Sd tar ställning emot surrogatmödraskap.

Sverigedemokraterna är emot att tillåta surrogatmödraskap enligt HBT-siten Qx. Även homofientliga kristna tidningen Världen idag och siten Altinget har rapporterat samma sak tidigare i somras. Därmed får det väl bedömas som att partiet nu tar ställning till reformen även om sd inte officiellt kommenterat sin attityd. Det är väl annars ingen politisk skräll. Tvärtom hade det varit förvånande om ultra-konservativa sd meddelat att de är för reformen.

Sverigedemokraternas hantering av ärendet har varit ovanlig. När riksdagen beslutade att en utredning skulle tillsättas meddelade både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna att de var emot det. Sd gjorde däremot inte samma sak. Men de framförde inte heller något som helst positivt om utredningen. Det var tystnad som gällde från partiet. Och till en början ville sd som ensamt parti i riksdagen inte ens ha någon representant i referensgruppen för reformen. Enligt hemsidan Altinget har de dock nu nominerat en sådan. I gruppen finns för övrigt två ledamöter som är öppet homo, Jonas Gunnarsson (s) och Gustav Hemming (c).

De två regeringspartierna s och mp avgör vilket beslut det blir.

Centerpartiet och Folkpartiet är tydligt för att tillåta altruistiskt (icke-kommersiellt) surrogatmödraskap och som jag avslöjade för några veckor sedan här på bloggen lär Moderaterna följa efter på sin stämma (kongress) i oktober. Om majoriteten av m-ombuden beslutar något annat är det sensationellt.

Att sd tar ställning emot reformen förändrar inte något i sak. Eftersom kd är tydligt emot hade det  krävts  stöd från något röd-grönt parti för att det ska bli majoritet i riksdagen även om sd mot förmodan hade blivit positiva till surrogatmödrskap. Mitt tips är att för att regeringen ska lämna ett regeringsförslag om att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap måste i alla fall ett av de två regeringspartierna, s och mp, vara tydligt för medan det andra inte ska vara direkt emot.

Utredningen om ofrivillig barnlöshet ska lämna sin rapport februari 2016. En del av den kommer att handla om vad de rekommenderar när det gäller surrogatmödraskap.

Första gången borgerliga sidan generellt tar ställning för någon HBTQ-reform före röd-gröna. 

Jag har följt homopolitiken, sedan HBT-politiken och nu HBTQ-politiken i många år.  Har det hänt att Moderaterna blivit för en HBTQ-reform före Socialdemokraterna och Miljöpartiet? Tidigare har det varit tveksamt. M blev visserligen i början av det här året för att sambopar (samkönade och olikkönade) ska få bli prövade som adoptivföräldrar. En reform som dock mp sedan tidigare var positivt till, s har varit något otydliga men försiktigt positiva.

Det som är nytt är dock att tre borgerliga partier (av fyra) tar ställning för en HBTQ-reform utan att något röd-grönt parti blivit positiva. Ännu. Det har aldrig hänt. Någonsin.

Kommer Moderaterna eller Socialdemokraterna ha den HBTQ-vänligaste politiken 2018? I en tidigare bloggpost skrev jag att m kan gå om fp, och Moderaterna kan också om något år ha en HBTQ-vänligare politik än s. Folkpartiet och Socialdemokraterna har historiskt gjort Sverige HBTQ-vänligare medan Moderaterna haft en politik de borde skämmas för. Men politik handlar inte främst om vad som hände för 20 år sedan utan om vad ett parti vill göra framåt.


Uppdatering 1.

Utredningen om ofrivillig barnlöshet ska alltså redogöra februari 2016 om de rekommenderar att Sverige bör tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Jag hoppas de blir positiva till reformen men också förtydligar några saker.

1. Abort.

En surrogatmamma ska alltid få göra abort inom lagens gränser precis som andra gravida personer. Det kan tyckas vara en självklarhet men det är viktigt att det blir tydligt i ett lagförslag. Om det mot förmodan kommer att finnas avtal som begränsar aborträtten ska de betraktas som juridiskt ogiltiga.

2. Ångerrätt.

En surrogatmamma ska alltid få behålla barnet vid dess födsel. Allt annat vore ju fullständigt omänskligt emot den person som är gravid. Statistik från USA (där även kommersiellt surrogatmödraskap är tillåtet i flera delstater) visar tydligen att det är synnerligen ovanligt att en surrogatmamma ångrar sig men ett lagförslag i Sverige bör ha beredskap för att det kan bli sådana situationer.

Vid punkt 1 och 2 får hen (det kan finnas personer som är juridiska män som blir gravida) betala tillbaka eventuella ersättningar och även det får regleras i lagen. Men det måste vara hens val fram till personen lämnar ifrån sig barnet. Det ska hen varken behöva tvista om i eller utanför domstol. Är det så att en man donerat sperma bör det tydliggöras att han ska ha rättighet (och eventuellt skyldighet) att få delad vårdnad om barnet. Men just de här juridiska detaljerna är viktiga att reda ut. USA har en rättstradition där privata avtal har en starkare ställning och statliga regleringar betyder mindre och därför är det vanskligt kopiera det systemet även om Sverige bara tillåter altruistiskt surrogatmödraskap. När altruistiskt surrogatmödraskap förhoppningsvis införs om några år här bör det anpassas till den tradition av jämställdhet och skydd för den svagare partnern som finns här inom juridiken.


Uppdatering 2.

Av de två största partierna utanför riksdagen är Feministiskt initiativ emot även altruistiskt surrogatmödraskap medan Piratpartiet vill tillåta det.

Sd skulle få ca 23 % om det hölls val idag.

Det är mitt tips. Nästan var fjärde svensk. Kolla en folksamling. 1-2-3-4. Inom vissa grupper och i en del kommuner har de nu stöd av var tredje människa. Men hur började det egentligen för sd?  Hur betraktades partiet bland folk i början av 1990-talet?

Först vill jag förtydliga att den här bloggposten inte är en del av en propagandakampanj "titta hur hemska sd var då, därför ska du inte rösta på dem idag". Jag sympatiserar verkligen inte med sd men alla borde förstå att för de flesta som idag gillar partiet är det sekundärt hur sd betedde sig för 25 år sedan. Om det är det främsta argumentet emot sd kan ju politikerna från partiet, med rätta, argumentera för att deras kritiker inte har något negativt att invända emot sd:s politik idag. Samma resonemang gäller för att Vänsterpartiet (då hette partiet Vänsterpartiet kommunisterna) så sent som 1989 skickade hyllningstelegram till kommunistdiktatorer (strax innan de föll från makten). Att dra upp sådana saker är inte fel men det är inte avgörande i en politisk debatt idag, varken i relation till sd eller v. De flesta som sympatiserar med sd eller v struntar i det där idag.

M hade kritiserat s "från andra hållet" inom flyktingpolitiken.

I början av 1990-talet blev invandringspolitiken för första gången på länge något som debatterades offentligt. Socialdemokratiska regeringen hade med stöd av oppositionspartierna Moderaterna och Centerpartiet skärpt kraven för att få asyl. Folkpartiet, Vänsterpartiet kommunisterna, Miljöpartiet och Kristen demokratisk samling (idag kd) protesterade emot det och ville tvärtom att flyktingpolitiken skulle bli mer generös. Högerpopulistiska Ny demokrati (som inte hade någon som helst koppling till nazism) rusade som nybildat parti  i opinionsmätningarna våren 1991. Redan på 1980-talet hade Moderaterna försiktigt kritiserat s-regeringen från "andra hållet", att asylreglerna borde stramas åt, men när s-regeringen gjorde just det 1989 blev Sveriges två största partier ense om migrationspolitiken. Ny demokrati kom att kräva en ännu mer restriktiv flyktingpolitik och drev det betydligt fränare än Moderaterna tidigare gjort.

De flesta främlingsfientliga ogillade skinnskallarna.

Men det fanns ett annat parti som bildades redan 1988, Sverigedemokraterna. Vad tyckte svenska folket om sd då? För det första bör det konstateras att de allra flesta inte kände till dem. Sd var ännu ett parti som kanske som bäst skulle få 0,1 % av rösterna. Och de som vill kraftigt strama åt flyktingpolitiken och visste det fanns ett parti som hette Sverigedemokraterna blev ofta bortskrämda av dess koppling till skinnskallar och symbolik som kunde tolkas fascistiskt. Det fanns för många kängor och för få slipsar inom sd 1991 för att främlingsfientliga generellt skulle vilja rösta på dem.

Vill ni veta vilket parti sd var 1991 är mitt tips den här videon (Youtube). Anders Klarström (som håller tal i videon) var partiledare i sd 1989-1995. Hans efterträdare Mikael Jansson var öppen rasist men ville få bort all koppling till skinnskallar och nazism. Sd:s nuvarande ordförande Jimmie Åkesson blev medlem i partiet ca 1995.

Anders Klarström tog 1996 avstånd från sina tidigare högerextrema politiska åsikter och blev först medlem i Moderaterna och sedan Socialdemokraterna. Han har dock senare medverkat vid ett sd-evenemang,.

Hur reaktionär är Lars Adaktusson (kd)?

Som jag avslöjat tidigare här på bloggen har majoriteten i Kristdemokraternas partistyrelse tagit ställning för att samkönade par ska få adoptera på samma villkor som olikkönade par. Alltså den lag som gäller sedan 2003. Men det blir kd:s riksting (kongress) i oktober som slutgiltigt avgör om partiet ska byta åsikt.

Enligt kristna tidningen Dagen är det flera i partistyrelsen som reserverat sig emot beslutet. För de som är emot nuvarande jämlika adoptionslag är nog det viktigaste att EU-parlamentsledamoten Lars Adaktusson (bilden) meddelat att han håller med dem.

I vårt partiprogram står det att det vid adoptioner ska eftersträvas att barnet får en ny mamma och pappa som ersättning för de biologiska föräldrarna. Och jag tycker inte att det finns någon anledning att ändra på det, säger Lars Adaktusson.... För egen del har jag landat i att det som har gällt i flera år även bör gälla framöver. Dessutom stämmer det här väl överens med hur kristdemokratiska partier i andra länder resonerar. Europaparlamentarikern menar att adoptionsfrågan varken handlar om rättvisa eller om jämlikhet: - Ingen vuxen har rätt till barn, men varje barn har rätt till sina föräldrar. Vid adoptioner gäller i dag att den vuxna inte bör vara äldre än 42 år, det handlar inte heller om diskriminering.

I princip all forskning (jag har många gånger länkat till sådan här på bloggen) visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra. Sant är att bli prövad som adoptivförälder är inte någon absolut rättighet. För någon. Men att hindra just samkönade par blir godtyckligt när forskningen är tydlig att det inte är motiverat.

Ungefär lika många kristdemokratiska partier i Västeuropa som är för som emot homoadoptioner.

Sedan har Lars Adaktusson fel i att det finns en enighet bland andra kristdemokratiska partier att vara emot homoadoptioner. Fine Gael som blev största partiet (33,6 % i senaste parlamentsvalet)  på Irland i förra valet var med som regeringsparti och tillät homoadoptioner tidigare i år. När Luxemburgs parlament 2014 röstade för en jämlik adoptionslag var CSV (33,7 %) positiva till det. Sedan flera år är CDA (8,5 %) i Nederländerna samt CD&V (11,6 %) och CDH (5,0 %) i Belgien för att samkönade och olikkönade par ska kunna adoptera på samma villkor. I ÖVP (24,0 %) i Österrike förs det nu en debatt om partiet ska bli för en jämlik adoptionslag efter att författningsdomstolen i landet förklarat nuvarande lag som bara tillåter närståendeadoptioner för samkönade par inte är förenligt med landets konstitution. Om vi granskar kristdemokratiska partier i Västeuropa blir det tydligt att det finns en betydande oenighet där ungefär lika många partier är för som emot en jämlik adoptionslag.

Att vara emot nuvarande jämlika adoptionslag måste inte betyda en person är homofientlig - om hen är för homoreformer i övrigt. Men när det gäller Adaktusson har han tidigare blivit anklagad för att vara homofob. Inför EU-valet granskade jag Lars Adaktusson i en bloggpost. I en artikel av Petter Ljunggren i Arena 2003 fanns följande med.

.... Och är det verkligen så – som Adaktussons själv hävdar – att hans frikyrkliga bakgrund inte alls färgar programmets utformning? Det senare vill jag fråga om eftersom jag stött på röster på SVT som hävdar att Adaktusson lider av homofobi och anklagar honom för att konsekvent ha hindrat och saboterat inslag och studiodebatter med homosexuella.... 

Adaktusson jobbade för en kristen extremisttidning.

Lars Adaktusson började jobba på den kristna tidningen Dagen på 1970-talet. Idag har den förvandlats till en kristet-konservativ tidning utan extremism. På 1970-talet var dock Dagen extrem, hade ett budskap jämförbart med högerkristna i USA. I en artikel i tidningen hävdades att homosexuella var "besatta av demoner" och att demonutdrivning var "boten". 1978 likställdes åldersgränsen för samkönade och olikkönade relationer till 15 år (innan hade den varit 18 år för homorelationer) En synnerlig viktig seger för gayrörelsen. Och för mänskliga rättigheter, rätten att inte diskrimineras. I den situationen skrev Lars Adaktusson och en kollega från Dagen en bok där den reformen kommenterades som ett negativt tecken på hur samhället utvecklats. Absurt.

Givetvis är det möjligt, och troligt, att Adaktusson, precis som många andra, radikalt bytt åsikter om homosexuellas rättigheter sedan 1970-talet. Men han borde faktiskt "göra en pudel" för sitt engagemang hos en extremisttidning på 1970-talet och att då publicerat en bok med extremt homofientligt innehåll. Precis som någon politiker idag borde göra det om hen för 35 år sedan jobbat för en rasistisk tidning.

När nu majoriteten i Kristdemokraternas partistyrelse sent omsider vill att partiet ska bli för en jämlik adoptionslag försöker Adaktusson stoppa det.

Hur reaktionär är Lars Adaktusson egentligen?


Uppdatering 1.

Tolerans och respekt.

En bög skrev en kommentar i samband med att majoriteten i riksdagen 2002 röstat för en jämlik adoptionslag.

"Vi homosexuella har ofta varit diskriminerade - även av staten. Sedan började politikerna tolerera oss. De gillade inte riktigt våra relationer men vi fanns, de måste hantera det. Nu föreslår politiker att vi ska få ta ansvar för barn, det finaste och viktigaste som finns i heterosamhället. Vi ska kunna ta hand om deras barn och bli erkända för det. Därmed är vi inte bara tolererade utan även respekterade".

Även "HBTQ-anti-rasist-manifestationen" i Järva blev ett fiasko

För första gången någonsin (vad jag vet) är politikområdet "Flyktingar/invandring" det som svenska folket tycker är viktigast idag. På delad förstaplats med "Sysselsättning och jobb". Enligt en opinionsmätning från Sverige tycker och vars resultat publiceras i Aftonbladet idag. Det finns problem (och givetvis möjligheter) kopplade till migration och integration och varje riksdagsparti bör erkänna det tydligt.

Det här gör att det finns extra orsak att återvända till vad som egentligen hände när några personer från Avpixlat (närstående Sverigedemokraterna) arrangerade Pride Järva för några veckor sedan. Som jag tidigare avslöjat här på bloggen blev det ett fiasko, bara drygt 20 personer medverkade.

Något som inte diskuterats så mycket i media är att även "motdemonstrationen" Anti-rasistiskt Prideparkhäng på Järvafältet blev ett fiasko och av flera orsaker. Dels kom det bara ca 100 personer. Visserligen betydligt fler än vid Pride Järva men det var verkligen inte så att massor av folk i området anslöt sig för att markera emot både HBTQ-fientlighet och rasism. Men det största misslyckandet måste vara att ligister attackerade evenemanget. Trots att folk som arrangerade det hävdade att problemen inte är värre där än i övriga områden. Och att det som skulle eventuellt få folk från förorten att reagera negativt var att det var folk från sd som arrangerade Pride Järva.

Vissa politiker och HBTQ-aktivister bagatelliserar problemen i invandrartäta förorter.

Istället blev det tvärtom. Med betydande polisbevakning gick det lugnt till där. Vid den "anti-rasistiska" manifestationen blev det däremot tumult vilket  Leila Qaraee från föreningen Kvinnors nätverk avslöjade i en debattartikel 4 augusti i Aftonbladet.

På torget i Husby såg vi en grupp unga hbtq-aktivister som trakasserades av ett gäng män, varav några var maskerade. De blev utsatta för grovt homofobiska och kränkande kommentarer och fick höra att de inte hade något att göra i Husby med sina regnbågsflaggor. Jag tog tag i en regnbågsflagga och frågade de hotfulla männen: Ska ni skada mig på grund av detta? Av Lugna gatan fick jag höra att jag inte skulle lägga mig i, att jag provocerade när jag protesterade mot kränkningarna. Lugna gatan som ska vara en förebild ville tysta mig när jag sa att det inte är okej att trakassera hbtq-personer. Stämningen från mobben var så hotfull att jag fruktade för mitt liv. Jag blev omringad, knuffad och fick flaskor kastade mot mig. Min kamrat blev hårt omkullknuffad. 

Efteråt har några av aktivisterna tackat mig för mitt agerande. Mitt svar är att jag var tvungen att göra det för allas vår rätt att leva det liv som vi själva väljer. Det är min skyldighet att reagera och agera – oavsett om hotet kommer från rasister eller islamister. Över hela världen förekommer förföljelse, hot och våld mot hbtq-personer. Över hela världen förtrycks och kontrolleras kvinnor och utsätts för våld. Så även i förorterna. I många förorter är de reaktionära islamistiska krafterna mycket starka och inflytelserika, medan de goda progressiva krafterna som kämpar för demokratiska ideal och alla människors lika värde har svårt att göra sig hörda. Detta gör att situationen för bland annat hbtq-personer, kvinnor och ungdomar som bryter mot hedersnormerna mycket svår. I media har flera debattörer på senare tid lyft upp problem med ökat förtryck från fundamentalister i förorten och beskrivit hur kvinnors frihet i ökande grad begränsas.Samtidigt som de fått stöd från olika håll har kvinnorna som vågat påtala problemen i media blivit anklagade för att bedriva en rasistisk hatkampanj mot förorten och att öka splittringen genom att berätta om sina upplevelser. Deras egna erfarenheter har förminskats och förnekats, bland annat av folkvalda politiker. Vem bär ansvaret? Vi i Kvinnors Nätverk ser ett stort svek från våra politiker.

Det här är ännu ett tecken på att HBTQ-fientligheten faktiskt är värre i vissa invandrartäta förorter än i Sverige generellt. Trots att vissa politiker och HBTQ-aktivister fegt förnekar det av rädsla för att annars bli kallade rasister och islamofober. Vad de egentligen gör är att bagatellisera problemen för de HBTQ-personer i Sverige som ofta har den tuffaste situationen.

Och det är faktiskt skamligt.

Uppdatering 1.

Ansvariga för manifestationen bagatelliserade - igen.

Från Sveriges radio.

Varför tror du att det här hände?

- Homofobi och transfobi finns överallt. Folk blir misshandlade utanför Pridepark, utanför gayklubbar - det händer hela tiden. Ofta så är det så att när ett event blir väldigt uppmärksammat, så drar det till sig personer som är homofoba, transfoba och som har ett behov av att utöva våld. Det känns tungt, säger Emelie Mårtensson, en av initiativtagarna till det antirasistiska Pridehänget i Järva.

Att HBTQ-fientlighet finns överallt är givetvis sant. Även hatbrott. Men nu handlade det i Järva om ett hatbrott med HBT-fientliga motiv emot en ganska stor grupp av människor som blev attackerade mitt på dagen på ett ställe där det fanns mycket folk. Senast det hände i Sverige var för drygt 10 år sedan när halv-nazistiska Nationaldemokraterna (ett parti som idag inte finns kvar) anföll paraden vid Stockholm Pride.

Forum för levande historia gjorde en enkät bland gymnasieelever 2009–2010. Andelen som var negativa till homosexuella hade följande sammansättning: pojkar 30 procent och flickor 6 procent, elever med svensk bakgrund 15 procent och elever med utländsk bakgrund 32 procent; 13 procent av kristna i Svenska kyrkan var negativa till homosexuella, övriga kristna 30 procent, muslimer 40 procent, elever med annan religion 23 procent och personer utan religion 17 procent.

Det betyder inte att skuld ska smetas ut kollektivt på någon grupp. Däremot att det är viktigt att konstatera att problemen med HBTQ-fientlighet är vanligare inom vissa grupper än andra.

HBTQ-kultur. Vägen till Ann-Christine.

Vägen till Christine (2015) regisserad av Helena Isaksson Baeck handlar om Åke som blev Ann-Christine. Från presentationen av filmen.

Åke var präst i svenska kyrkan. Han levde ett på ytan vanligt liv med fru och barn. Men innerst inne var han en annan. Vid 57 års ålder bestämde han sig för att visa sitt rätta jag. Åke blev Ann-Christine. Det här är hennes personliga berättelse om hur det är att komma ut som kvinna på arbetsplatsen, i familjen och i samhället. Om könsidentitet, egna och andras fördomar och längtan efter att få vara sig själv. Under tre års tid följer filmaren Helena Isaksson Baeck henne på den omvälvande resan från Åke till Ann-Christine.

Manuset är egentligen enkelt. Det handlar om en präst i Växjö som förklarar sin omvandling från konservativ manlig präst till transperson. Hur hen inspirerar andra som inte känner sig hemma i sitt biologiska kön. Rädslor och förväntningar för omgivningens reaktioner.

Scenen är Svenska kyrkan och Växjö stift som vanligen betraktas som det mest konservativa inom samfundet (Stockholms stift är ytterkanten åt andra hållet). Men även Svenska kyrkan har genomgått en omvandling senaste 20 åren. En förändring som kanske inte är helt annorlunda än den som en transperson ofta har att hantera. Att byta attityder - till sig själv, till andra eller för den delen ett samfunds självidentitet - är ofta en långsam process.

Huvudrollsinnehavaren Ann-Christine spelar "rollen" - att berätta om sig själv - i den här filmen bra.

Det är en dokumentär som egentligen handlar om rätten att få vara sig själv.

Trailer (Vimeo). Filmen visas i sin helhet Svt play.

HBTQ-kultur. Ingen man i sikte.

Ingen man i sikte (2011) av regissören Mette Aakerholm Gardell kanske i sin presentation verkar främst rikta sig till lesbiska kvinnor.

I en nära och personlig berättelse följer Mette Aakerholm Gardell tre generationer lesbiska. Martine, 24 år, önskar att folk ska tänka om henne ”där går en helt vanlig maskulin människa”. Mette själv 35 år, står med sin fru Stina inför frågeställningen ”ska vårt barn inte ha en pappa?” Marja, 78 år, tycker ”att den maskulina lägenheten behöver en könsoperation”.

Men att reducera den här dokumentären till att "bara" handla om lesbiska kvinnor är att inte göra den rättvisa. Visst ger den intressant historisk information, och personliga porträtt, om det. Men den har också något allmängiltigt. Där människor berättar om en känsla av att inte passa in i någon grupp. Om att försöka hitta en identitet. Kritik riktas ibland emot både en del bögar och flator från gay-rörelsen från förr. Men också emot homofobi och heteronormativa strukturer.

De medverkande skildras med sina fel och förtjänster, sin egen intolerans och utveckling. Att den här dokumentären är bättre än de flesta är delvis orsakad av fotot och dess redigering.

Trailer (Youtube). Filmen visas i sin helhet på Svt play fram till 28 augusti.

Sd enda partiet kvar som är tydligt HBTQ-negativt.

I förra bloggposten avslöjade jag att kd:s partistyrelse svänger och blir för homoadoptioner och sannolikt följer deras riksting (kongress) det i höst även om givetvis inget är avgjort. Kd förtjänar skarp kritik för att så länge dröjt med att ge stöd till diverse HBT-reformer.

Men om vi håller oss i sak till partiets politik idag. Är den HBT-negativ eller HBT-vänlig?

1. Kd är idag ett transvänligt parti.

Viktigt var att partiet ställde sig bakom att avskaffa sterilitetskravet i lagen om juridiska könsbyten. Men det handlar också om att kd är positiva till bl.a. att transpersoner ska omfattas av lagen om hets emot folkgrupp.

2. Kd är inte ett queer-vänlig parti.
De är skeptiska till de flesta reformer jag definierar som queer, alltså sådana som inte strikt handlar om HBT-personer men som proportionellt gynnar HBT-personer mer än andra och/eller handlar om att bekämpa heteronormativitet.

3. Är kd ett homovänligt parti?

Fram till i våras kallade jag partiet för homonegativt. De blev dock i maj i år för att Sverige ska jobba för att svenska samkönade äktenskap ska bli juridiska erkända inom hela EU. Nu är alltså partistyrelsen också för homoadoptioner. Det blir inte rimligt att härefter kalla dem ett homonegativt parti enligt min bedömning.

Men som jag påpekat är de ännu principiellt emot att lesbiska kvinnor ska kunna få bli inseminerade vid kliniker. Även om de förklarade häromåret att att de inte vill avskaffa reformen. Kristdemokraterna är ännu emot att införa en könsneutral föräldraskapspresumtion. Något som berör just lesbiska par efter en insemination. Med de attityderna förtjänar partiet definitivt inte att kallas homovänligt. Kd:s politik för homosexuella och bisexuella är närmast ambivalent och inkonsekvent idag.

Kristdemokraterna är emot införande av ett tredje juridiskt kön.

Partiet tvekar om följande reformer. Sänkning av nuvarande 18-års-gränsen för att få byta kön juridiskt. Att det i regeringsformen (grundlagen) bör införas förbud emot diskriminering p.g.a. könsidentitet. Att 12-17-åringar (med vårdnadshavares godkännande) får välja könskonträra namn (namn typiska för det "motsatta" könet än det juridiska. Men när det gäller flera av de här trans-reformerna har Kristdemokraterna samma attityd som flera andra riksdagspartier.

8 av 10 partier tydligt HBTQ-vänliga.

Av riksdagens 10 största partier är 8 tydligt HBTQ-vänliga. Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Folkpartiet, Feministiskt initiativ och Piratpartiet. Det betyder inte att de är positiva till varje reform men politiken i sin helhet är HBTQ-vänlig

Kristdemokraterna hamnar nu i en situation där de generellt varken är HBTQ-vänliga eller HBTQ-negativa.

Sverigedemokraterna blir därmed ensamt kvar som det enda svenska partiet av betydelse som är HBTQ-negativt.

Kd:s partistyrelse svänger och blir för homoadoptioner.

Kristdemokraterna bör bli positiva till homoadoptioner. Det föreslår partistyrelsen inför dess riksting (kongress) i oktober. Från kristna tidningen Dagen.

Partiledaren tycker en sak, partiet en annan. Så såg det ut förra veckan, då Ebba Busch Thor frågades ut under Pride-veckan i Stockholm. Där sa hon att hennes personliga åsikt var att homosexuella ska ha rätt att adoptera, något som Kristdemokraterna motsatt sig hittills. Nu ser det ut som om partiledaren också kommer att få med sig partiet i den här frågan, för nu har också partiledningen svängt. – Vi har i partistyrelsen föreslagit att vi ska ändra partiets hållning i den här frågan, även om det ännu inte är offentliggjort, säger Emma Henriksson, andre vice partiordförande. – Därmed ställer vi oss bakom den lagstiftning som finns i dag, att det inte ska finnas någon restriktion för homosexuella personer att bli prövade som adoptivföräldrar. Emma Henriksson berättar att partistyrelsens nya hållning kommer att presenteras inför rikstinget i oktober. Det är i ett svar på en motion från Samuel Körner Lilja, KDU-ordförande i Lund, handlingar som ännu inte är offentliga. Om det innebär att partiet kommer att gå på partistyrelsens linje återstår att se. – Det är alltid rikstinget som är vårt högsta beslutande organ, men partistyrelsen är tydlig att vi bör ändra ståndpunkt, säger Emma Henriksson.

Partiet har successivt svängt om homoadoptioner.

Kd kampanjade tydligt emot när riksdagen 2002 beslutade om reformen. I många år var de även negativa till s.k. närståendeadoptioner för homopar. Alltså att någon i ett samkönat par adopterar sin partners barn. Där gjorde dock kd en helomvändning 2010. Nu vill alltså partistyrelsen att de ska göra detsamma om även övriga typer av adoptioner. Våren 2014 bytte kd åsikt till att partiet accepterade nuvarande jämlika adoptionslag (alltså inte ville förändra den) även om de ännu var emot den principiellt.

I februari i år meddelade  Ebba Busch Thor, som senare blev ny ordförande i kd, att hon stödjer nuvarande adoptionslag. Enligt en opinionsmätning från april i år är det bara 31 % av partiets sympatisörer som är emot homoadoptioner. Bland de som har kd som "näst bästa parti" är andelen 34 %. I artikeln i Dagen är Erik Slottner, öppet homosexuell och partiets ledande politiker i Stockholm stad, positiv. Däremot är partiets mest reaktionära riksdagsledamot, Tuve Skånberg, som väntat negativ.

Det här innebär att vi skulle få en ny inriktning på kristdemokraternas familjepolitik. Hittills har vi alltid satt barnets bästa först. Om vi nu ska ändra på det måste det till en ordentlig debatt. Tuve Skånberg kallar frågan om homosexuellas rätt att adoptera för en ”vattendelare”, och ändrar sig partiet här kan man säga att KD börjat bedriva en mer hbtq-vänlig politik. Och det är en utveckling som veteranen Skånberg inte vill se.

Alla barnrättsföreningar positiva till samkönade pars adoptioner.

Skånberg blir allt mer isolerad bland partiets politiker av betydelse i sin extrema HBTQ-fientlighet. Avslöjande är att han hävdar att det i sig är ett problem om partiet blir mer HBTQ-vänligt. I princip all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Alla barnrättsföreningar stödjer idag nuvarande jämlika adoptionslag i Sverige.

Moderaterna var vid riksdagsbeslutet 2002 för närståendeadoptioner men emot övriga typer av adoptioner för homopar. Nuvarande m-ordförande Anna Kinberg Batra var en av få ledamöter från partiet som röstade för en jämlik lag. Efter att beslutet genomförts blev Moderaternas policy att de inte skulle jobba för dess avskaffande. 2007 tog partiet tydligt ställning för nuvarande adoptionslag.

Sverigedemokraterna är emot att samkönade par ska kunna få adoptera förutom närståendeadoptioner. Sd vill också avskaffa nuvarande jämlika adoptionslag även om de inte prioriterat att lämna förslag om det i riksdagen.


Uppdatering 1.

Kristdemokraterna förtjänar kritik.

Om kd på rikstinget ställer sig bakom partistyrelsen i oktober (vilket jag tror blir resultatet) är det givetvis positivt. "Bättre sent än aldrig". Men det finns också orsak att problematisera om en del nu hävdar att partiet skulle blivit HBTQ-vänligt.

1. Det mest självklara är givetvis varför det dröjde till 2015 innan de fattade det folk i nästan alla andra svenska partier förstått för länge sedan. Att det avgörande för att barn ska få det bra inte är könskonstellationen av ett par. Eller vårdnadshavarnas sexuella läggning. Reaktionshastigheten inför forskningen verkar vara dålig inom kd. För att uttrycka det milt.

2. Sedan bör kd förklara, om inte annat vid deras riksting, vad partiets attityd är idag om nuvarande lag om att lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker. Det blir givetvis extra känsligt för dem eftersom de planerar att i riksdagen i höst rösta emot att ensamstående kvinnor ska kunna få samma möjlighet. Jag accepterar själv den reformen men visst finns det en problematisk aspekt. Men det handlar inte om att barnet inte får bo med en vuxen man utan att det är tuffare för en person att ha ansvar för ett barn. Det är enligt mig viktigt att det förtydligas att det ska finnas socialt stöd runt en kvinna för att hon ska få bli inseminerad som ensamstående. Kd bör reda ut hur de resonerar där.

M-arbetsgrupp vill utreda fler än två vårdnadshavare för barn.

Tillåt surrogatmödraskap och embryodonationer. Utred om barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare. Det är några av förslagen från en arbetsgrupp inom Moderaterna inför partiets stämma (kongress) i oktober. Anna König Jerlmyr avslöjade det i en debattartikel i Aftonbladet för någon vecka sedan.

Hittills har samtliga borgerliga partier varit emot att ens utreda om barn i vissa situationer ska kunna få fler än två juridiska vårdnadshavare. Det är därför intressant och positivt om Moderaterna på sin stämma i höst vill pröva reformen som förvisso inte är enkel och har många aspekter. När det gäller surrogatmödraskap har hittills Centerpartiet och Folkpartiet tagit ställning för reformen, m kan i höst bli det tredje riksdagspartiet att fatta samma beslut. Embryodonation handlar om att tillåta att både sperma och äggceller lämnas av någon utanför ett par eller en kvinna vid en provrörsbefruktning.  Förra borgerliga regeringen tillsatte en utredning om bl.a. surrogatmödraskap och embryodonation. Den ska lämna sin rapport februari 2016.

M håller på att bli queer-vänligt parti.

Även Moderaternas ordförande Anna Kinberg Batra (bilden) kommenterar vad hon tycker om några reformer. Från en artikel på partiets hemsida.

Det var på ett seminarium fredagen den 31 juli anordnat av RFSL som Anna Kinberg Batra gav ett antal besked: Transpersoner ska inkluderas i såväl hetsbrotts- som hatbrottslagstiftning. Sänk åldersgränsen för juridiskt könsbyte. Utred embryodonation. Ställ högre krav på kommuner och landsting i bemötandet av HBT-personer. Avskaffa informationsplikten för hiv-smittade. Tillåt reglerat surrogatmödraskap. Värna asylrätten och stärk kunskapen hos Migrationsverket om HTBQ-frågor och följ upp att de direktiv Alliansregeringen gav Migrationsverket efterlevs.

Att Kinberg Batra så tydligt argumenterar för en del reformer som först ska avgöras på partiets stämma måste vara ett tecken på att partiledningen bedömer att det blir majoritet för dem. M har dock ännu inte som parti avgjort om det ska bli för att sänka åldersgränsen för juridiska könsbyten, att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva, att tillåta surrogatmödraskap och embryodonation samt att en utredning bör startas om barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare.

Moderaterna har förändrat sin HBT-politik dramatiskt senaste decenniet. Det finns nu alltså signaler om att partiet snart också kommer få en tydligt queer-vänlig politik.


Uppdatering 1.

Moderaterna kan bli Alliansens HBTQ-vänligaste parti inför valet 2018. 

Folkpartiet är idag det parti som kommit längst bland de fyra borgerliga partierna i riksdagen. Men ställer sig m bakom de nya interna förslagen kommer partiet ikapp Centerpartiet i sin helhet om vi även tar med Q förutom HBT. Och m närmar sig nu snabbt också Folkpartiet. 

Att m skulle kunna passera fp hade jag betraktat som helt uteslutit fram till för något år sedan. Det ska bli intressant följa utvecklingen.

RFSL lämnar konkret förslag om att ta bort informationsplikten för hiv-positiva.

Tre organisationer, RFSL, RFSU och Hiv-Sverige lämnar nu tillsammans ett konkret förslag till hur smittskyddslagen kan ändras i syfte att avskaffa den s.k. informationsplikten för hiv-positiva. I ett faktablad redovisar de även hur lagar emot smittsamma sjukdomar utvecklats från 1914 och framåt.

.... I det kommande exemplet till lagtext föreslås det en ytterligare justering av dessa. Vi föreslår att det läggs till en ytterligare sjukdomsdefinition : ”övriga sjukdomar”.  I den nya sjukdomsdefinitionen ingår alltså hiv. Syftet är att säkerställa att hiv ingår i smittskyddslagen och att den ingår i regleringar som bland annat säkerställer smittspårning, gratis läkemedel, behandling och liknande, men samtidigt undanta hiv från förhållningsregler som, i enlighet med den kunskap vi nu har om överföringsrisker, är onödiga och som har en negativ inverkan på hivpreventionen och livskvaliteten.... Ett motargument mot detta kan vara att det är fel att ändra lagen och utveckla en helt ny sjukdomsdefinition baserat bara på hiv. Vi föreslår därför att Folkhälsomyndigheten får i uppdrag att utreda huruvida andra sjukdomar, så som till exempel klamydia , också borde ingå i den föreslagna sjukdomsdefinitionen ”övriga sjukdomar”....I förslaget undantas definitionen ”övriga sjukdomar” från smittskyddslagens gällande förhållnings - regler som rör 1. inskränkningar som gäller arbete, skolgång eller deltagande i viss annan verksamhet, och 5. skyldighet att informera sexualpartner om smittbärarskap....

S-mp-regeringen har ännu inte startat någon utredning.

De tre organisationerna hade också en debattartikel om det här i Expressen för några dagar sedan. Det är nu viktigt att en utredning så snabbt som möjligt kommer på plats om det här.

Morgan Eklund (s), politiskt sakkunnig inom socialdepartementet mailade i mars i år följande.

Det pågår ett analysarbete på Socialdepartementet utifrån den kritik som har funnits mot nuvarande regler och praxis. Därefter ska vi ta ställning till hur vi avser att gå vidare. Besked om detta borde kunna ges innan sommaren.

Regeringen har dock ännu inte lämnat någon information officiellt om de planerar starta en utredning i år om informationsplikten för hiv-positiva.

S-mp-regeringen planerar starta utredning om HBTQ och föräldraförsäkringen.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (s) kommenter i en debattartikel i Aftonbladet att regeringen planerar starta en ny utredning om föräldraförsäkringen.

Regeringen kommer därför att se över hur vi kan förbättra situationen för de familjer som inte identifierar sig med den heterosexuella tvåsamhetsnormen. Efter sommaren kommer jag att tillsätta en utredning som ska utforma en modern föräldraförsäkring. En viktig del är att föreslå flexiblare och bättre regler för familjer som lever på andra sätt än den heterosexuella tvåsamhetsnormen.
Genom denna utredning kommer vi, även fortsättningsvis, låta barnets bästa stå i centrum för familjepolitiken. Min övertygelse är att vi värnar barnens intressen genom att ha en familjepolitik som ger alla barn samma möjligheter att tillbringa sin första tid i livet tillsammans med sina föräldrar, oberoende av hur familjen ser ut. Jag vill vara försiktig med att på förhand peka ut vilka konkreta förändringar som kan göras. Som vanligt när det gäller våra trygghetssystem kräver reformarbetet försiktighet och tålamod. Men vårt mål är tydligt, en föräldraförsäkring som skapar möjligheter och inte begränsar.Utredningen kommer att präglas av öppenhet och insyn. Vi ska lyssna på olika parter som berörs och idag hamnar i kläm. Här har HBTQ-rörelsens mångfald av perspektiv en mycket viktig roll och jag ser fram emot dialog och diskussion som utmanar normer och värderingar under hösten.

Att en sådan utredning ska tillsättas är givetvis välkommet. Samt att s-mp-regeringen vill ha en dialog med HBTQ-aktivister om vilka direktiv den ska få. Förhoppningsvis meddelar regeringen så småningom att den även ska bedöma familjepolitiken i ett bredare perspektiv än bara föräldraförsäkringen även om det är nog så viktigt- Det handlar om Sverige ska göra det möjligt att barn får fler än två vårdnadshavare om en domstol bedömer det vara till barnets bästa.

Regeringskansliet vill förbättra HBTQ-kompetensen på Sveriges ambassader.

HBTQ-ansvarige ministern Alice Bah Kuhnke (mp) och biståndsminister Isabella Lövin (mp) avslöjar i en debattartikel i Expressen 27 juli att regeringen planerar att förbättra HBTQ-kompetensen på bl.a. Sveriges ambassader.

Därför vässar vi nu arbetet och satsar på en genomgripande kompetenshöjning på utrikesdepartementet inklusive ambassaderna, i detta arbete kommer RFSL att involveras. Vi ska ta fram ett nytt ramverk för biståndets inriktning och en skrivelse för mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer i utrikes­politiken som båda ska lämnas till riksdagen 2016. Inom ramen för detta arbete ska vi under hösten bjuda in organisationer och andra relevanta aktörer för att se hur Sverige bäst bidrar till att göra slut med begränsande normer och hur vi bäst stärker hbtq-personers möjlighet att leva ett liv i frihet.

Regeringskansliet ger Statens kulturråd bidrag för att senare i år arrangera en konferens om hur HBTQ-perspektivet kan bli mer tydligt inom just kultursektorn.