Ingen man i sikte (2011) av regissören Mette Aakerholm Gardell kanske i sin presentation verkar främst rikta sig till lesbiska kvinnor.
I en nära och personlig berättelse följer Mette Aakerholm Gardell tre generationer lesbiska. Martine, 24 år, önskar att folk ska tänka om henne ”där går en helt vanlig maskulin människa”. Mette själv 35 år, står med sin fru Stina inför frågeställningen ”ska vårt barn inte ha en pappa?” Marja, 78 år, tycker ”att den maskulina lägenheten behöver en könsoperation”.
Men att reducera den här dokumentären till att "bara" handla om lesbiska kvinnor är att inte göra den rättvisa. Visst ger den intressant historisk information, och personliga porträtt, om det. Men den har också något allmängiltigt. Där människor berättar om en känsla av att inte passa in i någon grupp. Om att försöka hitta en identitet. Kritik riktas ibland emot både en del bögar och flator från gay-rörelsen från förr. Men också emot homofobi och heteronormativa strukturer.
De medverkande skildras med sina fel och förtjänster, sin egen intolerans och utveckling. Att den här dokumentären är bättre än de flesta är delvis orsakad av fotot och dess redigering.
De medverkande skildras med sina fel och förtjänster, sin egen intolerans och utveckling. Att den här dokumentären är bättre än de flesta är delvis orsakad av fotot och dess redigering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar