Från presentationen av Välkommen in i min garderob (2017) av Anton Lundholm.
.... I boken Välkommen in i min garderob berättar jag om mina upplevelser som gay och frikyrkligt kristen. Boken är mitt försök att beskriva hur jag som ung kille fastnade mitt emellan två kategorier som för de flesta runt omkring mig verkade ömsesidigt uteslutande – homosexuell eller frikyrkligt kristen. Något både-och existerade inte. Det var som att jag inte fanns. Jag förnekade mina homosexuella känslor, såg dem som frestelser från djävulen, bekände min synd offentligt för andra och bad om att bli befriad. Men ingenting förändrades. När jag som tjugoåttaåring till slut gav upp och accepterade att jag är gay blev det början på en helt ny slags kamp. För hur är det att som frikyrkligt kristen leva i en samkönad relation? Och vem är jag, när jag inte längre är han som kämpar mot sin homosexualitet? Boken Välkommen in i min garderob är en inbjudan till läsaren att se på världen från mitt garderobsfönster.....
Jag och Lundholm har en del gemensamt förutom att vi båda är bögar. Vi kan Bibeln och har ursprung från miljöer där kristendomen var tydligt närvarande. Men som bekant finns det olika kristna inriktningar. Även om jag är agnostiker är jag kulturellt närmast Svenska kyrkan. Anton Lundholm från (en relativt extrem variant av) frikyrklighet. Och där blir det en kulturkrock, det måste inte vara invandrare inblandade för att det ska bli en sådan.
Homofientlighet inom frikyrkliga samfund är tyvärr vanlig.
I Svenska kyrkan portas ingen, där sitter folk bredvid någon som kanske mördat. Alla betraktas vara på en resa, mindre mörker och mer ljus. Helt andra regler gäller inom många frikyrkliga samfund. Där finns grindvakterna vilket Lundholm avslöjar när han förklarat vem han egentligen är. Det räcker att en samfundsmedlem har en (monogam) relation med någon av samma kön. Intoleransen är tragisk. Ofta framförd implicit, det här är ju ändå Sverige. Men ibland även explicit, förakt emot homosexuella, kommentarer som sårar. Om någon i Svenska kyrkan skulle ägna sig åt tungotal som är vanligt i vissa frikyrkliga kretsar hade hen avfärdats som lätt galen. Med rätta enligt mig.
Lundholm må vara debutant men håller en hyfsad kvalité som författare. Ibland blir det även riktigt bra litteratur - som när han jämför hur olikkönade och samkönade relationer behandlas inom frikyrkliga samfund. Från sid 161.
Negativt är dock upprepningar om hans känslor. Han kände en viss sak och några år är det samma igen. Det blir ibland nästan som en dagbok. Men i övrigt är det här en viktig skildring från någon som faktiskt vet vad det handlar om. Att vara både homo och kristen.
Kanske vissa i EKHO (förening för HBTQ-kristna) och RFSL hoppas att det ska vara "propaganda" för att det är "ok vara gay och kristen". Omvänt att vissa homofientliga kristna är ointresserade av boken av samma orsak. Men Lundholm vänder och vrider på argumenten. Utifrån sin teologi erkänner han generöst att folk kan ha olika attityder om det. Men att folk på allvar måste börja ha en dialog om att många i frikyrkliga samfund har romantiska känslor för individer av samma kön. Och att den som är i ett sådant samfund och som har en sexuell relation med en partner av samma kön inte slutar att vara kristen.
Homofientlighet inom frikyrkliga samfund är tyvärr vanlig.
I Svenska kyrkan portas ingen, där sitter folk bredvid någon som kanske mördat. Alla betraktas vara på en resa, mindre mörker och mer ljus. Helt andra regler gäller inom många frikyrkliga samfund. Där finns grindvakterna vilket Lundholm avslöjar när han förklarat vem han egentligen är. Det räcker att en samfundsmedlem har en (monogam) relation med någon av samma kön. Intoleransen är tragisk. Ofta framförd implicit, det här är ju ändå Sverige. Men ibland även explicit, förakt emot homosexuella, kommentarer som sårar. Om någon i Svenska kyrkan skulle ägna sig åt tungotal som är vanligt i vissa frikyrkliga kretsar hade hen avfärdats som lätt galen. Med rätta enligt mig.
Lundholm må vara debutant men håller en hyfsad kvalité som författare. Ibland blir det även riktigt bra litteratur - som när han jämför hur olikkönade och samkönade relationer behandlas inom frikyrkliga samfund. Från sid 161.
.... Den heterosexuelle debattören har en vision medan hans homosexuella kollega har en agenda.... Heteropar visar sin kärlek öppet medan gayparen provocerar i onödan....Ingen "propaganda".
Negativt är dock upprepningar om hans känslor. Han kände en viss sak och några år är det samma igen. Det blir ibland nästan som en dagbok. Men i övrigt är det här en viktig skildring från någon som faktiskt vet vad det handlar om. Att vara både homo och kristen.
Kanske vissa i EKHO (förening för HBTQ-kristna) och RFSL hoppas att det ska vara "propaganda" för att det är "ok vara gay och kristen". Omvänt att vissa homofientliga kristna är ointresserade av boken av samma orsak. Men Lundholm vänder och vrider på argumenten. Utifrån sin teologi erkänner han generöst att folk kan ha olika attityder om det. Men att folk på allvar måste börja ha en dialog om att många i frikyrkliga samfund har romantiska känslor för individer av samma kön. Och att den som är i ett sådant samfund och som har en sexuell relation med en partner av samma kön inte slutar att vara kristen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar