacceptabelt. Kristna samfund i Sverige kan inte vara tysta om det här i internationella kontakter.

Det finns ett svenskt ordspråk, "den som tiger samtycker.".

Uganda, Malmö och orsak till optimism.

Igår var det Förintelsens minnesdag. Nazistregimen i Tyskland mördade i början av 1940-talet miljontals människor i koncentrationsläger, judar, romer, homosexuella, funktionshindrade, vänstermänniskor etc. Mest systematisk var förföljelsen av judar där målet var att utrota varenda en av dem från de områden som Tyskland kontrollerade.

Man skulle ju förvänta sig att människor lärt sig något sedan dess. Men i Iran mördades tusentals homosexuella av islamistregimen på 1980-talet. Även de senaste åren har både Iran och Saudiarabien avrättat människor bara därför att de haft en samkönad relation.

I onsdags blev David Kato mördad, ihjälslagen med järnrör. Det är en svart ironi att Kato var en av dem som stämde tidningen Rolling Stone (ej att förväxla med musiktidningen) för att den uppmanat att "hänga homosexuella" och publicerade bilder av HBT-aktivister i landet.

Från Pinknews.

Mr Kato, along with a few others, complained to a judge about Rolling Stone’s anti-gay campaign and the newspaper was ordered to cease outing gays and lesbians.

Sexual Minorities Uganda called him a “dear friend, colleague, teacher, family member and human rights defender”.

Frank Mugisha, of the group, said: “No form of intimidation will stop our cause. The death of David will only be honored when the struggle for justice and equality is won. David is gone and many of us will follow, but the struggle will be won. David wanted to see a Uganda where all people will be treated equally despite their sexual orientation.”

Frank Mugisha har givetvis rätt. Det bästa vi kan göra för att hedra Katos minne är att än tydligare jobba för mänskliga rättigheter för HBT-personer, i vårt eget land och i andra länder.

Cynismen blir närmast absurd när Giles Muhame från Rolling Stone´s ska kommentera mordet.

We want the government to hang people who promote homosexuality, not for the public to attack them. We said they should be hanged, not stoned or attacked.”

Det är väl betryggande att Muhame tycker att det är staten som ska ha monopol på hatbrotten eller hur?

Det är lätt att bli pessimist. Men det är även orsak att bli optimist när Skånska Dagbladet skriver om fem unga muslimska killar (bilden) från Latinskolan i Malmö.

Fördomar. Undermålig historieundervisning. En ovilja att bjuda in vittnen från Förintelsen till skolor.

Siavosh Derakhti listar snabbt orsakerna till antisemitism i Malmö och Sverige. Det senaste årets diskussion om judefientlighet i Malmö har påverkat honom. Som ung muslim vill han påverka och förbättra relationerna mellan religiösa minoriteter i staden. Ja, mellan alla grupper och minoriteter.

I höstas lade han därför fram ett förslag för lärare och klasskamrater på Latinskolan. Siavosh Derakhti ville att klassen skulle besöka Auschwitz, det nazistiska dödslägret i Polen.

Malmö har de senaste åren ofta varit i fokus i debatten om muslimsk intolerans i Sverige. Många människor kanske gissar att de muslimska imamerna generellt är både homofientliga och antisemitiska.

Det är tyvärr sant att de är homofientliga, ingen imam i Malmö har uttalat sig positivt om samkönade relationer. Istället har de ofta samma typ av retorik som katolska präster. "Vi är emot homosexuella relationer men man ska respektera homosexuella som människor". Det är givetvis en hycklande policy.

Däremot vill jag hävda att det är fel att imamer i Malmö generellt är antisemiter. Tvärtom är många av dem engagerade emot antisemitism bl.a. folk från Islamic center. En minoritet av imamer är däremot antijudiska, främst islamister. Återigen kan man jämföra med katolska kyrkan som tidigare varit tydligt antisemitisk men som förändrats betydligt när det gäller den typen av intolerans de senaste decennierna.

Vad det till sist handlar om är att respektera varje individ som den är och inte dela ut kollektiv skuld. Kvittar om det är någon som är jude, muslim, rom, svart, bög, lesbisk, bisexuell eller transperson.

Det är få, om några, sd-bloggare som länkat till artiklar om att en HBT-aktivist blivit mördad i det kristna Uganda eller att några muslimska killar i Malmö engagerat sig emot antisemitism.

Nu hävdar jag inte att sd-bloggarna därmed skulle undvika det här. Det vet de bara själva. Kanske även de känner de vill vara lediga från bloggandet ibland. :-)

Uppdatering 1.

En 15-åring har blivit friad från hets mot folkgrupp efter att ha sagt Heil Hitler eller Sieg Heil på en lektion i sin skola.

Först vill jag förtydliga att det är mycket allvarligt att någon elev beter sig så omdömeslöst. Vederbörande förtjänar att få ett allvarligt samtal med sin lärare, och kanske även med rektor om det bedöms som lämpligt.

Men är det vettigt att någon 15-åring ska åtalas för hets mot folkgrupp för en sådan sak? Det är helt absurt. För det första borde Sverige återgå till det system som gällde här före 1989 d.v.s. att folk bara kan åtalas och dömas för hets om det äger rum på offentlig plats, inte i kyrkor, moskéer, partilokaler, arbetsplatser, skolor etc.

Lagen om hets mot folkgrupp är synnerligen problematisk för yttrandefriheten i samhället. Än mer problematiskt är det att en massa människor springer till polisen och anmäler saker för att vara hets när det är saker som borde lösas internt. Som i en skola. Eller en arbetsplats.

För det andra är det här en 15-åring. Var är ni, ofta till vänster men även en del liberaler, som ivrigt argumenterar emot att sänka straffmyndighetsåldern i den här debatten? Ni vill inte att en 14-åring ska kunna dömas i domstol även om vederbörande har mördat någon på samma skola. Men ni tycker det är vettigt att när samma människa har blivit 15 år ska han eller hon kunna dömas för hets mot folkgrupp efter att ha sagt Heil Hitler?

Sanslöst.

First we take Washington, then we take Bryssel....

De tre främsta städerna som symboliserar makt i världen är nog Washington (USA), Bryssel (EU) och Peking (Kina). I två av dem hålls det nu utställningar om HBT-rättigheter. Inget dramatiskt i sig men ett tecken på hur långt arbetet för rättigheterna trots allt kommit.

Från Washington Post i måndags.

Documents from gay rights history are on display for the first time at the Library of Congress as part of an exhibit on the nation’s constitutional history and civil rights protections.

The documents come from gay rights pioneer Frank Kameny, who was fired as a government astronomer in 1957 because he was gay. The exhibit includes Kameny’s 1961 petition to the U.S. Supreme Court contesting his firing....

In 1965, Kameny was the first to stage a gay rights protest, with about 10 others, in front of the White House and later the Pentagon and elsewhere; among the signs demonstrators carried was the message: “Homosexuals Ask for the Right to the Pursuit of Happiness.” He also took on the American Psychiatric Association to successfully argue that being gay or lesbian shouldn’t be defined as a mental illness.

Bilden till den här bloggposten är från den förmodligen första demonstrationen någonsin för homosexuellas rättigheter, 1965 i Washington. Gayaktivisterna hade medvetet klätt sig "traditionellt" (i verkligheten var några av dem androgyna i sin klädstil) för att effektivare nå ut med sitt budskap. USA avskaffade för övrigt sjukdomsförklaringen av homosexualitet 1973 medan det dröjde till 1979 (efter många års lobbyarbete från RFSL och andra) innan Sverige gjorde samma sak.

I EU har utställningen Different Families, Same Love nu nått självaste president Manuel Barrosos kontor i Bryssel avslöjar ILGA-Europe.

The exhibition is called Different Families, Same Love, and the images focuses on equal family rights regardless of sexual orientation and gender identity, as in many European countries, these families are not legally recognised. This exhibition exposes and challenges such discriminations and has already successfully contributed to raising awareness and debates on the legal recognition and social acceptance of lesbian, gay, bisexual, trans families and their children in Austria, Bulgaria, Croatia, Cyprus, Czech Republic, France, Ireland, Latvia, Malta, Poland, Portugal, Slovenia, Slovakia, Romania and United Kingdom.

De 12 bilderna från utställningen hittar du här. Trots sina ganska harmlösa motiv med ordentligt påklädda människor har de orsakat kontroverser bland en del politiker i diverse länder inom unionen.

Washington, Bryssel... det lär nog dröja några år innan vi i HBT-rörelsen fixar samma sak i Peking. Även om förtrycket är hårt mot många grupper i kommunistdiktaturen Kina och homosexualitet ännu oftast är tabu har dock en försiktig debatt startats och regimen tillåter en del gayklubbar.

Situationen är betydligt värre i många andra länder bl.a. Uganda där homofientliga politiker återigen försöker genomföra förslag som skulle försämra förhållandena för HBT-personer där.

One of the bill’s backers, an anti-gay pastor named Martin Ssempa, told the Legal and Parliamentary Affairs Committee on Monday that he does not support the death penalty provision. He said instead that gays should face up to seven years in prison.

“The parliament should be given the opportunity to discuss and pass the bill, because homosexuality is killing our society,” Ssempa told the committee.

Retired Anglican Bishop Christopher Senyonjo said the bill will not stop homosexuality but would instead turn Uganda into a police state and could increase the spread of HIV/AIDS because gay Ugandans would fear seeking treatment.

Som jag redogjorde för här på bloggen för någon vecka sedan är det 75 länder som har totalförbud mot manliga samkönade relationer och av dem förbjuder 42 länder även kvinnliga homorelationer. Många av staterna finns i Afrika där bara Sydafrika har HBT-vänliga lagar. Homofientlighet och hatbrott är dock vanligt ännu och regeringen, socialdemokratiska ANC, i landet har i flera år närmast struntat i problemet. 3 maj avgjordes det dock att det ska startas en kampanj mot hatbrott.

The South African government has announced the formation of a task team to tackle anti-gay hate crimes.

Government spokesman Tlali Tlali said that the decision was taken yesterday, a week after a lesbian was raped and murdered in in Kwa-Thema township.

Noxolo Nogwaza, 24, was openly gay and campaigners said it was clear she was killed because of her sexuality....

According to Sapa news agency, government ministers are considering harsher sentences for attacks motivated by sexual orientation, plus preventative measures such as allowing equality courts to address issues such as harassment or hate speech.

Rubriken till den här bloggposten är inspirerad av låten First we take Manhattan, then we take Berlin av Leonard Cohen.


Uppdatering 1.

Dagen avslöjar att ännu ett kristet samfund i USA skaffat sig en homovänlig policy.

Nu ansluter sig den presbyterianska kyrkan i USA till den evangelisk-lutherska kyrkan, United Church of Christ, och den episkopala kyrkan.

Inom det största protestantiska samfundet, Metodistkyrkan, diskuteras fortfarande frågan.

Det finns två grenar av den presbyterianska kyrkan i USA. Den stora, som nu fattat beslutet om att tillåta homosexuella präster har har omkring två miljoner medlemmar, den andra är en mindre och mer konservativ gren där förutom homosexuella även kvinnor är exkluderade från möjligheten att bli präster.

Förändringen som gick igenom i tisdagens beslut innebär inte att församlingar ska viga homosexuella kandidater - bara att de kan.

Det är positivt att fler och fler kristna samfund i diverse länder skaffar sig mer kunskap, debatterar och omprövar sin policy när det gäller samkönade relationer. Ibland går det långsammare, ibland snabbare. Men trenden är tydlig. Fler och fler samfund blir homovänliga. Konservativt kristna måste inte hålla med i sak. Men det börjar snart bli pinsamt för dem själva när några av dem gastar om att Svenska kyrkan är nästan ensam bland kristna samfund i världen att inte tycka homosexuella relationer är en synd. Antalet börjar nu bli så många att om Frälsningsarmén i Sverige någon kväll skulle dela ut ett bröd för varje homovänligt samfund i något land skulle det kunna fixa mat åt de flesta hemlösa.

Väntade med mitt "flykting-avslöjande" ett halvår för HBTQ-asylsökandes skull.

Jag kommer inte ägna den här bloggen åt att igen och igen markera att jag vill att Sverige ska ha en restriktiv flyktingpolitik närmaste 10 åren. Det beskedet gör kanske en del besvikna, andra lättade. Varför väntade jag till december istället för att förklara min svängning redan när den gjordes definitivt i våras? Var det för att jag populistiskt ville vänta till jag nu definitivt har Moderaterna på min sida och delvis även Socialdemokraterna (trots att s verkligen betett sig absurt amatörmässigt), Folkpartiet och Kristdemokraterna?

Folk kan anklaga mig för en del saker, som att jag ibland är för hård i debatter, men någon populist är jag verkligen inte. Min väntan har istället haft strategiska orsaker. Våren 2015 blev jag synnerligen besviken på s-mp-c i riksdagens socialförsäkringsutskott (som behandlar flyktingpolitiken). Visst har jag varit kritisk ibland emot förra Alliansregeringens brist på beslut men de svek faktiskt aldrig några vallöften inom HBT-politiken.

S-mp-regeringen svek.

S och mp däremot lovade inför riksdagsvalet 2014 att - om de vann valet - skulle en utredning tillsättas om situationen för de som söker asyl p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. När jag först kollade socialförsäkringsutskottets betänkande (rapport) blev jag förbluffad. Men det stämde att de svikit. Hur skulle jag göra då? Gå ut med att jag är för en stram flyktingpolitik närmaste 10 åren?

S, mp och c hade tydligt lovat det där före riksdagsvalet 2014. Min ambition var att pressa dem ytterligare. Att då samtidigt gå ut med min nya attityd "flyktingpolitiken bör skärpas generellt" skulle riskera leda till att de i riksdagen som var emot en utvärdering av HBTQ-asylsökandes situation kunde använda det som argument. "Även HBTQ-bloggaren Bengt Held vill skärpa flyktingpolitiken". Inte för att att jag är den viktigaste referenspersonen inom svenska HBTQ-rörelsen men jag skulle riskera sända dubbla signaler till riksdagspolitiker.

Därför väntade jag att avslöja det här på bloggen till december 2015.

Några förtydliganden. 

1. Även om en asylsökande inte har politiska orsaker att stanna förväntar sig hen något, en bättre situation. Att avslå en asylansökan är att krossa en persons drömmar. Men drömmar krossas i Sverige varje dag. När elever inte får den extra-hjälp de vill ha, när äldre inte fått vistas ute senaste månaderna när köerna till vård och behandling är långa, när hemlösa finns i vårt välfärdssamhälle, när småföretagare får så höga skatter att de tvingas i konkurs. När politiker förklarar "tyvärr finns det inte resurser till det där, men hade det funnits det hade jag varit för det", Politik handlar om att väga utgifter emot varann. Den beslutsfattare som inte konstaterar det bör lämna sin post.

2. Jag tycker ännu att Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt, HBTQ-negativt och EU-fientligt parti. Men jag ogillar också svensk politiskt korrekt media som vinklar och förvränger nyheter ibland.

3. Jag förblir liberal och internationalist och är en individ som har ursprung från Sverige, Finland och Österrike. Jag gillar Sverige men nationalist är jag inte. Utan är varm EU-anhängare. Och gillar det blivit ett internationellt klimatavtal för att ta ett aktuellt exempel.

Häromåret mötte jag en gayaktivist och flykting från Uganda i samband med Malmöfestivalen. Någon etniskt svensk RFSL-aktivist hade hållit i mötet och berättat om diverse problem. Homofobi och vid diskussioner senare om rasism etc. Jag gick jag till killen från Uganda och frågade på engelska hur han betraktade Sverige, om han tyckte vårt land hade mycket homofobi och rasism.

Han bara log varmt och sa "No, no, I love Sweden, here I can be free".

Den västliga friheten som vi strävat efter är värd att behålla.

"FN:s mål är att homosexuella ska utgöra 50 % av världens befolkning 2030".

Katolske biskopen Demetrio Fernández (bilden) framför en något annorlunda teori om vad FN egentligen sysslar med. Enligt Fernández har FN:s avdelning för utbildning, kultur och vetenskap, UNESCO, som mål att homosexuella ska utgöra 50 % av världens befolkning 2030.

En del av oss kan i och för sig bli något förvånade över det här avslöjandet. Så sent som i november i år var det i en omröstning i FN inte möjligt att få majoritet för att tydligt fördöma utomrättsliga avrättningar för att folk har haft någon homorelation. Dessbättre ändrades beslutet och "sexuell läggning" kom med i dokumentet efter en ny omröstning i december.

Fascinerande är även att den spanske biskopen menar att det är Vatikanens "familjeminister" som berättat för honom att UNESCO har en dold agenda.

Från siten Typicallyspanish.

Meanwhile comments made by the Bishop of Córdoba, Demetrio Fernández, during his sermon on Boxing Day, shows Bishops in the Catholic Church believe a conspiracy theory which they claim is being organised by the United Nations. The Bishop of Córdoba said

The Minister for Family of the Papal Government, Cardinal Antonelli, told me a few days ago in Zaragoza that UNESCO has a program for the next 20 years to make half the world population homosexual. To do this they have distinct programs, and will continue to implant the ideology which is already present in our schools’.

Om det här är sant och FN når sitt mål (vilket i sig kan betvivlas eftersom de är ökända för sin oförmåga att nå resultat) får det givetvis dramatiska effekter. Marknaden som vänder sig till HBT-människor kommer ju att öka explosionsartat. Men innan några företagare börjar planera för nya gayställen kanske uppgiften från den katolske biskopen först ska bekräftas av någon ansvarig från UNESCO.

Det vore enkelt att bara avfärda det här som ännu ett tecken på att katolska kyrkan är absurt homofientlig. Sådant här gör främst samfundet till åtlöje. Men det är också viktigt att konstatera syftet med spridandet av sådana här lögner och konspirationsteorier. Det är till för att ifrågasätta motivet för de som inom FN jobbar emot förföljelse av HBT-personer. Ännu är det drygt 70 länder som har totalförbud för samkönade relationer.

I kristna Uganda är det debatt om att införa dödsstraff för homorelationer. En tidning i landet har publicerat bilder på folk som de menar är homosexuella. Nu har dessbättre en domstol i landet förbjudit tidningen att göra det igen.

Från 365gay.

When the paper did so last year with the headline “Hang Them,” it was taken to court. Here is what Justice Kibuuka Musoke wrote in his ruling: “Gays are also entitled to their rights. This court has found that there was infringement of some people’s confidential rights. The court hereby issues an injunction restraining ‘Rolling Stone’ newspaper from future publishing of identifications of homosexuals.”

Situationen är ännu förfärlig för HBT-personer i Uganda och många andra länder. Men ibland går utvecklingen åt rätt håll. Trots homofoba kommentarer från vissa katolska biskopar.

Hyckleri använda invandrare som argument emot HBT-rättigheter.

Att försöka spela ut minoriteter mot varann är tyvärr inget ovanligt inom politiken. Jag har här på bloggen skrivit om att Sverigedemokraterna försöker framställa sig som det bästa partiet för HBT-personer. Med argumentet att man bekämpar islam.

Att bekämpa muslimsk homofientlighet är givetvis viktigt. Men sd är i princip aldrig annars intresserade av HBT-rättigheter och partiet har t.o.m. en något sämre politik än kd.

Men även andra försöker spela ut grupper mot varann. Ett ökänt exempel är när Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson etc. i en debattartikel i Dagens Nyheter 2007 skulle förklara varför de var emot en könsneutral äktenskapslag.

En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar.

Visst är det nästan rörande vilken omsorg de 8 som är ansvariga för debattartikeln har mot invandrare. Bland dem Staffan Danielsson, riksdagsledamot för c, som senare lämnat en riksdagsmotion om att förbjuda användandet av burka och niqab på offentlig plats. Kd-politiker som envist värnar skolavslutningar i kyrkor även om en del elever är ateister, judar, muslimer etc. Eller m-politiker vars parti samarbetade med s i många år för att göra flyktingpolitiken mer restriktiv. Med deras logik borde ju jämställdhetsarbetet i Sverige också vara fel eftersom de patriarkala strukturerna är värre i en del länder som invandrare är ifrån. Viktigt att konstatera är ju också att många invandrare själva är homosexuella eller bisexuella.

Ett nytt exempel på att spela ut minoriteter mot varann hittar man i Tyskland. Där har partierna i det tyska parlamentet fått bjuda in "experter" i utfrågningar om man i landets konstitution bör förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell identitet (juridiskt tolkas sexuell identitet i Tyskland som ett skydd även för transpersoner för övrigt).

Kristdemokraterna hade bjudit in Winfried Kluth. Han argumenterade för att ett sådant diskrimineringsförbud skulle "försvåra integrationen av muslimer" eftersom de skulle få problem med att identifiera sig med ett land vars konstitution skyddar homosexuella och bisexuella. Något absurt eftersom tydligen inte någon muslimsk förening argumenterat för det.

Tvärtom så skriver den den turkiska invandrarföreningen Türkische Bund in Berlin-Brandenburg (TBB) i ett pressmeddelande tillsammans med Tysklands största HBT-förening LSVD att Kluth har fel och att hans argumentation är förfärlig. De berättar att TBB och LSVD samarbetar tillsammans i Berlin-Brandenburg, ett exempel är deras kampanj "Kai är bög, Murat också". Turkar är den största invandrargruppen i Tyskland och många av dem bor i Berlin.

Återigen blir vurmen för invandrare och muslimer något hycklande. Kristdemokraterna i CDU-CSU är visserligen inte främlingsfientliga men de är det parti i landets parlament som är mest negativt till att Turkiet ska få bli medlem i EU, de gillar inte att ett "muslimskt" land får vara med i unionen. CDU-CSU är också det parti som är för den mest restriktiva flyktingpolitiken i Tysklands parlament.

Även högerkristna i USA försöker spela ut grupper mot varann. Föreningen Political Resarch Associates granskar främst högerkristna och andra som är emot ett tolerant samhälle. I sin nya rapport The U.S. Christian Right and the Attack on Gays in Africa skriver de följande.

Another U.S. conservative ploy is to suggest that mainline churches' acceptance of homosexuality puts African Christian witness at a competitive disadvantage with Islam in winning converts....

However, even African religious conservatives discount this idea and there is no evidence for it in Uganda, Kenya, or Nigeria.

Den kristna högern försöker också få det till att de samarbetar med svarta i Afrika emot homosexualitet som något som är "nykolonialistiskt". Vad de inte berättar är att när det var en kamp i södra Afrika mot vit rasism och kolonialism fram till 1980-talet så var det "liberalteologerna" som stödde de svarta medan Pat Robertsson och andra högerkristna oftare solidariserade sig med vita som var rasister.

Från rapporten.

Yet most Africans are not aware that Robertson supported the civil war in Angola and the oppressive White governments of Rhodesiska (now Zimbabwe) and South Africa. He was one of many U.S. conservative evangelicals, some of whom came to Africa as missionaries in the 1980s, who sided with those White minority governments in their effort to stop the spread of liberation theology.

Det är viktigt att vi som jobbar för HBT-rättigheter avslöjar hyckleriet från högerkristna och andra som försöker utnyttja invandrare, muslimer, svarta etc i sin argumentation emot viktiga HBT-rättigheter.

Uppdatering 1

Några tips om artiklar med koppling till HBT.

Svenska Dagbladet. Namnbyte blev en del av könsresan.

Dagens Nyheter. Queerfestival spränger gränser i Mumbai.
Homosexuellas vänner kan få fängelse i Uganda.

Uppdatering 2

På tal om Sverigedemokraterna som jag skriver om i den här bloggposten.

En del av er vet att jag här berättat att jag skickat ett brev till sd:s partistyrelse om deras HBT-politik. Det efter att bl.a. partiets ordförande Jimmie Åkesson i en debattartikel förklarat att sd är "ett bra parti för HBT-personer". Jag skickade även en mailkopia till bl.a. sd-distriktet Syd som är partiets största distrikt. Blev sedan något förvånad när distriktsordföranden Jens Leandersson svarade och frågade om jag var intresserad av att få Sd-Syd:s svar. Jag svarade givetvis ja, det är väl bra att notera om de har andra åsikter än partiet på riksnivå. Preliminärt så blir det en publicering av syd-distriktets svar nästa vecka.

Generellt så är Skåne och Blekinge de mest "pragmatiska" delarna av Sverigedemokraterna. Här försöker man få partiet att bli ungefär som främlingsfientliga Dansk folkeparti i Danmark. Medan sd i västra Sverige är den del som tydligen är mest fokuserad på att behålla det rasistiska "gamla" sd. Men i Sd-Syd är även homofoben Björn Söder en av de mest centrala politikerna. Men ska bli intressant kolla deras svar.

Religiösa samfund i Sverige måste reagera mot kränkningar mot HBT-personer.

HBT-siten Qx berättar om att FN:s generalförsamling i en resolution om "utomrättsliga avrättningar" avgjort att inget ska omnämnas om sexuell läggning. Det här beslutet är så skandalartat att det får FN att närmast vara en parodi på hur en förening värnar mänskliga rättigheter. Jämför med EU som, med sina fel och brister, trots allt är tydlig mot ansökarländer när det gäller minoriteters mänskliga rättigheter.

FN avslog igår att "sexuell läggning" nämns i en resolution som uppmanar länder att skydda sina medborgare mot "utomrättsliga avrättningar". Integrationsminster Erik Ullenhag, kallar beslutet "skrämmande". FNs gerenalförslamling antog under tisdagen en resolution där medlemsländer uppmanas att skydda sina medborgare mot ”utomrättsliga avrättningar”. I resolutionen räknas en rad olika grunder till att sådana idag sker och i resolutionen uppmanas medlemsländerna undersöka dessa.

I utkastet till resolution ingick i en bisats även "sexuell läggning" bland de skäl som räknades upp. Men när FNs generalförsmaling skulle ta ställning togs just den bisatsen bort. OIC, Organsiation of the Islamic Conference med stöd av den afrikamnska gruppen rkävde att sexuell läggning inte inkluderades, uppger Integrations- och jämställdhetsdepartementet idag.

- Det är skrämmande att FN ligger så oändligt långt efter i HBT-frågorna. Varje dag kränks och förtrycks HBT-personer runt om i världen. Även i Sverige har vi mycket kvar att göra men vi har ändå nått stora framsteg. I FN kan frågorna nu inte ens nämnas, säger statsrådet Erik Ullenhag, som ansvarar för HBT-frågor i den nya regeringen.

- När hänvisningen till sexuell läggning infördes var det en första framgång för Sverige i vårt arbete för att driva mänskliga rättigheter för HBT-personer. Nu är FN tillbaka på ruta ett igen. Den svenska regeringen kommer fortsatt driva på i HBT-frågor nationellt och internationellt, avslutar Erik Ullenhag.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om att även Kristdemokraterna nu säger ja till att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Sedan tidigare är s, m, mp, fp, c och v för reformen. Men jag har också varit tydlig med att det inte är realistiskt att försöka förverkliga en HBT-konvention idag.

Men jag trodde inte situationen var så dålig att en majoritet i FN inte ens kunde enas om att fördöma utomrättsliga avrättningar av folk för att de är homosexuella och bisexuella. Att kalla det bedrövligt är inte tillräckligt. Det är skamligt. Ansvariga i de länder som är med i Organisation of the Islamic Conference och de länder i Afrika som stödde dem borde skämmas.

Det är nog lätt att vi som är engagerade för HBT-rättigheter känner en hopplöshet när vi konstaterar det här resultatet. Men det är viktigt att förtydliga att, trots den här dåliga nyheten, förbättras stödet för HBT-rättigheter internationellt. I Latinamerika har attityderna förändrats dramatiskt de senaste 10-15 åren. I USA är det äntligen en regering som är för HBT-rättigheter, även om den haft problem med att genomföra många reformer. I Europa är det fler och fler länder som inför positiva lagar för HBT-personer.

Debatten har på allvar startat i Ostasien som jag själv bedömer blir det område där det blir nästa genombrott för HBT-reformer efter att Latinamerika ofta varit i fokus de senaste åren. Partnerskapslagar i Japan, Sydkorea och Filippinerna eller för den delen kommunistdiktaturen Kina kan verka vara en utopi idag men kanske inte om några år. Vem hade för några år sedan gissat att Argentina skulle införa en könsneutral äktenskapslag? Eller att kommunistdiktaturen Kuba skulle seriöst debattera en partnerskapslag?

Till sist så tippar balansen över till HBT-vänligas fördel. Även i FN. Det är därför det är viktigt att nu än tydligare jobba internationellt för HBT-rättigheter.

Att det är Organisation of the Islamic Conference som varit drivande för att stoppa varje positivt omnämnande av homosexuellas och bisexuellas rättigheter är inte någon slump. Det är inte något land där islam är den vanligaste religionen som har infört något juridiskt erkännande av samkönade relationer. Sådana homovänliga lagar saknas också i en del kristna länder. Men många andra kristna länder har infört en könsneutral äktenskapslag, partnerskapslagar eller har i alla fall en seriös debatt om sådana reformer. Även i det judiska Israel är lagarna hyfsat homovänliga om än att det är många brister och en del judiska samfund är homofientliga.

Givetvis har inte muslimska individer någon skuld eller något ansvar för vad muslimska regeringar gör i andra länder. Av samma orsak som kristna individer inte har någon skuld eller något ansvar för vad kristna regeringar gör i bl.a. Uganda och Zimbabwe. Eller för den delen i Litauen. Den islamofobi som bl.a. Sverigedemokraterna sprider är oacceptabel.

Men muslimska samfund, även i Sverige, borde oftare få frågan av svenska journalister av hur de ser på rättigheter för HBT-personer i Saudiarabien och Iran. Precis som kristna samfund bör få frågan om hur de relaterar till situationen för bögar och lesbiska i Uganda och Serbien. Många muslimska och kristna samfund har internationella kontakter. De har nu ett ansvar att framföra, oavsett om de själva respekterar samkönade relationer eller tycker sådant är "synd", att förtydliga att kränkningar av centrala mänskliga rättigheter för HBT-personer inte är förenligt med islam och kristendom.

Att utomrättsliga avrättningar är en sådan kränkning av centrala mänskliga rättigheter är väl egentligen så givet att ingen borde behöva förklara det för något religiöst samfund i Sverige.

Uppdatering 1.

Jag har nu fått svar från Moderaterna om vad partiet tycker om utredningsförslaget att arbetsgivare även ska vara skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Hittills har de bara en sådan skyldighet för diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och religion.

Anna Ahlstrand, handläggare för Moderaterna i riksdagens arbetsmarknadsutskott skriver i ett svarsmail.

Hej Bengt,

Tack för ditt mail. Vi tycker att det är viktigt att förebygga all diskriminering oavsett grund, men exakt under vilka former vi gör det har vi inte landat i. Eftersom den utredningen som du hänvisar till inte gav svar på alla frågor har det resulterat i två nya uppdrag - en till Statskontoret avseende effekten av aktiva åtgärder och ytterligare ett som ska konkretisera några förslag i utredningen om aktiva åtgärder. Först när dessa kommer kan vi gå vidare i frågan.

med vänliga hälsningar

Anna

Tyvärr säger alltså inte Alliansens ledande parti tydligt ja till den här viktiga reformen. För det är givetvis oacceptabelt att vi ska behålla någon typ av rangordningar av olika diskrimineringstyper som det är i dagens lagar i Sverige.

Men ska jag vara ärlig är jag inte förvånad. Moderaterna har inom HBT-politiken ofta samma typ av attityd idag som Socialdemokraterna när de var regeringsparti. D.v.s. man lämnar välvilliga svar, argumenterar nästan aldrig i sak emot några HBT-reformer utan hänvisar till att man ska "avvakta utredningar".

Men desto viktigare att de mindre partierna i Alliansen, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, säger ja till reformen att arbetsgivare även ska vara skyldiga att förebygga diskriminering av bl.a. HBT-personer. Ofta har de större frihet precis som Miljöpartiet och Vänsterpartiet ibland var pådrivande emot s 1998-2006. Att fp, c och kd är regeringspartier vilket mp och v inte var är inte det principiellt viktigaste. Utan det är att några partier driver på i arbetet för en mer konsekvent lag mot diskriminering.

Dagens Nyheter har idag en recension av Elisabeth Olsson-Wallins konstutställning Jerusalem.

Om det är något som räddar denna mässande skolplanschkonst, så är det vår tids politiska kontext, den religiösa fanatismen och främlingsfientligheten. Så länge världen ser ut som den gör, så förtjänar vi nog inte en bättre konst än denna.

En del som är HBT-engagerade kanske är kritiska emot att recensenter dömer ut sådant här som "dålig konst", Olsson-Wallin har ibland fått den typen av negativa recensioner.

Men då är det viktigt att konstatera att det centrala för en kulturrecensent är att bedöma kvalitén. Det är alltså inte främst en recension av hur politiskt viktigt något är. Vi som är engagerade för rättigheter har väl ofta det senare fokuset.

Själv gillar jag kitch men jag vet också att det inte är populärt bland de flesta kulturrecensenter i Sverige. Och att recensenterna bedömer konst med koppling till HBT-kultur med samma mått som annan konst är väl egentligen något positivt. Vem skulle vilja att de skulle berömma vad som helst från HBT-konstnärer som något bra bara för att det handlar om minoritetsrättigheter. Det om något vore förolämpande mot konstnären.

Bibelargument i Uganda och Älmhult.

Två kristna politiker har blivit intervjuade de senaste dagarna. Båda använder Bibelargument för sin homofientliga politik. En av dem är David Bahiti, ansvarig för förslaget att införa dödsstraff för vissa typer av homorelationer i Uganda.

Den andre är Karl-Henrik Wallerstein, kandidat för Kristdemokraterna till kommunfullmäktige i Älmhult i årets val. Wallerstein vill bl.a. införa morgonbön i skolorna och att ungdomar ska sjunga psalmer istället för att lyssna på hårdrock.

Jag menar givetvis inte att Bahiti och Wallerstein har samma värderingar generellt. Men de båda intervjuerna avslöjar hur farligt det är att blanda ihop argument från Bibeln (eller Koranen för den delen) med vilka juridiska rättigheter grupper av medborgare ska ha i ett samhälle.

Igår publicerade Daily Monitor en artikel om David Bahiti. Den främsta poängen med artikeln tycks vara att visa vilken vänlig och ödmjuk människa han är. Att han trots det vill att staten ska avrätta homosexuella motiverar han med Bibelargument.

Bahati says he has a passion for service and trying to make a difference in people’s lives and also, fighting for what he believes is right. In his words, “One of the things I do is fight for the future of our children. And that is why I fight homosexuality.” Bahati accuses the rich for trying to influence the world with their homosexuality agenda, which he calls a great threat to society and the future generation.

“This habit is learned and can be unlearned,” he adds, quoting the Bible: “Homosexuality is an abomination punishable by death.” When I asked him how, as a Christian, he can advocate for a death penalty, he replied, “It is in Leviticus. Go and read – the penalty for homosexuality is death.”

When I asked him how, as a Christian, he can advocate for a death penalty, he replied, “It is in Leviticus. Go and read – the penalty for homosexuality is death.”

However, he says the Bill has not been passed yet and whoever is concerned about the death clause should change it, but believes there is nothing more important than keeping Ugandan children morally upright.

Nu kanske någon får för sig att han skulle hata homosexuella men det gör han givetvis inte.

I ask him whether his family is not threatened in any way because of his “hate” for gays and vice versa, and he replies, “I don’t hate gays.

Nej, ödmjuke Bahiti hatar inte homosexuella, hur är det möjligt att någon gissat det? Han vill bara döma folk som ägnar sig åt homorelationer till antingen livstids fängelse eller att bli avrättade.

Bahiti anklagar homolobbyn för att påverka stackars oskyldiga politiker. Samma typ av argument har Karl-Henrik Wallerstein, kd-politiker i Älmhult i södra Småland. Wallerstein som är på plats fem på partiets kommunfullmäktigelista avslöjar sina resonemang i en intervju idag i Smålandsposten.

Är kristdemokraterna ett självskrivet parti för en präst?
– Det behöver inte vara det. Men jag är en värdekonservativ person med varmt hjärta och för mig är kristdemokraterna det perfekta partiet. Det beror på att de verkligen lyfter fram människans unika värde. Ibland kan jag dock önska att partiet borde vara ännu tydligare i vissa frågor.

Något exempel?
– Äktenskap för homosexuella. Jag tror faktiskt att de flesta människor anser att ordet äktenskap ska vara förbehållet att endast gälla mellan man och kvinna. Problemet är att så många partier fjäskar för RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande). De har verkligen lyckats bra med sin lobbying.

Hur menar du?
– Många partier är så politiskt korrekta med en diffus och flummig moral. Utifrån min trosuppfattning är det inte tänkt att äktenskapet ska vara mellan två samkönade. Det står i bibeln. Däremot får det gärna heta partnerskap, de ska ha rätt att vara tillsammans utan att bli diskriminerade.

Vad tycker du om homosexuella?
– Jag har absolut ingenting emot homosexuella människor. Två av mina närmaste vänner är homosexuella. Men jag skulle varken kunna viga dem eller något annat samkönigt par, det är min fasta övertygelse. Jag vill bara skydda människovärdet.

Kommer kristendom att prägla din poltik?
– Skolan är en viktig politisk fråga för mig. Och där vill jag också lyfta fram religionens betydelse. Förut fick kyrkan hålla i konfirmandundervisningen på skoltid, så är det inte nu längre. Förut bad eleverna en morgonbön, så är det inte heller nu längre. Jag tycker att det hade varit jättebra om skolan kan införa detta igen. Skolbarn borde inte lyssna på Iron Maiden, det hade varit trevligare om de kunde lyssna på Tryggare kan ingen vara, eller någon annan psalm som präglat vår tro.

Ja, var ska man börja? För det första är det absurt att han inte klarat att följa mediadebatten tillräckligt noga för att konstatera att det i alla opinionsmätningar sedan 2004 varit en majoritet i Sverige för en könsneutral äktenskapslag. Att han hoppas att ungdomar ska byta från pop och rock till psalmer är främst kuriosa men avslöjar väl något om hur långt ifrån han är från de flesta ungdomars verklighet.

Och visst är det intressant att han säger sig ha nära vänner som är homosexuella men sedan argumenterar emot att de ska få gifta sig med att han "bara vill skydda människovärdet". Snacka om att vara en usel vän. Förresten, om han nu motiverar att han är emot homoäktenskap med Bibelargument hur kan han då vara för partnerskap för samkönade par? Har han hittat något Bibelcitat där det sägs att homopar bör få ingå partnerskap borde han väl avslöja det för andra kristna?

Givetvis är det inte något problem i sig att kristna engagerar sig politiskt. Men de båda intervjuerna visar hur allvarligt det är när folk blandar ihop politiska rättigheter och Bibelargument. Det avslöjar också ett problem som kd ännu har 2010 - att en del av deras politiker har helt absurda värderingar.

Uppdatering 1.

På tal om Kristdemokraterna. Aftonbladet har en ny artikel om hur Sveriges föråldrade och diskriminerande könstillhörighetslag drabbar många transsexuella, alltså människor som vill byta kön juridiskt. Två av problemen enligt den nuvarande lagen är tvångssteriliseringar och tvångsskilsmässor. Alla riksdagspartier är för att avskaffa den typen av absurda och kränkande krav - förutom Kristdemokraterna som ännu tvekar om man ska behålla tvångssteriliseringar och tvångsskilsmässor eller inte. Även Sverigedemokraterna tvekar om man ska avskaffa de kraven eller inte.

Kristdemokraterna snackar om medmänsklighet på sina affischer - men det gäller tydligen inte för transsexuella eller?

Expressen skriver att Barbro Westerholm (fp) vill utreda ett införande av möjlighet till surrogatmödraskap och ändra reglerna när det gäller inseminationer av lesbiska kvinnor.

När Barbro Westerholm får veta mer om hur värdmödrarna har det kan hon ta ställning till att lagstifta om detta i Sverige.

– Homosexuella har enligt lag rätt att adoptera, men inte en enda homoadoption har gått igenom. Vi kan inte sticka huvudet i sanden, menar Barbro Westerholm.

I samma veva passar hon på att kritisera att inte båda kvinnorna i en lesbisk relation tillåts inseminera.

– Vi måste göra upp med den gamla inställningen att ena parten ska förväntas uppträda som en man och den andra som kvinna. Attityderna kring HBT-frågor måste förändras, säger Westerholm.

När det gäller att tillåta surrogatmödraskap är det dock bara Westerholms privata åsikt att Sverige ska utreda ett införande av det. Folkpartiet vill utreda den juridiska situationen för barn som fötts via surrogatmödraskap i andra länder men partiet är emot att Sverige ska införa den möjligheten. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är däremot som partier för även att utreda om Sverige ska säga ja till det.

Ingen riksdagsmotion från sd om HBT.

Igår var sista dagen för riksdagens allmänna motionstid då ledamöter kan lämna förslag om i princip vad som helst. Det blev i år 3204 motioner varav många har koppling till HBT-politiken.

En sak som är intressant är att Sverigedemokraterna inte lämnat någon motion när det gäller homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation. Varken positivt (vilket var väntat) men inte heller negativt (vilket är något förvånande eftersom partiet är för att juridiskt försämra lagarna för samkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer).

Det är främst ledamöter från oppositionspartier som lämnar motioner men även folk från regeringspartierna. På riksdagens hemsida kan man använda sökord som HBT, homosexuella, bisexuella, transpersoner etc. för att få fram relevanta motioner.

Som kuriosa kan jag avslöja att det är många motioner med ordet heterosexuella. Även om folk sällan blir diskriminerade eller trakasserade i egenskap av heterosexuella är det trots det ett positivt tecken. Hade det varit för 15 år sedan hade nog nästan ingen i riksdagen skrivit ordet heterosexuella i någon motion, då var det så givet för de flesta riksdagsledamöter att heterosexualitet var normen och det förväntade att även de som var engagerade för bögars och lesbiskas rättigheter bara använde ordet homosexuella, ibland även bisexuella.

Socialdemokraterna lämnar en motion om utrikespolitik, En rättvis värld är möjlig, där partiet argumenterar bl.a. för att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. En reform som alla riksdagspartier är för förutom kd och sd som ännu tvekar.

I var och en av FN-konventionerna om medborgerliga och politiska respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ges det uttryck för den folkrättsligt viktiga principen om icke-diskriminering. Ett antal exempel på diskrimineringsgrunder räknas upp, däribland ras, hudfärg och religion – däremot inte sexuell läggning. De diskrimineringsgrunder som anges utgör inte en uttömmande lista och därför kan även andra diskrimineringsgrunder, såsom sexuell läggning, omfattas av artikelns tillämpning. Trots att många stater, likt Sverige, gör denna tolkning finns idag utrymmet för att tolka bort sexuell läggning som grund för diskriminering. Ett sätt att påskynda en attitydförändring är att påbörja ett arbete kring en HBT-konvention. Även om FN:s konvention om mänskliga rättigheter omfattar HBT-personer bör Sverige bli mera pådrivande för en HBT-konvention.

Det är dags att även Kristdemokraterna säger ja till det här så att den borgerliga regeringen kan börja arbetet med en sådan konvention. Det är givetvis inte möjligt att vända sig direkt till FN idag, antalet HBT-vänliga länder är för få, men däremot att engagera sig för att EU gemensamt ska jobba för en sådan HBT-konvention i FN.

Flera andra s-ledamöter har lämnat motioner om HBT-rättigheter bl.a. Börje Vestlund om transpersoners skydd mot hets och diskriminering.

Några ledamöter från Miljöpartiet har lämnat en motion om transrättigheter. Förutom en del lagförslag skriver de även om situationen för unga transpersoner.

Unga transpersoner är en särskilt utsatt grupp. Enligt Folkhälsoinstitutets rapport om hbt-personer 2005 känner 52 procent av transpersonerna i åldrarna 16-29 år att de saknar tillit till de flesta andra människor. 23 procent anger att de har dålig hälsa och 27 procent har försökt ta sitt liv. Här har samhället misslyckats att ta sitt ansvar för en grupp och därför bör frågor om unga transpersoner prioriteras.

Några av de viktigaste frågorna är att alla skolor ska ha antidiskrimineringsplaner där transpersoner är inkluderade, att elevvårdande personal på skolor har grundläggande transkompetens och att bygga en stark skolhälsovård och säkra dess transkompetens. I varje landsting behöver det finnas minst en ungdomsmottagning och en barn- och ungdomsmottagning med specialkompetens för unga transpersoner. Prioritera snabba vårdkedjor och utredningar av unga transpersoner. Därutöver behöver det finnas mötesplatser där unga transpersoner kan känna sig välkomna.

Vänsterpartiet har samlat de flesta av sina HBT-förslag i motionen Stärkta rättigheter och förbättrade livsvillkor för HBT-personer.

Nytt för i år i riksdagen är partiets förslag om ett tredje juridiskt kön.

Vissa transpersoner identifierar sig väldigt tydligt som män eller kvinnor medan andra inte gör det. Varje år föds dessutom mellan 1 500 och 2 000 barn med en oklar könsidentitet, s.k. intersexuella. För vissa av dessa transpersoner och intersexuella, som ofta osynliggörs när mänskliga rättigheter diskuteras, skulle en lagändring som innebär att ett s.k. tredje kön införs betyda oerhört mycket. I Sydafrika finns redan i dag ett tredje kön som är juridiskt jämställt med kvinna och man i folkbokföringen. I Indien och Australien pågår arbete för att genomföra motsvarande ändring av lagstiftningen.

Regeringen bör därför tillsätta en utredning som ser över möjligheten att införa ett tredje kön som är jämställt med kvinna och man.

Det ska bli intressant att följa hur partierna förhåller sig till den här motionen när den blir behandlad i riksdagen. Regeringspartierna säger nästan garanterat nej. Dels för att policyn i riksdagen tyvärr är att regeringspartier i princip avslår nästan alla motioner. Så har det fungerat oavsett om det varit borgerliga eller socialdemokratiska regeringar de senaste 20 åren. Tidigare var det däremot hyfsat vanligt att majoriteten i riksdagen röstade ja till vissa motioner.

Mitt tips är att också Socialdemokraterna säger nej eftersom det är så kontroversiellt och nytt för dem precis som för Alliansen. Sverigedemokraterna lär rösta nej med sin konservativa attityd. Däremot kanske Miljöpartiet stödjer förslaget från Vänsterpartiet om ett tredje juridiskt kön. Mp har hittills varit försiktigt positiva utan att säga ja.

Regeringspartier lämnar nästan aldrig partimotioner. Riksdagsledamöter från m, fp, c och kd påverkar främst genom kontakter med folk på Regeringskansliet. Men även borgerliga riksdagsledamöter lämnar motioner, om inte annat för att få uppmärksamhet för något som vederbörande vill ha debatt om.

Maria Lundqvist-Brömster (fp) har i år lämnat många motioner om HBT-rättigheter. En av dem handlar om idrott.

Homosexualitet och idrott har blivit uppmärksammat den senaste tiden. Många homosexuella har mött rädsla, fördomar och även våld i sitt idrottsutövande. I en rapport från Ungdomsstyrelsen redovisar mer än var tionde pojke på elitnivå att deras tränare ”inte verkar gilla homosexuella”. Sådana attityder är givetvis inte acceptabla och strider mot samhällets strävan att motverka diskriminering av hbt-personer. Då idrottsrörelsen får betydande bidrag från staten är det viktigt att man också aktivt arbetar för att bekämpa homofobi och diskriminering. Ett sådant arbete bör vara en utgångspunkt för bidragsgivningen och reglerna anpassas härtill. Detta bör ges regeringen till känna.

Även ledamöter från Moderaterna, Centerpartiet, och faktiskt också Kristdemokraterna, lämnar förslag för att förbättra situationen för HBT-personer. Bl.a. Otto von Arnold (kd) om transpersoner och hatbrott.

I den diskrimineringslag som trädde i kraft den 1 januari 2009 är en av de nya diskrimineringsgrunderna könsöverskridande identitet eller uttryck, där alla transpersoner, utom transsexuella ingår. Diskriminering av transsexuella behandlas lagtekniskt under diskrimineringsgrunden ”kön”. Kristdemokraterna var pådrivande bakom införandet av den nya diskrimineringsgrunden då vi anser att transpersoner många gånger är utsatta för fördomar och andra människors okunskap på ett sätt som kan föranleda trakasserier och annat missgynnande. Jag anser i linje med detta att också hatbrottslagstiftningen bör förtydligas så att skyddet för transpersoner och rättssäkerheten i tillämpningen av straffskärpningsparagrafen förbättras.

Det här är en av få nya HBT-reformer som Kristdemokraterna är för. Ingen kristdemokratisk riksdagsledamot har lämnat någon motion om försämringar för HBT-personer. Och ingen sd-ledamot heller.

Debatten hamnar därmed helt på vilka förbättringar som ska göras. Hur många sådana som det verkligen blir av det närmaste året avgörs av regering och riksdag. Men även av oss som privatpersoner, bloggare, insändarskribenter etc. Tillsammans kan vi förändra Sverige till ett HBT-vänligare samhälle.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter har idag en artikel om lagförslaget i Ugandas parlament om dödsstraff för en del homorelationer.

Redan nu riskerar homosexuella fängelsestraff, men med förslaget kommer lagen att skärpas. Förutom att straffa homosexuella riskerar även personer som ”hjälper” homosexuella upp till sju års fängelse....

Hans utspel kommer efter att en ugandisk tidning, Rolling Stone (inga kopplingar till den amerikanska tidningen), tidigare i oktober publicerade namn och adress på hundra utpekade homosexuella. Fyra av de namngivna personerna uppges i efterhand ha råkat ut för hot och påhopp.

– De kastade sten genom grinden och ropade "homosexuell, homosexuell", berättar Stosh Mogisha, en av de drabbade, som tvingades fly hemmet tillsammans med sin partner.

Homosexualitet är förbjudet i en majoritet afrikanska länder, och kan medföra fängelsestraff i flera.

Situationen är givetvis förfärlig för HBT-personer i Uganda. Det kan nog de flesta hålla med om, även kd-politiker. Men det visar också varför en HBT-konvention i FN är viktig. Att det inte räcker med FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Även om rättigheterna givetvis även gäller för HBT-personer är det många länder idag som inte tolkar det så. Det har också ett värde med en explicit konvention, det är ju därför FN har sagt ja till konventioner emot diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och senast funktionshinder.

Kristdemokraterna, som i årets valrörelse hade parollen "ett mänskligare samhälle", bör nu säga ja till att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Då kan kanske också HBT-personers situation i Uganda så småningom bli mänsklig.

Välkände gayaktivisten Tatchell kallas felaktigt islamofob i RFSL:s tidning.

I senaste numret av tidningen Kom ut låter ansvariga publicera en lång artikel av Anna-Maria Sörberg (som skrivit boken Det sjuka, om hiv) om bl.a. att välkände gayaktivisten Peter Tatchell skulle bidra till islamofobi.

I England publicerades för några år sedan antologin Out of Place, som innehöll ett kapitel med en analys av hur arbetet för gayrättigheter från homorättsaktivisten Peter Tatchell bidragit till en växande antimuslimsk våg. Publiceringen ledde till en lång, hätsk strid. I grund och botten rymmer den en viktig, om än smärtsam, diskussion om hur kamperna för frågor om sexualitet och kön ska se ut.

Anna-Maria Sörberg tycker tydligen inte det är en partsinlaga om Thatchell ens. Hon skriver inte "anklagade Tatchell för" "eller kritiserade Tatchell för". Nej, det är en analys hur han bidrar till islamofobi.

Bokförlaget har bett Tatchell om ursäkt.
Peter Thatchell kommenterar den del av boken som kritiserat honom här. Förlaget som är ansvarigt för boken har dragit in boken och bett Thatchell om ursäkt i en skriftlig kommentar. I synnerhet följande är intressant.

All of the African LGBT activists who have worked with Mr Tatchell and OutRage! refused to sign it.

Hela ursäkten publiceras sist i den här bloggposten. Anna-Maria Sörberg skriver i sin artikel i Kom ut följande.

I flera av EU-länderna med England, Holland och Tyskland som tydligaste exempel pågår en strid inom en sexualpolitisk rörelse, mellan den kamp som förs framförallt av queer people of color och en alltmer nationalistisk gayrörelse.

Få "nationalister" i gayrörelsen.

Hon aktar sig dock noga för att ge några exempel. Jag har i många år följt gaymedia både i Storbritannien och Tyskland och kan konstatera att anklagelsen saknar grund för gayrörelsen generellt. Antalet "nationalister" är synnerligen få i debatten.

De så kallade hbtq-frågorna har blivit slagträn i en europeisk debatt om vad eller vilka länder som anses tillhöra de mest »demokratiska« eller »moderna«. Gayrättigheter som giftermål, möjligheten att göra militärtjänst och andra symboliska frågor som stått högt på agendan i västlig sexualpolitisk kamp blir i denna berättelse det avgörande för hur modernt ett land är, men desto mer sällan diskuteras vilka som verkligen får eller inte får del av rättigheterna. Och trots att det är långt ifrån någon majoritet av EU-länderna som till exempel stödjer hbtq-personers rätt att adoptera och starkt rasistiska och konservativa krafter är på frammarsch, görs ofta en distinktion i delar av gayrörelsen mellan Europa som mer öppet jämfört med andra länder utanför EU.

"De så kallade hbtq-frågorna", det brukar bara vara sd-politiker som annars använder ord som s.k. om ord som HBT-rättigheter eller hbtq-frågor. Anna-Maria Sörberg rör också ihop geografi och låtsas Europa och EU är detsamma. Vi kan först konstatera att Europa är den enda världsdel där inget land idag totalförbjuder samkönade relationer. För den skulle finns det säkert ingen gayaktivist i Tyskland,. Nederländerna eller Storbritannien som låtsas att Europa generellt är homovänligt. Tvärtom riktas från gayaktivister i de tre länder berättigad kritik mot situationen för HBT-personer i Östeuropa.

Västeuropa homovänligaste regionen i världen.

Däremot hävdar många, med rätta, att situationen för HBT-personer är betydligt bättre i Västeuropa än nästan alla andra delar av världen. Att kalla det "nationalism" är bara absurt. Vi kan granska lagarna i Västeuropa, ingen region i världen har homovänligare lagar (Sydafrika och Argentina är länder, inte regioner). Även när det gäller attityder är tendensen tydlig. Från en opinionsmätning av institutet paw. Andel i olika länder som tycker homosexuella relationer är "acceptabla". De länder där kristendomen är vanligaste religionen är med fet text.

Sverige 86 %

Frankrike 83 %¨

Tjeckien 83 %

Spanien 82 %

Tyskland 81 %

Argentina 72 %

Storbritannien 71 %

Kanada 70 %

Slovakien 66 %

Brasilien 65 %

Italien 65 %

Chile 64 %

Mexico 60 %

Peru 51 %

Japan 49 %

USA 49 %

Venezuela 47 %

Polen 45 %

Bolivia 44 %

Bulgarien 39 %

Israel 38 %

Sydafrika 28 %

Ryssland 20 %

Ukraina 19 %

Libanon 18 %

Sydkorea 18 %

Kina 17 %

Turkiet 14 %

Elfenbenskusten 11 %

Indien 10 %

Palestinskt territorium 9 %

Malaysia 8 %

Jordanien 6 %

Kuwait 6 %

Bangladesh 4 %

Ghana 4 %

Indonesien 3 %

Kenya 3 %

Senegal 3 %

Tanzania 3 %

Uganda 3 %

Etiopien 2 %

Nigeria 2 %

Egypten 1 %

Mali 1 %

Tidningens chefredaktörer har ett ansvar.

Till sist är det givetvis Anna-Maria Sörberg som gjort bort sig och inte gjort research inför sin artikel. Det vore ju en sensation om Tatchell, som tydligt fördömt islamofobi och är närmast pro-palestinier i Israel-Palestina konflikten vore islamofob. Anna-Maria Sörberg har tydligen inte ens brytt sig om att kolla hans blogg inför publiceringen av artikeln. Men även tidningens chefredaktörer, Matilda Piehl och Malin Nord borde ha dragit öronen åt sig och frågat Sörberg om det där är sant, att Tatchell skulle bidragit till islamofobi.

Kommer Kom ut att publicera en kompletterande notis i nästa nummer som ger Tatchell upprättelse mot en lögnaktig antydan i förra numret? Det är tveksamt men jag ska dem en chans.

Peter Tatchell: Apology and Correction.

Raw Nerve Books wishes to make an unreserved apology to the human rights campaigner Peter Tatchell and to the LGBT human rights organisation OutRage!, regarding untrue allegations published in the book, Out of Place: Interrogating Silences in Queerness/Raciality, edited by Adi Kuntsman & Esperanza Miyake (Raw Nerve Books, 2008). These untrue allegations appeared in the chapter „Gay Imperialism: Gender and Sexuality Discourse in the 'War on Terror' by Jin Haritaworn, Tamsila Tauqir and Esra Erdem. We regret that this chapter contains serious, defamatory untruths concerning Peter Tatchell and OutRage!

It casts unjustified doubt on their character, motives and integrity, and involves a fundamental misrepresentation of their campaigns. We accept that the human rights work of Mr Tatchell and OutRage! is motivated by a sincere support for people struggle against tyranny and injustice, and has involved valuable assistance to many LGBT campaigners in the UK and worldwide. Raw Nerve Books hereby offers the following correction to the offending erroneous chapter in Out of Place: Contrary to the claims made in the book, Out of Place, Mr Tatchell has never “claimed the role of liberator and expert about Muslim gays and lesbians.” He is not Islamophobic and is not “part of the Islamophobia industry.” Nor is OutRage! Neither he nor OutRage! are racist. They have not engaged in “racial” politics. Mr Tatchell has never described “Muslims as Nazis” and he has never made the equation “Muslim=Nazi” or “Muslim=Evil.”

He has never “collaborated with the extreme right” and never “participated with several racist and fascist groups.” Mr Tatchell has never “employed tactics of intimidation and aggressive divide and rule”, nor has he “attempted to discredit those who resist his patronage.” He does not “sling mud onto Muslim communities”. The Nigerian same-sex marriage bill was not “already defeated.” It was merely dormant and was soon afterwards revived, as Mr Tatchell, OutRage! and some Nigerian LGBT activists predicted. The condemnation of Mr Tatchell and OutRage! by a number of African LGBT activists in 2007 was signed by people who did not know Mr Tatchell and OutRage! and who had never had any connection with them. They were therefore not making an informed judgement based on their personal experience. The letter of condemnation resulted from untrue gossip spread by one person who was waging a sectarian political vendetta. All of the African LGBT activists who have worked with Mr Tatchell and OutRage! refused to sign it.

We accept that Peter Tatchell was one of the first LGBT campaigners to reject a western-centred approach to LGBT human rights and, from the early 1970s, to campaign for LGBT human rights universally and internationally, not just in Britain. He has worked in solidarity with many LGBT activists in the global south, acting to support, empower and publicise their freedom struggles, including J-Flag in Jamaica, GALZ in Zimbabwe, Iraqi LGBT in Iraq, Blue Diamond Society in Nepal, OLGA and GLOW in South Africa, the Persian Gay and Lesbian Organisation, Iranian Queer Rights Organisation and Iranian Queer Railroad in Iran, to name just a few. In the UK, he has worked with, and has been supported by, Muslim and black rights campaigners, including Adnan Ali, Valerie Mason-John and Ali Hili, who are cited favourably in the same chapter of the book that condemns Mr Tatchell. Indeed, Mr Hili has been a long-standing member of OutRage! and its Middle East spokesperson – yet the authors did not mention this in their citation of his work for Iraqi LGBT.

Several UK LGBT black and Asian groups have worked and / or continue to work with Mr Tatchell and OutRage!, including the Black Gay Mens‟ Advisory Group, Black Lesbians and Gays Against Media Homophobia, Gay Uganda (UK), Iraqi LGBT (UK) and the Naz Project. We accept that Mr Tatchell has never criticised Muslims in general, only Muslim fundamentalists – in the same way that he has also criticised all other forms of religious fundamentalism, Christian, Judaist and so on. In fact, his criticisms and protests against Christian fundamentalism have been far more numerous and robust than those challenging fundamentalist Muslims. The insinuation that he is anti-Muslim is untrue. He has been in dialogue with Muslim community and faith leaders for many years. He is on record as condemning anti-Muslim prejudice and defending Muslims.

Uppdatering 1.

Felaktig kritik riskerar gynna sd.

Att som en del inom RFSL och Anna-Maria Sörberg felanvända ordet islamofobi och kalla personer det som inte är det orsakar två problem. Främst givetvis att en del inte vill framföra berättigad kritik mot intolerans, homofobi, antisemitism och sexism bland en del muslimer. Trots att intolerans med kraft ska bekämpas oavsett om den kommer från muslimer, kristna eller någon annan grupp.

Ett annat problem med den typen av felaktig kritik är att det riskerar att legitimera de som verkligen är islamofober som Sverigedemokraterna och deras ungdomsförbund Sdu, Dansk folkeparti, British nationalist party etc. Folk kan resonera som att om människor som Tatchell, välkänd för sitt engagemang för mänskliga rättigheter, kallas islamofob kan samma kritik mot partier som sd inte vara seriös den heller.