Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på....
känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att
hantera. Varenda en av oss.
För många år sedan var det en ideolog i katolska kyrkan som kommenterade ungefär följande (att det handlar om en katolsk manlig präst tas för givet här)
.... En präst ska vara ett lejon i predikstolen men ett får i biktstolen...
Och ska man förstå varför katolska kyrkan behållit sin dominans i södra Europa och Latinamerika (även om den vacklar något) trots att majoriteten av befolkningen där är hyfsat HBTQ-vänliga idag måste man relatera till det. För sekulära människor i Sverige idag kan liknelser med lejon och får vara främmande. Men historiskt i kristendomen har lejonet varit symbol för striden medan fåret varit det för anpassligheten. Eller dialogen för att använda ett modernt ord.
Katolska kyrkans budskap om homorelationer är ännu förfärligt.
Att katolska präster officiellt ännu framför HBTQ-fientliga åsikter är förfärligt. Det skadar människor hur "medgörliga" än samma präster ofta är i biktstolen. Där budskapet ibland är "enligt vår lära är homosexuella relationer en synd, men vi är alla syndare, det viktiga är att du håller det privat i hemmet och inte låtsas du är stolt över synden". Nuvarande katolske påven (bilden) framför ännu dess omänskliga värderingar även om han modifierat dem något. Det är hyckleri och dubbelmoral
Men själva attityden tycker jag är intressant. Vi i HBTQ-rörelsen tar varje dag fighten för våra rättigheter. Som "lejon". Det ska vi fortsatt göra. Men när vi möter individer som funderat på om de är HBTQ bör vi ha en ödmjukhet. När vi möter människor som är osäkra på sin sexuella läggning, könsidentitet eller prövar sig fram till om de är queer bör vi hellre vara ett "får" än ett "lejon". Därför att vi människor är så mångfacetterade. Vi har så många egenskaper. Varenda en av oss. Men vi bör välkomna den som vill vara en del av HBTQ-gruppen.
Men till sist måste varje människa välja själv. Oavsett om det handlar om att lämna en katolsk biktstol eller ett HBTQ-café i Sverige.
Uppdatering 1.
Dubbel-moral inom många muslimska och kristna samfund.
Katolska kyrkan är inte ensamma i att ha den där dubbel-moralen. Ibland blir debatten polariserad. Religiösa samfund är antingen homofientliga eller homovänliga. Men det finns också en gråskala där vissa kristna och muslimska samfund i Sverige idag accepterar HBTQ-personer som "syndare" och ger dem rådet att hålla det privat. Eftersom "vi alla är syndare". Hycklande och dubbelmoral givetvis. Men ändå något annorlunda än ett totalt fördömande.
Katolska kyrkans budskap om homorelationer är ännu förfärligt.
Att katolska präster officiellt ännu framför HBTQ-fientliga åsikter är förfärligt. Det skadar människor hur "medgörliga" än samma präster ofta är i biktstolen. Där budskapet ibland är "enligt vår lära är homosexuella relationer en synd, men vi är alla syndare, det viktiga är att du håller det privat i hemmet och inte låtsas du är stolt över synden". Nuvarande katolske påven (bilden) framför ännu dess omänskliga värderingar även om han modifierat dem något. Det är hyckleri och dubbelmoral
Men själva attityden tycker jag är intressant. Vi i HBTQ-rörelsen tar varje dag fighten för våra rättigheter. Som "lejon". Det ska vi fortsatt göra. Men när vi möter individer som funderat på om de är HBTQ bör vi ha en ödmjukhet. När vi möter människor som är osäkra på sin sexuella läggning, könsidentitet eller prövar sig fram till om de är queer bör vi hellre vara ett "får" än ett "lejon". Därför att vi människor är så mångfacetterade. Vi har så många egenskaper. Varenda en av oss. Men vi bör välkomna den som vill vara en del av HBTQ-gruppen.
Men till sist måste varje människa välja själv. Oavsett om det handlar om att lämna en katolsk biktstol eller ett HBTQ-café i Sverige.
Uppdatering 1.
Dubbel-moral inom många muslimska och kristna samfund.
Katolska kyrkan är inte ensamma i att ha den där dubbel-moralen. Ibland blir debatten polariserad. Religiösa samfund är antingen homofientliga eller homovänliga. Men det finns också en gråskala där vissa kristna och muslimska samfund i Sverige idag accepterar HBTQ-personer som "syndare" och ger dem rådet att hålla det privat. Eftersom "vi alla är syndare". Hycklande och dubbelmoral givetvis. Men ändå något annorlunda än ett totalt fördömande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar