Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer.... filosofi.... det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....
En av de mest kända flatorna någonsin är Alicia Bridges. Du känner inte till henne? Du är förlåten för det.
När discon härjade som mest i slutet av 1970-talet nådde I love the nightlife (disco ´round) plats 5 på singellistan i USA och blev en hit även i Västeuropa. Synnerligen få associerade då Alicia Bridges med att vara lesbisk. Hon sjöng om en man. Heteronormen var så stark då att när Village people släppte In the navy ville USA:s försvar till en början ha låten som en del av sin rekrytering. Alltså samma militär som förbjöd icke-heterosexuella att vara anställda. Först senare fattade försvarsledningen vad det egentliga budskapet var. Just nu förs det en debatt om transpersoner ska få jobba i försvaret i USA. Något som är tillåtet i alla NATO-länder förutom auktoritära Turkiet - och USA. Och presidenten Donald Trump har tyvärr tagit ställning emot att avskaffa förbudet.
Högerextremister skränar för att de håller på att förlora.
JD Doyle drev i många år bloggen Queer music heritage. I dessa dagar är debatten om högerextremism i USA:s södra delar igen aktuell. Men trenden är faktiskt positiv. Både rasism och HBTQ-fientlighet har tydligt minskat i sydstaterna senaste decennierna. När högerextremister skränar i Charlottesville är det en reaktion emot just det. De håller på att förlora.
Men det har alltid också funnits en annan del av sydstaterna. Öppet homosexuelle JD Doyle bor själv i Texas. Han intervjuade för några år sedan Alicia Bridges. Hon har en härligt släpig sydstatsdialekt. Och självdistans. Berättade om att hon kom ut som lesbisk på 1990-talet.
När vi tolkar avslöjar vi även våra egna värderingar.
När jag kollar videon blir det så tydligt. Den kortklippta frisyren. Självständigheten. Att hon sjunger om en man som är otrogen. I love the nightlife kan tolkas som en sång för en lesbisk kvinna som vill dansa med en annan kvinna. Lämna patriarkatet. Visst finns det även "heterosexuella" smycken i videon. Och en person kan givetvis inte definieras utifrån sådana detaljer.
Men det intressanta är att jag gör en omtolkning av henne. Och vi bör bli medvetna om just det. När vi tolkar det som hänt tidigare avslöjar vi också ofta våra egna värderingar.
JD Doyle drev i många år bloggen Queer music heritage. I dessa dagar är debatten om högerextremism i USA:s södra delar igen aktuell. Men trenden är faktiskt positiv. Både rasism och HBTQ-fientlighet har tydligt minskat i sydstaterna senaste decennierna. När högerextremister skränar i Charlottesville är det en reaktion emot just det. De håller på att förlora.
Men det har alltid också funnits en annan del av sydstaterna. Öppet homosexuelle JD Doyle bor själv i Texas. Han intervjuade för några år sedan Alicia Bridges. Hon har en härligt släpig sydstatsdialekt. Och självdistans. Berättade om att hon kom ut som lesbisk på 1990-talet.
När vi tolkar avslöjar vi även våra egna värderingar.
När jag kollar videon blir det så tydligt. Den kortklippta frisyren. Självständigheten. Att hon sjunger om en man som är otrogen. I love the nightlife kan tolkas som en sång för en lesbisk kvinna som vill dansa med en annan kvinna. Lämna patriarkatet. Visst finns det även "heterosexuella" smycken i videon. Och en person kan givetvis inte definieras utifrån sådana detaljer.
Men det intressanta är att jag gör en omtolkning av henne. Och vi bör bli medvetna om just det. När vi tolkar det som hänt tidigare avslöjar vi också ofta våra egna värderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar