Från presentationen av En del av Sverige (2016) av Annika Hamrud.
.... I alla tider har det funnits de som inte följer normen, i alla samhällen, över hela världen finns det de som inte passar i den vanligaste kostymen eller klänningen för sexuell läggning och könsidentitet. Så även i Örebro. Uno är bög, Ann-Charlotte lesbisk, Johanna är transperson och Kasper heterosexuell man med en annan bakgrund. Joachim Illena har kommit ut tre gånger. Fanny är lesbisk separatist och Johan gillar queerbegreppet. Emma har politiska åsikter som skrämmer de andra. Journalisten och författaren Annika Hamrud har intervjuat örebroare som innefattas i begreppet hbtq. Det blir samtal om att komma ut, om att bo i en mindre stad och om hur man definierat sig i olika tider. Hamrud placerar det som sägs i en kontext där queer har blivit allmängods och påverkar hur kulturinstitutioner arbetar med kulturarv....
Det är något otydligt vad syftet är med den här boken. Att fråga om HBTQ-personer har ett kulturarv blir bara fånigt. Självklart är det så. Och det har publicerats massor av böcker i den här genren senaste decennierna. En del av Sverige kan dock vara intressant för den som vill följa just situationen i Örebro och Närke.
Intressantast är kapitlet om f.d. sd-politiker.
Att öppet homosexuella Annika Hamrud är journalist är tydligt. Hon känner till hur man får ett kapitel om en person intressant. Problemet för henne är att det här berättats många gånger tidigare. Typiskt för svenska (ofta något vänstervridna) journalister är att det hävdas att en f.d. sd-politikers åsikter "skrämmer de andra". Däremot tycker tydligen inte Hamrud att en vänsterextremist som argumenterar för att samhället ska förändras "helst utan våld" är skrämmande.
Just kapitlet om Emma, den kvinnliga bisexuella f.d. sd-politikern, är intressantast. Hon framför berättigad kritik emot kollektivistisk identitetspolitik men har även sunkiga attityder som "Pride-parader är dåligt för barnen". Det hedrar Hamrud att hon låter Emma få framföra sina kommentarer utan att hånas. Vi måste inte respektera högerpopulism. Däremot är det en fördel att förstå hur HBTQ-personer med den typen av attityder resonerar. För de är många.
Intressantast är kapitlet om f.d. sd-politiker.
Att öppet homosexuella Annika Hamrud är journalist är tydligt. Hon känner till hur man får ett kapitel om en person intressant. Problemet för henne är att det här berättats många gånger tidigare. Typiskt för svenska (ofta något vänstervridna) journalister är att det hävdas att en f.d. sd-politikers åsikter "skrämmer de andra". Däremot tycker tydligen inte Hamrud att en vänsterextremist som argumenterar för att samhället ska förändras "helst utan våld" är skrämmande.
Just kapitlet om Emma, den kvinnliga bisexuella f.d. sd-politikern, är intressantast. Hon framför berättigad kritik emot kollektivistisk identitetspolitik men har även sunkiga attityder som "Pride-parader är dåligt för barnen". Det hedrar Hamrud att hon låter Emma få framföra sina kommentarer utan att hånas. Vi måste inte respektera högerpopulism. Däremot är det en fördel att förstå hur HBTQ-personer med den typen av attityder resonerar. För de är många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar