Ni ska veta att alla HBTQ-personer inte gillar min blogg. Ska man sammanfatta kritiken handlar det dels om vissa ängsliga PK-människor på vänsterkanten som ogillar att jag för en kamp emot den fascistiska ideologin islamismen. Deras kritik är bisarr eftersom de skulle bli de första att bli fängslade om islamister fick makten.
Dels vissa högerpopulister som kritiserar att jag inte bara för kampen emot islamismen utan även granskar annat. De transreformer jag är engagerad för kallar de löjliga. På debattsiten Reddit har någon länkat till min bloggpost om vad Sveriges HBT-vänliga partier är oense om. Här är en av kommentarerna.
Dels vissa högerpopulister som kritiserar att jag inte bara för kampen emot islamismen utan även granskar annat. De transreformer jag är engagerad för kallar de löjliga. På debattsiten Reddit har någon länkat till min bloggpost om vad Sveriges HBT-vänliga partier är oense om. Här är en av kommentarerna.
Själv som homo blir jag rädd när jag ser sånt här. Att alla HBT frågor ska handla om vem som är mest kränkt och icke-binära förbryllar mig. Att vi ska få ett tredje juridiskt kön som inte finns i verkligheten är så jävla sjukt, hur kan ens partier vilja detta? Antingen har man XY eller XX kromosomer det är så jävla enkelt. Kan inte politiker prata om verkliga HBT frågor som invandringen av intolerant kultur från mellanöstern istället för nåt som rör mindre än 0.01% av befolkningen.
1. Det handlar inte om kränkthet.
Förvisso finns det en del transpersoner som missbrukar det där med att vara "kränkt" men transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter. Det är inte något som vi som är cis-personer (icke-transpersoner) ska ge som någon välgörenhet åt dem.
2. Det finns visst då människor som föds med otydligt biologiskt kön, de kallas intersexuella.
Ofta begås övergrepp på deras kroppar för att "justera" vilket kön bebisen har.
3. Den juridiska situationen är betydligt sämre för transpersoner än bögar och lesbiska.
Själv är jag inte transperson. Jag är hyfsat maskulin och om en man ska hamna i min säng ska han vara detsamma. Jag talar inte i egen sak när jag jobbar för trans-rättigheter. Däremot har jag bekanta som är transpersoner och de har berättat om sina svårigheter. Men jag har ibland fått kritik från främst konservativa bögar varför jag fokuserar så mycket på just trans-reformer och inte homo-reformer. Jag förklarar pedagogiskt att när det gäller homo- och bi-rättigheter har vi i Sverige fått igenom nästan allt när det gäller lagar och regler (det finns en del saker kvar, könsneutral föräldraskapspresumtion, blodgivningsregler för män som har sex med män bör inte vara så fyrkantiga etc.). Men den juridiska situationen för transpersoner är ännu betydligt sämre än för bögar och lesbiska.
4. Invandringen och islam.
Bland Sveriges 50 ledande HBTQ-aktivister är jag den som tydligast markerat emot islamism, reaktionära muslimska samfund och problematiserat att ökad invandring från Mellanöstern riskerar att förvärra HBTQ-fientligheten i Sverige. Ingen kan anklaga mig för att vara PK. Men vissa vill att jag bara ska kommentera vilket hot islamismen är för HBTQ-personer.
De förklarar hur löjliga reformerna för transpersoner är. Men på 1970- och 80-talet betraktades homoreformer som löjliga av många heterosexuella. Det var en "privatsak" som det inte borde göras politik av. Men lagarna försämrade homosexuellas och bisexuellas situation då precis som idag när det gäller transpersoner. Vissa vill ännu 2016 "avpolitisera" transpersoners situation, att det är en "privatsak".
Kampen emot akuta åtgärder måste kombineras med att vinna den långsiktiga debatten.
Det vore givetvis perfekt för sd-folket om Helds HBT-nyheter blev deras alibi som legitimerade partiets HBT-negativa politik. Men så blir det inte. Att bedriva HBT-politik handlar enligt mig både om att kommentera det mest akuta som kampen emot hedersrelaterat våld och hatbrott och att bedriva en ideologisk kamp för att flytta debatten i HBT-vänlig riktning. Att införa ett tredje juridiskt kön motverkar heteronormativiteten. De flesta av oss HBT-personer nöjer oss inte med att vi ska slippa bli misshandlade, må det sedan vara hatbrott eller hedersrelaterat våld. Även om det är nog så viktigt.
Våra rättigheter är mänskliga rättigheter. Tyvärr fattar inte högerpopulister det.
Förvisso finns det en del transpersoner som missbrukar det där med att vara "kränkt" men transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter. Det är inte något som vi som är cis-personer (icke-transpersoner) ska ge som någon välgörenhet åt dem.
2. Det finns visst då människor som föds med otydligt biologiskt kön, de kallas intersexuella.
Ofta begås övergrepp på deras kroppar för att "justera" vilket kön bebisen har.
3. Den juridiska situationen är betydligt sämre för transpersoner än bögar och lesbiska.
Själv är jag inte transperson. Jag är hyfsat maskulin och om en man ska hamna i min säng ska han vara detsamma. Jag talar inte i egen sak när jag jobbar för trans-rättigheter. Däremot har jag bekanta som är transpersoner och de har berättat om sina svårigheter. Men jag har ibland fått kritik från främst konservativa bögar varför jag fokuserar så mycket på just trans-reformer och inte homo-reformer. Jag förklarar pedagogiskt att när det gäller homo- och bi-rättigheter har vi i Sverige fått igenom nästan allt när det gäller lagar och regler (det finns en del saker kvar, könsneutral föräldraskapspresumtion, blodgivningsregler för män som har sex med män bör inte vara så fyrkantiga etc.). Men den juridiska situationen för transpersoner är ännu betydligt sämre än för bögar och lesbiska.
4. Invandringen och islam.
Bland Sveriges 50 ledande HBTQ-aktivister är jag den som tydligast markerat emot islamism, reaktionära muslimska samfund och problematiserat att ökad invandring från Mellanöstern riskerar att förvärra HBTQ-fientligheten i Sverige. Ingen kan anklaga mig för att vara PK. Men vissa vill att jag bara ska kommentera vilket hot islamismen är för HBTQ-personer.
De förklarar hur löjliga reformerna för transpersoner är. Men på 1970- och 80-talet betraktades homoreformer som löjliga av många heterosexuella. Det var en "privatsak" som det inte borde göras politik av. Men lagarna försämrade homosexuellas och bisexuellas situation då precis som idag när det gäller transpersoner. Vissa vill ännu 2016 "avpolitisera" transpersoners situation, att det är en "privatsak".
Kampen emot akuta åtgärder måste kombineras med att vinna den långsiktiga debatten.
Det vore givetvis perfekt för sd-folket om Helds HBT-nyheter blev deras alibi som legitimerade partiets HBT-negativa politik. Men så blir det inte. Att bedriva HBT-politik handlar enligt mig både om att kommentera det mest akuta som kampen emot hedersrelaterat våld och hatbrott och att bedriva en ideologisk kamp för att flytta debatten i HBT-vänlig riktning. Att införa ett tredje juridiskt kön motverkar heteronormativiteten. De flesta av oss HBT-personer nöjer oss inte med att vi ska slippa bli misshandlade, må det sedan vara hatbrott eller hedersrelaterat våld. Även om det är nog så viktigt.
Våra rättigheter är mänskliga rättigheter. Tyvärr fattar inte högerpopulister det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar