Riksidrottsförbundet sviker HBT-personer. Igen.

Idag, 10 december, är det Mänskliga rättigheters dag. Och till de centrala mänskliga rättigheterna hör att inte bli diskriminerad. Oavsett sexuell läggning, könsidentitet, kön, etnicitet, funktionshinder, religion, ålder eller någon annan orsak.

Idag redovisar Riksidrottsförbundet sin nya mångfaldssatsning "Öppna dörrarna för fler". 15 lokala föreningar har fått dela på 8 miljoner. Inget av projekten har dock någon koppling till temat HBT.

Från Riksidrottsförbundets hemsida.

Idrotten ska vara öppen för alla. Nu startar femton idrottsföreningar satsningar på att göra sina idrotter ännu mer tillgängliga för att öka mångfalden. Det är Riksidrottsförbundet som inom den pågående barn- och ungdomssatsningen Idrottslyftet avsatt 8 miljoner kronor för föreningar som vill arbeta för att bredda sina verksamheter. Satsningen ska ge ökad kunskap för fortsatt mångfaldsarbete inom hela idrotten.

Allas rätt att vara med är en av de viktigaste byggstenarna i svensk idrotts värdegrund. Det innebär att alla som vill vara med i en idrottsförening ska känna sig välkomna, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön och sexuell läggning. Genom den pågående satsningen på barn- och ungdomsidrott, Idrottslyftet, har tusentals föreningar på olika sätt bredda sin verksamhet.

Nu sätter Riksidrottsförbundet ännu större fokus på att öka mångfalden inom idrotten och har utlyst särskilda medel till föreningar som vill arbeta med detta. Femton projekt över hela landet har fått medel för att jobba med att öppna dörrarna för ännu fler.

- Intresset från föreningarna har varit stort, vi har fått över 100 ansökningar och de flesta uppfyllde våra riktlinjer mer än väl. Det är ett tecken på att engagemanget för att jobba med att öka mångfalden inom svensk idrott är stort, säger Riksidrottsförbundets generalsekreterare Erik Strand.

Jag ska förtydliga att det givetvis är positivt i sig att RF startar mångfaldssatsningen. Det har ofta varit mycket snack och lite verkstad inom föreningen om det här. Och de flesta projekten som beviljats pengar (vanliga teman är kön, etnicitet och funktionshinder) verkar vara vettiga - min kritik riktar sig alltså inte mot dem. Utan mot att man inte tyckt att något projekt som velat jobba för att integrera HBT-personer i idrotten varit värda att få stöd.

Eller det är kanske så att ingen av de drygt 100 föreningar som sökt pengar har varit intresserade av det temat. Jag vet egentligen inte vilket som är värst. Men konstaterar att när det gäller situationen för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner är det ännu främst snack och nästan ingen verkstad i RF. Eller lokalt i föreningen för den delen.

2002 antog föreningen Riksidrottsförbundets policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier och sexuell diskriminering inom idrotten. Man kan i.o.f.s. tycka att det är något besynnerligt att de i ett dokument blandar sexuella trakasserier med "sexuell diskriminering". Men det viktigaste är givetvis att man gjorde något.

Från handlingsplanen.

Riksidrottsförbundet vill förebygga och motverka trakasserier på grund av kön eller sexuell läggning mot barn, ungdomar och vuxna som är aktiva, ideellt arbetande eller anställda inom idrottsrörelsen. Syftet med handlingsplanen är att ge riktlinjer, öka medvetenheten kring frågorna och ge stöd till specialidrottsförbunden att utveckla egna handlingsplaner – för att underlätta för alla idrottsorganisationer att på ett bra sätt kunna hantera konkreta fall av sexuella trakasserier och sexuell diskriminering.

När Västsvenska Idrottsförbundet arrangerade ett seminarium vid HBT-festivalen i Göteborg i år blev det en artikel på RF:s hemsida.

Idrotten är sämst på att erkänna homosexuella

Johan Gadd, distriktsidrottschef för Västsvenska idrottsförbudet kommenterar.

– Man förnekar problemet, det är en ickefråga. Men den finns och måste upp på bordet. Det handlar om utbildning och att vi på djupet förändrar ledarnas attityd. Vi har varit dåliga på detta, men ska bli bättre, erkände Johan Gadd

– Vi kan också lyfta fram och belöna personer som jobbar bra med de här frågorna. Det är inte okej att låtsas som att problemet inte finns, eller att som ledare och publik skrika könsord under matcherna. En förändring måste ske och vi måste börja nu.

Precis. Ni har varit dåliga på det. Men trots löften har ni tydligen inte blivit bättre.

Det duger inte att besöka festival efter festival och lova saker (RF har besökt Stockholm Pride också) och sedan prioritera bort det när det handlar om resurser.

Skärpning RF! Annars får ni rött kort!

Både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet skriver om RF:s mångfaldssatsning.

Uppdatering 1.

För den som är intresserad kan jag tipsa om den nya filmen Aus dem Abseits - Ein Film über Homosexualität im Amateurfußball. (På svenska ungefär Från off-side - en film om homosexualitet i amatörfotboll). Filmen är på tyska (som titeln antyder) och gjord av Niko Schleicher und Dino Bernabeo. Den är 11 minuter lång och innehåller bl.a. scener från när tyska fotbollsförbundets ordförande Theo Zwansiger och den socialdemokratiske öppet homosexuelle borgmästaren Klaus Wowereit är med på en konferens i Berlin om homosexuella och fotboll. Det är också intervjuer med bl.a. en ung kille och en medelålders man som båda är öppet homosexuella som fotbollsspelare respektive domare.

Det intressanta med Zwansiger som är den förste ordföranden i tyska fotbollsförbundet som engagerat sig för homosexuellas situation inom sporten är att han är 65 år och tidigare varit politiker i kristdemokratiska CDU. Inte stereotypen för någon som startar den typen av debatter men kanske just därför kan påverka andra.

Mail om bättre juridiskt skydd mot hatbrott för transpersoner.

Jag har de senaste dagarna skickat mail till borgerliga riksdagsledamöter i Justitieutskottet och Konstitutionsutskottet och till Justitiedepartementet om att det är viktigt att transpersoner får samma juridiska skydd mot hatbrott som homosexuella, judar, svarta, muslimer etc. redan har. Som info har jag även skickat mail till riksdagsledamöter för s, mp och v i Justitieutskottet.

Den här debatten är aktuell eftersom Justitieutskottet på tisdag ska behandla Straffrättsliga frågor där lagar mot hatbrott är en del. Du som är bloggbesökare kan givetvis också maila dem.

De som är politiskt anställda på Justitiedepartementet tillhör Moderaterna.

Jag bifogar här det mail jag skickat till en del riksdagsledamöter för Moderaterna.

I det här mailet föreslår jag.

Att Moderaterna precis som de flesta andra riksdagspartier säger ja till att transpersoner ska få samma juridiska skydd mot hets och hatbrott som homosexuella, judar, svarta, muslimer etc redan har.

Den borgerliga regeringen har genomfört en del viktiga reformer för att förbättra tryggheten mot brott. Bl.a. har som bekant antalet poliser ökat med ca 3000. Men än är det mycket som är kvar att göra. Bl.a. i kampen mot hatbrott.

Enligt riksdagens hemsida ska Justitieutskottet på tisdag, 14 december, behandla betänkandet Straffrättsliga frågor JuU8. Det justeras 18 januari. En del av betänkandet handlar om motioner om att transpersoner ska få skydd av lagen om hets mot folkgrupp och explicit bli omnämnda i straffskärpningsparagrafen vid hatbrott. När det gäller den del som handlar om hetslagen behandlas det också senare av Konstitutionsutskottet som 1 mars justerar sitt betänkande Tryck- och yttrandefrihet KU22.

Jag vet att policyn i riksdagen tyvärr är sådan att i princip alla motioner blir avslagna. Men förhoppningsvis blir det trots det en positiv skrivning från Alliansens sida om transpersoners skydd mot hets och hatbrott.

Folkpartiet och Centerpartiet är (precis som s, mp och v) för båda reformerna. Kristdemokraterna är för att transpersoner ska bli explicit omnämnda i straffskärpningsparagrafen. I Yttrandefrihetskommittén har alla där representerade partier (även m och kd) sagt sig vara intresserade av att utreda om transpersoner bör få skydd av lagen om hets mot folkgrupp.

Moderaterna bör som parti nu tydligt säga ja till de två reformerna. Transpersoner förtjänar samma tydliga juridiska skydd mot hets och hatbrott som homosexuella, judar, svarta, muslimer etc. Något annat är inte acceptabelt.

Är ni i Moderaterna beredda att nu säga ja till de två reformerna?

Vänstern får inte ha monopol på kampen för allas lika värde och emot diskriminering. Det har ni ett ansvar att tydliggöra.

Sist i det här mailet har jag med en del fakta som avslöjar hur svår situationen är för många transpersoner.

Har ni frågor eller kommentarer kan ni givetvis maila.

Mvh

Bengt Held
Malmö


Enligt RFSL så är andelen transpersoner som varit med om hatbrott högre än motsvarande andel bland homosexuella och bisexuella.

Information om bl.a. transpersoners ofta svåra situation när det gäller hot och våld är även med i en rapport från Folkhälsoinstitutet.

"Homosexualitet, bisexualitet och transpersoners hälsosituation". Rapport 2005:19. Den visar att situationen generellt är värre för transpersoner än för homosexuella och bisexuella.

Från rapporten

"Webbenkäten visade att bisexuella personer (28 procent) hade avstått från att gå ut ensamma av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande i större utsträckning än homosexuella personer (21 procent). Det var framförallt bland bisexuella män i åldrarna 45-64 år och kvinnor i åldrarna 16-44 år som detta var vanligt. Det var vanligare bland transpersoner (29 procent) än bland homosexuella personer (21 procent) att ha avstått från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad....

Det var vanligare att transpersoner (59 procent) var rädda för att utsättas för våld och trakasserier på grund av sin transsexualism, transvestism, transgenderism etc. än det var bland homo- och bisexuella personer (45 respektive 39 procent) att utsättas för detta på grund av sin sexuella läggning....

Det var mycket vanligare bland transpersoner (41 procent) än bland homosexuella (30 procent) personer att ha upplevt kränkandebehandling/bemötande en eller flera gånger under de senaste tre månaderna....

Muntliga trakasserier var vanligast bland transpersoner men även sexuella trakasserier och hot om våld var vanligt.".

Det är viktigt att förtydliga att lagen mot diskriminering från 2009 inte ger ett skydd mot hatbrott t.ex. vid våld mot transpersoner utanför krogar.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter och Dagen skriver att Lennart Sjögren slutar i förtid som partisekreterare i Kristdemokraterna. Eftersom partiet planerar att näste person på den posten ska syssla mer med politik och mindre med administration kan det ha viss betydelse för partiets HBT-politik vem det blir. Även om en partisekreterare formellt bara ska föra ut den politik ett parti är för har vederbörande givetvis ett visst informellt inflytande med nära kontakter till partiledningen.

Sd vill avskaffa statliga bidrag till RFSL och emot HBT-diskriminering.

När man läser en del motioner (förslag) från i höst blir det tydligt att riksdagen verkligen fått ett nytt parti. Sverigedemokraterna vill avskaffa alla statliga bidrag för att bekämpa diskriminering.

I motionen 2010/11:A292 skriver de två sd-ledamöterna Jonny Skalin och Björn Söder bl.a. följande.

Som ett första steg mot ett mer jämställt och tryggare samhälle för Sveriges kvinnor och en jämställdhetspolitik baserad på vetenskap och sunt förnuft vill vi se avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.

Därtill vill vi ge ett utökat stöd till utsatta invandrarkvinnor genom en offensiv mot tvångsgiften samt hedersrelaterat och religiöst förtryck. Sverigedemokraterna kräver också en kraftig straffskärpning för kvinnofridskränkningar i form av människohandel, våldtäkt och kvinnomisshandel. Detta kombineras med förebyggande insatser och ökade resurser för ett värdigt omhändertagande av offren för dessa brott.

Som ett led i Sverigedemokraternas strävan efter en stärkt gemensam identitet skall också stöd till organisationer som syftar till att förstärka invandrares ursprungskulturer nekas fortsatta bidrag.

Som jag kommenterat tidigare här på bloggen verkar inte sd veta vad genuspedagogik är för något. Det handlar inte om att göra barn förvirrade utan om att undvika att behandla dem könsstereotypt. Alltså just att försöka låta bli att (omedvetet) ändra barns (bl.a. transpersoners) könsidentitet.

Partiet vill nästan halvera anslaget nästa år till utgiftsområdet Integration och jämställdhet. Från ca 6 miljarder till drygt 3 miljarder. Den största besparingen de anger är för kommunersättningar till flyktingmottagande men de vill också avskaffa Diskrimineringsombudsmannen (DO) och ta bort alla bidrag till invandrarföreningar och HBT-föreningar. Det betyder bl.a. att rikskansliet för RFSL närmast skulle kollapsa ekonomiskt eftersom de förlorar alla sina statliga bidrag.

Man kan givetvis ha invändningar emot DO, RFSL och andra föreningar. Jag framför själv kritik här på bloggen ibland. Men att ta bort möjligheterna för dem att göra sitt arbete utan att ersätta det med något annat skulle betyda att mycket av dagens arbete emot diskriminering försvinner. Problemen skulle förmodligen snabbt förvärras eftersom mycket av det som görs är förebyggande.

Övriga sju partier i riksdagen, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skriver följande i ett betänkande (rapport) från Arbetsmarknadsutskottet 3 december.

Utskottet noterar att det under 2009 beviljades bidrag till 18 lokala verksamheter för att förebygga och motverka diskriminering och att 33 organisationer fick stöd för verksamheter mot rasism och liknande former av intolerans. Därutöver beviljades stöd till tre organisationer för homosexuella, bisexuella, transsexuella eller personer med könsöverskridande identitet. Dessa stöd utgör, enligt utskottets mening, ett viktigt bidrag i arbetet med att skapa kontinuitet i de ideella organisationernas arbete mot rasism, homofobi och andra liknande former av intolerans. Stödet bidrar dessutom till att ge råd och stöd om diskrimineringslagstiftningen på lokal nivå och till ökad medvetenhet och kunskap om hur man kan arbeta mot rasism och andra former av intolerans.

De sju partierna kommenterar också förslaget från Sverigedemokraterna om att avskaffa alla statliga bidrag emot diskriminering.

Sverigedemokraterna anför i sin motion A292 i denna del att anslag 2:2 Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m. bör tas bort i sin helhet. Utskottet vill återigen betona att Sverigedemokraternas förslag ger uttryck för en ansvarslös politik. Utskottet anser att arbetet för lika rättigheter och möjligheter och arbetet mot diskriminering även fortsättningsvis måste ha hög prioritet. Att skyddas mot diskriminering är en mänsklig rättighet och inte något förhandlingsbart. Utskottet anser liksom regeringen att rasistiska och andra uppfattningar och värderingar som står i strid med principen om alla människors lika värde är en utmaning mot hela den värdegrund som bär upp en demokrati.

Ni ska veta att riksdagens betänkanden ofta är ganska diplomatiska. Till skillnad från de muntliga debatterna i riksdagen som ofta är mer fokuserade på konflikter.

Att man i ett betänkande använder ordet ansvarslöst om ett oppositionspartis förslag är mycket ovanligt. Det oavsett om det varit socialdemokratiska eller borgerliga regeringar. Men här är det välmotiverat. Men det är också bra att sd härmed bekänner färg.

I ett annat betänkande, från Justitieutskottet, skriver ledamöterna från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet följande i en reservation (alternativt förslag).

Utbildning om hatbrott ingår sedan 2001 i den ordinarie polisutbildningen. Stora delar av de poliser som anställdes före 2001 saknar dock en adekvat hatbrottsutbildning. Medvetenheten om denna typ av brottslighet varierar också över landet.

Rikspolisstyrelsen borde via sitt regleringsbrev få i uppdrag att vidta åtgärder för att öka samtliga polisers kompetens och förmåga att förebygga, upptäcka och utreda hatbrott. Detta behövs för att säkerställa möjligheten till hatbrottsutbildning för de poliser som i dag saknar denna kompetens.

Majoriteten i utskottet kommenterar inte direkt om hatbrott ska vara med i regleringsbreven. Tidigare har den borgerliga regeringen förklarat att man vill lämna systemet med att regleringsbreven ska vara en prioriteringslista och istället fokusera på de saker man kräver återrapporteringar om. När det gäller regleringsbrev till Migrationsverket har den borgerliga regeringen dock infört krav på HBT-kompetens, något som inte var med när det var socialdemokratiska regeringar.

Men det hindrar inte att s, mp och v har en poäng när de argumenterar för att kunskap om hatbrott explicit ska vara med i regleringsbrev till Rikspolisstyrelsen. Även i motsvarande regeringsdirektiv till Åklagarmyndigheten kan det vara lämpligt.

För övrigt vill jag meddela att Kristdemokraternas ungdomsförbund (Kdu) mailat och berättat att de ska starta en intern debatt om hur de vill att lagarna mot diskriminering ska vara. Av den orsaken vill de nu inte ta ställning till om de är för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga förebygga alla typer av diskriminering i lagen. Även Cuf tvekar medan Ssu, Luf, Grön ungdom och Ung vänster är för reformen. Muf har ännu inte svarat. Bland riksdagspartierna är alla för reformen förutom M och Sd som tvekar ännu.

Uppdatering 1.

Nya artiklar om Sverigedemokraterna och den politiska situationen i riksdagen.

Liberala Dagens Nyheter har en ny ledarartikel som är kritisk emot DO. Jag instämmer i kritiken. DO verkar dels ha allvarliga interna problem som myndighet, dels har de hamnat helt fel när det gäller vissa ärenden som niqab och män som vägrar hälsa i hand på kvinnor men utan problem hälsar i hand på andra män. DO har en agenda som gynnar muslimska extremister istället för jämställdhet och de värderingar som generellt gäller i samhället. Det är viktigt att konstatera att även de flesta muslimer tycker användande av niqab och att vägra hälsa i hand på motsatta könet är extremism.

Men lösningen på problemet med DO är givetvis inte att, som sd vill, avskaffa myndigheten utan att tillföra något annat. Lösningen är att DO får en fungerande ledning som är kompetent och har bra omdöme.

Även f.d. Jämställdhetsombudsmannen Lena Svenaeus kritiserar DO.

Dagens Nyheter skriver om en positiv nyhet, att löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskat mellan 2007 och 2009. Men ännu är det mycket kvar att göra innan arbetsmarknaden blir jämställd.

Uppdatering 2.

Debatt i riksdagen om Arbetsmarknadsutskottets betänkande Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet (där bidrag till HBT-föreningar, invandrarföreningar och föreningar mot diskriminering är en del) blir det på måndag, 13 december.

Uppdatering 3.

Fler artiklar om Sverigedemokraterna och den politiska situationen i riksdagen.

Domstol i California tvekar om de ska kräva homoäktenskap i andra delstater.

I måndags började förhandlingarna vid US federal appeals court i San Fransisco. Nu visar det sig att de tre ledamöterna i domstolen egentligen måste avgöra två saker. Dels givetvis om det är oförenligt med landets konstitution att förbjuda samkönade äktenskap. Men också om deras avgörande bara ska gälla för California eller för alla delstater som tillhör domstolens distrikt. Förutom California även Alaska, Washington, Hawaii, Arizona, Idaho, Nevada, Montana och Oregon.

Från USA-gaysiten 365.com.

A line of questioning at an appeals court hearing over California’s gay marriage ban suggested the three judges could issue a decision that would legalize same-sex marriage in that state but leave intact bans in other western states under the court’s jurisdiction.

The 9th U.S. Circuit Court of Appeals heard nearly three hours of arguments Monday during a televised hearing that reached a nationwide audience anxious for a final decision on whether voter-approved Proposition 8 and similar same-sex marriage bans violate the U.S. Constitution.

Theodore Olson – who argued a portion of the case on behalf of the two same-sex couples who sued to overturn Proposition 8 and persuaded a lower court to strike it down – said denying gays the right to wed constitutes discrimination that cannot be justified under any circumstances.

“What this comes down to, it seems to me, is that California has built a fence around its gay and lesbian citizens and it has built a fence around the institution of marriage, which the Supreme Court says, not based on procreation or anything else, is the most important relationship in life,” Olson said.

His oratory prompted Judge Stephen Reinhardt, the panel’s most liberal member, to ask if Proposition 8 were a unique case because it amended the California Constitution to outlaw same-sex marriages five months after the state Supreme Court had legalized them.

“Your closing speech would require a holding that any state that did not permit gay marriage would be in violation of the Constitution,” the judge said. “There is a possibility, I think in this case, that Proposition 8’s withdrawal of the right of marriage from gays and lesbians is unconstitutional under the circumstances that they enjoyed that right, that they are given every aspect of marriage and the only thing taken away is the honorific of marriage.”

Förhoppningsvis blir det ett ja till en könsneutral äktenskapslag i California. Ännu bättre vore om domstolen kräver att övriga delstater i distriktet ska acceptera samkönade äktenskap. Det skulle nog bli närmast en chock för den kristna högern i USA. I valet 2008 hade Republikanerna John McCain och Sarah Palin som kandidater till president respektive vicepresident. De har även därefter varit bland de ledande högerdebattörerna i landet. Båda är välkända för att vara homofientliga. McCain bor i Arizona och Palin i Alaska, två av de delstater där juridiska överklaganden avgörs av domstolen i San Fransisco.

Bland delstaterna i "västdistriktet" har California, Washington, Oregon och Nevada partnerskapslagar som ger i princip samma juridiska rättigheter som äktenskapet. Hawaii har en sambolag som ger begränsade rättigheter men delstaten planerar en liknande partnerskapslag som de fyra andra delstaterna. Alaska, Arizona, Idaho och Montana saknar helt juridiskt erkännande av samkönade relationer.

Kd behåller inkonsekvent familjepolitik som stigmatiserar samkönade par.

Kristdemokraterna behåller sin diskriminerande och negativa politik när det gäller samkönade par. Inte nog med det. En viktig reform, föräldraskapspresumtion för lesbiska par, som de tidigare tvekat om är de nu emot.

Det här trots att de inte kan visa på någon forskning som avslöjar att barn i samkönade familjer skulle må sämre än andra barn. Jag har i mail till ca 20 centrala kd-politiker efterlyst sådan forskning men ingen av dem har kunna lämna någon länk till det.

Det här visar att kd inte på allvar börjat göra en verklig omprövning av sin HBT-politik. Trots deras mycket dåliga valresultat och ännu sämre siffror i opinionsmätningarna därefter. Mitt tips är att partiet kommer att få mycket svårt att stanna kvar i riksdagen 2014. De behåller en politik orsakad av okunskap och, för en del kd-politiker, Bibelcitat. Och inte forskning och fakta. Det är givetvis inte acceptabelt.

Det här gör också att kd förlorar all trovärdighet när de kritiserar Sverigedemokraternas främlingsfientlighet.

Här är svaret som Inger Strömbom, anställd vid partiets riksdagskansli, lämnat. Jag hade mailat dem diverse svarsalternativ.

Hej,
här kommer våra svar på dina frågor.

Könsneutral äktenskapslag (infördes 2009)

Ja, kd är för reformen
Möjligen
Nej, kd är ännu principiellt emot reformen men har accepterat den och vill inte avskaffa den
X Nej, kd är emot reformen och vill avskaffa den

Svar: Precis som tidigare förordar Kristdemokraterna en annan modell med en könsneutral, civil samlevnadsbalk. Enligt vårt förslag får såväl par av samma som olika kön gifta sig genom en registrering. Rättsverkningarna ska knytas till registreringen. Välsignelseakter i skilda former och andra ceremonier blir en fråga för kyrkor, samfund och andra sammanslutningar och självklart för parterna själva. Staten kan och bör inte ha något inflytande över hur människor väljer att manifestera sin kärlek och få den välsignad. Därmed är också religionsfriheten respekterad.

När det gäller äktenskapslagen är det givetvis möjligt att vara för att den ska vara civilrättslig d.v.s. att bara borgerliga vigslar ska vara juridiskt giltiga. Det är en legitim åsikt. Nu kan man i.o.f.s tycka att det är besynnerligt att kd fram till hösten 2008 entydigt var för att religiösa samfund skulle få behålla den juridiska vigselrätten medan de nu tycker att det är "självklart" att den ska bli avskaffad.

De vill också avskaffa ordet äktenskap från nuvarande äktenskapsbalk. Men att förändra namnet på balken i sig räcker då inte, det måste även bli en förändring av själva lagarna. Orsaken till den här semantiska debatten är att kd inte tycker att samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap. Det är egentligen därför de vill avskaffa ordet från lagboken.

För övrigt är religionsfriheten respekterad även idag trots att kd försåtligt antyder något annat. De religiösa samfund som har juridisk vigselrätt har med nuvarande system rätt att vägra viga par oavsett orsak.

Internationella adoptioner (infördes 2003)

Ja, kd är för reformen
Möjligen
Nej, kd är ännu principiellt emot reformen men har accepterat den och vill inte avskaffa den
X Nej, kd är emot reformen och vill avskaffa den

Svar: Kristdemokraterna har inte ändrat åsikt i frågan om adoptioner. Vår uppfattning är att barn vid adoptionstillfället ska tillförsäkras rätten att få växa upp med både mamma och en pappa eftersom vi tror att det är det bästa för barnet.

De motiverar inte varför ett barn ska "tillförsäkras rätten att få växa upp med både mamma och pappa". De säger att de "tror" att det är bäst för barnet och det är just det som är problemet. Kd-politikerna gissar utifrån sina heteronormativa attityder istället för att följa fakta och forskning.

Det blir också falsk retorik från kd eftersom partiet aldrig som riksdagsparti lämnat någon motion (förslag) om att ensamståendes möjligheter till adoptioner bör avskaffas. Så viktigt var det med barns "rätt till en pappa och en mamma". Det blir tydligt att det är en förevändning bara för att de ogillar att barn bor med samkönade par.

Inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker (infördes 2005)

Ja, kd är för reformen
Möjligen
Nej, kd är ännu principiellt emot reformen men har accepterat den och vill inte avskaffa den
X Nej, kd är emot reformen och vill avskaffa den

Svar: Kristdemokraterna motsatte sig beslutet och står fast vid åsikten att denna verksamhet bör avbrytas. Vår främsta invändning är i grunden densamma som vid givarinsemination av heterosexuella par, dvs. att barnet berövas en relation med sin biologiska pappa. Vår politik bygger på den värdegrund som kommer till uttryck i artikel 7 i Barnkonventionen dvs. att barnet har, så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem.

Återigen hycklar Kristdemokraterna. De har aldrig i riksdagen lämnat något förslag om att förbjuda "givarinseminationer" (när sperman är från annan man än den som kvinnan bor med) för heterosexuella par. Däremot vill de ha sådant förbud när det gäller lesbiska par.

Föräldraskapspresumtion även för gifta lesbiska par.

Ja, kd är för reformen
Möjligen
X Nej, kd är emot reformen.

Svar: se föregående svar

Här hade kd kunnat vara pragmatiska och jobbat för barnets bästa när inseminationer är tillåtna för lesbiska kvinnor även om de principiellt är emot det. Men istället vill de att de här barnen ska ha sämre juridisk trygghet än en del andra barn eftersom de dogmatiskt är emot inseminationer för lesbiska kvinnor.

Inkonsekvensen är total från Kristdemokraternas sida. Något jag avslöjat i den här bloggposten. Och vi kan konstatera att homovänliga kd-riksdagsledamöter som Otto von Arnold, Emma Henriksson, Caroline Szyber och Désirée Pethrus -Engström och partiets HBT-politiske talesperson Michael Anefur blivit överkörda av den del av partiet som ogillar samkönade familjer.

Flera kd-politiker har i höst lämnat partiet, bl.a. Carina Liljesand som varit HBT-engagerad och tidigare var oppositionsråd i Göteborg. Blir det fler från den homovänliga falangen i partiet som följer efter? Kanske en del söker sig till andra borgerliga partier som är emot diskriminering och stigmatisering av samkönade familjer?

Kristdemokraternas kris är värre än väntat. Att de tycks sakna självinsikt om hur föråldrad deras familjepolitik är gör att det blir svårt för dem att stanna kvar i riksdagen 2014. Det problemet är då å andra sidan självförvållat för dem.

Eftersom kd byter åsikt från "möjligen" till "nej" när det gäller föräldraskapspresumtion för lesbiska par får de ett poäng mindre i den tabell jag brukar göra om partierna.

Partierna får 2p för varje "ja" till någon av reformerna, 1p för "möjligen" och 0p för "nej". Varje HBT-reform ett parti vill avskaffa ger -1p.

Poängen blir då följande idag. Maxpoäng är 20.

Miljöpartiet 20p
Folkpartiet 20p
Centerpartiet 20p
Vänsterpartiet 20p
Socialdemokraterna 19p
Moderaterna 16p
Kristdemokraterna -1p till 10p
Sverigedemokraterna 7p

En sak är positiv med mailet från kd. Det är nu definitivt avslöjat att det är de som blockerar reformen om föräldraskapspresumtion för lesbiska par. De tre övriga borgerliga partierna, m, fp och c är precis som oppositionspartierna s, mp och v för reformen. Sd svarar "möjligen".

Uppdatering 1.

Dagen skriver om ännu ett nytt bråk inom kd där en av dess ledande kommunpolitiker lämnar partiet. Det gör även Dagens Nyheter och Expressen.

Uppdatering 2.

Sverigedemokraternas har misslyckats - och ska därför dölja sin politik.

Jag skrev tidigare om ett av riksdagens två HBT-negativa partier, Kristdemokraterna. Det parti som är ännu något sämre är Sverigedemokraterna när det gäller bögar, lesbiskas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. När partiet kom in i riksdagen i september sa de självsäkert att övriga partier skulle tvingas förhandla med dem. Nu visar det sig att de andra partierna, dessbättre, hållt sd på avstånd.

Sd är inget vanligt parti. Visst är de ett demokratiskt parti som accepterar Sveriges parlamentariska system. Men de är också främlingsfientliga. Och faktiskt oseriösa. Det senare avslöjas om inte annat i deras kontakter med media och folk som kontaktar dem. Jag har själv avbrutit kontakterna med partiet eftersom det inte var möjligt att föra en kritisk dialog med dem som jag gjort med andra partier.

Svenska Dagbladet skriver en artikel om partiet idag.

Sverigedemokraternas riksdagsgrupp enades nu i kväll om att anta en ny policy för sitt utskottsarbete. Det går ut på att minska öppenheten.

- I vissa fall kommer vi att välja att inte deklarera i utskotten vilken ståndpunkt vi har, för vårt yttersta mål är givetvis att få igenom vår politik, säger Björn Söder, SD:s gruppledare i riksdagen.

Han klargör att SD hela tiden sökt samtal och förhandlingar med andra partier men att det hittills inte har lyckats. Vilka kriterier som ska gälla för när SD ska eller inte ska berätta i utskotten kan man inte redogöra för.

- Vi får göra bedömningar inom gruppen, säger Söder.

För er som inte känner till hur riksdagen jobbar kan jag berätta att alla ärenden först behandlas i utskott. En av poängerna är att partierna där, om inte de gjort det tidigare, ska tydliggöra sina åsikter. Mötena är inte offentliga men det är däremot utskottens betänkanden (rapporter). Några veckor senare brukar ärendena sedan behandlas i kammaren där det ofta blir omröstningar.

Nu ska sd alltså dölja sina åsikter så länge som det är möjligt. För dem är riksdagsarbete tydligen främst ett spel och inte något som ska vara hyfsat transparent inför svenska folket.

Sd är oseriöst.

Även Dagens Nyheter skriver om det.

Uppdatering 3.

SCB presenterar idag sin opinionsmätning där drygt 6000 människor avslöjat sina partisympatier. Alliansen skulle få egen majoritet i riksdagen om resultatet blev verklighet men marginalen hade bara varit en promille, de fyra borgerliga partierna får 49.3 % medan de fyra oppositionspartierna tillsammans får 49,2 %.

För första gången sedan SCB 1972 började göra den här typen av mätningar är Moderaterna största parti med 32,4 %. Jag menar inte att de bra siffrorna för partiet främst skulle vara orsakat av att de blivit betydligt HBT-vänligare de senaste åren men det borde ge en signal till Kristdemokraterna att svenska folket generellt inte har problem med att partier blir homovänligare, tvärtom.

De två HBT-negativa partierna Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna får tillsammans 11,0 % jämfört med 11,3 % i senaste riksdagsvalet. Kd får bara 4,3 % vilket partiet även fick maj 2009. Det är de två sämsta resultaten för kd sedan mitten av 1990-talet.

Novus har gjort en annan opinionsmätning som bl.a. frågat vilka partier folk kan tänka sig att rösta på. Bland de sju "gamla" riksdagspartierna får kd den sämsta siffran, 23 %, t.o.m sämre än för Vänsterpartiet. Flest, 50 %, kan tänka sig rösta på Moderaterna.

Både Qx och Dagen skriver om att utställningen Jerusalem, om HBT och kristendom, judendom och islam, av Elisabeth Ohlson-Wallin senare ska visas i Stockholm.

Kontroversiellt tillåta barn byta kön juridiskt. I övrigt hyfsad enighet.

RFSL har idag publicerat en artikel om sitt remissvar till Socialstyrelsens utredning Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar – Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet samt vård och stöd.

I sitt remissvar är RFSL i allt väsentligt positiv till Socialstyrelsens förslag. Förutom några delar.

I utredningen föreslås att de nuvarande kraven i lagen om fastställelse av könstillhörighet på att vara steril, ogift och svensk medborgare för att få ny juridisk könstillhörighet fastställd avskaffas. Däremot föreslås att åldersgränsen på 18 år för juridiskt könsbyte kvarstår, vilket RFSL motsätter sig. RFSL önskar att åldersgränsen helt avskaffas för juridiskt könsbyte.

– I det förslag som ligger så gör man en tudelning mellan juridisk könstillhörighet och utförande av medicinska ingrepp. Lagförslaget ställer inga krav på medicinska ingrepp, förklarar Maria Sundin, suppleant i RFSL:s förbundsstyrelse och politiskt ansvarig för remissyttrandet.

Hon fortsätter:

– I stället för att inge ansökan till Socialstyrelsens rättsliga råd, som idag, så blir det ett administrativt förfarande där om man uppfyller víllkoren får ny könstillhörighet fastställd. Det betyder att beslutet inte har någon betydelse för behandling av underåriga, men att de får en mycket bättre situation. Man kan byta namn och bli erkänd i skolan exempelvis som tillhörande sitt nya fastställda kön. Även en ung person ska ha rätt till sin kropp och sin identitet.

En annan punkt på vilken RFSL önskar att en ny lagstiftning går längre än vad Socialstyrelsen föreslår gäller möjligheten för utländska medborgare att ändra kön juridiskt och få tillgång till könskorrigerande behandlngar. RFSL anser att även en person som bott i Sverige kortare tid än ett år bör kunna få fastställelse av nytt juridiskt kön.

När det gäller att få tillstånd för ingrepp i könsorganen föreslår Socialstyrelsen att Rättsliga rådet ska ge sådana tillstånd, medan beslut om juridisk fastställelse av ändrad könstillhörighet föreslås flyttas till den avdelning inom Socialstyrelsen där regler och tillstånd behandlas. RFSL menar för sin del att beslut om ingrepp i könsorganen bör tas av den berörda personen själv, i samråd med behandlande läkare i fall där personen anser sig ha behov av detta.

Själv menar jag att Socialstyrelsen gjort en hyfsat rimlig avvägning när det gäller ålderskravet. Myndigheten föreslår följande i sin utredning från i somras.

Det bör utredas huruvida personer under 18 år ska kunna få sin juridiska könstillhörighet ändrad från 16 års ålder. Förutsättningar för insättande av så kallade stopphormoner samt könskonträra hormoner bör övervägas skyndsamt för att minska risken för psykisk ohälsa.

En möjlighet att erhålla en ny juridisk könstillhörighet borde således vägas mot den unges psykiska (o)hälsa. Detta bör emellertid utredas separat och hänsyn bör tas till ett flertal aspekter, där psykosociala aspekter måste vägas mot andra eventuella ”risker”.

Dels kan det vara klokt i sak att närmare utreda situationen för unga transsexuella innan man gör en eventuell förändring av ålderskravet i lagen. Men även strategiskt kan det vara motiverat. Det här är nog den del som är mest kontroversiell i debatten om en ny könstillhörighetslag. Risken är, om Socialdepartementet ska försöka hitta någon juridisk "kompromiss" när det gäller ålderskravet, att det blir förhandlingar som i värsta fall håller på i åratal i regeringskansliet. Då är det klokare att så snabbt som möjligt ta itu med de förändringar av lagen om könstillhörighet som det är hyfsad politisk enighet om. Och sedan starta en separat utredning om ålderskravet.

Däremot är jag kritisk emot att Socialstyrelsen vill utreda möjlighet till juridiska könsbyten från just 16 år. Vad är det som säger att det inte skulle vara mer lämpligt från 14 år? Eller någon annan ålder? En sådan ny utredning bör få jobba helt förutsättningslöst för att bedöma vilken (eventuell) åldersgräns som är lämplig.

Den sexualpolitiska föreningen RFSU och Öppna moderater är precis som RFSL för att helt avskaffa ålderskravet.

När det gäller bosättningskrav för att få byta kön juridiskt skriver Socialstyrelsen bl.a. följande i sin utredning

I betänkandet Ändrad könstillhörighet (SOU 2007:16) föreslogs förändring
i denna del enligt följande:

”Tillstånd till ändrad könstillhörighet skall inte längre vara förbehållet endast svenska medborgare. Sådant skall kunna meddelas även utländsk medborgare som är bosatt här i landet. Bosättningsbegreppet skall därvid tolkas på samma sätt som i socialförsäkringslagen, dvs. den utländske medborgaren måste antas komma att vistas i Sverige i minst ett år framöver. Dessutom bör uppställas som villkor att en utländsk medborgare har bott i Sverige under minst ett år i direkt anslutning till beslutet om ändrad könstillhörighet. – En utländsk medborgare som får könstillhörigheten ändrad i Sverige bör ges information om att detta beslut inte automatiskt överförs till medborgarskapslandets folkbokföring och upplysningar om de konsekvenser som kan uppstå när personen skall ansöka om nytt pass”. (SOU 2007:16 s 206).

Själv har jag svårt att avgöra vilket som är lämpligast. Man kan ju fråga sig vilken poäng det är för någon som inte stadigvarande bor i Sverige och kanske inte kan fullfölja könstillhörighetsutredningen att få en sådan startad. Å andra sidan borde det väl vara enkelt att pröva det individuellt. Det är dock mycket viktigt att nuvarande medborgarskapskrav försvinner.

DO är precis som RFSL för att det inte ska vara något krav att en utländsk medborgare bott i Sverige minst ett år som krav.

När det gäller tillstånd för ingrepp i könsorganen är det dock möjligt att RFSL har rätt. Att det skulle vara tillräckligt om den som är transsexuell och läkaren är ense om att det är lämpligt att genomföra.

Folkhälsoinstitutet, Kammarrätten i Stockholm har lämnat remissvar där man i princip helt ansluter sig till Socialstyrelsens förslag. Det gör även Svenska Läkaresällskapet även om de har en kommentar till att även tillåta människor som inte har diagnosen transsexualism att få byta kön juridiskt.

Utredaren föreslår att diagnosen transsexualism inte ska vara avgörande för om en person ska få behandling eller ej. I dagsläget är de medicinska och psykosociala konsekvenserna för individen samt konsekvenserna för samhället svåröverskådliga. Det är t.ex. inte otänkbart att individer som har oklar könsidentitet löper högre risk att ångra en behandling med irreversibla effekter jämfört med transsexuella. Personer med ospecifik könsidentitetsstörning ska erbjudas behandling men detta måste regleras av tydliga kriterier och indikationer för vilken typ av behandling som kan erbjudas.

Sveriges läkarförbund har ungefär samma resonemang men även de instämmer i övrigt i Socialstyrelsens utredningsförslag.

Själv tycker jag de två läkarföreningarnas kritik är något besynnerlig och till viss del också paternalistisk. Nog bör väl vuxna människor i dialog med ansvarig läkare oftast kunna bedöma vad som är lämpligast.

Jag ska förtydliga att jag hittat en del av de här remissvaren via en sökning på Google. Det är alltså inte en komplett remisslista. Socialstyrelsen planerar att senare den här månaden på sin hemsida publicera samtliga remissvar om förslaget till ny könstillhörighetslag.

Lönsam.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Det var tydligt hur förtvivlad han var. En bög i Irak som visste att han kunde bli mördad vilken dag som helst. Bara för att han hade förmåga att älska andra män.

"I Irak idag är det inget som är så lite värt som en människa. Även en tändsticksask är värd mer". Det var tufft att läsa det. Därför att han inte använde ett bildspråk. Han menade det bokstavligen. I en intervju i en tidning för något år sedan. Respekten för människoliv är helt försvunnen bland delar av befolkningen i Irak. Många HBT-människor har blivit mördade de senaste åren.

Vad är ett människoliv värt? Kan vi värdera det?

Jag är en varm anhängare av kapitalism. För mig är det ett system som är överlägset alternativen, som planekonomi, som ofta lett till diktatur och fattigdom. Ibland är människors marknadsvärde viktigt. När fotbollsklubbar köper och säljer spelare. När musikbolag skriver kontrakt med sångare. När ett börsbolag ska avgöra vilken lön dess VD ska ha.

Men låt mig vara tydlig. Ibland är människovärdet viktigare än marknadsvärdet. Ett klassiskt exempel är när ett hus börja brinna. Inte frågar sig brandkåren då vem de ska rädda först, vem som är mest lönsam för samhället. Om det kan vi nog alla vara ense, från höger till vänster.

Hittills har det också varit politisk enighet i Sverige sedan 1950-talet om att sjukvård ska ges efter behov. Även när Moderaterna var som mest nyliberala på 1980-talet bekände de sig till den principen. Man kan säga att den, ofta i politisk enighet, varit viktig för hela Västeuropa. I kontrast till USA som fram till häromåret saknat en ordentlig sjukförsäkring.

Den politiska debatten är ofta överdriven. Anklagelser från vänster om att borgerliga partier vill ha ett systemskifte och vice versa. Jag försöker på den här bloggen undvika den vanliga partipolitiska debatten. Men jag konstaterar att historiskt och internationellt är de flesta partier i riksdagen överens om mycket. Om a-kassan är 80 % eller 70 % eller om fastighetsskatten förvandlas till en begränsad avgift eller inte handlar trots allt sällan om liv eller död.

Men det gör en del andra avgöranden. Idag är det enighet om sjukvård efter behov. Politiker käbblar om man ska tillåta folk att köpa sig förbi kön i privata företag. Själv tycker jag det är acceptabelt - om den offentligt finansierade vården håller så hög kvalité och har sådan tillgänglighet att ingen människa egentligen ska känna behov att köpa sig förbi någon kö.

Men hur blir det senare när andelen äldre blir fler och andelen som jobbar blir färre. Har vi då "råd" med vården för gamla människor? Frågan kan tyckas vara cynisk och främmande idag. Men är den främmande även imorgon?

När vårdens resurser är begränsade och skatterna är höga. Och när vi vill ha tillväxt i ekonomin. Hur ska vi då göra när det är en 85-åring som behöver en dyr sjukvårdsoperation? Ska vi säga "tyvärr du är så sjuk att det inte är lönsamt att operera dig"? I rummet bredvid är det en känd fotbollsspelare som om hans knäskada blir opererad återigen kan fixa fram miljontals skattekronor till Sverige. I ett annat rum är det en VD som är viktig för ett företag som behöver honom när man nu äntligen fått igång exporten av varor till Japan. Visst är det positivt för Sveriges BNP.

Ska vi säga till 85-åringen. "Tyvärr du har gjort ditt. Vi måste prioritera de som är lönsamma". Vi är inte där ännu. Och jag hoppas inte vi heller hamnar där. Men oavsett vilken politisk färg vår regering får blir det här en utmaning. Jag ryser inför tanken att vi ska värdera människors vårdbehöv efter om de är "lönsamma". Trots att jag är liberal och för marknadsekonomi.

Varför?

Därför att bögar och lesbiska i Irak är mer värda än en tändsticksask. Betydligt mer.

Det gäller även för gamla människor i Sverige som behöver vård för att bli friska.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

"Bristande tillgänglighet" bör definieras som diskriminering.

Idag, 3 december, är det Internationella handikappdagen. Även om jag främst fokuserar på HBT-rättigheter här på bloggen har jag varit tydlig med att varje typ av diskriminering givetvis är oacceptabel.

Många människor riskerar ju också att bli diskriminerade av flera orsaker. Det kan vara en bög som sitter i rullstol. En transperson som är hörselskadad etc. En del kallar ett sådant resonemang för intersektionalitet.

Den fråga som många funktionshindrade i Sverige tycker är viktigast är att "bristande tillgänglighet" ska bli en del av lagen mot diskriminering. Hans Ytterberg (som för övrigt tidigare varit ordförande i RFSL och senare HomO, ombudsman mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning) lämnade i juni i år en departementspromemoria (förslag) om att riksdagen bör göra en sådan lagändring, Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering. Rapporten är nu ute på remiss för att myndigheter, föreningar etc. ska få möjlighet att lämna synpunkter.

I riksdagen är sex partier för reformen. Sverigedemokraterna har inte kommenterat vad de tycker. Moderaterna skriver följande enligt DHR, en förening för funktionshindrade.

Vi håller i grunden med om att bristande tillgänglighet kan ses som en form av diskriminering, men innan vi kan ta ställning till en sådan reform måste först de ekonomiska konsekvenserna noga utredas.

Efter att remissrundan är klar är det dags att även Moderaterna tydligt säger ja till reformen. Faktum är att många länder redan genomfört det här. Ett EU-direktiv som kommissionen lämnat och som fått godkänt av en betydande majoritet av EU-parlamentet kräver också att alla länder i unionen ska definiera "bristande tillgänglighet" som diskriminering. Tyvärr har förslaget ännu inte blivit antaget eftersom Tysklands borgerliga regering blockerat det (när det gäller en del ärenden i EU har varje regering i ministerrådet vetorätt). Sveriges borgerliga regering är för direktivet.

Dagen har en artikel med info om situationen för funktionshindrade.

Enligt Handikappförbunden lider var femte svensk av någon funktionsnedsättning som påverkar deras vardagsliv.

FN:s konvention för människor med funktionshinder antogs den 13 december 2006; den trädde i kraft den 3 maj 2008. Den skapar inga nya rättigheter men slår fast vilket ansvar staten har när det gäller att både skydda och främja handikappades rättigheter.

Den första lagen mot diskriminering p.g.a. funktionshinder fick Sverige 1999 och den gällde då bara inom arbetsmarknaden. Från 2003 även för övriga samhällsområden. 1999 var Moderaterna som ensamt parti emot de lagar inom arbetsmarknaden som riksdagen då sagt ja till, mot diskriminering p.g.a. funktionshinder, sexuell läggning, etnicitet och religion.

Moderaterna var då mer nyliberalt inriktade och menade i princip att staten inte skulle blanda sig i vilka företag anställer. Några år senare anslöt sig m till övriga riksdagspartier i synen på att den typen av lagar är viktiga för att alla ska få samma möjligheter i samhället. Idag har även Sverigedemokraterna accepterat sådana lagar, om än kanske inte med entusiasm.

Uppdatering 1.

Flera tidningar skriver idag om en ny opinionsmätning från Demoskop. De fyra borgerliga partierna är större än de fyra oppositionspartierna i riksdagen. Men eftersom Kristdemokraterna bara får 3,4 % (-1 %) skulle den politiska situationen bli som idag i riksdagen om resultatet blev verklighet. De båda HBT-negativa partierna, sd och kd, får tillsammans 9,0 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet.

Förhoppningsvis drar Kristdemokraterna rätt slutsatser av partiets mycket dåliga resultat. Både efter valet 2006 och 2010 har interna valanalyser (när det gäller 2010 kdu-rapporten hittillls, partiets analys lämnas senare) visat att partiet förlorat många möjliga väljare därför att folk ofta betraktar partiet som homofobt. Partiet har försiktigt rört sig åt det positiva hållet inom HBT-politiken det senaste året och den utvecklingen bör fortsätta om de vill bli bedömda som ett seriöst parti som är anpassat till hur samhället är idag. Ett homofientligt kristet parti som bara vänder sig till vissa frikyrkliga människor lär vara chanslöst i riksdagsvalet 2010.

Folkpartiet säger ja till aktiva åtgärder mot HBT-diskriminering.

Då har äntligen även Folkpartiet svarat om de är för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att vidta aktiva åtgärder mot alla diskrimineringsgrunderna i lagen.

Fredrik Svensson som är biträdande kanslichef för Folkpartiets riksdagskansli skriver följande i ett mail.

Folkpartiets ståndpunkt är att det i princip är rimligt med mer konsekventa regler för aktiva åtgärder oavsett diskrimineringsgrund. Därför har vi också tagit initiativ till att regeringen 2008 tillsatte en utredning om detta. Utredningens förslag bereds nu i regeringskansliet, och vi vill därför inte binda oss exakt för de lagförslag som utredningen tog fram. Detta återstår för oss att ta ställning till.

Eftersom svar ibland inte är entydiga brukar jag om något är oklart skriva om ett förtydligande.

Tack för ditt svar.

Jag brukar ha tre svarsalternativ i mina partirapport när det gäller HBT-reformer, "Ja", "Möjligen" och "Nej".

Jag tolkar utifrån ditt svar att Folkpartiet svarar "Ja" till reformen, nämligen principen om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga alla de sju diskrmineringsgrunderna i lagen. Men att ni ännu inte avgjort hur lagtexten ska vara.

Är det rätt tolkat?

Fredrik Svensson svarar följande.

Vi invänder i princip inte mot beskrivningen men vi har som sagt inte satt ner foten när det gäller det konkreta utredningsförslaget.

Man kan tycka det är besynnerligt att Fredrik Svensson inte svarar direkt ja utan indirekt "vi invänder i princip inte emot beskrivningen". Men orsaken till det är att det här är extra känsligt just för Folkpartiet eftersom de är det parti som är politiskt ansvarigt för hanteringen av utredningen om aktiva åtgärder och de ännu inte förhandlat ihop något förslag för hela Alliansen.

Men det här betyder i praktiken att fp säger ja. Hade partiet tvekat hade de svarat annorlunda. Därmed är sex av åtta riksdagspartier för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga alla typer av diskriminering. Förutom fp även s, mp, c, v och kd. Det är bara m och sd som ännu tvekar.

Det här betyder också att det nu är fyra riksdagspartier som får maxpoäng i den granskning av partierna som jag gör.

Partierna får 2p för varje "ja" till någon av reformerna, 1p för "möjligen" och 0p för "nej". Varje HBT-reform ett parti vill avskaffa ger -1p.

Poängen blir då följande idag. Maxpoäng är 20.

Miljöpartiet 20p
Folkpartiet +1p till 20p
Centerpartiet 20p
Vänsterpartiet 20p
Socialdemokraterna 19p
Moderaterna 16p
Kristdemokraterna 11p
Sverigedemokraterna 7p

Om det är någon som är frågande till hur jag rangordnar partier som har samma poäng vill jag förtydliga att jag då går efter senaste resultatet i riksdagsvalet. Alltså att det parti som fick flest röster av de partier som får samma poäng hamnar först i tabellen.

Till något annat som inte har direkt koppling till HBT. Men som jag förtydligar handlar min blogg även om mänskliga rättigheter generellt även om jag främst fokuserar på politiken för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner.

Och bland de mänskliga rättigheterna ingår att inte bli diskriminerad p.g.a kön.

Från en artikel i Dagens Nyheter. om att av 258 börsbolag har 251 (sic!) manlig VD.

Handelshögskolan i Stockholm har gjort en undersökning bland studenter som har lämnat skolan. Var fjärde kvinna anser att män och kvinnor har långt ifrån samma förutsättningar att avancera i sitt företag. Få män, 7 procent, uppfattar att det finns en sådan olikhet.

På frågan om man själv har erfarit några problem i karriären som man relaterar till sitt kön svarar mer än varannan kvinna att det har hon gjort i stor utsträckning, men bara var tionde man håller med. Hela 34 procent av männen svarar inte ens på frågan....

Richard Wahlund har till och med fått mejl från män som tyckte undersökningen var ointressant.

Som liberal är jag emot kvotering i börsbolagsstyrelser av två orsaker.

Dels av respekt för den privata äganderätten. Jag vet att anställda har rätt att välja två ledamöter i bolagsstyrelserna, något som jag är för. Men det är en annan sak eftersom det handlar om att anställda ska få insyn i de avgörande besluten på sin arbetsplats.

Men jag är också emot kvotering (även p.g.a. etnicitet, sexuell läggning, könsidentitet etc) av principiella orsaker, också i den offentliga sektorn. Kvotering reducerar människor till att bara ha en egenskap när vi alla egentligen är komplexa.

Men jag konstaterar att många konservativa män (och ibland konservativa kvinnor) i börsbolagen inte gör det enklare för oss som bekämpar kvotering. Tvärtom gynnar deras nonchalanta attityd de som vill ha fler detaljregleringar.

Skärpning!

Uppdatering 2.

Dagens Nyheter berättar att RFSL får kritik av Håkan Fransson från Öckerö kommun och Per Johansson, generalsekreterare för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS), för att föreningen ger "drogtips" på sin hemsida.

– Med tanke på att organisationen har fått statsbidrag är det märkligt att de sysslar med verksamhet som är emot svensk drogpolitik, säger drogförebyggare Håkan Fransson.

I ett brev till socialdepartementet frågar han huruvida regeringen tycker att RFSL:s arbete är okej. ”Rimmar det med regeringens vision om ett narkotikafritt Sverige?”, undrar Håkan Fransson.

Och han är inte ensam. Per Johansson, generalsekreterare för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS), är även han starkt kritisk till RFSL:s narkotikatips. På RNS hemsida skriver han: ”Ser man principiellt på saken är det naturligtvis fullt tillåtet för RFSL att framföra budskap av det här slaget. (…) Men frågan är om det är rätt att skattebetalarnas pengar ska användas till att finansiera information om hur man tar olagliga droger på ett ’säkert’ sätt? Jag tycker inte det.”

Men RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund tar lätt på kritiken och menar att Per Johansson och Håkan Fransson har missat hela poängen med tipsen.

– Det är ju absolut ingen uppmaning till folk att ta droger. Det är ett sätt att minimera riskerna för personer som trots allt gör det, säger hon med eftertryck.

Folk som följer min blogg vet att jag ibland kritiserar RFSL. Här blir dock debatten något löjlig. Men så blir situationen i ett land där "harm reduction" ofta betraktas som något suspekt när det gäller sociala problem. Hellre ska samhället ha "nollvisioner" och fram till att man nått sina mål blunda för att mildra situationen för individer. Jämför med debatten om sexsäljare.

Mitt tips till de som argumenterar att RFSL får statsbidrag är att börja ifrågasätta att religiösa samfund i Sverige får mångdubbelt mer skattepengar än HBT-föreningar inklusive RFSL. Det trots att alla muslimska, de flesta kristna och en del judiska samfund är homofientliga och vägrar accepterar samkönade relationer. Något som är oförenligt med samhällets policy i övrigt. Notera att jag inte kräver att man ska avskaffa alla bidrag till de samfunden, även om man borde tydliggöra sin policy, men det ger perspektiv på den här debatten.

Men något säger mig att de här "anti-knark-arbetarna" aktar sig noga för att solidarisera sig med religiösa HBT-personer och därmed kanske få kritik från en del homofientliga samfund. Många av dem har själva kopplingar till diverse homofientliga samfund. (därmed inte sagt att kritiken mot RFSL skulle vara orsakad av homofobi för det gissar jag att den inte är).

Bevare oss väl för svenska antidrogfundamentalister. Jag träffar ofta f.d. drogmissbrukare och vet vilka problem de varit igenom. Men att tro att man löser situationen för de människorna med ensidiga förbud och onyanserad propaganda är naivt. Det genomskådar även den 13-åring som besöker RFSL:s hemsida.

Är informationsplikten positiv för hiv-negativa?

Idag är det som bekant World Aids Day. Förutom att sprida kunskap om sjukdomen hiv är mitt tips att mycket fokus i tal och vid evenemang kommer att handla om den s.k. informationsplikten.

Från RFSL:s hemsida.

Sedan den 1 november 1985 faller hivinfektion under smittskyddslagen. Det innebär att man garanteras gratis undersökning, vård och behandling, men också att vissa bestämmelser som innebär tvång och kontroll kan användas.

Den "nya" smittskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 2004 och gäller alla sjukdomar som är överförbara mellan människor och som kan utgöra ett hot mot hälsan. Den nya lagstiftningen innebär mindre justeringar jämfört med tidigare lagstiftning

Informationsplikten gäller för hiv likväl som alla de allmänfarliga sjukdomar som listas i smitsskyddslagen - dit hör bland annat gonorré, klamydia och syfilis. Det betyder att en person som är bärare av någon av de allmänfarliga sjukdomarna måste informera andra om man utsätter dem för smittorisk.

Är då informationsplikten när det gäller hiv vettig? Bl.a. RFSL och föreningar för hiv-positiva menar att det resulterar i en stigmatisering av hiv-positiva och att övriga personer riskerar att invaggas i en falsk trygghet. Att man tolkar utebliven information som att sexpartnern inte har hiv.

De fyra borgerliga partierna är i princip för nuvarande informationsplikt. Argumentet är att varje människa måste få veta sådant för att själv bedöma om vederbörande vill ha sex med någon som har hiv. Tidigare har det varit politisk enighet om den här policyn men ca 2003 bytte Miljöpartiet åsikt och blev för att avskaffa informationsplikten och häromåret följde Vänsterpartiet efter.

Socialdemokraterna har, tillsammans med Moderaterna, varit det riksdagsparti som från 1980-talet och framåt varit för den mest repressiva politiken när det gäller hiv men s är nu positiva till en utredning om att avskaffa informationsplikten.

När jag gör mina partirapporter brukar jag ha med tre alternativ, "Ja", "Möjligen" och "Nej". Skulle jag svara vad jag själv tycker om avskaffad informationsplikt skulle det bli "Möjligen".

Liberala Dagens Nyheter har idag på ledarplats en intressant artikel om problemet med nuvarande lag.

Det som skiljer homosexuella män från heterosexuella är snarare det faktum att de redan från mitten av 80-talet tvingats till en medvetenhet om hiv. Det är sannolikt betydligt fler homosexuella än heterosexuella män som sett sjukdomen i vänskapskretsen. Och frågan är om det finns någon grupp som är så väl insatt i smittvägar och riskbeteende som män som har sex med män.

Om inte kunskapen saknas, vad är det då som gör att så många som utsatt sig för risk, ändå lever vidare som om inget hänt? Under hivepidemins första skede fanns inga egna hälsovinster att hämta hem på ett test, men i dag kan en tidig eller sen diagnos vara skillnaden mellan liv och död. Så varför?

Ett tänkbart skäl kan vara smittskyddslagen och skyldigheten för den som känner till sin smitta att alltid vid sexuella kontakter, också säkra, upplysa om den. Tanken är god, men hur fungerar det i praktiken? Hur är det för en homosexuell lärare i en svensk småstad om han inför varje sexuell kontakt ska informera om sin sjukdom även om han ser till att skydda sin partner? Hur lång tid tar det innan han är brännmärkt – i skolan liksom i hela samhället – som hivpositiv? För det är ju inte så att de potentiella partners man berättar för – oavsett om det sedan blir något sex eller inte – har tystnadsplikt.

Kanske resonerar vissa att det är bättre att inte veta, att leva vidare som om den där veckan i San Francisco aldrig varit. Och kanske är en effekt av förnekelsen att man också struntar i att använda kondom.

Ett fullödigt sexliv är ingen mänsklig rättighet för hivpositiva. Att informationsplikten gör livet besvärligt för smittade är inget skäl att skrota den. Men om informationsplikten i praktiken medför att fler – inte färre – människor smittas så finns inget skäl att hålla fast vid den.

Det sägs sällan explicit men ibland tycker jag argumentet från en del är att informationsplikten gör det svårare för hiv-positiva att få ragg trots att de vill tillämpa säkrare sex. Man kan ha mänsklig sympati för att det är en svår situation men som Dagens Nyheter resonerar är det inte någon mänsklig rättighet att kunna få så många nya sexkontakter som möjligt.

Ett allvarligare problem är att lagen kan förvärra stigmatiseringen av hiv-positiva. Ännu är det mycket fördomar bland många människor. Men trots det kanske lagen vore acceptabel om den verkligen minskade smittspridningen. Men om den gör det vet vi inte.

Man ska inte överdriva argumentet att folk invaggas i falsk trygghet. För det första gissar jag att många, kanske de flesta, medborgare inte känner till lagen om informationsplikt. Sedan ska man väl inte utgå från att folk generellt är så dumma att de tror att vederbörande måste vara frisk om han eller hon inte berättar något om sin hiv-status, men visst är det nog en del människor som är så naiva.

Det är därför dags att den borgerliga regeringen startar en utvärdering av informationsplikten. Fungerar lagen inte bör den avskaffas.

Sverige är tillsammans med Norge de enda länderna i Västeuropa som har den här typen av lagar. Det är i sig inget argument för att avskaffa informationsplikten men det visar att det definitivt inte är givet att ett demokratiskt land ska ha en sådan lag.

RFSL skriver också om manifestationer idag i samband med World aids day bl.a. i Stockholm och Göteborg. Däremot saknas det av någon orsak motsvarande info om Malmö men det hittar du på avdelningens hemsida. Qx har en artikel om en välgörenhetsgala i Stockholm.