Sd har ironiskt nog mer rätt om forskning om invandrares brottslighet än m.

Alla som verbalt trakasserat mig senaste 15 åren i Malmö för att jag är bög har haft invandrarursprung. Tidigare var det etniska svenskar. 2017 blev det rekord men inget positivt sådant. Fyra gånger trakasserades jag. Jag har verbalt kontrat tillbaka emot det. Det har jag all rätt att göra.

Många HBTQ-personer och judar i min hemstad kan berätta sådant här. Ofta men inte alltid har förövarna sitt ursprung från Mellanöstern. Moderaterna vill att Brottsförebyggande rådet ska kartlägga etniskt ursprung för förövare och brottsoffer när det gäller sexualbrott. Sverigedemokraterna att det ska gälla alla brott.

Sverige bör redovisa statistiken öppet precis som Danmark.

Det finns en ironi där. Överrepresentationen när det gäller invandrarursprung är säkert högst när det gäller sexualbrott. Om man skulle göra som m vill, bara fokusera på det, hade det riskerat att få folk tro att invandrare är mer överrepresenterade vid brott än de egentligen är. Därför är paradoxalt nog främlingsfientliga sd:s förslag bättre, att göra det när det gäller alla brott. Precis som i vårt grannland Danmark. Då avslöjas det säkert att när det gäller skattefusk och en del andra brott är etniska svenskar överrepresenterade. Men att invandringen fått en del negativa konsekvenser förutom de positiva. Själv har jag inte brytt mig om att polisanmäla verbala trakasserier.

Fakta om kön, ålder och etniskt ursprung är inte farligt.

Bara Miljöpartiet är officiellt emot bland riksdagspartierna att Brottsförebyggande rådet gör en sådan utvärdering. Övriga partier hänvisar till att "det ska myndigheten själv få avgöra". Liberalernas rättspolitiske talesperson Roger Haddad (själv med ursprung från Mellanöstern) som verkligen inte är politiskt korrekt i dess negativa betydelse utan är en sansad debattör hänvisar till att partiet "inte motsätter sig det". Formellt är det givetvis den rätta attityden. Men det här handlar om något som är ett av våra allvarligaste problem (inte "utmaningar" som PK-politiker envisas att framföra), konsekvensen av en misslyckad migrations- och integrationspolitik. Det är faktiskt ingen formalitet.

Att utdela kollektiv skuld är fel.

Jag blev själv anklagad för några dagar sedan av en vänstermupp för att vara smygrasist bara av den enkla orsaken att jag stödjer kravet på att kartlägga etniskt ursprung (vilket land någon eller dess föräldrar är ifrån) när det gäller individer dömda för brott. Precis som vi gör det när det gäller kön och ålder. Det betyder inte att alla män eller alla unga eller alla invandrare ska få en kollektiv skuld utsmetad på sig men sedan när är fakta farligt?

Om nu indelning i grupper är så meningslöst bör rimligen kriminellas kön och ålder aldrig kommenteras.


Uppdatering 1.  

Om l, kd och mp åker ur riksdagen i höst är det givetvis enligt deras politiker inget problem utan en "utmaning"
 
Jan Björklund, ordförande i Liberalerna, fick av en journalist frågan om det verkligen var rätt att kalla utanförskapet bland invandrare för "utmaning" och inte "problem". Han kommenterade att "man får givetvis kalla det vad man vill". Istället borde han förklarat att det är betydande problem. Att integrationspolitiken faktiskt är ett haveri. Alliansen har anpassat sig efter maktens nyspråk. I riksdagen har t.o.m några sd-ledamöter (sic!) börjat använda begreppet.

Det är managementspråk. "Det här fixar vi".

Om l, kd och mp åker ur riksdagen i höst är det givetvis enligt deras politiker inget problem utan en "utmaning".  ;-)

HBTQ-kultur. Call me by your name. Luca Guadagnino

Från en presentation av Call me by your name (2017) regisserad av Luca Guadagnino.

.... Filmen utspelas i norra Italien sommaren 1983 och skildrar en trevande relation som långsamt övergår i något större. Amerikansk-italienske sjuttonåringen Elio lär känna Oliver, en av hans fars årliga studenter som kommer för att bo och studera hos familjen över sommaren. Sakta utvecklas relationen, med deras likheter och olikheter, genom den dragning de känner till varandra och inte minst genom Elios vaknande sexualitet. Tillsammans upplever de en oförglömlig sommar full av musik, mat och kärlek som för evigt kommer att förändra dem....

Ska man generalisera västerländsk film är USA på ena kanten, Frankrike på den andra. Snabbt respektive långsamt tempo. Jag har som medelålders börjat gilla franska filmer även om det händer få saker. Call me by your name tillhör definitivt främst den senare genren. Den har fått många priser men folk bör veta det.

Första halvan av filmen är relativt banal.

Vill förtydliga att det här är ett fascinerande tidsdokument. Det konservativa katolska Italien (påven hade verkligen informell politisk makt där då) mötte i de norra delarna av landet en "live and let live"-attityd. Många i kultur- och modemetropolen Milano var icke-hetero, om än oftast "diskreta". Filmen är dock en besvikelse till en början. Första halvan av den handlar om olikkönade relationer. Det hade kunnat bli intressant  om det varit en konflikt om föräktenskaplig sexualitet. Men de flesta av rollkaraktärerna är progressiva judar.

Dramatik slutar med vemod.

Först senare blir det teman om "tabun" i Italien då. Inte bara att det är två män som har en sexuell relation utan att en av dem är något yngre än den andre. Att bejaka sin frihet möter känslor av skuld. Timothee Chalamet som spelar Elio gör en lysande insats. Han är ingen fotomodell men så småningom är det nog många bögar som skulle vilja ge den där magre snubben en kram och kanske mer än det. Han visar för övrigt sin rumpa i en scen. Den sista halvtimmen är verkligen bra. Slutscenen är nog en av de starkaste någonsin när det gäller gay-relaterad film. Jag ska inte avslöja detaljer men tyvärr slutar inte alla sagor lyckligt.

Filmen är som en symfoni som i första halvan är så tråkig att en del vill lämna konserten. Sedan blir det dramatik för att sluta med vemod.

Trailer (Youtube) till filmen.

Den första internationella kampanjen för mänskliga rättigheter.

Kolonialismen var accepterad i Europa på 1800-talet. 

Men belgiske kungen Leopolds hantering av Kongo blev ökänd. De satte i system att hugga ena eller båda händerna av av svarta som inte levererade tillräckligt med rågummi. Vi vet inte hur många som mördades i Kongo, det kan ha varit mer än 15 miljoner. Brutaliteten var total.

De flesta brittiska och franska politiker försvarade kolonialismen (som givetvis inte är förenligt med mänskliga rättigheter) men många skämdes för belgarnas beteende i Kongo. Men det fanns också något positivt som kom ut av det. Många i USA och Europa startade en kampanj emot den belgiska regimen. För första gången började folk från olika länder samarbeta organiserat för en gemensam sak. Det var något nytt. Aktivister sände debattartiklar till varann att översättas och publiceras i olika länders tidningar. Första gången en så organiserad kampanj fördes, och den fick till sist effekt.

Den kurdiska paradoxen.

Alltså vad är det med kurder egentligen?

En del försvarar envist hederskultur. Andra jobbar för mänskliga rättigheter. Polariseringen är total inom gruppen. Bilden till den här bloggposten utgörs av den kurdiska flaggan.

Kurder är den största folkgruppen som inte har något eget land. Ingen kurd har tillhört "normen" i en stats ledning. Och de har tvingats förhålla sig till det. Ibland är de förföljda, än oftare stigmatiserade. Tyvärr har det betytt att många, främst män men även andra, ägnat sig åt hederskultur. Problemen där har förvisso minskat en del senaste decennierna inom gruppen i Sverige men finns kvar. Misstron emot centralmakterna har varit tydlig, "stamkultur" har fått råda.

Många som varit i fronten emot IS har varit kurder,.

Men andra med kurdiskt ursprung har gjort en helt annan slutsats. Just utanförskapet har fått en positiv effekt. De enda etniska grupperna från Mellanöstern som har egna avdelningar i Prideparaden i Stockholm är judar och kurder. När jag varit ute på gayställen har jag faktiskt mött fler män med kurdiskt än arabiskt ursprung. 

Flera av de kvinnor i Sverige som tydligast engagerar sig emot hedersrelaterat våld har kurdiskt ursprung. När terrorsekten IS nu nästan besegrats är det viktigt att konstatera att de som främst var vid fronten var just kurder. Både män och kvinnor, något som varit omöjligt bland araber. Många fick betala det yttersta priset för det, de avled.

Det där är den kurdiska paradoxen. Och någonstans finns där också ett hopp om ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Uppdatering 1.

En stats våld måste vara proportionellt.

Bodil Valero (mp) är ledamot i EU-parlamentet och har mailat följande. 

.... Ja som du säkert märkt är jag engagerad i kurdfrågan. Den aspekt du tagit upp här kände jag inte till så tack för att du breddat min kunskap. Förutom om de engagerade kurderna mot hedersproblematik förstås. Och där finns också en del män även om de inte är lika synliga. Jag skickar vidare till min nya praktikant som precis i går valde kurdfrågan som ämne för den uppsats universitetet vill att hon ska skriva om under tiden hos mig i Europaparlamentet....

Det finns givetvis en orsak till att jag publicerar den här bloggposten just nu. Turkiet som blivit en halvdiktatur bombar nu områden i Syrien där kurder bor. En stat har rätt att skydda sig emot militära attacker från grupper i ett grannland. Det gäller demokratin Israel och det gäller Turkiet. Men våldet måste vara proportionellt och skona civilbefolkningen så långt som möjligt. Usa:s utrikesminister Rex Tillersson har fört samtal med ledningen i Turkiet. Kanske kritik i det tysta är det effektivaste som Turkiets nära allierade USA kan göra just nu. Men då är det desto viktigare att EU officiellt gör en tydlig markering att Turkiets agerande är oacceptabelt...

HBTQ-kultur. Moscow baby - Håkan Lindgren.

Från presentationen av Moscow baby (2017) av Håkan Lindgren.

.... Pariskillarna Jacob och Victor vill skaffa barn. Vägen för dem till en surrogatmamma i Moskva och ett land där homofobin ligger som en mörk dimma över deras redan svåra val. Det blir inte enklare av att deras tillvägagångssätt kan leda till både böter och fängelse hemma i Frankrike. Vi får följa svenske Jacobs och franske Victors både känslosamma och strapatsfyllda färd till Moskva, men det blir också en inre resa. Gör de rätt? Vad händer om och när de kommer tillbaka till Paris? Håller kärleken mellan dem? Är barnet ett bevis på deras starka band eller är drivkraften en annan? Omgivningens reaktioner och inblandning rör upp starka känslor och skapar konflikter från oväntat håll....

Svenska etablerade kulturredaktioner verkar närmast bojkotta Håkan Lindgren. När det gäller hans debutbok häromåret fattade jag delvis orsaken. Den fick en blandad recension av mig. Men när man googlar runt har inte någon större tidning velat recensera Moscow baby heller. Och det är udda.

Karaktärerna mer trovärdiga.

Håkan Lindgren har redan tidigare visat sig kunna hantera språket. Och han har skärpt till sig om bokens karaktärer, de har blivit mer trovärdiga i den här fristående uppföljningen. Enda invändningen jag har är att den för lång, det är en del onödiga upprepningar. Precis som tidigare. Lindgren har svårt för att sortera i en berättelse.

Men skönlitterärt är det här en av de intressantaste svenska romanerna med gay-tema som publicerades 2017. Homoerotik blandas med familjekonflikter och att pengar ibland kan fixa saker. Men även att surrogatmödraskap är synnerligen kontroversiellt både i Sverige och Frankrike.

Odödligt.

Det är bara vi människor som vet att vi så småningom ska dö. Inga andra arter känner till det. Det är både en gåva och en förbannelse.

Att vi alla ska dö, och våra nära och kära. Det är är en av vuxensamhällets tråkigaste regler. Men så är det. Men det ger oss också möjlighet att, efter bästa förmåga, ta tillvara de år vi har kvar.

Vi kan allihop göra något som är större än oss själva, att engagera oss för mänskliga rättigheter, för människor som har det svårt, starta något företag som andra har nytta av etc.

Då finns det något kvar efter oss.

Kalla det odödligt.

Vi liberaler har alltid varit oense - Gud bevare Sverige från sd.

Kanske vissa skånska högerpopulister följt min debatt med lokala c-politiker senaste dagarna. Att vi är oense. Och det är vi liberaler ibland. Det är ett dna i liberalismen, att vända och vrida på argumenten. Men varje dag i veckan är Centerpartiet, eller för den delen Moderaterna, bättre än främlingsfientliga, HBTQ-negativa och EU-fientliga Sverigedemokraterna. Jag kan kritisera RFSL hårt och ska göra det även framåt men de är alltid bättre än sd. I avgörande stunder har vi liberaler samlat oss emot reaktionär högerpopulism, det ska vi göra igen.

Sd ska aldrig få gömma sig bakom liberaler.

Det gäller att föra fram två teser. Att kritiskt granska politiskt korrekt ängslighet hos etablerade partier. Det gör även liberala ledarsidan hos Expressen. Att fördöma främlingsfientliga sd. Jag lovar att försvara sd:s yttrandefrihet men de ska aldrig få gömma sig bakom den kritik vi liberaler framför emot politisk korrekthet. Den som tror sd i höst är ett lämpligt aktivt stödparti åt Alliansen har en hemläxa att göra.

Jimmie Åkesson (bilden) som statsminister. Mattias Karlsson som migrationsminister. Kent Ekeroth som justitieminister. Peter Lundgren som EU-minister.

Jag är förvisso agnostiker men min kommentar är följande.

.... Gud bevare Sverige.....

Uppdatering 1.

Att som HBTQ-person rösta på sd är en återvändsgränd.

Jag skulle aldrig få för mig att rekommendera som bloggare HBTQ-folk att rösta på ett visst parti. Vi har olika värderingar precis som övriga befolkningen. Jag har full tilltro till att folk själv kan avgöra vilket parti de ska rösta på.

När det gäller oss som identifierar sig som liberaler, och tror att närmare hälften av svenska HBTQ-personer gör det, vill jag dock lämna en kommentar. Jag fattar att en del av er känt en viss vrede emot att etablerade partier i flera år inte tog problemen med islamism och volymer i flyktingpolitiken på allvar. Jag fattar att några av er förklarat att sd är "bästa partiet" när Sifo ringt, som en protestmarkering. De flesta riksdagspartier har dock skärpt till sig senaste åren.

Till sist måste du avgöra själv.

Att som HBTQ-person rösta på sd i höst som proteströst emot islamismen är enligt mig en återvändsgränd. Sd ogillar, med rätta, muslimska konservativa invandrare men gullar, tyvärr, med kristet-konservativa sådana. Partiet närmast hyllar den polska regeringens HBTQ-fientliga attityd. T.o.m kd är HBTQ-vänligt i jämförelse med sd. Den informationen kan ni söka själv här på bloggen.

Till sist måste dock du själv avgöra vilket parti som ska få din röst. I USA har gayrörelsen i decennier undvikit att ha som officiellt budskap att folk ska rösta på Demokraterna. Istället har argumentet varit att bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner ska göra "an informed choice". Att ta reda på vad partier och kandidater vill om våra rättigheter. Detsamma bör HBTQ-personer i Sverige göra i höst.

Jag fattar att en del av er är besvikna. Men fundera om bästa metoden verkligen är att protest-rösta på HBTQ-negativa sd i höst.
 

C i Malmö vill förbjuda folk visa bilder av dess politiker (sic!).

Centerpartiet i Malmö är onekligen i kris. De har i val efter val försökt bli representerade i kommunfullmäktige utan att lyckas. Vice ordföranden i c-avdelningen, Denise Rydholm, tillhör nog inte Sveriges begåvningsreserv. ;-)

.... Hej Bengt! Du har inte min tillåtelse att använda min bild eller länka till saker jag skrivit på din blogg. Tag bort bilden och skriften nu.// Denise....

Finns det inte någon vuxen i rummet hos c-Malmö? Någon som kan förklara att den här konflikten skadar c? Att Denise borde "pudla" och få det överstökat? Det är fascinerande vilket självskadebeteende det tydligen finns i partiets avdelning i Malmö.

Det är första gången någon politiker hävdat jag inte får använda en bild av hen. Jag struntar givetvis i sådant gnällande. Men är det inte oroande att c i Malmö vill undvika att deras foton sprids ihop med deras politiska kommentarer? Hur har c-avdelningen hamnat i en sådan flyktingpolitisk kris?

Men jag lovar att bjuda på nya bisarra citat från dem. ;-). Följetongen fortsätter.


Uppdatering 1.

Jag har försökt nå alla i Centerpartiets kretsstyrelse men när jag mailat till Ali Alshawi och Adnan Bibic har det blivit felmeddelanden.  Det kan betyda de där två gossarna spärrat mig från att nå dem men också ha tekniska orsaker.

Uppdatering 2.

Tvekade om bloggpost.

Vill förtydliga att det var med mycket tvekan jag publicerade den bloggpost som riktade kritik emot både m och c om flyktingpolitiken. Alla politiskt intresserade vet att de två partierna är oense, vad är nyhetsvärdet egentligen? Men det fanns vissa retoriska poänger, m och c vill bilda regering ihop i höst. Och nu avslöjas det att kritiken är extremt känslig inom delar av c. Hade jag visst det hade jag publicerat bloggposten tidigare. Det har definitivt fått nyhetsvärde.

C i Malmö raljerar internt om mitt mail om flyktingpolitiken.

Som politiker bör du vara noga med att kolla vilka som är på sändlistan. Denise Rydblom (bilden) som är vice ordförande i c i Malmö har tydligen inte lärt sig det. Hon har sänt följande till den lokale c-ledaren och det var givetvis inte syftet att jag skulle få del av det.

.... Niels Paarup- Petersen. Från: Denise Rydblom Skickat: den 22 januari 2018 09:24 Till: Bengt Held; Niels Paarup-Petersen; adnan.bibic@centerpartiet.se; Charlotte Bossen; Joacim Ahlqvist Ämne: SV: "Centerpartiet bör fatta att volymer i flyktingpolitiken har betydelse" Tack Niels! Hoppas att du ändå mår bra trots mejlet från Held. Styrelsen får återkoppla till dig vid ett senare tillfälle. Ta hand om dig!// Denise....

Tydligen har Paarup-Petersen beklagat sig inför sina närmaste medarbetare om mitt kritiska mail om c:s flyktingpolitik. Det har kanske fått honom "att må dåligt". Det är absurt. Är det så debatten är inom c? Att saklig och nyanserad kritik får c-politiker att "må dåligt"? Då är det inte konstigt c i Malmö i val efter val aldrig klarar att få tillräckligt med röster för att bli representerade i kommunfullmäktige. Det enda positiva i det här är att de tar min kritik på allvar, annars hade de aldrig sänt sådant här till varann.

Har personkryssat c-politiker.

Jag kan avslöja att jag själv personkryssat Niels Paarup-Petersen i ett tidigare kommunval och det har jag berättat för honom men det ska jag aldrig göra om efter det här. "Hoppas du ändå mår bra trots mejlet från Held". Fascinerande. Men det visar den sektmentalitet som finns inom delar av c inom flyktingpolitiken. De klarar inte av att argumentera i sak. Den generösa flyktingpolitiken har blivit en dogm för dem. Istället är de lättkränkta. Från den bloggpost jag mailade till en del c-politiker i Malmö.

.... Men de flesta politiker i c är hyfsat pragmatiska.  De fattar att vi inte kan återgå till den flyktingpolitik som gällde fram till hösten 2015. Precis som jag själv är de flesta c-politiker liberaler....

Efter den hårda kritiken fattar jag att vissa c-politiker "mår dåligt". Not. ;-)


Uppdatering 1.

Vill förtydliga att jag inte känner mig "kränkt", detta ofta missbrukade begrepp, av Rydbloms kommentar. Däremot förbluffad. Jag är en enkel (förvisso smart också) HBTQ-aktivist. Hur jag skulle kunna förstöra en c-ledares helg genom en kritisk artikel är för mig en gåta. Visste inte jag hade sådana krafter. ;-)

Uppdatering 2.

Det fanns på 1990-talet en intervju med min favoritgrupp Pet shop boys. Neil Tennant och Chris Lowe hade kommit ut som homo. En ung tjej kommenterade att Tennant var gay. Chris Lowe blev låtsas-arg. " Hur vågar du kalla Neil för att vara gay?"

Och det där gäller tydligen även i delar av Centerpartiet. "Hur vågar du kritisera vår flyktingpolitik?, vi mår faktiskt dåligt av sådan kritik".

Centerpartiet får givetvis fortsätta att som ensamt borgerligt parti i Europa vara för en "generös" flyktingpolitik. Det svider givetvis när jag avslöjar att de är ensamma bland mitten-högerpartier där. Men någonstans kanske de borde, bara för omväxlings skull, resonera om orsaken till att inget annat borgerligt parti i Europa vill ha samma generösa flyktingpolitik som c. Ett tips.

;-)

Centerpartiet bör fatta att volymer i flyktingpolitiken har betydelse.

För 2 år sedan fanns det två borgerliga partier i Europa som ännu var för en "generös" flyktingpolitik, kristdemokratiska CDU i ´Tyskland och Centerpartiet i Sverige. Sedan CDU häromåret svängt är bara c kvar. Det är viktigt att förtydliga det. Det är inte så att massor av liberala partier i Europa vill att flyktingkrisen främst löses genom att folk genom människosmuggling når väst. C är ensamma där på den borgerliga sidan av politiken i väst.

Om någon kan påverka c är det kanske jag. Därför att jag själv hävdat att ökade krav inom integrationspolitiken räcker, då fungerar det med en omfattande flyktinginvandring. Som jag konstaterat i en bloggpost hade jag fel och har svängt, c har ännu fel där. Volymer har betydelse.

Centerpartiet hävdar att en generös flyktingpolitik senare kan bli positivt om bara integrationspolitiken fungerar bättre. Argumentet är fascinerande. Många svenska partier har använt samma floskel i decennier. "Om bara om". Det måste bli rätt ordning. Först får vi fram en fungerande integrationspolitik som via utvärderingar visat att de flesta flyktinginvandrare fått jobb inom 2-3 år, därefter införs en relativt generös flyktingpolitik igen.

Både m och c har en hemläxa att göra inom flyktingpolitiken.

I den här bloggposten riktar jag inte kritiken emot Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. Jag tror tyvärr de inte är mottagliga för det. Men de flesta politiker i c är hyfsat pragmatiska.  De fattar att vi inte kan återgå till den flyktingpolitik som gällde fram till hösten 2015. Precis som jag själv är de flesta c-politiker liberaler.

Jag brukar som HBTQ-aktivist inte berömma Kristdemokraterna men de har rätt när de kommenterar. "det behövs både hjärta och hjärna inom flyktingpolitiken". Varken omänsklighet eller naivitet. Även Liberalerna har en balanserad flyktingpolitik. Och till sist måste Alliansen enas om de borgerliga partierna ska bilda regering.

Både Moderaterna och Centerpartiet har en hemläxa att göra där. M skulle behöva mer "hjärta" och c mer "hjärna".

Porrmoralismen i v är pervers på riktigt.

 

Det här är femte och sista delen av min granskning av handlingarna inför v-kongressen i februari. V i Dalarna vill i motion E125 att följande ska vara med i valplattformen.

.... Barns rätt att slippa porr är en av kvinnorättsrörelsens nu viktigaste frågor. Vänsterpartiet vill begränsa tillgången till porr på internet genom att använda den teknik som finns tillgänglig för att minska risken att barn och ungdomar blir utsatta för porr. Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan måste samtidigt utvecklas. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är grundläggande i strävan för ett jämställt samhälle....

Notera att ungar som själva söker porr ska "slippa det". Något udda. Från motionen.

.... Vi har offentliga jämställdhetsideal och reagerar på sexistisk och kvinnohatande reklam, men det finns fortfarande arenor där samhället accepterar våld mot kvinnor, stereotypisering av manligt och kvinnligt, rasism och förnedring av kvinnor – porren. Dagens mainstreamporr består av grovt sexualiserat våld och förnedring av kvinnor och är tillgänglig två klick bort i varje mobil, surfplatta och dator – dygnet runt. Tiden då porr hittades i en tidning i skogen är långt borta. Genomsnittsåldern för när pojkar börjar titta på porr var för ett par år sedan 12 år, skulle samma undersökning göras om idag skulle genomsnittsåldern med all säkerhet vara lägre. Våra barn lär sig alltså att stoppa kukar så långt ned i halsen på tjejer att de kvävs är sex och detta budskap sitter de ensamma med på sina rum. En del hävdar att barn och unga (och vuxna) kan skilja på porrens ”fantasi” och verkligheten. Problemet är att porrens våld är reellt våld som verkliga kvinnor utsätts för, för att andra ska ha något att onanera till och för att mångmiljardindustrin, som porrindustrin är, ska tjäna pengar. För att begränsa spridningen av porr och skydda barn finns tekniska lösningar, till exempel filter, där standardläget är att inte ha tillgång till porr och där du för att få tillgång till porr måste verifiera att du är över 18 år, till exempel via Bank - ID. Skolor kan, och bör, också ha filter och spärrar på datorer , plattor och wifi, som komplement till policys kring porr och att ta upp porr i sex och samlevnadsundervisningen. Vi anser att frågan om porren är akut och att det är ovärdigt ett feministiskt solidariskt parti som arbetar för jämställdhet att inte prioritera och aktivt driva frågan om porrens skadeverkningar.....

Sexistisk reklam bör inte förbjudas.

Partistyrelsen yrkar avslag på motionen. Den hänvisar till att fokus i valplattformen bör vara på ekonomisk ojämlikhet och att det som finns med om jämställdhet är tillräckligt.

.... Det sexualiserade våld som utövas av män mot barn och kvinnor över hela världen, liksom det sexualiserade våld som hbtq-personer utsätts för, återspeglar och upprätthåller den patriarkala maktstrukturen.... Det sexualiserade våldet är strukturellt och systematiskt, samtidigt godtyckligt och oberäkneligt; det kan slå till när som helst, var som helst och mot vem som helst, så länge du är kvinna eller hbtq-person.... Våldet mot kvinnor och barn exploateras av porrindustrin, som blivit en vinstgivande kapitalistisk storindustri. Människohandel inom och över nationsgränser växer i omfattning. Det finns ett samband mellan pornografi och efterfrågan på sexuella tjänster. I pornografin framställs ofta kvinnor som prostituerade och som objekt för att tillfredsställa mäns sexuella behov. Pornografi på nätet och en sexistisk populärkultur har dessvärre fått funktionen som ”sexualupplysning” åt unga människor i brist på en modern sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Partistyrelsen konstaterar att Vänsterpartiet arbetar för att förebygga sexualbrott, för att underlätta och förbättra villkoren för de personer som utsätts för sexualbrott samt för att förbättra och göra rättsprocessen mer rättssäker. Parallellt med att vi ställer krav på en ändrad lagstiftning arbetar vi även för att motverka att stereotypa könsroller reproduceras. Det förebyggande och våldspreventiva arbetet behöver utvecklas och stärkas. Dessutom behöver det psykosociala stödet till dem som blivit utsatta för sexuellt våld för bättras. En nationell handlingsplan mot våldtäkt och sexuellt våld bör tas fram. Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan behöver utvecklas, det bör införas feministiskt självförsvar i skolan från årskurs sju och sexistisk reklam bör förbjudas..... 

Ohelig allians mellan högerkristna och radikalfeminister.

Vänsterpartiet är inte ensamt om att ägna sig åt den här typen av porrmoralism. Här förenas högerkristna i en ohelig allians med radikalfeminister. "Sex bör helst vara förenat med kärlek". Det är unken moralism och inget annat. Republikanska politiker i USA attackerar demokratiska politiker för att inte "skydda barnen emot porren". Debatten är absurd. Precis som om något filter vid skoldatorer skulle förändra något när porr kan kollas i de flesta mobiltelefoner. Sexistisk reklam bör inte förbjudas utan det sker i Sverige oftast en självsanering inom branschen, i många andra västländer är sexistisk reklam tyvärr ännu vanlig.

Finns det problem inom porrbranschen? Absolut. Heteroporren speglar dock patriarkala strukturer i övriga samhället. När en känd musiktidning i USA på 1970-talet skulle lista de viktigaste 100 albumen fanns inga svarta och kvinnor representerade (sic!). Ingen skulle för den skull hävda att musikrecensioner borde förbjudas. Problemen i porrbranschen bör åtgärdas som i övriga samhället. Arbetsmiljökrav för anställda. V gillar kollektivavtal, det vore kanske något för branschen, Att i skolor resonera om könsroller och sexualitet. Från en artikel i Dagens nyheter om porrkonsumtion.

Heteromän som kollar porr kallar sig oftare feminister.

.... Vissa undersökningar tyder på att den kan ha ett samband med en mer öppen inställning till olika sexuella läggningar, både när det gäller en själv och andra. I en studie med amerikanska heterosexuella män som hade konsumerat mycket porr, fann man att de hade en större acceptans mot homosexuella. Vuxna danska och australiensiska män har i undersökningar sagt att de har upplevt fler positiva än negativa effekter på sexlivet av att titta på porr, till exempel ett bättre självförtroende och en öppnare inställning till sex. De uppgav också att de hade blivit mer uppmärksamma på sina partners sexuella behov. Artikelförfattarna lyfter också fram nya nischer som feministisk porr och ”sexpositiv” pornografi som betonar ett annat urval och säger sig visa mer ur ett kvinnligt lustperspektiv. Med det vill de understryka att en del forskning och resultat kan styras av perspektiv, urval och metod. En annan aspekt som de tar upp är att sambanden när det gäller pornografi varierar mellan olika människor. En studie som publicerats i Journal of Sex Research förra året, visade till exempel att män som sällan eller aldrig tittade på porr hade en mer traditionell syn på familjen. De identifierade sig inte som feminister i samma utsträckning som de män som konsumerade mer porr. De porrtittande männen hade en mer positiv inställning till att kvinnor yrkesarbetade utanför hemmet och till att de hade ledande befattningar på jobbet. De visade också en mer positiv attityd till abort....

Nästan alla unga män och ungefär hälften av unga kvinnor kollar porr ibland. Och många medelålders och äldre. En del av dem är v-politiker. Jag har själv träffat sådana. Hyckleriet är totalt.

Indirekt antyder v att porren är pervers. Men det finns inget perverst i att människor i heteroporr, gay-porr etc deltar i den typen av filmer. Porrskådisarna har samma unika och okränkbara värde som oss andra. Det verkligt perversa är Vänsterpartiets porrmoralism.

Om bara v-sympatisörer som aldrig kollar porr skulle rösta på partiet hade det åkt ur riksdagen.

Fördubbla anslagen till kvinno- och tjejjourer.

Centerpartiet vill att stödet till kvinnojourerna bör fördubblas till 200 miljoner kronor. Håller helt med. Både Alliansen och Röd-gröna har radikalt ökat stödet senaste 15 åren. Men 100 miljoner betyder i genomsnitt ca 300 000 kronor per kommun. Många kommuner har tydligen också dragit ner sina egna bidrag när statsbidragen ökat.

Jag må vara porrliberal medan v är porr-negativt. Men där skulle vi faktiskt kunna enas. Att det offentliga Sverige i decennier ofta lastat över ansvaret för våldsdrabbade kvinnor till frivilligarbetare i kvinnojourer är inget annat än skamligt.

Fördubbla anslagen till kvinno- och tjejjourerna. Kanske något för v att driva när de ihop med s-mp-regeringen ska lämna en vårbudget.

C svänger om tredje juridiskt kön och vill utreda reformen.

Centerpartiet HBTQ-politiske talesperson Ola Johansson meddelar att partiet svänger från sitt tidigare motstånd emot att införa ett tredje juridiskt kön. Nu vill partiet att reformen utreds.

.... Centerpartiet säger nu för första gången ja till en utredning. – Centerpartiet tycker att det är bra. Vi vet att det finns människor som inte känner en viss tillhörighet till ett manligt eller kvinnligt kön, och det är viktigt att vi tar deras situation på allvar och att den här frågan utreds, säger Centerpartiets talesperson Ola Johansson till Ekot. En statlig utredare föreslog nyligen att regeringen bör tillsätta en utredning om möjligheten att införa ett tredje juridiskt kön i Sverige....

Det är inte helt förvånande. På sin stämma (kongress) i höstas ville kommittén (som förbereder motioner) att partiet skulle bli för införande av ett tredje juridiskt kön. Men majoriteten av ombuden valde att att följa partistyrelsen och vara emot reformen. Centerpartiet gör nu det rätta. Att plädera för en utredning och lämna sitt motstånd. Så att argument för och emot reformen kan granskas. Och det är så vår parlamentariska demokrati fungerar.

Både s och mp lovade att tillsätta en utredning om att införa ett tredje juridiskt kön om de skulle bli regeringspartier 2014. Tyvärr har de hittills svikit där. Vi vet inte vilken regering som finns efter valet 2018. Det vi dock kan förmoda är att efter nästa val blir det ett parlamentariskt komplicerat läge (igen). En borgerlig regering orkar nog tyvärr inte att tillsätta en sådan utredning om de skulle vinna valet. Just därför bör s-mp-regeringen starta en sådan.

Det här betyder att c byter attityd till ett tredje juridiskt kön från "nej" till "möjligen". Min poängsammanställning om partier är för, emot eller tvekar om centrala HBT-reformer blir följande

Miljöpartiet 22p

Vänsterpartiet 22p

Feministiskt initiativ 22p

Piratpartiet 22p

Liberalerna 21p

Centerpartiet +1p till 20p

Socialdemokraterna 19p

Moderaterna 19p

Kristdemokraterna 14p

Sverigedemokraterna 1p

Jag hade fel om flyktingpolitiken.

Var hyfsat ledande politiker i Folkpartiet i Malmö (idag l) 2002 och integrationspolitisk talesperson. Vi meddelade att det inte var fel med en generös flyktingpolitik men att kraven borde skärpas. Då skulle problemen radikalt reduceras om än inte försvinna. Jag vill förtydliga att vi verkligen trodde på det. Det var inget spel för galleriet, vi trodde på det. 

Men bara att ställa krav på kunskaper i svenska språket orsakade ett raseri då. Vi tog det med lugn, de allra flesta svenskar höll med oss. Varje gång andra partier kritiserade oss ökade stödet i opinionsmätningarna. 2007 lämnade jag partipolitiken. 

Volymer har betydelse.

Men jag hade fel om en sak då. Erkänner det. Det handlar om volymer. Det spelar faktiskt roll. Varför förnekade en del av oss det då? Det handlar inte om någon hemlig konspiration om att "byta ut Sveriges befolkning" som en del högerpopulister hävdar. En viktig orsak är givetvis att vi framförde kravet om språkkrav som var kontroversiellt, att kritisera s-regeringen för att dess flyktingpolitik inte var tillräckligt generös balanserade det. Men de flesta av oss trodde på riktigt på en generös flyktingpolitik. Så här i efterhand, och det är lätt att vara efterklok, hade vi fel. Vi borde på allvar diskuterat volymer. 

Jag ska verkligen inte skylla ifrån mig. För övrigt var jag en politiker i fp som kritiserade politisk korrekthet. Men vi visste att om vi krävde en mer generös flyktingpolitik skulle det bli hyllningar från många i media. Logiken i media var så då. Närhelst vi gjorde något utspel om ökade krav inom integrationspolitiken resonerade vi om vi skulle riskera att kallas främlingsfientliga. Inte för att vi var det, många av politikerna i fp-Malmö hade för övrigt själva invandrarursprung, utan därför att kulturvänstern helt missbrukat begreppet främlingsfientlighet. Har sedan länge lämnat partipolitiken men min berättelse kanske kan få ökad förståelse för situationen.

Uppdatering 1. 

Jag är ännu för fri invandring som ideal. 

Att människor ska kunna röra sig fritt mellan länder precis som mellan svenska län. Men fri invandring kan nås först på lång sikt. När de ekonomiska skillnaderna är så stora i världen måste det åtgärdas först, därefter fri invandring, det måste bli rätt ordning. Vi ser redan att Rumänien och Bulgarien kanske inte borde fått bli EU-medlemmar (jag är som liberal varm EU-anhängare). Jag är ännu liberal, jag har inte blivit konservativ. Mitt ideal är ännu fri invandring men det fungerar inte idag. Sverige bör föra en stram flyktingpolitik närmaste åren, Expressens liberala ledarsida argumenterar för samma sak.

Kalla det pragmatisk liberalism.

Många v-politiker kritiserar partistyrelsens valplattform för att vara heteronormativ.

Det här är fjärde delen av min granskning av handlingarna till Vänsterpartiets kongress om några veckor. Ca 20 v-medlemmar, däribland partistyrelseledamoten Veronica Kallander (bilden) vill i motion E44 att möjligheten för barn att få fler än två vårdnadshavare blir en del av valplattformen. 4 v-medlemmar föreslår i motion E113 detsamma och även att en könsneutral föräldraskapspresumtion ska vara med.

I motion E44 lämnas också flera andra yrkanden, bl.a. att det i valplattformen ska finnas med att v vill förbjuda hets emot transpersoner och förbättra situationen för HBTQ-asylsökande. Det finns också  en generell kritik emot valplattformen för att vara heteronormativ.

.... Orättvisor drabbar hbtq-personer inom alla områden inte minst vad gäller hälso-, familje- och asylpolitik. Trots detta är det något som endast nämns i två meningar i partistyrelsens förslag till valplattform. Att förslaget om att införa ett tredje kön framförs är mycket positivt. I övrigt nämns dock hbtq-personer inte någon annanstans i texten, den är heteronormativt utformad och tyvärr gör det att trovärdigheten minskar. Det är dock möjligt att korrigera genom att på några utvalda centrala punkter göra korta tillägg. Genom att inkludera de föreslagna skrivningarna skapar vi den trovärdighet som vi förtjänar. Hbtq-personers rättigheter är också än mer aktuella i en tid där ansvaret för strukturella problem tenderar att läggas på individen och där högerextrema krafter hotar att inskränka dessa. Att kommunicera detta i valplattformen är också viktigt för att nå ut till de unga progressiva väljare som vi vill nå....

Kritik om att fi var tydligare inom HBTQ-politiken än v. 

Liknande kritik finns från ca 10 v-medlemmar i motion E45.

.... I det senaste valet konkurrerade vårt parti och Feministiskt Initiativ delvis om samma väljare. Vår uppfattning är att det fanns gott om socialister som valde vår konkurrent utifrån ett hbtq-perspektiv. De tyckte helt enkelt att vi blev dem svaret skyldig vad gäller hbtq-frågor. Därför oroar det oss att valplattformen nästan helt saknar en hbtq-politisk ambition. Om vi vill locka fler hbtq-politiskt intresserade att rösta på oss i nästa val gör vi klokt i att tala om för dem vad vi vill. Det räcker inte med att säga att vi vill införa ett tredje juridiskt kön och berömma oss om att vi var först med att kämpa för könsneutral äktenskapslagstiftning....

Motionärerna vill att följande ska finnas med i valplattformen.

.... Vänsterpartiet vill att transpersoner ska omfattas av lagen som förbjuder hets mot folkgrupp. Vi tycker att informationsplikten för Hiv-positiva ska avskaffas. Den 18-årsgräns som förbjuder omyndiga att ändra juridiskt kön vill vi slopa och vi vill också att det införs ett tredje juridiskt kön. Vi anser att det ska finnas möjlighet till fler än två vårdnadshavare samt att mer resurser läggs på särskilda asylboenden för hbtq-flyktingar....

I motion E46 vill 4 v-medlemmar att följande ska vara med i valplattformen.

.... Dagens åldersgränser för medicinsk könskorrigering och för att ändra juridiskt kön ska avskaffas och transpersoner ska omfattas av förbudet mot hets mot folkgrupp....

Partistyrelsen föreslår att det ska finnas något mer om HBTQ-rättigheter.

Partistyrelsen håller med motionernas innehåll i sak men yrkar avslag på de flesta av dem. Besynnerligt nog har Veronica Kallander valt att inte reservera sig till förmån för E44 som han själva medverkat till. För det förtjänar hon kritik om hon var närvarande vid partistyrelsens möte om den.

.... Partistyrelsen konstaterar att valplattformen, trots sin bredd och omfattning, saknar många av de krav som vi faktiskt driver, t.ex. på hbtq-området. Vi har dock valt att försöka hålla tillbaka antalet sakpolitiska krav och i stället fokuserat mer på den övergripande och sammanhållande berättelsen om varför flertalet människor skulle gynnas av Vänsterpartiets ekonomiska politik. Valplattformen, som kommer tidigt i valrörelsen, är snarare än en uppräkning av våra politiska krav, en plattform för områden som vi kan bli mer precisa kring senare i valrörelsen. Partistyrelsen menar dock att första att-satsen i motion E44 är bättre formulerad än vårt eget förslag. Partistyrelsen föreslår att stryka texten på rad 46 - 49 ”Vi var det första partiet i riksdagen som lyfte homosexuellas rättigheter med att bland annat kräva könsneutral äktenskapslagstiftning. Nu vill vi gå längre och införa ett tredje kön för de personer inte kan eller vill definiera sig som man eller kvinna.” Och istället lägga in texten ”Vi har länge kämpat för hbtq-personers rättigheter. Vi var första parti att kräva en könsneutral äktenskapslagstiftning och vi tog strid mot tvångssteriliseringarna av transpersoner. Nu vill vi bl.a. att ett tredje juridiskt kön införs och att ett barn ska kunna fler vårdnadshavare än två.”... 

Att ha med skydd emot hets för transpersoner är fel.

Liberalerna och Vänsterpartiet är i sak de partier i riksdagen som driver HBTQ-rättigheter tydligast. Debatten på kongressen om HBTQ-rättigheter lär alltså inte främst handla om sakpolitisk oenighet utan om vilket utrymme det ska få i valplattformen. V har ofta en tendens att ha med betydligt mer om rasism än HBTQ-fientlighet (eller funktionshindrades rättigheter och åldersdiskriminering för den delen) i officiella dokument. I det nya förslaget från partistyrelsen är det något förbättrat.

Även om jag är HBTQ-aktivist är jag skeptisk till att något parti ska ha med transpersoners skydd av lagen om hets emot folkgrupp i valmanifest etc. Reformen planeras röstas igenom i riksdagen i vår. Jag är själv emot att avskaffa åldersgränsen för medicinsk könskorrigering vilket jag förtydligat här. Dock borde v kunna ha med bl.a. införande av en könsneutral föräldraskapspresumtion och avskaffande av informationsplikten för hiv-positiva.

L är för att utreda könsneutrala personnummer.

Jag har kontaktat Liberalerna om de är emot könsneutrala personnummer eller har attityden "möjligen" till reformen. Det efter att partistyrelsen lämnade ett av landsmötet (kongressen) godkänt negativt yttrande om reformen i höstas. Den främsta invändningen var att det skulle göra det svårt att få fram könsindelad statistik. Partiets HBTQ-politiska talesperson Barbro Westerholm har mailat.

.... Vi säger inte nej, är positiva till införande, men vill ha utredning först om konsekvenserna av införande inför slutligt ställningstagande. Är väl en rimlig inställning om man som vi i Liberalerna vill, att ha ett underlag som visar för– och nackdelar, och där vi då försöker minska konsekvenserna av nackdelarna till förmån för fördelarna....

Det är bra att l är positivt till att utreda reformen. I Centerpartiet ville i höstas stämmans (kongressens) kommitté som behandlade en motion om könsneutrala personnummer bifalla den men tyvärr följde majoriteten av ombuden partistyrelsens rekommendation att vara avvaktande till reformen. Samma attityd blev det på Socialdemokraternas kongress förra våren där beslutet blev att det "i dagsläget inte är aktuellt"

Partiernas åsikter januari 2017 om könsneutrala personnummer.

Ja: Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Piratpartiet. 

Möjligen: Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna

Nej: Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna

Jag vill förtydliga att jag håller med om att det är viktigt att kunna göra könsindelad statistik. Sverige har ännu patriarkala strukturer även om vårt land kanske är det minst ojämställda i världen. Att införa könsneutrala personnummer kan dock kombineras med att behålla möjligheten till sådan statistik. Från en debattartikel från RFSL och RFSL-Ungdom. 

.... Könsmarkörer kan finnas på andra sätt, när det är mer relevant. Exempelvis kan statistik över jämställdhet och möjlighet att genomföra registerdata föras ändå, utan att juridiskt kön är synligt i vardagen, eftersom det könsneutrala personnumret knyts till ett juridiskt kön i skatteverkets digitala personbild. Könsmarkörer eller markörer som visar vilka kroppsdelar en person har, kan finnas i patientjournaler så att exempelvis kallelser till cellprov går till alla med livmoder, även de som har bytt juridiskt kön till man....

Tyvärr blir det nog inte någon utredning om könsneutrala personnummer närmaste åren oavsett vilken regering det blir efter valet i höst. Men historiskt har processen att införa HBTQ-reformer ofta startat med att partier förklarat att de kanske vill utreda det senare.

Barbro Westerholm (l) bör bli socialminister om Alliansen vinner nästa val.

Barbro Westerholm (l) är riksdagsledamot. Det är möjligt att hon kontaktade partiordföranden Jan Björklund inför beslutet att försöka bli riksdagsledamot även efter nästa val.

Barbro. Jag funderar på att kandidera för fyra år till.
Jan. Det är klart att du ska.
Barbro. Jag är faktiskt bara 84 år.

Barbro Westerholm var respekterad inom gayrörelsen (som det hette då) redan i samband med införandet av partnerskapslagen. Det var Barbro som ansvarade för utredningen av reformen och hon har även därefter visat ett genuint engagemang för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner. Ännu 2018 har jag kontakt med många politiker i diverse partier. Vem av dem bedömer jag är kunnigast idag när det gäller HBT-rättigheter? En 84-årig l-ledamot.

Hon har aldrig blivit minister. Kd fick socialministerposten i förra borgerliga regeringen. Men det är inte för sent om det skulle bli regeringsskifte i höst. Det skulle vara ett tecken på att Sverige precis som många andra västländer faktiskt erkänner att även seniorer kan bidra inom politiken. Westerholm har engagerat sig just emot diskriminering av äldre. Och fått med sig sitt parti där.

Som man kommenterar i USA. "You go, girl".

V:s partistyrelse hävdar felaktigt att hatbrotten ökar.

I motion E321 vill Vänsterpartiet i Jönköping att det ska finnas med mer formuleringar om rasism och diskriminering i valplattformen.

.... Politiken utgår fortfarande i stora delar från att alla familjer ser lika ut och att alla identifierar sig som antingen man eller kvinna. Vi vill se en feministisk familjepolitik som utgår från verkligheten, att vi är ett land av stjärnfamiljer där familjer ser olika ut och bildas på olika sätt. För den som inte kan eller vill identifiera sig som man eller kvinna vill vi införa ett tredje juridiskt kön. En särskilt utsatt grupp är de som är på flykt undan förföljelse på grund av sexuell läggning eller könsidentitet....

Partistyrelsen vill avslå motionen med hänvisning till att bara vissa delar av partiets politik ska vara med i valplattformen.

.... Hatbrotten med homofobiska motiv ökar kraftigt och våldet mot homo-, bisexuella och transpersoner blir allt mer omfattande och allt grövre.... Vänsterpartiet har länge påtalat brister i rättstillämpningen hos Migrationsverket avseende hbtq-personer som söker asyl. Enligt utlänningslagen räknas den som känner välgrundad fruktan för förföljelse p.g.a. kön eller sexuell läggning som flykting. Trots detta är det vanligt att personer som riskerar att bli förföljda om de återvänder till sitt hemland får avslag på sin asylansökan....

I sak har dock partistyrelsen fel om hatbrott. Brottsförebyggande rådet avslöjar tvärtom i en rapport (sid 111) att antalet anmälningar av hatbrott p.g.a. sexuell läggning halverats sedan 2008. Det är inte konstigt eftersom attityder bland etniska svenskar blivit mer toleranta. Däremot är det allvarliga problem i vissa invandrartäta förorter med islamister men det kommenterar inte partistyrelsen. För det förtjänar de kritik.

Problem för HBTQ-asylsökande.

I motion E352 vill 4 v-politiker att ”Hbtq-flyktingars trygghet måste garanteras genom särskilda asylboenden.” ska vara en del av valplattformen.

.... Hbtq-flyktingar från en rad länder, i Mellanöstern men också från Afghanistan, Uganda, Kenya och Nigeria, har i hemlandet blivit förföljda för sin könsidentitet eller sexuella läggning. I Sverige hamnar många på trångbott asylboende tillsammans med flyktingar som bär på just de patriarkala, homo- och transfoba värderingar som ligger bakom förtryck, och hbtq-personer blir på asylboenden utsatta för våld, hot och trakasserier. Även på hbtq-certifierat asylboende har flyktingar vittnat om otrygghet; det räcker inte att personalen är utbildad om hbtq-flyktingar bor tillsammans med personer som önskar dem ur livet. För att garantera säkerhet och trygghet för hbtq-flyktingar under den tid de bor på asylboende krävs att Migrationsverket upprättar särskilda boenden....

Partistyrelsen vill avslå motionen med hänvisning till att bara vissa delar av partiets politik ska vara med i valplattformen.

.... Det finns ett behov av att inrätta särskilda boenden för asylsökande hbtq-personer. Det är inte ovanligt att konflikter som pågår i hemlandet kan följa med till Sverige och in i boendesituationen här. Homo- och transfobi är ett exempel på sådant som också kan förekomma i boendet. För att asylsökande hbtq-personer ska få ett så bra och tryggt boende som möjligt, är det viktigt att det finns möjlighet för den som vill och är i behov av ett boende som bara tar emot hbtq-personer att också få det....

Den som trakasserar andra asylsökande bör bli omplacerad. 

Det är förvisso bra att partistyrelsen är positiv till boenden för asylsökande som känner sig trakasserade. Men den borde även konstatera att det främst är förövarna som ska flyttas. Men för v är förmodligen även islamister på flyktingboenden "offer". Reglerna borde vara tydliga - den som trakasserar någon annan asylsökande en gång ska få en varning och bli omplacerad. Den som gör det en andra gång ska få sin ersättning drastiskt sänkt. Vid en tredje gång ska asylbehandlingen avbrytas och personen avvisas från Sverige. 

V resonerar ofta heteronormativt i debatten om föräldrapenning.

Det här är andra delen av min granskning av handlingarna inför Vänsterpartiets kongress i februari. Både i motion E4 från Vänsterpartiet Halmstad och i motion E5 från en v-politiker yrkas det på att "man" bör ersättas med "en." Från motion E4.

.... Språkvalet är dock något som kan förbättras, inte minst i valplattformen, som kommer läsas av många och utgöra grunden för vårt valpolitiska arbete. Därför är det viktigt att texten är inkluderande och könsneutral....

Partistyrelsen rekommenderar att de ska anses besvarade.

.... Partistyrelsen är positiv till att vår språkanvändning utvecklas i mer inkluderande inriktning. ”Man” kan ha flera olika betydelser. Vad ”man” ska ersättas med beror på vilket sammanhang som ordet används i. Vi strävar efter att hålla språket i valplattformen så enkelt som möjligt och ser helst att kongressens diskussioner fokuserar på plattformens politiska innehåll än på dess användning av pronomen. Partistyrelsen ser dock att språket kan förstärkas om vi använder andra ord än man och har därför gått igenom och reviderat hela valplattformen.... 

Jag använder själv "man" eftersom jag tycker "en" är språkligt fult. Men partistyrelsen har där hittat en bra kompromiss där man ersatt det av andra ord.

Att tvinga en social förälder att bli vårdnadshavare för föräldraledighet är ofta olämpligt.

En något oväntad debatt, just i v, handlar om individualiserad (kvoterad) föräldraförsäkring. V-medlemmar har i motionerna E111 och E112 föreslagit att det är fel att fler månader reserveras för vardera vårdnadshavaren. Att andra åtgärder bör genomföras först. Från motion 111.

....Låt oss först arbeta för att göra det möjligt, socialt och ekonomiskt, för alla välja det föräldraskap som passar individen....

Partiordföranden Jonas Sjöstedt (bilden) och övrig i partistyrelsen yrkar avslag på båda motionerna. Jag har själv tagit ställning för en tredelad försäkring vilket är en jämställdhetsreform. Tyvärr finns det inget borgerligt parti som är positivt till det. Dock bör det finnas en viss flexibilitet i synnerhet som familjer är olika. Vänsterpartiet är för att hälften av månaderna ska reserveras för respektive vårdnadshavare. Det skulle betyda att inga månader kan överlåtas till andra sociala föräldrar i bl.a. HBTQ-familjer, något som vore negativt. Förvisso vill v att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare men den reformen lär inte genomföras närmaste åren. Och att ett en social förälder måste tvingas bli juridisk vårdnadshavare för att vara föräldraledig med ett barn är sällan det lämpligaste. V resonerar ofta heteronormativt i debatten om föräldraförsäkringen, som om varje barns vårdnadshavare utgörs av en man och en kvinna i en relation.

.

Vänsterpartiets undfallenhet emot islamismen är faktiskt skamlig.

Vänsterpartiet har sin kongress i Karlstad 9-11 februari. Jag ska i några bloggposter granska handlingarna från ett HBTQ-perspektiv. 2 v-politiker vill att partiet gör en "marxistisk analys" och yrkar att "ge partistyrelsen i uppdrag att möjliggöra för Vänsterpartiets medlemmar nationellt, att studera och diskutera fram en övergripande strategi och hållning till de frågor som kan uppstå när stora grupper av människor med olika kulturella/religiösa sedvänjor, uppfattningar och föreställningar skall integreras i vårt samhälle". Karl Marx var för proletariatets diktatur och det är en skam för v att de ännu hyllar honom. Trots det behandlar den här motionen något viktigt, kulturkrockar. Från motion A80.

.... Efter senaste tidens tillströmning av medborgare från andra länder som lyckligtvis kunnat fly från krig och nöd och kommit till Sverige, har återigen frågan om vår syn på olika människors sedvänjor och religiösa frågor kommit upp. Som Vänsterpartist konfronteras vi frekvent med detta ute i samhällsdebatten. Frågor som kan komma upp är sedvänjor som härrör från patriarkaliska synsätt som då kränker framför allt kvinnors och barns mänskliga rättigheter. Men även HBTQ-personer förföljs i denna subkultur. Vänsterpartiet måste som parti tydligt deklarera att detta inte är acceptabelt i vårt samhälle och dessutom visa på, att vi för en kamp idag, för att bekämpa det patriarkala samhället på olika sätt.... Om inte Vänsterpartiet tar ett samlat grepp och redogör för detta i dessa frågor så är risken uppenbar att främlingsfientliga krafter drar nytta av vårt vankelmod. I denna fråga får vi inte visa vare sig vaghet, handlingsförlamning eller velande och därmed gynna de rasistiska krafterna i vårt land....

Partistyrelsen yrkar avslag på motionen med bl.a. följande motivering. 

.... Att peka finger åt andra som varandes mindre jämställda gör inte Sverige mer jämställt. Vi måste istället se politikens roll i skapandet av patriarkala mönster och strukturer och förändra den. Patriarkala strukturer, kränkningar av barns, kvinnors och hbtq-personers rättigheter och andra former av förtryck ska alltid bekämpas, men att koppla dem till invandring och flyktingmottagande bygger på en felaktig analys och riskerar leda till felaktiga lösningar. Vänsterpartiets driver dessa frågor aktivt och har kraftfulla svar för att möta de former av förtryck som nämns i motionen. Våra svar grundar sig i vår politik för ett mer jämlikt samhälle, en förstärkt välfärd, vår feministiska politik, våra förslag för att stärka barns rättigheter och vårt arbete med hbtq-frågor.... Det betyder att våra politiska förslag riktar sig mot alla, inte bara vissa grupper. Det är i jämlika samhällen människors frihet växer sig starkast. Idag är ojämlikheten i Sverige tydligt framträdande, både nationellt och lokalt. Partistyrelsen menar att Vänsterpartiets politik som samlat bemöter patriarkala strukturer, kränkningar av barns, kvinnors och hbtq-personers rättigheter och andra former av förtryck, oavsett var i samhället problemen finns och vem som är ansvarig för dem är det mest effektiva sättet att bemöta de problem som beskrivs i motionen....

Inget tyder på att islamister blir demokrater bara för att Sverige blir mer jämlikt.

Att partistyrelsen inte vill ha kongressbeslut om vilka broschyrer som ska produceras är väntat. Men argumenteringen i övrigt är onekligen fascinerande. Om bara Sverige blir mer jämlikt blir islamister som är för sharia-lagar demokrater. Inget som helst tyder på det. Stödet för sharia-lagar är utbrett i Saudiarabien, ett rikt land. Många islamister är etablerade i samhället i Västeuropa. Men sin vana trogen hävdar v att i princip varje problem ska lösas genom fördelningspolitik. Det är faktiskt naivt och ett hån emot de som drabbas av islamismen. Och någonstans där finns säkert orsaken till att v som ensamt riksdagsparti ännu svajar när det gäller kampen emot hedersrelaterat våld. 

Självklart bör kampen för mänskliga rättigheter främst drivas generellt. Men att förneka att patriarkala strukturer är ofantligt mer allvarliga i Mellanöstern än i Västeuropa blir faktiskt bara fånigt. Samtliga av de som verbalt trakasserat mig i Malmö senaste 15 åren för att jag är bög har haft invandrarursprung. (Tidigare var det etniska svenskar). V låtsas som att det är en slump. Det är absurt.

Sd är i kris men vill inte längre avskaffa homoadoptioner.

I december skickade jag ett mail om homoadoptioner till ledande sd-politiker efter dess landsdagar (kongress) i november. Majoriteten av ombuden stödde partistyrelsen. Alltså att "hänskjuta förslaget till partistyrelsen för beaktande vid kommande revidering av principprogrammet inför Landsdagarna 2019" och att "partiet inte aktivt driver frågan i valrörelsen 2018.".

.... Hittills har sd varit emot att samkönade par blir prövade som adoptivföräldrar förutom närståendeadoptioner. Sedan finns det adoptioner i Sverige som inte är närståendeadoptioner och även internationella adoptioner. Där har sd:s policy hittills varit att inte bara vara emot det utan även att partiet vill avskaffa den möjligheten. Jag tolkar beslutet vid landsdagarna som att partiet i sak inte förändrat sin åsikt om det. Om sd gör en annan tolkning vänligen maila mig senast 15 december.... 

Sverigedemokraternas familjepolitiska talesperson Mikael Eskilandersson (bilden) mailade följande och håll i er nu.

.... Du har som vanligt missuppfattat det mesta och tolkar allt fel. Vi gör alltså en annan tolkning än dej. Eftersom jag vet att det inte är lönt att förklara för den som inte vill förstå, så nöjer jag mig med att konstatera att du har fel..... 

Sd är i intern kris.

Inget sakargument. Främlingsfientliga, HBTQ-negativa och EU-fientliga Sverigedemokraterna är välkända för att fler ledamöter lämnat dess riksdagsgrupp än från övriga partier tillsammans sedan riksdagsvalet 2014. En bidragande orsak är att de ofta internt skickar den här typen av mail till varann. Tydligen spelar de ibland i smyg även in samtal för att sedan ha hållhakar på varann. Ett parti i kris. Visst finns det hätska interna debatter även inom övriga riksdagspartier men sd är förmodligen värst. Jag skickade följande mail till ledande politiker i Sverigedemokraterna och Alliansen.

.... Det är fascinerande att du anklagar mig för att tolka saker fel utan att att förklarat orsaken. Men jag börjar fatta att det är så ni agerar internt i sd. Därför vill inget parti i Alliansen samarbeta med er. M och kd har försiktigt och generöst räckt ut en hand emot er 2017. Ett test. Ni har tackat för det genom att ge ledningarna i m och kd en smäll rakt i ansiktet genom olika närmast rasistiska utspel i höst. Pavel Gamov, att ni gav indirekt stöd till en närmast rasistisk motion inför sd:s landsdagar, att ingen av er protesterade emot att ett ombud som hävdade att muslimer inte fullt ut är människor. Ni hade en möjlighet att sansa er när det fanns en öppning från m. Men som vanligt vill sd:s ledning hellre ha en kaka direkt än två kakor senare. Jag är fruktansvärt vass emot varje riksdagspartis ledning. Du ska bara veta hur jag sågat Björklund (l) ibland. Och som den etablerade politiker han är fattar han att han får tåla det. Och de flesta andra riksdagspartier fattar också det. Ett riksdagsparti måste tåla både satir och skarp kritik. Men inte sd:s ledning. Sd skulle kunna bli ett seriöst konservativt parti. Men det vill ni inte för det skulle ge färre väljare än er högerpopulism men långsiktigt ge er makt. Sedan klagar ni på att andra inte vill samarbeta med er. Det finns många borgerliga politiker som är beredda att föra dialog med er långt senare om ni visar er seriösa. De hatar inte er men konstaterar, med rätta, att ni inte är mogna för det. Ni får faktiskt skärpa till er.....  

Sd har en betydligt sämre HBT-politik än övriga riksdagspartier.

Sd behåller alltså formuleringar i sitt principprogram om att de är emot homoadoptioner förutom närståendeadoptioner. Där finns ingen tvekan. Eskilandersson antyder dock att partiet lämnat kravet att avskaffa reformen även om de ännu principiellt är emot. Han förtjänar skarp kritik för sin osaklighet men det är en möjlig tolkning. Därmed får sd en poäng till i min sammanställning om vad partier tycker om HBT-reformer. Notera dock att sd är långt efter även kd när det gäller HBT-vänlighet.

Miljöpartiet 22p

Vänsterpartiet 22p

Feministiskt initiativ 22p

Piratpartiet 22p

Liberalerna 21p

Socialdemokraterna 19p

Moderaterna 19p

Centerpartiet 19p

Kristdemokraterna 14p

Sverigedemokraterna +1p till 1p

En tredelad föräldraförsäkring är en jämställdhetsreform.

Utredningen Jämställt föräldraskap och goda uppväxtvillkor för barn har publicerats. Den mest kontroversiella delen är förslaget om att antalet reserverade månader ("pappamånader") ska vara 5 för vardera vårdnadshavare av totalt 15 (idag är det 3 av 18). Jag har i flera år argumenterat just för att föräldraförsäkringen bör vara tredelad. 

Möjligheten att vara föräldraledig efter ett barn fyllt 3 år ska enligt utredningens förslag kraftigt begränsas. Det som är mest intressant från ett queerperspektiv är att det bör bli möjligt att överlåta delar av föräldrapenningen till någon annan i barnets närhet. En viktig reform för många HBTQ-familjer. Förändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2019.

.... Utredningen föreslår att för tid efter barnets tredje levnadsår och fram till dess att barnet har fyllt tio år ska föräldrapenning som huvudregel lämnas under högst tio dagar per barn och år.... Utredningen anser att föräldrarnas incitament till att dela både föräldrapenning och föräldraledighet mer lika behöver förstärkas. Utredningen gör dock bedömningen att det i nuläget inte bör göras en fullständig uppdelning av föräldrapenningdagarna på så sätt att hälften av samtliga dagar reserveras för vardera vårdnadshavaren. Eftersom alla familjer och barn ser olika ut och har olika behov som dessutom kan förändras över tid, är det enligt utredningens mening viktigt att behålla viss flexibilitet i försäkringen..... Utredningen föreslår att en förälders sambo ska likställas med en förälder vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenning utan krav på att föräldern och sambon ska ha varit gifta med varandra eller ska ha eller ha haft barn tillsammans.... Några särskilda krav gäller inte för att en förälders make ska likställas med föräldern, varken för rätt till föräldrapenning eller för rätt till föräldraledighet. Enligt utredningens mening framstår denna skillnad som omotiverad.... Utredningen föreslår att en vårdnadshavare ska få överlåta en del av sin rätt till föräldrapenning till en person som inte är barnets förälder eller likställd med en förälder. En utökad möjlighet för en vårdnadshavare att lämna en del av sina egna dagar med föräldrapenning till en annan person bedöms ge ensamstående föräldrar en förbättrad möjlighet att få hjälp och avlastning av en närstående i vården av barnet. I familjer där fler än två personer utövar en föräldraroll innebär en sådan möjlighet att fler kan kombinera föräldraskap och arbetsliv och att barnet får del av fler föräldrars omsorg och tillsyn. En utökad möjlighet att lämna dagar till en annan person än en förälder eller en likställd förälder torde vara värdefull även för andra familjekonstellationer och kunna underlätta vardagen för många....

Den snedvridna fördelningen av föräldrapenningen drabbar unga kvinnor.

Rapporten är bra även om man givetvis kan ha invändningar om detaljer. Samma attityd har liberala Expressens ledarredaktion. Sverige har en situation där unga kvinnor inte får samma möjligheter som unga män när det gäller att få jobb och göra karriär eftersom arbetsgivaren bedömer att "risken" att de ska vara föräldralediga länge är högre. Det drabbar kvinnor generellt och även lesbiska.

Alla liberaler gillar inte två till reserverade månader i föräldraförsäkringen. Det har jag full respekt för. Det är inte en enkel debatt om man är liberal och är för valfrihet. Det finns en målkonflikt. Men någonstans måste man, om det ska bli ett verkligt jämställt samhälle, faktiskt våga fatta beslut som är kontroversiella till en början. Ska skattebetalda ersättningar bidra till att upprätthålla patriarkala normer? Dock bör det finnas en viss flexibilitet.

När det gäller överlåtande av delar av föräldrapenningen till andra än vårdnadshavarna hade jag helst velat att resterande 5 månader skulle kunna användas. Utredningen föreslår 2 månader, det är dock en förbättring som skulle gynna en del HBTQ-familjer.

HBTQ-kultur. Välkommen in i min garderob - Anton Lundholm.

Från presentationen av Välkommen in i min garderob (2017) av Anton Lundholm.

.... I boken Välkommen in i min garderob berättar jag om mina upplevelser som gay och frikyrkligt kristen. Boken är mitt försök att beskriva hur jag som ung kille fastnade mitt emellan två kategorier som för de flesta runt omkring mig verkade ömsesidigt uteslutande – homosexuell eller frikyrkligt kristen. Något både-och existerade inte. Det var som att jag inte fanns. Jag förnekade mina homosexuella känslor, såg dem som frestelser från djävulen, bekände min synd offentligt för andra och bad om att bli befriad. Men ingenting förändrades. När jag som tjugoåttaåring till slut gav upp och accepterade att jag är gay blev det början på en helt ny slags kamp. För hur är det att som frikyrkligt kristen leva i en samkönad relation? Och vem är jag, när jag inte längre är han som kämpar mot sin homosexualitet? Boken Välkommen in i min garderob är en inbjudan till läsaren att se på världen från mitt garderobsfönster.....

Jag och Lundholm har en del gemensamt förutom att vi båda är bögar. Vi kan Bibeln och har ursprung från miljöer där kristendomen var tydligt närvarande. Men som bekant finns det olika kristna inriktningar. Även om jag är agnostiker är jag kulturellt närmast Svenska kyrkan. Anton Lundholm från (en relativt extrem variant av) frikyrklighet. Och där blir det en kulturkrock, det måste inte vara invandrare inblandade för att det ska bli en sådan.

Homofientlighet inom frikyrkliga samfund är tyvärr vanlig.

I Svenska kyrkan portas ingen, där sitter folk bredvid någon som kanske mördat. Alla betraktas vara på en resa, mindre mörker och mer ljus. Helt andra regler gäller inom många frikyrkliga samfund. Där finns grindvakterna vilket Lundholm avslöjar när han förklarat vem han egentligen är. Det räcker att en samfundsmedlem har en (monogam) relation med någon av samma kön. Intoleransen är tragisk. Ofta framförd implicit, det här är ju ändå Sverige. Men ibland även explicit, förakt emot homosexuella, kommentarer som sårar. Om någon i Svenska kyrkan skulle ägna sig åt tungotal som är vanligt i vissa frikyrkliga kretsar hade hen avfärdats som lätt galen. Med rätta enligt mig.

Lundholm må vara debutant men håller en hyfsad kvalité som författare. Ibland blir det även riktigt bra litteratur - som när han jämför hur olikkönade och samkönade relationer behandlas inom frikyrkliga samfund. Från sid 161.

.... Den heterosexuelle debattören har en vision medan hans homosexuella kollega har en agenda.... Heteropar visar sin kärlek öppet medan gayparen provocerar i onödan....

Ingen "propaganda". 

Negativt är dock upprepningar om hans känslor. Han kände en viss sak och några år är det samma igen. Det blir ibland nästan som en dagbok. Men i övrigt är det här en viktig skildring från någon som faktiskt vet vad det handlar om. Att vara både homo och kristen.

Kanske vissa i EKHO (förening för HBTQ-kristna) och RFSL hoppas att det ska vara "propaganda" för att det är "ok vara gay och kristen". Omvänt att vissa homofientliga kristna är ointresserade av boken av samma orsak. Men Lundholm vänder och vrider på argumenten. Utifrån sin teologi erkänner han generöst att folk kan ha olika attityder om det. Men att folk på allvar måste börja ha en dialog om att många i frikyrkliga samfund har romantiska känslor för individer av samma kön. Och att den som är i ett sådant samfund och som har en sexuell relation med en partner av samma kön inte slutar att vara kristen.

S-mp-regeringen vill tillåta sambopar att adoptera.

S-mp-regeringen har lämnat lagrådsremissen Modernare adoptionsregler. Det blir säkert en proposition i början av det här året. Lagrådsremissen innehåller många olika förändringar. Från ett queerperspektiv är det intressantast att även sambopar ska få bli prövade som adoptivföräldrar. Från lagrådsremissen.

.... 2008 års Europarådskonvention ger uttryckligen konventionsstaterna möjlighet att låta konventionens bestämmelser gälla även två personer som lever tillsammans i en stabil relation.... I Danmark och Norge kan sambor adoptera gemensamt och genomföra styvbarnsadoption.... Behandling med assisterad befruktning erbjuds även sambor. Om sambor tillåts att adoptera på samma sätt som gifta par, finns det fler föräldrar som kan erbjuda barn trygghet.... Stabiliteten i relationen är en viktig omständighet att beakta i denna bedömning. Detta bör gälla oavsett samlevnadsform. Barnets bästa värnas enligt regeringens uppfattning bättre genom att det i samtliga fall görs noggranna prövningar av stabiliteten i parets relation än genom en generell begränsning som innebär att en stor grupp blir formellt uteslutna från möjligheten att adoptera. Det finns många sambor som lever i stabila förhållanden och som även i övrigt har lika goda förutsättningar att bedömas som lämpliga som gifta par.... Vårdnaden bör vara gemensam både när sambor eller makar adopterar gemensamt och om en sambo eller make adopterar sin partners barn genom styvbarnsadoption....

Det handlar om att Sverige inte ska behålla egna osakliga hinder. 

En del kanske invänder att de flesta länder som adopterar bort barn inte godkänner ogifta par. Det är sant. Samma argument framfördes inför att riksdagen 2002 beslutade att likställa reglerna för samkönade och olikkönade par. Till sist är det barnets ursprungsland som avgör vilka grupper av människor som får adoptera. Det som det handlar om är att Sverige förutom det inte ska ha egna regler som inte är sakligt motiverade.

I riksdagen lär 6 av 8 riksdagspartier rösta för reformen. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är förmodligen emot men det är inte helt säkert. Båda partierna är internt oense när det gäller vilka som ska få bli prövade som adoptivföräldrar.

Regeringen föreslår att den nya lagen ska träda i kraft 1 juli 2018.