Även "HBTQ-anti-rasist-manifestationen" i Järva blev ett fiasko

För första gången någonsin (vad jag vet) är politikområdet "Flyktingar/invandring" det som svenska folket tycker är viktigast idag. På delad förstaplats med "Sysselsättning och jobb". Enligt en opinionsmätning från Sverige tycker och vars resultat publiceras i Aftonbladet idag. Det finns problem (och givetvis möjligheter) kopplade till migration och integration och varje riksdagsparti bör erkänna det tydligt.

Det här gör att det finns extra orsak att återvända till vad som egentligen hände när några personer från Avpixlat (närstående Sverigedemokraterna) arrangerade Pride Järva för några veckor sedan. Som jag tidigare avslöjat här på bloggen blev det ett fiasko, bara drygt 20 personer medverkade.

Något som inte diskuterats så mycket i media är att även "motdemonstrationen" Anti-rasistiskt Prideparkhäng på Järvafältet blev ett fiasko och av flera orsaker. Dels kom det bara ca 100 personer. Visserligen betydligt fler än vid Pride Järva men det var verkligen inte så att massor av folk i området anslöt sig för att markera emot både HBTQ-fientlighet och rasism. Men det största misslyckandet måste vara att ligister attackerade evenemanget. Trots att folk som arrangerade det hävdade att problemen inte är värre där än i övriga områden. Och att det som skulle eventuellt få folk från förorten att reagera negativt var att det var folk från sd som arrangerade Pride Järva.

Vissa politiker och HBTQ-aktivister bagatelliserar problemen i invandrartäta förorter.

Istället blev det tvärtom. Med betydande polisbevakning gick det lugnt till där. Vid den "anti-rasistiska" manifestationen blev det däremot tumult vilket  Leila Qaraee från föreningen Kvinnors nätverk avslöjade i en debattartikel 4 augusti i Aftonbladet.

På torget i Husby såg vi en grupp unga hbtq-aktivister som trakasserades av ett gäng män, varav några var maskerade. De blev utsatta för grovt homofobiska och kränkande kommentarer och fick höra att de inte hade något att göra i Husby med sina regnbågsflaggor. Jag tog tag i en regnbågsflagga och frågade de hotfulla männen: Ska ni skada mig på grund av detta? Av Lugna gatan fick jag höra att jag inte skulle lägga mig i, att jag provocerade när jag protesterade mot kränkningarna. Lugna gatan som ska vara en förebild ville tysta mig när jag sa att det inte är okej att trakassera hbtq-personer. Stämningen från mobben var så hotfull att jag fruktade för mitt liv. Jag blev omringad, knuffad och fick flaskor kastade mot mig. Min kamrat blev hårt omkullknuffad. 

Efteråt har några av aktivisterna tackat mig för mitt agerande. Mitt svar är att jag var tvungen att göra det för allas vår rätt att leva det liv som vi själva väljer. Det är min skyldighet att reagera och agera – oavsett om hotet kommer från rasister eller islamister. Över hela världen förekommer förföljelse, hot och våld mot hbtq-personer. Över hela världen förtrycks och kontrolleras kvinnor och utsätts för våld. Så även i förorterna. I många förorter är de reaktionära islamistiska krafterna mycket starka och inflytelserika, medan de goda progressiva krafterna som kämpar för demokratiska ideal och alla människors lika värde har svårt att göra sig hörda. Detta gör att situationen för bland annat hbtq-personer, kvinnor och ungdomar som bryter mot hedersnormerna mycket svår. I media har flera debattörer på senare tid lyft upp problem med ökat förtryck från fundamentalister i förorten och beskrivit hur kvinnors frihet i ökande grad begränsas.Samtidigt som de fått stöd från olika håll har kvinnorna som vågat påtala problemen i media blivit anklagade för att bedriva en rasistisk hatkampanj mot förorten och att öka splittringen genom att berätta om sina upplevelser. Deras egna erfarenheter har förminskats och förnekats, bland annat av folkvalda politiker. Vem bär ansvaret? Vi i Kvinnors Nätverk ser ett stort svek från våra politiker.

Det här är ännu ett tecken på att HBTQ-fientligheten faktiskt är värre i vissa invandrartäta förorter än i Sverige generellt. Trots att vissa politiker och HBTQ-aktivister fegt förnekar det av rädsla för att annars bli kallade rasister och islamofober. Vad de egentligen gör är att bagatellisera problemen för de HBTQ-personer i Sverige som ofta har den tuffaste situationen.

Och det är faktiskt skamligt.

Uppdatering 1.

Ansvariga för manifestationen bagatelliserade - igen.

Från Sveriges radio.

Varför tror du att det här hände?

- Homofobi och transfobi finns överallt. Folk blir misshandlade utanför Pridepark, utanför gayklubbar - det händer hela tiden. Ofta så är det så att när ett event blir väldigt uppmärksammat, så drar det till sig personer som är homofoba, transfoba och som har ett behov av att utöva våld. Det känns tungt, säger Emelie Mårtensson, en av initiativtagarna till det antirasistiska Pridehänget i Järva.

Att HBTQ-fientlighet finns överallt är givetvis sant. Även hatbrott. Men nu handlade det i Järva om ett hatbrott med HBT-fientliga motiv emot en ganska stor grupp av människor som blev attackerade mitt på dagen på ett ställe där det fanns mycket folk. Senast det hände i Sverige var för drygt 10 år sedan när halv-nazistiska Nationaldemokraterna (ett parti som idag inte finns kvar) anföll paraden vid Stockholm Pride.

Forum för levande historia gjorde en enkät bland gymnasieelever 2009–2010. Andelen som var negativa till homosexuella hade följande sammansättning: pojkar 30 procent och flickor 6 procent, elever med svensk bakgrund 15 procent och elever med utländsk bakgrund 32 procent; 13 procent av kristna i Svenska kyrkan var negativa till homosexuella, övriga kristna 30 procent, muslimer 40 procent, elever med annan religion 23 procent och personer utan religion 17 procent.

Det betyder inte att skuld ska smetas ut kollektivt på någon grupp. Däremot att det är viktigt att konstatera att problemen med HBTQ-fientlighet är vanligare inom vissa grupper än andra.