Mittenpolitiskt.

Början av 1979.

Vi bodde på Österlen i Skåne. Ett typiskt arbetare-hem. Mina föräldrar hade nyss skilts. Huset som jag, min lillebror och min mamma bodde i skulle säljas snart. Det blev tyvärr för dyrt vara kvar där. Oljepannan gick sönder. En dyr räkning på mer än tusen kronor (vilket var mycket då). Några veckor senare gick oljepannan sönder - igen. Min mamma fick ringa sent på kvällen till hantverkaren i byn  Sankt Olof.

Jag minns det ännu. Jag och min bror Henrik var i källaren. Hantverkaren Kjell som bodde några hundra meter bort hade snabbt åkt dit trots att det var sent. Min mamma Rosita grät. "Jag har inga pengar till dig, jag har inte råd med det här just nu". Kjell försökte lugna henne "Bekymra dig inte för det, du kan betala om några månader".

Det intressanta är att sådana här saker varit en del av vilka politiska värderingar jag fått som vuxen. Att företagare minsann inte behöver vara några elaka kapitalister. Men också att hur viktigt det är att alla hushåll får tillräckligt med ekonomiska resurser.

2017

Jag står som socialliberal för den breda politiska mitten (där de flesta svenska riksdagspartier finns idag). Då duger varken klasskamp till vänster eller att genom högerpolitik ensidigt gynna välbeställda.

Det är kring en ekonomisk mittenpolitik partierna bör samlas.