USA tillåter äntligen öppet homosexuella och bisexuella i försvaret. Röstsiffrorna blev 65-31 i Senaten.

“As Barry Goldwater said, ‘You don’t have to be straight to shoot straight,’” said Senate Majority Leader Harry Reid, D-Nev., referring to the late GOP senator from Arizona.

Egentligen borde det där argumentet räcka. Det är hämtat från en artikel på USA-HBT-siten 365gay:s hemsida.

När Demokraternas gruppledare i Senaten hänvisade till Barry Goldwater var det givetvis strategiskt riktat mot tveksamma republikaner. Goldwater var Republikanernas presidentkandidat 1964 och var så långt till höger politiskt att han inte hade någon chans att bli vald. Men trots det har han senare kritiserat förbudet mot öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret.

Igår röstade Senaten, efter många turer, ja till att avskaffa policyn. Röstsiffrorna blev 65-31 alltså en betydande majoritet. Eftersom Demokraternas grupp i Senaten har 59 ledamöter (varav två valts som oberoende) betyder det att flera ledamöter från Republikanerna röstat ja till att ändra policyn.

Här är annat som skrivs av 365gay om Senatens omröstning.

In a landmark for gay rights, the Senate on Saturday voted to let gays serve openly in the military, giving President Barack Obama the chance to fulfill a campaign promise and repeal the 17-year policy known as “don’t ask, don’t tell.”

Obama was expected to sign it next week, although the change wouldn’t take immediate effect. The legislation says the president and his top military advisers must certify that lifting the ban won’t hurt troops’ fighting ability. After that, there’s a 60-day waiting period for the military.

“It is time to close this chapter in our history,” Obama said in a statement after a test vote cleared the way for final action. “It is time to recognize that sacrifice, valor and integrity are no more defined by sexual orientation than they are by race or gender, religion or creed.”

The Senate vote was 65-31. The House had passed an identical version of the bill, 250-175, on Wednesday.

Repeal would mean that, for the first time in American history, gays would be openly accepted by the military and could acknowledge their sexual orientation without fear of being kicked out.

More than 13,500 service members have been dismissed under the 1993 law.

Givetvis försökte homofientlige John McCain (presidentkandidat 2008 men förlorade då som bekant emot Barack Obama) in i det sista framföra sina desperata argument.

Sen. John McCain, Obama’s GOP rival in 2008, led the opposition. The Arizona Republican acknowledged he didn’t have the votes to stop the bill and he blamed elite liberals with no military experience for pushing their social agenda on troops during wartime.

“They will do what is asked of them,” McCain said of service members. “But don’t think there won’t be a great cost.”

McCains argument är fascinerande av flera orsaker.

1. I slutet av 1940-talet genomförde försvaret i USA en enkät bland soldater och officerare om man borde integrera svarta och vita till gemensamma militära förband. 85 % (sic!) av de som besvarade enkäten var emot det och ville behålla separata enheter för vita respektive svarta. Idag tycker nog de flesta att det är positivt att man inte lyssnade på dem utan faktiskt genomförde en viktig reform.

2. I den enkät som presenterades 30 november i år förklarade ca 70 % att de var positiva till eller utan problem accepterade att öppet homosexuella och bisexuella skulle få jobba i försvaret.

Från 365gay-artikeln.

The Pentagon study found that two-thirds of service members didn’t think changing the law would have much of an effect. But of those who did predict negative consequences, a majority were assigned to combat arms units. Nearly 60 percent of the Marine Corps and Army combat units, such as infantry and special operations, said in the survey they thought repealing the law would hurt their units’ ability to fight.

Det är sant att de som var mest negativa var stridsförbund inom Armén och Marinen. Men det som är intressant är hur resultatet blev när man frågat dem som faktiskt jobbat tillsammans med kolleger som de vet eller gissat är homosexuella eller bisexuella. Då är det drygt 90 % som tyckt att det varit oproblematiskt, bland stridsförband inom Armén och Marinen var siffran något lägre men även där en betydande majoritet, ca 85 %. Egentligen är jag inte förvånad. Folk som aldrig har haft nära arbetsrelationer med bögar och lesbiska inbillar sig ofta saker som sedan inte visar sig stämma om de får möjlighet till att arbeta ihop. Det som är främmande är ofta mer skrämmande än det som är i människors vardag.

3. Den militära ledningen i Pentagon har det senaste året varit för att avskaffa nuvarande policy även om John McCain försöker antyda något annat.

Bland de delstater i Nord- och Sydamerika som tillåter samkönade relationer (och det är nästan alla länder förutom Guyana och några öar i Västindien) är USA faktiskt det sista landet att tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret. I Europa är det tre länder som har någon typ av förbud, Serbien har ungefär samma policy "don´t ask, don´t tell" som USA haft de senaste åren. Vitryssland och Turkiet har totalförbud, det senare landet (och för den delen Serbien) lär få ändra det om de så småningom vill bli medlem i EU.

Även flera svenska tidningar skriver om att USA tillåter öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret.


Uppdatering 1.

Flera tidningar skriver idag om opinionsmätningen från Sifo. Alliansen är egentligen större än de fyra oppositionspartierna i riksdagen är tillsammans men eftersom Kristdemokraterna minskar till 3,5 % skulle det bli samma politiska situation i riksdagen som idag. De två HBT-negativa partierna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, får tillsammans 10,7 % jämfört med 11,3 % i senaste riksdagsvalet.


Uppdatering 2.

I Sverige var policyn fram till mitten av 1970-talet att homosexuella inte var lämpliga i försvaret och blev det avslöjat för ansvariga på regementet fick vederbörande lämna värnplikten (eller blev av med jobbet om det var en officerare).

Sedan var situationen otydlig några år men i ett remissvar 1981 till "Homosexutredningen" förklarade dåvarande Överbefälhavaren (ÖB) att det faktum att någon är homosexuell aldrig i sig kan vara ett hinder att göra värnplikten och bli officerare. Orden "i sig" syftade på att man vid varje tillsättande av någon till en högre tjänst i försvaret gjorde en "säkerhetsrisksbedömning". Det kunde handla om en människa i smyg hade samkönade relationer eller att en gift person hade någon olikkönad hemlig relation bredvid äktenskapet. Då var det betydande risk att vederbörande kunde bli utpressad av främmande stat (i praktiken oftast Sovjet). Det hade alltså inte med homofobi att göra.

En viktig orsak till attitydförändringen i försvaret var att Socialstyrelsen 1979 avskaffade homosexualitet som en sjukdom i sitt register. Debatten om att ändra det startade redan i början på 1970-talet men det krävdes långa och många förhandlingar från RFSL och andra och det som till sist avgjorde ärendet var när ett antal homoaktivister ockuperade Socialstyrelsens trappa. Dåvarande generaldirektören för myndigheten, Barbro Westerholm (idag riksdagsledamot för Folkpartiet men hon var 1979 inte med i något parti) engagerade sig och fick sedan efter en månad Socialstyrelsen att byta policy.

Ett av de tre länder i Europa som ännu har förbud för öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret är alltså Vitryssland. Flera tidningar skriver om det senaste "valet" i landet. Givetvis har det varken varit fritt eller rättvist och diktaturregimen har också använt våld mot demonstranter. Det är givetvis helt oacceptabelt.

Vitryssland är idag det land i Europa som har de HBT-fientligaste lagarna. Förutom att det inte är tillåtet för homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret är det även förbjudet med gayparader och HBT-föreningar har svårt att jobba i landet utan att bli arresterade.

Men det är också viktigt att konstatera, och kritisera, att den opposition i Vitryssland som kallar sig demokratisk har vägrat varje typ av samarbete med HBT-engagerade. Homofobin är nästan kompakt även inom den politiska oppositionen.

Uppdatering 3.

Har nyss talat med Per-Svante Landelius på Socialstyrelsen. Han berättade att de nu håller på att sammanställa remissvaren till myndighetens utredning Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar - Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet samt vård stöd. Sammanställningen kommer dock inte att publiceras i december i år som de tidigare planerat utan först i januari 2011 efter helgerna.

USA kan i helgen avskaffa homoförbud i försvaret.

Jag skriver sällan några nya bloggposter på lördagar. Det är vanligen min "lediga dag" från ett bloggande jag generellt givetvis gillar att ägna mig åt.

Men idag är det orsak att påminna om att den här helgen kan bli historisk för HBT-rörelsen i USA. Om det vill sig väl. Det här är förmodligen sista chansen de närmaste åren att avskaffa policyn "Don´t ask, don´t tell", alltså den policy som förbjuder anställda i USA:s försvar att berätta att de är homo eller bi men också förbjuder arbetsgivaren att fråga dem om det.

Förslaget blev en "kompromiss" efter tuffa förhandlingar 1993 mellan den då nye presidenten Bill Clinton (som ville tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret) och ledande militärer (som ville behålla det gamla förbudet). Men kompromissen har visat sig vara både kränkande mot individer och dålig för USA:s försvarsförmåga. Mer än 10 000 människor har blivit avskedade från försvaret sedan 1993, många av dem har haft kunskaper som är viktiga, bl.a. folk som varit militära experter inom något område eller som har kunnat arabiska och varit stationerade i Irak.

USA-HBT-siten 365gay skriver

The Senate is headed toward a landmark vote Saturday on legislation that would let gays serve openly in the military.

The vote will test waning opposition among Republicans and put Democrats within striking distance of overturning “don’t ask, don’t tell.”

Passage would be a historic victory for President Barack Obama, who made repeal of the 17-year-old law a campaign promise in 2008. It also would be a political win for congressional Democrats who have struggled repeatedly in the final hours of the lame-duck session to overcome Republican objections.

I en annan artikel på 365gay ges följande info.

Late last night, Senate Majority Leader Harry Reid called for the end of debate. That means on Saturday the Senate will have procedural vote on repeal legislation. On Sunday there will be a final tally.

Three Republican senators, Scott Brown, Lisa Murkowski, and Olympia Snowe said they will join Sen. Susan Collins, one of the sponsors of the stand alone bill. If you are crunching the numbers that means there are 61 vote for repeal.

This means nothing. Republican Minority Leader Mitch McConnell runs a tight ship and ending DADT is counter to Tea Party/Republican talking points. Also don’t expect Sen. John McCain to allow this to happen minus a fight. The “maverick” is enjoying his status as the go to dude for social conservatives. He’s going to work overtime against gay and lesbian soldiers.

De republikaner som är homovänliga har tidigare ägnat sig åt något som närmast kan kallas utpressning emot Demokraterna. "Om ni inte röstar ja till att behålla skattesänkningarna som dåvarande president George W Bush införde, vägrar vi att rösta för ett förslag om att tillåta homosexuella och bisexuella i försvaret". Nu har president Barack Obama accepterat just de kraven i en politisk budgetkompromiss (där han sedan fått kritik från vänsterkolleger i sitt parti för att ha accepterat även skattesänkningar för höginkomsttagare).

Men som det skrivs på 365gay har Republikanernas ledare i senaten ett intresse av att det blir en förlust för presidenten. De flesta i Republikanerna är homofientliga och många kommer att göra påtryckningar i helgen mot de partikamrater som i sak är positiva till att tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret.

Skulle det inte bli majoritet för reformen nu dröjer det nog flera år innan den diskriminerande policyn avskaffas. Efter nyår blir det betydligt färre från Demokraterna och betydligt fler från Republikanerna i Kongressen.

För några dagars sedan röstade den andra kammaren i kongressen, Representanthuset, återigen ja till att tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba inom försvaret.

The 250-175 roll call Wednesday by which the House voted to lift the “don’t ask, don’t tell” policy prohibiting gays from serving openly in the military.

A “yes” vote is a vote to end the ban.

Voting yes were 235 Democrats and 15 Republicans.

Voting no were 15 Democrats and 160 Republicans.

När det gäller omröstningar om HBT-reformer följer kongressledamöter ofta partilinjen hyfsat. Men systemet fungerar sällan som i Sverige där det vanligaste är att ingen ledamot röstar annorlunda än sitt parti. I USA är det vanligt och därför kan det ha intresse att granska från vilka delstater de ledamöter från Demokraterna och Republikanerna som avvek i omröstningen kommer ifrån.

Av de 15 ledamöter från Demokraterna som röstade för att behålla nuvarande diskriminerande policy var 12 från sydstaterna och två från mellanvästern, områden som generellt tillhör de konservativa delarna av USA. En ledamot var från Pennsylvania i nord-östra USA som precis som västra USA generellt tillhör de liberala delarna av USA.

Av de 15 ledamöter från Republikanerna som röstade för att avskaffa nuvarande policy och därmed tillåta öppet homosexuella och bisexuella i försvaret var 6 från västra USA och 3 från nord-östra USA. 4 var från sydstaterna men två av dem från den som vanligen betraktas som mest liberal, Florida. 2 var från mellanvästern.

Även i nord-östra och västra USA röstade de flesta ledamöter från Republikanerna emot att tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret. Och även i sydstaterna och i mellanvästern röstade de flesta ledamöter från Demokraterna för reformen. Men det visar att även den geografiska faktorn har viss betydelse. Och det kanske inte är så chockerande för någon egentligen. Politiker påverkas givetvis av debatten i sin lokala omgivning.

Kd:s HBT-politik skrämde bort många, främst unga, människor.

Kristdemokraternas valanalysgrupp har idag presenterar sin rapport. I Kristdemokraterna kan bättre argumenterar de för att partiets HBT-politik är en viktig orsak till det dåliga resultatet i riksdagsvalet .

Rapporten börjar med att granska partiets problem.

Från sid 7.

Partiet uppfattas som bakåtsträvande, inte minst bland unga väljare. Detta gäller exempelvis HBTQ- frågor och jämställdhet. Detta har höjt tröskeln för många att se partiet som ett alternativ.

Bland "Väljarnas vanligaste frågor till valarbetarna" är följande med.

Från sid 12.

Många uttryckte uppfattningen att Kristdemokraterna motarbetar homosexuella och är bakåtsträvande. Därigenom blir partiet ointressant att se vidare på. Denna frågeställning har framför allt varit aktuell bland ungdomar.

Ansvariga för den nya rapporten har också granskat förslagen i Kristdemokraternas valanalys från 2006.

Från sid 15.

I analysen lyfts frågor om abort och HBTQ fram som besvärliga. Framtidsstrategigruppens uppfattning är att abortfrågan inte varit så aktuell denna valrörelse och bilden av hur mycket frågor som kommit om HBTQ varierar över landet. Valanalysgruppen 2006 förordade en ordentlig intern debatt under mandatperioden vilket det inte tagits tillräckliga initiativ till.

Slutsatsen drogs att familjepolitiken måste göras mer modern. Här behöver mer göras. En politikutvecklingsgrupp har under mandatperioden tagit fram många förslag som kan vidareutvecklas och marknadsföras men det handlar också om hela framtoningen, där partiet upplevs diskriminera andra familjekonstellationer än kärnfamiljen. Det handlar också ofta om fördomar, vilket gör att partiet kanske tydligt måste markera i några frågor för att bryta bilden av att familjepolitiken skulle vara exkluderande.

Valanalysgruppen för 2010 skriver sedan följande.

Hur ska partiet förhålla sig till att många väljare tycker att partiets främsta kännemärke är att vara bakåtsträvande? Detta är frågeställningar som måste mötas med åtgärder för att vända utvecklingen. I annat fall riskeras en marginalisering av partiet och möjliga valförluster vid kommande val.

Sedan redovisas Framtidsstrategigruppens förslag till åtgärder.

Från sid 25.

Det finns också några frågeområden som måste hanteras på ett sådant sätt att trösklarna sänks så att fler människor kan välja att rösta på Kristdemokraterna. Politiken måste utformas så att det inte finns grund att tala om partiet som bakåtsträvande. Detta gäller framförallt:

Jämställdhetsfrågor – att män och kvinnor inom alla samhällsområden ska ha samma möjligheter att utveckla sina egna liv.

HBTQ- frågor – utveckla en grundhållning som bekämpar varje tendens till diskriminering.

Redan i början av rapporten argumenteras det för utbildning inom partiet.

Från sid 10.

Utbildningsinsatser om ideologi, politiska sakfrågor, förhållningssätt i HBTQ-frågor och kommunikation ska prioriteras.

Rapporten lämnar även en del kommentarer om Kristdemokraternas jämställdhetspolitik.

Från sid 53.

Framtidsstrategigruppen menar att detta inte har omsatts i praktisk politik i tillräcklig grad. Istället har vår profil på jämställdhetsområdet symboliserats av nej till jämställdhetsbonus, pappamånader och genuspedagogik. Ibland har vårt motstånd byggt på viktiga principiella skäl. Detta har dock varit svårt att kommunicera. Dessutom verkar en del av våra företrädare ifrågasätta att det finns jämställdhetsproblem idag. Ska vi bli trovärdiga måste vi erkänna de problem som finns.

På sid 56 förklarar ansvariga för rapporten mer utförligt sitt resonemang om partiets HBT-politik.

En samlad politik för HBTQ-frågor

Redan i utvärderingen 2006 togs frågorna om HBTQ upp som ett problem för partiet. Många människor uppfattar Kristdemokraterna som homofobiskt och går förbi utan att ens se på politiken.

I vissa avseenden är detta svåra frågor där det inte alltid finns självklara svar men vi vill ändå ta upp några områden där vi anser att Kristdemokraterna bör ta ställning och tala med samma röst.

När partiet tar täten i kampen för att kristna flyktingar från Irak ska få asyl är det självklart utifrån vår människovärdesprincip. Utifrån samma människovärdesprincip är det självklart att stå upp för asylrätten för homosexuella flyktingar från Irak.

När det gäller äktenskapsfrågan förordar partiet en civilrättslig lösning för alla par lik den som finns i många länder i Europa. Detta är en hållning som väcker respekt hos många och det är möjligt att denna tanke kommer att vinna framgång framöver.

När det gäller frågan om homosexuella ska ha rätt att adoptera så är sakläget följande: Kristdemokraterna har sagt ja till närståendeadoption. Riksdagen har med stor majoritet bestämt att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta röstade Kristdemokraterna nej till med motiveringen att barn som har förlorat sina biologiska föräldrar har rätt att få en mamma och en pappa. Emellertid är detta nu gällande lag. Från början hade partiet stöd från flera tunga remissistanser som till exempel Adoptions centrum, BRIS, barnläkarföreningen, Barnombudsmannen och flera kyrkliga organisationer. De flesta av dessa har idag ändrat inställning och godtar gällande lagstiftning. För att ytterligare komplicera bilden måste det konstateras att Kristdemokraterna inte agerat mot att ensamstående ska kunna adoptera trots att inte heller då kravet på en mamma och en pappa uppfylls. Detta är inkonsekvent.

Frågan partiet nu måste ställa sig är om man ska fortsätta säga nej och aktivt driva att lagen ska rivas upp. Eller ska partiet, i likhet med flera andra, acceptera lagstiftningen och istället arbeta aktivt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla barn oavsett familjesituation.

En fråga som flera barnrättsorganisationer driver utifrån barnkonventionen är barnets rätt att få veta sitt ursprung. Denna frågeställning är aktuell vid både adoptioner och insemination. Om Kristdemokraterna stöder barns rätt att få kännedom om sitt ursprung blir det problem med de kvinnor som genomgår insemination i exempelvis Danmark där det inte finns några krav att donatorn ska vara spårbar. Anledningen till att kvinnor genomgår insemination i Danmark är nu gällande regler som omöjliggör för lesbiska kvinnor att genomgå insemination i Sverige. Om partiet tar utgångspunkt i barnets rätt att få veta sitt ursprung bör vi fundera över hur lagstiftningen i Sverige ser ut och om den möjligen ska förändras.

Fler frågor som är aktuella i den politiska debatten och som partiet bör förhålla sig till:

HBT-frågor ur ett människosrättsperspektiv i utrikespolitiken
Ändring av namnlagen så att det blir möjligt att ändra samtliga namn vid könsbyte
Möjlighet att ändra sitt personnummer vid könsbyte
Sterilisering vid könsbyte
Upphävande av kravet på skilsmässa vid könsbyte
Indexering/ höjning av anslaget för HIV-prevention
Möjlighet för homosexuella att donera blod och organ

Vi tror att det är viktigt att Kristdemokraterna fastslår vilken politik man har i dessa och liknande frågor. Därför bör en arbetsgrupp utses som har till uppgift att komma med förslag på en samlad politik inom detta område.

I allt väsentligt är det en saklig beskrivning. Men när det gäller vissa delar berättar man inte hela sanningen. Bl.a. om kd:s förslag till en könsneutral "giftermålslag". Det är sant att de vill att den ska vara civilrättslig d.v.s. att bara borgerliga vigslar ska vara juridiskt giltiga. Men det som kd främst fått kritik för (även av en del liberala ledarskribenter, RFSU, Humanisterna och andra som i sak är för civiläktenskap) är att kd vill avskaffa ordet äktenskap från lagboken eftersom partiet inte tycker att samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap.

När det gäller adoptioner är det sant att "barnrättsexperterna" var emot internationella homoadoptioner. Men det hade inte med att "barn behöver både en pappa och en mamma" att göra utan för att de inte tyckte det var tillräckligt utrett om reformen var till barnets bästa. Man ska komma ihåg att det här var för 10 år sedan då inget land i världen ännu sagt ja till helt likställd adoptionsrätt för samkönade och olikkönade par. Idag har vi mycket mer kunskap om det och flera andra länder har infört liknande lagar.

Det är också värt att notera att "barnrättsexperterna" argumenterade för möjlighet till närståendeadoptioner för samkönade par. Kd var däremot även emot den reformen och följde alltså inte "barnrättsexperterna" när det gäller den delen.

Men det viktiga är dock att Kristdemokraternas valanalysgrupp identifierar problemet, att partiet måste skaffa sig en humanistisk och HBT-vänlig politik. Nu har övriga i partiet ett ansvar att se till att det blir så. Annars lär kd försvinna från riksdagen 2014.

Uppdatering 1.

Artiklar om kd-rapporten och partiets nya partisekreterare, Acko Ankarberg Johansson.

Flera tidningar berättar om den nya opinionsmätningen från Synovate. Det skulle bli borgerlig majoritet i riksdagen om resultatet blev verklighet. Trots att kd med 3,2 % skulle försvinna från riksdagen. De två HBT-negativa partierna, kd (partiet har ännu inte skaffat HBT-vänlig politik) och sd, får tillsammans 7,8 % jämfört med 11,3 % i senaste riksdagsvalet.

Socialdemokraterna får 26,7 % vilket kanske är den sämsta siffran partiet fått från något opinionsinstitut sedan man började göra opinionsmätningar i Sverige på 1940-talet. I början av 1991 hade s ca 27 % i någon opinionsmätning.

Kd minskar för övrigt även i den nya opinionsmätningen från Novus, från 4,4 % till 2,9 %.

Dagens Nyheter skriver om att filmen "Hjärtslag" har premiär idag i Sverige.

En konstälskade, uttråkad vintagefantast och hennes bäste vän, en homosexuell finsmakare, faller handlöst för samme man. Unge Xavier Dolan fångar väl det genanta med inbillade förälskelser.

Bollen är rund. Just därför bör FIFA bojkotta Qatar och andra homofientliga länder.

Jag skrev här på bloggen i fredags om att Riksidrottsförbundet återigen sviker HBT-personer genom att inget av de "mångfaldsprojekt" som man gett pengar till i år har HBT-tema.

Nu förs ju den här debatten inte bara i Sverige. Utan även i bl.a. Kroatien där ordföranden för landets fotbollsförening har gjort bort sig genom homofoba kommentarer i början av november i år.

Från brittiska HBT-siten Pinknews.

The president of the Croatian Football Federation, Vlatko Markovic, has said that there is no place for gay players on the country’s national team.

Croatian gay and lesbian groups have said they will sue him and report him to UEFA for the outburst.

In an interview with Croatian newspaper Vecernji List, Mr Markovic said: “While I’m a president of the Croatian Football Federation, there will be no homosexuals playing in the national team.”

When asked whether he had ever met a gay footballer, he said: “Luckily, only normal people play football.”

Intressant hur han kan vara så okunnig om vad han snackar om och tydligen fått för sig att han kan se på någon om vederbörande är homo, bi eller hetero. Några dagar senare sa han sig ångra sin kommentar.

The president of the Croatian Football Federation, Vlatko Markovic, has apologised for offending gay people after he said that there was no place for homosexuality on the country’s national team.

According to AFP, he wrote in a statement on the federation’s website: “I apologise to all those who were hurt by parts of my interview.”....

In his apology today, he said he was “sorry that my comments have been in any way misinterpreted”.

“My intention was in no way to insult or offend anyone,” he added. “I have absolutely nothing against members of any minority, especially not against those of homosexual orientation.”

Nej, givetvis inte. Hur har folk kunnat missförstå dig så Vlatko Markovic att de trodde du är negativ till homosexuella efter dina första kommantar?

Senare beslutade UEFA (ansvarigt för fotboll i Europa) att vidta åtgärder.

UEFA is to investigate the president of the Croatian Football Federation after he said he would not allow gay players on the national team.

Inte nog med det här. Det har sedan blivit ännu en konflikt eftersom det beslutats att World Cup 2022 ska hållas i Qatar där homosexuella relationer är totalförbjudna.

The Gay Football Supporters’ Network says it will boycott all activities related to the 2022 World Cup because host country Qatar is homophobic.

Homosexuality is illegal in Qatar and gay sex can be punished with up to five years in prison. The tiny Gulf state won the right to host the games last week.

The GFSN said: “We strongly condemn FIFA’s decision and will be leading a LGBT boycott of all activities associated with World Cup 2022.

“We do not feel the World Cup should be held in any country that abuses and disregards the basic human rights of LGBT people....

He added: “With FIFA’s failure to condemn the recent homophobic remarks of the Croatian manager followed swiftly by their decision to award Qatar the World Cup, it is clear that there is still much progress to be made before football really is for all.”

Inte blev situationen bättre när ordföranden i FIFA, Sepp Blatter, vid en presskonferens försökte "skämta" om det här och raljerade.

The FIFA president was speaking in Johannesburg at a post-2010 World Cup legacy project launch.

When asked about gay football fans visiting Qatar, he is said to have joked: “I would say they should refrain from any sexual activities.”

But he added: “We are definitely living in a world of freedom and I’m sure when the World Cup will be in Qatar in 2022, there will be no problems.

“You see in the Middle East the opening of this culture, it’s another culture because it’s another religion, but in football we have no boundaries.”

Antingen är Sepp Blatter naiv och vet inte något om situationen för bögar och lesbiska i de flesta länder i Mellanöstern. Eller, vilket är mer troligt, försöker han cyniskt låtsas som att det inte är något problem. Att snacka om att fotbollen "inte har några gränser" är absurt när vi vet att människor blir förföljda i många länder bara för att de är homosexuella och bisexuella. Det oavsett om det arrangeras någon fotbollsturnering eller inte i landet.

Den öppet homosexuelle f.d. basketbollspelaren John Amaechi (på bilden till den här bloggposten) kritiserade för några dagar sedan Sepp Blatter .

Amaechi, who came out in 2007, said he was “enraged” at the comments and had made a complain to FIFA.

He said: “The statements and the position adopted by Sepp Blatter and FIFA regarding LGBT fans who would pay the enormous ticket and travel prices to attend the World Cup in 2022 should have been wholly unacceptable a decade ago.

“Instead, with little more than an afterthought, FIFA has endorsed the marginalisation of LGBT people around the world.

“Anything less than a full reversal of [Blatter's] position is unacceptable and if the FA and football and sporting associations around the world fail to acknowledge this insult, they too will be complicit.”

Amaechi added: “Blatt’s [sic] words aren’t really about sex. . . Rather, what Blatt is really saying is ‘don’t be camp… don’t hold hands… don’t look into each others eyes… don’t book rooms with one bed… don’t have candle-lit dinners in the restaurant…’ and so on.”

Meanwhile, the Gay Football Supporters’ Network said Blatter should resign.

Chris Basiurski, chair of the GFSN, said: “Many LGBT people live in countries where they would face execution or imprisonment if discovered, these people deserve our help, our respect and our support. They, like the rest of us, do not deserve to be laughed at.

“Mr Blatter should retract his remarks and apologise immediately. Otherwise, he should reconsider his position and resign.”

Som man brukar säga. Bollen är rund och allt är möjligt. Just därför borde ansvariga kunnat placera viktiga fotbollsturneringar i länder som respekterar centrala mänskliga rättigheter, inklusive HBT-rättigheter.

Bomber. I Stockholm city och Skärholmen.

Eftersom det nu är mycket debatt i Sverige om terrorism, mångkultur etc. vill jag tipsa om en recension jag skrev i våras. Inga bomber över Skärholmen av Hans Olsson varken skönmålar eller svartmålar det mångkulturella samhället. Och kanske just därför blir trovärdig.

Skärholmen är för er som inte vet en förort till Stockholm, någon mil från där en självmordsbombare sprängde sig själv till döds i helgen. Jag rekommenderar den här ungdomsboken extra till er som jobbar med unga.

Inga bomber över Skärholmen - Hans Olsson.

Ni kanske blir förvirrade. Varför skulle ett lugnt ställt som Skärholmen utanför Stockholm bli bombat? Men huvudpersonen i den här boken, Petar, eller Peter som han kallar sig i Sverige, har sitt ursprung i Serbien. NATO med USA i ledningen bombade Belgrad 1999, EU och bl.a. den dåvarande socialdemokratiska regeringen i Sverige stödde bombningnarna.

Men den här boken är inte främst politisk. Jag var själv entydigt för att man skulle bomba Serbien för att nå fred i Bosnien. Den dåvarande serbiska regeringen betedde sig vidrigt i bl.a. Kosovo. Men den här boken handlar om vilka värderingar vi har. Något som är mer centralt än om vi för något krig eller inte.

Peters bäste kompis är Rashid. Som är från Irak. Eftersom boken är skriven 2003 (och om flyktingar från Irak tidigare) handlar den inte om USA:s invasion av landet men däremot en del om kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet. För er som inte känner till det så anföll Irak (och dess diktator Saddam Hussein) Iran på 1980-talet, lyckades erövra en del av landet, men när det blev fred så fastställdes de vanliga gränserna.

Peter och Rashid skildras fint och nyanserat i boken. De har något som närmast kan kallas för bromance d.v.s. de är två killar som är mycket nära varann utan att ha sex med varann. Jag vill berätta om hur de enligt boken träffades. Inte någon av dem kunde då ett ord på svenska Från sid 15 i boken om Rashid.

Han kom fram till Peter. Fastklämd mellan armen och midjan hade han en fotboll. Så hade han sträckt fram bollen, hållit den som gåva i högerhanden och sett frågande på Peter. Peter reste sig från gungan. De gick ner till den smala gräsremsan mot tunnelbanespåren, och såg tågen skramla förbi när de hämtade bollen som då och då rullade ner mot stängslet vid spåren.

Jag vill inte på något vis bagatellisera de allvarliga integrationsproblem som Sverige har. För de problemen är värda att diskutera. Men kanske alla skulle ha något att lära av Rashid i boken. Ibland måste man inte tala samma språk, man kan nå varann trots det.

Boken skildrar empatiskt hur Peter blir förälskad i Sara. Hur de närmar sig varann. Medan Rashid är där bredvid, snubben som oftare än Peter raggar tjejer. Men en av dem, Peter och Rashid, är egentligen bög.

Det här är kanske en ungdomsbok. Den är perfekt för tonåringar. Handlar främst hur det är att vara ung. Att försöka hitta sin identitet. Och det i ett Sverige som är ett mångkulturellt samhälle. Jobbar du med ungdomar vill jag tipsa om den här boken. Det är mycket fotbollssnack eftersom Peter och Rashid har det som sin främsta hobby. Men även vuxna har ett värde av boken eftersom den är så välskriven.

Men det är även mycket allvar. Hur ärliga är vi mot varann? Och är sanningar egentligen bra? Vilka skador kan inte de orsaka? Är det bra om vi är ärliga mot varann?

Nej, givetvis faller inga bomber över Skärholmen. Det är ju Sverige. Det vet ju både du och jag att det är lugnt här. Men ibland är lugnet bedrägligt. För när människor har hemligheter kan avslöjanden falla som bomber. Det skapar kaos för andra.

Egentligen handlar den här boken inte främst om homorelationer. Det är en marginell del. Istället är fokus på att vara ärlig. För hur är det möjligt att vara neutral när Fatima förlorade tre söner i kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet? Från sid 307 i boken.

Man kan få behöva hata en tid, ja man måste få hata, sa Fatima, men om mitt hat hade fått fortsätta hade jag fastnat där. Hat är som kvicksand det drar en allt djupare ner, och till slut skulle det bara drabba mej själv och dom runt omkring mej, inte dem jag hatade.

Nej, inga bomber faller över Skärholmen. Hur skull det vara möjligt? En trygg förort till Stockholm. Men ibland är som sagt lugnet bedrägligt.

Människorna i boken är hela. Utanpå. Men när bomber exploderar, från förr och nu, då skadas människor. När hemligheter avslöjas då blir det effekter. Även i Skärholmen.

Men boken Inga bomber över Skärholmen är bra.

Frihet kontra terrorism.

När vi förstör våra friheter gör vi jobbet åt terroristerna.

David Cameron, ordförande i konservativa Tory och idag brittisk statsminister, i en parlamentsdebatt för några år sedan där han argumenterade emot ett övervakningsförslag från den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Det som i princip alla i Sverige snackat om de senaste dagarna är försöket till terrorattentat i Stockholm. Dessbättre blev ingen annan skadad än självmordsbombaren. En del kanske är förvånade att jag inte kommenterat det. Ni som följer min blogg vet annars att jag är mycket skarp i min kritik emot homofientliga muslimska samfund.

Men jag har också förtydligat att de allra flesta muslimer i Sverige tar avstånd från våld och terrorism. Precis som de allra flesta katoliker. Jag brukar säga att problemet med muslimska samfund är inte att de gillar terrorism utan att de är för konservativa könsroller och är homofientliga. Återigen precis som katolska kyrkan.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) har fått en del kritik för att han väntade så länge med att göra ett uttalande. Och att han i sitt tal vid presskonferensen inte bara fokuserade på att fördöma attentatet, vilket han gjorde, utan även vädja om respekt för värden som tolerans.

För mig är kritiken något besynnerlig. Är det någon som förtjänar att få kritik är det utrikesminister Carl Bildt (m) som använder sin twitterfunktion för att recensera något som inte ens polisen med säkerhet vet något om.

Att jag väntat i flera dagar med att kommentera händelsen i Stockholm har delvis samma orsaker. Det måste först bli tydligt vad som faktiskt har hänt. Spekulationer gynnar sällan debatten.

Givetvis hade det blivit annorlunda om det här hänt i Danmark. Statsministern där hade nog helt fokuserat på att återigen tala om "invandringsproblemet". Eller, ännu värre, föreställ dig att Jimmie Åkesson (sd) varit statsminister och skulle varit ansvarig för en presskonferens.

I vissa situationer är det viktigt att politiker och andra faktiskt visar besinning.

1987 så berättade svenska gaytidningen Reporter att några journalister i Västtyskland hade letat fram ritningarna från de gamla nazistiska koncentrationslägren. Med ritningarna i bagaget så begav de sig till 10 tyska borgmästare på platser där koncentrationslägren existerat på 1940-talet.

De hade bytt ut syftet med lägren till att de skulle vara till för ha som läger för människor med hiv. För att "skydda" övriga tyska befolkningen. Man skulle tvångsplacera folk med hiv och aids i de där lägren och ha vakter med vapen som skulle skjuta mot de som försökte fly. Ironiskt nog hade man där återigen kopierat de gamla tyska lägren och placerat de beväpnade vakterna exakt där de varit i de nazistiska koncentrationslägren enligt de gamla ritningarna.

Flera av de tyska borgmästarna 1987 blev entusiastiska. Äntligen någon som försökte hitta en konstruktiv metod att bekämpa hiv. Journalisterna lockade med att arbetslägren för hiv-smittade skulle kunna ge många nya jobb lokalt och flera borgmästare nickade gillande. Givetvis skulle folk inte placeras i lägren hur som helst utan det skulle vara domstolar som skickade dit dem. Ja, givetvis svarade borgmästarna.

Det här var 1987 när aids-hysterin rasade som värst. Många människor var rädda och den officiella politiken var i början, även i Sverige, mer till för att skydda "allmänheten" mot hiv-smittade än till för att hjälpa de som fått aids.

Det ska sägas att några borgmästare blev tveksamma när de fick informationen om vakter som skulle skjuta hiv-smittade som försökte fly lägren men av de 10 borgmästarna var det bara 2 som redan från början helt avfärdade förslaget om arbetsläger. Vi vill inte ha något som helst med de här planerna att göra, sa de direkt.

Det ironiska var alltså att förslagen till arbetsläger för hiv-smittade var exakta kopior från ritningarna för tyska koncentrationsläger från 1940-talet. Och att man vände sig till borgmästarna för de tyska städer där det varit sådana koncentrationsläger.

Det vore alltför enkelt att skylla det här på att det är tyskar som är galna. Något liknande resultat skulle det säkert kunna bli i många andra länder. Ibland är det som om vår civilisation är en fernissa ännu, något som försvinner till stor del vid kriser. För mig blev utvecklingen i Bosnien på 1990-talet ett dystert konstaterande att folk ännu idag i Europa är kapabla att göra vilka fruktansvärda saker som helst om situationen blir tillräckligt extrem.

Rädda människor är ofta farliga människor.

När vi förstör våra friheter gör vi jobbet åt terroristerna

David Cameron, Toryordförande.

Nej, vi vill absolut inte ha något med de där lägerplanerna att göra

2 av 10 tyska borgmästare när de fick förslag om att inrätta arbetsläger för hiv-smittade.

Det är en attityd som även vi i Sverige kanske bör använda december 2010.

Uppdatering 1.

Artiklar om attentatet i Stockholm.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2

Mustafa Can skriver i SvD.

Men du eller ni som vill beröva mig friheten att försvara homosexualitet, sex före äktenskapet eller Lars Vilks rätt att teckna vad han vill – vilka intentioner han än har – måste först gå över mitt och många andra lik innan ni kan kapa huvudet av västerlandets otrogna. Eller har ni förträngt att en hel del av muslimerna i Sverige lämnade hem, familjer, smaker, dofter och barndomsljud för att slippa leva under det religiösa paradis ni förespråkar? Skulle samma människor som vandrade över snöklädda berg med barn i famnen, slavarbetade i gränsstäder, trängdes på lastbilsflak och i containrar där de tävlade om luften med andra flyktingar plötsligt avsäga sig friheten de riskerat livet för, för att i stället böja huvud inför den som lockar med sprängdeg och en kungsväg till ett framtida lyckotillstånd?

Flera tidningar berättar att statsministern Silvio Berlusconi vann en förtroendeomröstning i Italiens parlament idag, i en av kamrarna dock med bara tre rösters marginal. Det är tragiskt att landet behåller sin HBT-fientliga högerregering. Men att det blev så jämnt i omröstningen tyder på att Berlusconi, förhoppningsvis, snart måste lämna sin post.

I SvD är det idag också en debattartikel från socialdemokratiska politikerna Anna Hedh och Margareta Winberg om prostituerade och traffickingoffer. Som så ofta annars i svensk debatt låtsas de som om det bara är män som köper sex och bara kvinnor som säljer sex. Det blir närmast patetiskt när vissa undersökningar visar att majoriteten bland ungdomar som säljer sex är killar. Men det stämmer givetvis inte inte in i Hedhs och Winbergs analyser. Då väljer de kartan före verkligheten. Och förlorar därmed sin trovärdighet i debatten.

I Expressen skriver idag Peter Weiderud om Lars Vilks. Weideruds debattartikel är så enfaldig att den inte vore värd att bemöta om inte vederbörande vore ordförande för föreningen Broderskap, som samlar religiösa socialdemokrater.

Jag ser på Lars Vilks på samma sätt som jag ser på pingstpastorn Åke Green, som för några år sedan valde att använda religionsfriheten för att hetsa mot homosexuella. Han åtalades för hets mot folkgrupp, men friades i andra instans, eftersom ett fällande hade varit en allvarlig inskränkning av religionsfriheten.

Det är absurt när Weiderud blandar ihop kränkningar mot bögar och lesbiska, att kalla homosexualitet för en cancersvulst, med satir emot en religion. Jämförelsen hade varit vettig om Vilks kallat islam för en cancersvulst men det har han som bekant inte gjort. Jag har själv träffat Vilks i verkligheten när han besökte ett seminarium på Malmö stadsbibliotek i våras. Lars Vilks verkar vara en intelligent, resonerande människa. Som också tydligen är ödmjuk, en egenskap som definitivt inte alla av hans kolleger har. Och han är definitivt inte främlingsfientlig eller islamofob. Det Weiderud ägnar sig åt är egentligen att relativisera och bagatellisera Greens vidriga retorik.

Att muslimer reagerar så starkt på denna typ av hädelse beror främst på att man i Sverige och Europa är en mycket utsatt minoritet, ekonomiskt, socialt och kulturellt. När man redan har så lite, och viktiga samhällsföreträdare ger sig på det man känner stolthet och identifikation med, finns risken för att det förstärker frustration och en upplevelse av subkultur.

Det här resonemanget hade haft någon trovärdighet om muslimska samfund i länder där de är majoritet hade respekterat satir emot Muhammed. Men det är exakt samma debatt i länder som Egypten, Iran och Pakistan som i Sverige. Att muslimer där känner sig "kränkta" när det är en karikatyr av Muhammed. Weideruds förklaring är därmed ett försök att blanda bort korten.

Det går inte att jämföra med kristnas beredskap att hantera liknande kränkningar. Dels är kristna i en trygg majoritet, dels finns det i kristen teologi och tradition en bearbetning av förnedring av den egna profeten.

Då kanske det är dags att även muslimer, precis som kristna, börjar vänja sig vid "bearbetning av förnedring av den egna profeten". Har kristna klarat det bör muslimer fixa det. Eller menar Weiderud att muslimer har en annan biologisk gen som gör det där omöjligt för dem? Då är du rasist.

Återigen. Weiderud är en skam för Socialdemokraterna i den här debatten.

Uppdatering 2.

Fler artiklar om terrorattentatet i Stockholm. Bl.a. har SÄPO idag till regeringen lämnat rapporten Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige.

Fp och c kritiserade sd i riksdagsdebatt om genusteorier.

När riksdagen igår, 13 december, debatterade Integration och jämställdhet handlade det främst om invandrares situation. Ingen nämnde bidragen till RFSL och andra HBT-föreningar. Varken sd (som vill avskaffa de bidragen) eller övriga riksdagspartier (som vill behålla bidragen som de är).

Däremot blev det en tydlig konflikt om genusteorier. Två av debattörerna kritiserade Sverigedemokraterna negativa attityd till genusvetenskap.

Hans Backman (fp).

Alliansen noterar att Sverigedemokraterna i sitt förslag till jämställdhetspolitik ställer sig kritiska till genusteori och andra, som de uttrycker det, verklighetsfrånvända politiska teorier. Men vi vill understryka att genusteori är en vetenskapligt grundad kunskap som representerar ett eget kunskapsfält. Vid de svenska universiteten och högskolorna finns genusperspektivet företrätt på ett stort antal kurser inom de flesta ämnesområden. Genusforskning bedrivs dels som ett eget ämne, dels integrerat i andra ämnen.

Därtill kan nämnas att det internationella intresset för såväl svensk genusforskning som svensk jämställdhetspolitik är stort. Det som har åstadkommits hittills har gett Sverige en stark position inom jämställdhetsområdet. Intresset för och efterfrågan på våra kunskaper och lösningar är stort. Sverige har ett förtroendekapital internationellt att förvalta men också att utveckla. Dessa positiva signaler får många av företrädarna från vårt eget utskott, arbetsmarknadsutskottet, höra när de är ute på internationella möten som tar upp just området jämställdhet. Det är många som är intresserade av Sverige och positiva till det vi gör. Samtidigt finns det förstås mycket mer att göra även i Sverige, för detta är ett långsiktigt arbete.

Intressant nog hade Sven Olof Sällström (sd) först bara följande diffusa svar på kritiken.

När det gäller genusforskningen är detta ett ämnesområde i Sverige i dag som genomsyras av politisk retorik mer än adekvata forskningsresultat och adekvat forskningsmetodik.

I en senare kommentar i riksdagsdebatten försökte han precisera sin kritik.

Vad gäller genusforskning använder man den forskning som passar. Hjärnforskaren Annica Dahlström är världsledande på området, men hennes forskning göms undan i Sverige i dag eftersom den inte passar in i den genusteoretiska mallen. Det är ett faktum.

Jag har ett exempel på en man i mitt hemlän Jämtland som fick sparken. Han ledde pappagrupper inom landstinget och skulle tala om genusforskning. Han begärde fram adekvata forskningsresultat för att backa upp budskapet, men det fanns inte. I stället fick han fick sluta. Där har vi ett problem.

Hans Backman (fp) kontrade.

Det sista exemplet tyder på hur viktigt det är att vi har ett aktivt arbete mot diskriminering, för det lät som ett tydligt fall av diskriminering. Det är upprörande om man inte får föra fram sina åsikter på sin arbetsplats.

Som med all forskning är det viktigt att man tar till sig det som är bra och relevant. Ambitionen hos inte minst vår jämställdhetsminister är att utvärdera vilken forskning som är viktig för oss inom politiken att gå vidare med. Det får vi bedöma så småningom.

Det är fascinerande att sd-politiker är så okunniga om det här området och utan problem blandar ihop saker. Tydligen har någon ansvarig chef på en arbetsplats i Jämtland betett sig fel när man skulle inhämta information om genusforskning men det betyder givetvis inte att forskningen i sig generellt skulle vara oseriös. Det är ungefär som att säga att om någon på ekonomiavdelningen i Kiruna blir avskedad efter att frågat efter den senaste ekonomiforskningen måste ekonomisk vetenskap vara oseriös.

Även Annika Qarlsson (c) var kritisk emot sd.

Självklart bedrivs forskningen runt om i Sverige utifrån adekvat forskningsteori. Det Sven-Olof Sällström påstår här är att all den forskning som har någon form av genusbakgrund inte bedrivs på samma sätt som annan forskning. I så fall hade ju Annica Dahlström inte existerat och inte kommit med någon forskning över huvud taget....

Det här är ingen forskning som på något sätt bedrivs under andra regler än övrig forskning i Sverige....

Ni tar bort Diskrimineringsombudsmannen och tycker tydligen inte att det är något bekymmer om det diskrimineras i Sverige.

Den tyska HBT-föreningen LSVD berättar på sin hemsida att delstaten Sachsen-Ahnhalt har beslutat jämställa de regionala lagarna för samkönade par i partnerskap och olikkönade par i äktenskap.

Det betyder att 13 av Tysklands 16 delstater antingen har jämställt reglerna eller planerar att göra det inom de närmaste åren. Thüringen har startat en utredning om att möjligen jämställa reglerna. Sachsen och Baden-Württemberg har ännu inte jämställt några regionala regler och planerar inte heller göra det de närmaste åren.

På nationell nivå har samkönade par i partnerskap idag i princip samma juridiska rättigheter som olikkönade par i äktenskap. Förutom tre delar.

1. Adoptioner (samkönade par har bara möjlighet att närståendeadoptera)
2. Inseminationer vid kliniker (inte tillåtet för lesbiska par)
3. Inkomstskatteregler (förmånligare för olikkönade par i äktenskap än samkönade par i partnerskap)

Det ena regeringspartiet, liberala FDP, vill likställa de tre delarna så att samkönade och olikkönade par får samma juridiska rättigheter. De har stöd för det av oppositionspartierna socialdemokratiska SDP, De gröna, och vänstersocialistiska Linke.

Det andra regeringspartiet, kristdemokratiska CDU, är emot ett jämställande av reglerna men har i regeringsförklaringen med FDP sagt sig vara för att samma skatteregler ska gälla och det är nu förhandlingar om inkomstskattereglerna.

Stånd eller inte vid visande av porr har ibland avgjort asylärenden i Tjeckien.

Folk som söker asyl i Tjecken för att de är bögar har fått ett erbjudande av myndigheterna. De ska kolla porrfilmer. Får de stånd vid rätt film får de asyl. Får de ribba vid fel film eller vägrar delta riskerar de att bli avvisade. Det här låter som ett absurt skämt. Eller möjligen någon berättelse hämtad från en porrsite.

Men det är sant. Det blev avslöjat i den senaste rapporten från European Union Agency for Fundamental Rights (FRA).

According to information provided by the Czech Ministry of the Interior to the national expert of the FRA’s research network, phallometric testing may be proposed for an individual seeking international protection in order to assess the credibility of his claim to be homosexual, where inconsistencies appear in his interview. The test is performed by a professional sexologist and, in principle, only with the person’s written consent, and once that person has been informed about the technique of the examination. Although a refusal to undergo the test may result in questioning the claim made by the person concerned about his homosexuality, conversely, where a person passes the test and shows no reaction to visual representations of heterosexual sex, his allegations about his homosexuality are considered proven.

There are a number of problems with this situation, even apart from the fact that the reliability of ‘phallometric testing’ is questionable, since it is dubious whether it reaches suffi ciently clear conclusions to be used as evidence in the processing of claims and in possible subsequent legal proceedings. This oblique practice would in any case not be appropriate as regards people who are bisexual.

Den brittiska HBT-siten Pinknews berättar att Tjeckiens regering försvarar metoden.

Ministry spokesman Pavel Novak said the technique had been used fewer than ten times and was always carried out by a medical expert.

He said it was used on unreliable applicants from countries where it is illegal to be gay and that all of those who passed the test were granted asylum.

Tjeckiens regering har sagt att man slutat använda den här typen av tester men att vissa asylsökande från bl.a. Iran, Egypten och Nigeria 2006-2009 fått erbjudande om att avslöja om de får stånd vid vissa filmer.

Att erbjuda killar att göra den här typen av tester är i sig inget nytt. I början av 1990-talet arrangerade TV3 och Robert Aschberg en tävling i direktsändning. En kvinna strippade framför tre killar som skulle undvika att få stånd. Två av dem fixade det hyfsat medan den tredje fick erektion. Givetvis visade man inte några privata kroppsdelar men det avslöjades via diagram för varje kille.

Men att låta frivilliga göra ett plojtest är en sak. Att erbjuda folk det här för att få stanna och slippa bli tillbakaskickade till ett land där de blir förföljda en annan. Det är kränkande emot människor som ofta mår dåligt. Hur "frivilligt" är det för övrigt när den som nekar riskerar bli misstänkliggjord för att egentligen ljuga och vara hetero.

Hur ska de förresten hantera folk som söker asyl för att de lesbiska? De får försöka göra något klitoristest på dem kanske.

FRA-rapporten i övrigt avslöjar få dramatiska nyheter. Men konstaterar att även om det är flera positiva tecken inom EU när det gäller juridiskt erkännande av samkönade relationer är situationen ännu problematisk i andra delar av unionen.

Keeping in mind the lack of clarity of national law in this field, in 2010 the situation appears to be the following: eight Member States would not distinguish between a same-sex or an opposite-sex spouse for the purposes of entry and residence rights (Belgium, Denmark, Finland, the Netherlands, Portugal, Spain, Sweden, and the UK)....

Regardless of whether they are under an obligation to do so under EU Law, at the time of writing 13 Member States seem to grant entry and residence rights to registered partners: Austria, Belgium, Czech Republic, Denmark, Finland, Germany, Ireland, Luxembourg, the Netherlands, Portugal, Spain, Sweden, and the UK.

Rapporten noterar några negativa förändringar när det gäller samkönade äktenskap.

In Estonia, the new Family Law Act, which entered into force on 1 July 2010, states that any marriage contracted between persons of the same sex is invalid. It is therefore rather unlikely that under Estonian law same-sex spouses who have validly contracted a marriage in another State will be recognised as spouses, even if the Citizen of European Union Act refers more broadly to ‘a spouse of the citizen of the European Union’. In Romania, the new Civil Code adopted in 2009 contains a prohibition on same-sex partnership and marriage, including denial of recognition of partnerships and marriages concluded in other countries. In Bulgaria, Article 7 of the new Family Code (1 October 2009) confirms that marriage is a mutual agreement between a man and a woman.

Uppdatering 1.

Jag skrev i torsdags här på bloggen om att jag mailat ledamöterna i Justitieutskottet i riksdagen. Jag argumenterade för att transpersoner ska få skydd av lagen om hets mot folkgrupp och även att det ska bli ett explicit omnämnande av könsidentitet i straffskärpningslagen vid hatbrott.

Krister Hammarbergh som är ledamot för Moderaterna i Justitieutskottet har när jag talat i telefon med honom idag meddelat att hans parti tycker att rätten att inte bli diskriminerad är viktig och ska gälla för alla. Men att han inte tror att m de närmaste månaderna säger ja till några konkreta lagförändringar. Istället kan det möjligen bli något för partiets stämma (kongress) hösten 2011 att avgöra menar Krister Hammarbergh. Moderaterna svarar idag "möjligen" till de båda reformerna. Förhoppningsvis blir även m nästa år för ett bättre juridiskt skydd för transpersoner mot hets och hatbrott.

Jag har granskat valanalyserna från de tre riksdagspartier som hittills publicerat sådana. Medan rapporterna från Socialdemokraterna och Moderaterna inte resonerar om HBT som en politisk faktor gör däremot Folkpartiets valanalys det.

Från partiets rapport "Stolta men inte nöjda".

Våra framgångar inom skolpolitiken hänger samman med att vi effektivt har kunnat använda en verklighetsbaserad debatt för att också lyfta fram centrala värderingar. Men i årets valrörelse fick vi inte – eller tog oss inte – tillräckligt utrymme för att också använda andra enskilda sakfrågor som markörer av djupare liggande liberala värderingar. I Europavalet 2009 kunde Europatanken användas framgångsrikt som en sådan ideologisk markör, men den europeiska ekonomiska krisen gjorde den frågan svår att använda i årets val. Äldrefrågorna hade kunnat vara en sådan fråga, men användes i första hand som sakfråga och inte som värderingsbärare. Några andra områden där Folkpartiet som liberalt parti möts av höga förväntningar är integritetsfrågor, handikappolitik, jämställdhet, antirasism och hbt-politik. Listan kan enkelt göras längre och innehåller som synes både breda, vardagsnära frågor och frågor som kan uppfattas som något smalare

Kritiken är diplomatisk men min tolkning är att gruppen menar att Folkpartiet borde varit ideologiskt tydligare när det gäller bl.a. jämställdhet, antirasism och HBT-politik. I årets valrörelse var det bland riksdagspartierna bara Miljöpartiet som hyfsat prioriterade HBT-politik bl.a. med valaffisch och som en del av Maria Wetterstrands tal i Almedalen. Jag skrev redan i somras att det är besynnerligt att inget borgerligt parti försökte profilera sig inom området.

Mail om att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Jag har skrivit ovanligt mycket här på bloggen om svensk partipolitik de senaste två månaderna. Har mailat folk i riksdagen och regeringen om de flesta HBT-reformer som är kvar att genomföra. Orsaken är att efter ett riksdagsval är det en del nya ledamöter vilket ibland förbättrar möjligheten att få ett parti att byta åsikt.

Hittills kan vi konstatera att det blivit fem positiva och en negativ sådan förändring. Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna har sagt ja till att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga alla typer av diskriminering i lagen. Kristdemokraterna har även blivit för att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN och fri rörlighet för samkönade par i EU. Den negativa förändringen är att kd sagt nej till att föräldraskapspresumtionen även ska gälla för gifta lesbiska par.

Jag har mailat Alliansens och Socialdemokraternas ledamöter i Konstitutionsutskottet och folk på Justitiedepartementet om att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet.

De som är politiskt anställda på Justitiedepartementet tillhör Moderaterna.

Jag bifogar här det mail jag skickat till en del riksdagsledamöter för Socialdemokraterna.

I det här mailet

Föreslår jag att Socialdemokraterna säger ja till att även transpersoner (könsidentitet) ska få skydd i regeringsformen mot diskriminering. Något som alla andra grupper i den "vanliga" lagen mot diskriminering (inom arbetsmarknaden etc) har.

24 november i år röstade som bekant riksdagen ja till propositionen En reformerad grundlag. En del av regeringsförslaget (vars innehåll sju av åtta riksdagspartier kompromissat ihop sig om) är att från 1 januari 2011 införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i kapitel 2 i regeringsformen. Det är givetvis positivt med en sådan bred enighet om både den och andra förändringar av grundlagarna.

Sedan I januari 2009 har Sverige en lag mot diskriminering inom arbetsmarknaden etc. som förbjuder diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, religion, ålder och könsidentitet.

Det här betyder att regeringsformen (kapitel 1 och-eller kapitel 2) idag har med diskrimineringsförbud mot alla de sju typerna av diskriminering i den "vanliga" lagen. Förutom könsidentitet. Det är oacceptabelt i en situation där transpersoner ännu ofta har det svårt. Och där Sverige ännu har en könstillhörighetslag som medför tvångsskilsmässor och tvångssteriliseringar för transsexuella som juridiskt vill byta kön. Tyvärr har kd hitills blockerat ett avskaffande av de absurda kraven.

De senaste åren har kunskapen om transpersoners situation ökat inom flera riksdagspartier, även inom Socialdemokraterna som blivit ett tydligt transvänligt parti i övrigt. Bl.a. har partiet sagt ja till att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt. S är nu även för en könsneutral namnlag för vuxna personer och att transpersoner ska få skydd av lagen om hets mot folkgrupp

Även av den orsaken är det logiskt att Socialdemokraterna säger ja till ett förbud i regeringsformen mot diskriminering p.g.a. könsidentitet. Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet är redan för reformen precis som Ssu, Grön ungdom, Luf, Cuf, Ung vänster och Kdu.

En del kanske argumenterar att det inte har någon betydelse om s byter åsikt om det här eftersom Sverige har en borgerlig regering. Jag håller inte med. Om s blir för reformen ökar givetvis pressen på m och kd att säga ja till den.

Ett annat argument som ni kan möta är att sju riksdagspartier de senaste åren enats om vissa förändringar av grundlagen och att det vore "ett svek" om något parti sedan vill göra fler förändringar. För det första kan man konstatera att fyra riksdagspartier, mp, fp, c och v är för att transpersoner ska få diskrimineringsskydd i regeringsformen. Det tycker de fyra partierna även efter att riksdagen nu röstat ja till förändringar av grundlagen.

För det andra är det ingen som förväntar sig att det blir en ny utredning om det här de närmaste åren. Det handlar om ett principbeslut om s säger ja till reformen, precis som för de partier som redan är för det.

Jag brukar göra en tabell där jag ger partierna poäng för vad de tycker om olika HBT-reformer. Partierna får 2p för varje "ja" till någon av reformerna, 1p för "möjligen" och 0p för "nej". Varje HBT-reform ett parti vill avskaffa ger -1p.

Poängen blir då följande idag. Maxpoäng är 20.

Miljöpartiet 20p
Folkpartiet 20p
Centerpartiet 20p
Vänsterpartiet 20p
Socialdemokraterna 19p
Moderaterna 16p
Kristdemokraterna 10p
Sverigedemokraterna 7p

S är idag för alla viktiga HBT-reformer - förutom diskrimineringsförbud i regeringsformen för transpersoner. Ni har nu möjlighet att, genom att bli för den reformen, precis som mp, fp, c och v få "perfect record" inom HBT-området.

Jag bifogar fakta om regeringsformens diskrimineringsförbud sist i det här mailet.

Mvh

Bengt Held
Malmö



Kapitel 1

Idag har de flesta grupper skydd av Kapitel 1 § 2 regeringsformen.

"Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person."

Sedan 2003 är "sexuell läggning" med i Kap. 1 § 2 men ännu inte "könsidentitet".

Sverige har en ny lag mot diskriminering från 2009 med förbud mot 7 olika typer av diskriminering. Av dem är alla diskrimineringstyper även med i regeringsformen kap. 1. Förutom "könsidentitet". Det är inte acceptabelt.

Kapitel 2

Sedan är det även med diskrimineringsförbud i Kapitel 2 i regeringsformen, ett kapitel som är juridiskt bindande för riksdag, regering och myndigheter d.v.s. domstolar kan förklara lagar och regler som inte är förenliga med kap. 2 i regeringsformen för att vara ogiltiga.

"15 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet.

16 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt."

Den borgerliga regeringen lämnade december 2009 en proposition om att även "sexuell läggning" ska vara med i kap.2 § 15. Tidigare har alla riksdagspartier enats om det i Grundlagsutredningen som lämnade sin rapport december 2008. Riksdagen röstade ja till förändringen 24 november 2010.

Redan nu blir det tydligt att Kristdemokraterna ännu tvekar om reformen. Till det partiet skrev jag bl.a. följande.

Tuve Skånberg som var Kristdemokraternas representant i riksdagsdebatten sa bl.a. följande.

"Saker vi inte fick se i den reformerade grundlagen som vi gärna hade sett hade varit till exempel en samlad översyn av fri- och rättighetskapitlet. Fri- och rättigheterna i 2 kap. gäller i huvudsak enbart gentemot det allmänna. Vi kristdemokrater hade gärna sett att grundlagsreglerna för fri- och rättigheter också gällt mellan enskilda.

Vi hade också velat ha ett bredare diskrimineringsskydd i det kapitlet. Nu lägger man bara in den sexuella läggningen. Man bortser från andra diskrimineringskriterier, till exempel ålder – låg och hög – och funktionshinder. Kristdemokraterna hade velat ha en bredare ansats där, men anser att det är ett steg i rätt i riktning, och vi är nöjda med det."

Tuve Skånberg säger "till exempel" vilket antyder att kd vill att betydligt fler än de diskrimineringsorsaker han nämner, ålder och funktionshinder, ska bli omnämnda i regeringsformen kapitel 2. Sedan 1977 är kön och etnicitet omnämnt där och från 1 januari 2011 alltså även sexuell läggning.

Sedan I januari 2009 har Sverige en lag mot diskriminering inom arbetsmarknaden etc. som förbjuder diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, religion, ålder och könsidentitet. Alltså även religion och könsidentitet förutom de som hittills omnämnts.

Jag tolkar Tuve Skånbergs kommentar som att Kristdemokraterna vill att även de två diskrimineringsorsakerna bör bli inkluderade i regeringsformen kapitel 2. Är det rätt tolkat?

Tuve Skånberg, som för övrigt är en del av den homofientliga falangen inom Kristdemokraterna, lämnade några dagar senare följande icke-svar i ett mail.

Hej,

och tack för mejl. Du finner mitt anförande på http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2010/11:20 och nära nog likalydande anförde Ingvar Svensson (KD) i våras http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3322&rm=2009/10&bet=KU19 .

Därefter mailade jag följande svar.

Hej Tuve!

Tack för svar. Ja, ditt anförande har jag givetvis läst eftersom jag länkade till det i mitt eget mail. Ska förtydliga att jag i sak inte har några invändningar emot ditt anförande. Jag följde även riksdagsdebatten i våras.

Min fråga till dig var dock och är ännu om Kristdemokraterna är för att alla sju diskrimineringsorsaker i den "vanliga" lagen mot diskriminering (från 2009) även bör vara omnämnda i regeringsformen. Alltså även diskriminering p.g.a. könsidentitet och religion.

Är ni för det eller ni har inte tagit ställning till det ännu som parti?

Jag ska förtydliga att jag inte förväntar mig något positivt svar från partiet. Det blir ju tydligt att de försöker undvika att tycka något i sak.

Socialdemokraterna och Moderaterna har ännu inte svarat men jag redovisar givetvis här om något av partierna skulle säga ja till reformen eller i övrigt kommentera hur partiet resonerar.

HBT-kultur. Idrottens kön - Jesper Andreasson. Kom igen, gubbar - Jesper Fundberg.

Redan i början av den här veckan hade jag planerat att idag, fredag, publicera en recension av två böcker jag läst nu i december. Inte visste jag då hur aktuella de skulle bli idag när Riksidrottsförbundet återigen avslöjat sitt ointresse att på allvar jobba emot diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Se min förra bloggpost.

Orsaken till att jag recenserar de två böckerna samtidigt är för att de behandlar samma tema. Jesper Fundberg är idag forskare vid Malmö högskola. Hans bok Kom igen gubbar! Om pojkfotboll och maskuliniteter skrev han och publicerade 2003 när han var lärare och forskare på Etnologiska institutionen vid Stockholms universitet. Först ska det sägas att han följde ett pojkfotbollslag i åldrarna 11-14 år i mitten av 1990-talet. Mycket har hänt i samhället generellt sedan dess och definitivt när det gäller attityder till homosexuella och bisexuella.

Men trots det vet jag givetvis att det här problemet ännu är aktuellt. Fundberg skriver på sid 184 om fotbollskillarna han följt.

Utmärkande för deras sätt att beskriva sig själva var just att berätta om vilka de inte uppfattade sig tillhöra. Historierna och skämten, gesterna och uttrycksätten kring att framställa bögen, kärringen och invandraren varierade men de tre kategorierna återkom ständigt. Ett sätt att framträda som subjekt är att framställa andra som objekt.

Att både killarna och lagets tränare tycker sig tillhöra normen (även om de givetvis inte använder det ordet) blir avslöjande tydligt när de ombeds att definiera vem de är.

Från sid 184.

I en intervju med ledaren Mats ber jag honom berätta om sig själv

Mats: Hur menar du? Berätta om mig...?
Jesper: Ja...
Mats: Inte mycket att orda om...(skrattar). Vet inte. Jag är 42 år och arbetslös för tillfället. Jag har haft en massa olika jobb, bland annat som idrottslärare. Ja. Vad mer?
Mats ser sig runt i köket hemma hos honom där vi sitter. Ser ut som han väntar på att jag ska ställa en fråga. Men jag avvaktar.
Mats: Har du frågat de andra också? Bosse...? Vad fan svarade han på det?
Mats skrattar lite till. Sedan reser han sig.
Mats: Vill du ha kaffe?
Mats går mot diskbänken och börjar hälla upp vatten i en kaffekokare....

När jag vill veta hur dessa pojkar och män ser på sig själva och frågar dem om det så tycks det som om frågan aldrig ställts till dem tidigare. Frågan har varken ställts av någon utifrån eller av dem själva. Svaren ligger långt ifrån de välartikulerade livshistoriska berättelser som ligger till grund för studier om till exempel migration, social rörlighet och homosexualitet.

Jesper Andreasson skrev 2007 avhandlingen Idrottens kön. Genus, kropp och sexualitet i lagidrottens vardag på Sociologiska institutionen vid Lunds universitet. Han granskar dels herrlaget Kula HF som spelar handboll, dels damlaget Solby IK som spelar fotboll.

Det blir tydligt att lagen är olika men att de också har mycket gemensamt. Killarna i Kula HF har ofta en attityd att kvinnor inte kan fungera som lag eftersom de inte är "raka som män är" och "skvallrar". Men faktum är att tjejerna i Solby IK också försöker distansera sig från "tjejer som snackar skit bakom ryggen". "Sådana är inte vi" är budskapet. Och ofta är det samma egenskaper som hyllas bland de manliga och kvinnliga personer som blir intervjuade. Att offra sig för lagets skull, att tåla smärta, att inte vara fåfäng etc.

Men när det gäller sexualitet blir det en tydlig skillnad. I damfotbollen är lesbiska spelare vanliga. Det har blivit så vanligt att heterosexuella kvinnliga spelare berättar att de "är trötta på att behöva förklara att de inte är lesbiska". I någon mening klandrar jag dem inte. Det är ibland en heteronormativ atittyd men måste inte vara det. Det handlar också om att de ska slippa definiera sin sexualitet när de vill fokusera på sina idrottsprestationer.

Inom manlig lagsport är situationen annorlunda. Där är homosexualitet inte bara tabu utan något som det ofta raljeras med. Attityden är att alla spelare är heterosexuella tills de sagt något annat. Och det är som bekant sällan manliga fotbollsspelare säger något annat till sina lagkompisar även om de egentligen är homo eller bi.

Ofta har killarna i handbollslaget en dubbel attityd. De flesta förklarar att de egentligen respekterar bögar. Men en del lägger till att de har svårt för fjolliga killar. Och problemet är att de ofta kopplar ihop de två sakerna. Trots att sexuell läggning och könsidentitet är olika saker.

Det blir tydligt att många av killarna egentligen är osäkra. Och försöker kompensera det genom att anpassa sig till gruppnormen. Visst ger det för dem en del vinster i form av acceptans av de andra i laget. Men det gör det också svårt för dem att visa andra sidor av sig.

"Om jag har något personligt problem berättar jag inte det i omklädningsrummet" är en vanlig kommentar. Nej, ärliga känslor ska hållas utanför den grabbiga stämningen. När man läser de här två böckerna är det enkelt att konstatera att de i någon mening är tragiska. 2010 är det lättare att komma ut som bög i Kristdemokraterna än i ett fotbollslag. Det säger något.

Men att böckerna just därför är viktiga. Jag rekommenderar dem.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.