Ansvar.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Efter att en reporter från SVT frågat kronprinsessan Victoria om att bland tidigare släktingar till henne funnits både de som gett stöd och motarbetat nazism så har det blivit en konstig debatt. Som att vi ska minnas tyska koncentrationsläger som något "de där utlänningarna" gjorde medan "vi svenskar och våra släktingar" inte har något som helst ansvar.

Min morfar var soldat i Hitler-Tysklands armé.

Han var från Österrike som 1938 blev en del av Tyskland. Tyska invasionerna var vanligen avskydda av befolkningen men just i Österrike 1938 fanns det förmodligen en majoritet för Tysklands åtgärder. Även i Ukraina (del av dåvarande Sovjetunionen) 1941 till en början, folket där hade varit hårt ansatta av Stalins terror.

Och alla tyska unga män måste bli soldater. De som vägrade (en del från Jehovas vittnen gjorde det) placerades i koncentrationsläger. Min morfar dog som många andra tyska soldater i Stalingrad 1942. Fler tyska soldater dog där än i kriget dittills.

Han hade varit stationerad i norra Finland. Ett land som var allierat med Tyskland efter att kommunistdiktaturen Sovjetunionen brutalt attackerat Finland. Den unge soldaten kom in i min mormors frisersalong och ville bli klippt. När två människor möter varann leder det ibland till kärlek. Kärleken gör oss inte oansvariga men den är ofta inte logisk eller politiskt korrekt.

Gestapo betraktades som en trygghet av de flesta i Berlin.

Min mormor och morfar hade en relation där hon fick en flicka, min mamma, juli 1942. Bara några månader gammal blev min mamma faderslös och min mormor blev utkastad av sina föräldrar för att hon haft sex med en tysk soldat (det var inte generellt tabu i Finland att ha sådana relationer, länderna var allierade med varann, men hennes föräldrar hatade tyskarna, långt senare skulle de be min mormor om ursäkt för hur de betett sig). Hon valde mellan att dränka sig själv och sin bebis eller att skicka henne till Sverige. Hon gjorde det senare.

Ibland skulle jag vilja träffa min morfar i början av 1940-talet. Just där och då. Var han nazist? Det vet jag inte men det vi vet är att en betydande majoritet av tyskar som var fria (inte placerade i koncentrationsläger) 1938-1941 stödde den nazistiska regimen. Från 1939 när stödet var som högst kom det att dala successivt fram till 1945.

I en intressant bok, Berlin i krig - liv och död i Hitlers huvudstad 1939-1945,  beskrivs att de flesta i staden betraktade Gestapo som en trygghet, blandade man sig inte med kommunister eller judar behövde man inte vara rädd för dem. Bara man var lojal emot regimen så var det tryggt för de flesta. Men när andra världskriget bröt ut var det som att Berlin hamnade i en kollektiv depression. De flesta hade trott att Hitler - igen - skulle kunna göra utpressningar emot andra länder och att utlänningarna bara skulle vika. Redan då fattade de flesta Berlinbor instinktivt att det här var starten på massor av dödade tyskar.

Stödet för Hitler-regimen dalade från 1939.

Stödet för nazistregimen kom att kontinuerligt dala från 1939 bland tyska befolkningen. Med två undantag där det blev ett tillfälligt skutt uppåt i stödet. Dels när Tyskland inom tre veckor besegrat "ärkefienden" Frankrike 1940. Sedan också när nazist-regimen vid ett välkänt massmöte 1944 la korten på bordet. Nästan alla i Tyskland visste att landet gjorde betydande förluster på båda fronterna. Men regeringspropagandan hade dittills varit lögnaktig. Typ "vi går emot nya segrar". Nu blev budskapet istället "Vill ni ha ett ännu totalare krig?" Äntligen blev regimpropagandan trovärdig men det ökade stödet skulle bara bli tillfälligt och snabbt minska igen i takt med att kriget skulle förvandla tyska städer till ruiner.

Vad tyckte min morfar om Hitler? Om judar, homosexuella, ryssar och andra grupper. Det får jag inte veta. Kanske han skulle sagt "Bengt, egentligen bryr jag mig inte om politik, jag hatar inte några - varken Hitler eller någon annan - men gör mina plikter som soldat, jag vill bara att kriget ska ta slut, få komma hem och vara med min familj"

Det jag vet däremot är att han hade ett ansvar men att hans valmöjligheter var synnerligen tråkiga. Antingen vara soldat eller att bli arkebuserad för desertering. Vi som lever i Sverige 2015 har ett enormt större handlingsutrymme. Vi har budskap som kan spridas. Om mänskliga rättigheter. Om Sveriges vidriga samarbete med diktaturen i Saudiarabien. Om att Kuba är en rutten diktatur också.

Vi måste inte tiga. Att inte göra det är vårt ansvar.

Beviset för att de flesta i sd faktiskt inte är obegåvade.

Efter en intern maktkamp tvingades Björn Söder (bilden) för några dagar sedan att avgå som partisekreterare för sd. Han efterträds i slutet av februari av Rickard Jomshof. Man ska inte känna skadeglädje över att någon förlorar en post, jag vet, men här gör jag ett undantag.

Skulle kunna redovisa alla Söders fadäser genom åren, kränkande kommentarer om HBT-personer till ovärdiga uttalanden om judar, samer etc. Det vore enklare att berätta vilka saker han faktiskt kommenterat bra. Att jag sedan inte heller stödjer Jomshof är en annan sak. Islam och muslimska samfund bör kritiskt granskas, det är något som jag drivit i fler år. Men tyvärr brukar Jomshof smeta ut skulden på alla muslimer precis som Söder. Och Richard Jomshof kommer givetvis att i allt väsentligt föra samma politik utåt som Björn Söder gjort.

52 % av sd-sympatisörer har litet eller inget som helst förtroende för Björn Söder enligt en ny opinionsmätning i januari. Bland svenska folket generellt är siffran 80 %. Det här visar väl att min tes om att sd-folk generellt faktiskt inte är obegåvade är riktig.

Insändare om äldre HBT-personers situation.

Sydsvenska dagbladet, Skånes största tidning, har idag publicerat en insändare av mig om situationen för äldre HBT-personer. C-delen sid 15 av tidningen.

Den dåvarande borgerliga regeringen publicerade i början av 2014 en HBT-strategi. En plan för att förbättra situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT). Det var välkommet. Men en grupp som nästan inte kommenterades alls där är äldre HBT-personer. Hittills har de flesta av dem dolt vilka de är inför andra, uppvuxna i ett extremt homofobt och transfobt samhälle. Men antalet äldre som är öppna med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet lär öka ordentligt närmaste 15-20 åren.

Socialstyrelsen publicerade 2013 en rapport, Äldre HBT-personer och kommunernas vård och omsorg om äldre - en kartläggning. Den visar att ambitionerna varierar ordentligt när det gäller att alla inom äldreomsorgen ska få ett bra bemötande oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Av kommunerna är det 16 % som rapporterar att de senaste tre åren tagit upp situationen för äldre HBT-personers vård och omsorg i nämnd eller förvaltningsledning. Siffran för kommuner med fler än 50 000 invånare är 45 % medan den i övriga kommuner är 6 %. Bara 9 % av kommunerna har senaste året bedrivit utbildning av personer inom vård och omsorg som behandlat äldre HBT-personers situation. Endast i en av de kommuner som är med i enkäten har i princip all vårdpersonal fått del av sådan utbildning.

Det som krävs nu är att socialdemokratisk-miljöpartistiska regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) börjar engagera sig på allvar för äldre HBT-personers situation. En bra start är att ta initiativ till en ordentlig kunskapsinventering (Socialstyrelsens rapport ger indikationer på problemet men är inte tillräcklig). När den är lämnad bör s-mp-regeringen återkomma med konkreta förslag för att bekämpa diskriminering av HBT-äldre och heteronormativa attityder inom äldreomsorgen. Äldre personer är en grupp som i sig riskerar att bli diskriminerad i samhället.

Den åldersdiskriminering som möter många är oacceptabel. Än värre blir det när individer möts av attityder där de inte blir respekterade p.g.a. sin sexuella läggning eller sin könsidentitet.

Bengt Held, liberal

Malmö

M, c, v och fp bör bli en progressiv konstruktiv opposition inom HBTQ-politiken.

Jag skickade igår följande mail till en del politiker i Moderaterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet. Har också skickat ett mail till en del politiker i regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet om det här.

Sakinfo:

Betänkanden är de rapporter som riksdagens utskott jobbar med och lämnar ifrån sig för att senare debatteras och röstas om i hela riksdagen.

Att ett betänkande justeras i ett utskott betyder att dess innehåll slutligt fastställs. Därefter finns ett datum för trycklov, den dag rapporten tidigast blir publicerad offentligt. Trycklov för betänkandet Familjerätt är 26 februari. Ofta är trycklov annars bara någon eller några dagar efter dess justering. Debatt och omröstning är inte fastställt om ärendet men det lär bli i början av mars.

I det här mailet.

Rekommenderar jag att Moderaterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet som progressiva partier inom HBTQ-politiken lämnar parti-taktiserandet åt sidan och istället gemensamt skapar ett tryck på regeringen att leverera reformer inom HBTQ-området. Här handlar det främst om en könsneutral föräldraskapspresumtion och en ny namnlag.

Enligt riksdagens hemsida ska civilutskottet 3 februari justera betänkandet Familjerätt. Så sent som för drygt en vecka sedan granskade jag just riksdagens hemsida om när ärendet skulle behandlas och då fanns inga datum med. Jag vill rikta kritik emot att informationen lämnats på hemsidan så sent att ni säkert redan avgjort hur ni som oppositionspartier ska hantera betänkandet. Men jag gissar det det har med den politiska turbulens som funnits i svensk politik senaste 2 månaderna.

Till sakdebatterna.

Könsneutral föräldraskapspresumtion. 

Jag kontaktade s-mp-regeringen i november om bl.a. en könsneutral föräldraskapspresumtion och en ny namnlag. Anna Tillander (s) som är politisk sakkunnig på justitiedepartementet mailade följande svar.

Arbetet för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck är prioriterat av regeringen. Detta innebär att det bl.a. är viktigt att den föräldraskapsrättsliga lagstiftningen är utformad så att den kan hantera olika sätt att få barn och bilda familj. Förra sommaren tillsattes en utredning med uppdrag att överväga olika sätt att utöka möjligheterna för ofrivilligt barnlösa att kunna bli föräldrar (dir. 2013:70, http://www.regeringen.se/sb/d/16873/a/219728). Utredningen ska slutredovisa sitt uppdrag den 15 december 2015. Inom ramen för uppdraget kommer delar av den föräldraskapsrättsliga regleringen att behöva ses över. Bland annat ska utredningen ta ställning till om föräldraskapet för den kvinna i ett samkönat äktenskap eller samboskap som inte har fött barnet ska kunna fastställas även i de fall assisterad befruktning har skett utomlands eller i egen regi. Arbetet i Justitiedepartementet är i nuläget fokuserat på de föräldraskapsrättsliga frågor som omfattas av utredningsuppdraget.....Även betänkandet En ny lag om personnamn (SOU 2013:35) bereds i nuläget i Justitiedepartementet. Betänkandet är omfattande och många remissinstanser har yttrat sig. Regeringens ställningstagande i frågan kan förväntas under nästa år.

I riksdagens betänkande Familjerätt från februari 2014 valde Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att lämna en reservation om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Från reservation 3.

Kvinnliga samkönade par ska inte behöva genomgå en krångligare juridisk process än olikkönade par. I utredningsbetänkandet Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3) föreslås att den kvinna som är moderns registrerade partner automatiskt ska anses vara barnets förälder, en föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen. Vi välkomnar utredningens förslag och anser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med de lagförslag som krävs.

Det var en bra reservation från s, mp och v. Jag förväntar mig faktiskt att politiker menar vad de framför i reservationer i riksdagen. Hade s, mp och v inte använt ordet "skyndsamt" i sin reservation hade det varit en sak. Men nu gjorde de tre partierna det. Och jag kallar det inte skyndsamt att lämna ett förslag tidigast våren 2017 och att förslaget kanske blir verklighet från 1 januari 2018. Det är faktiskt ett svek emot kvinnor i samkönade relationer.

Men även Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet förtjänar kritik för att de i 7 år låtit Kristdemokraterna blockera dem från att lämna något förslag när partierna var i regeringsställning. Trots att m, c och fp sedan många år är för reformen.

Mer information om ärendet hittar ni här.

En ny namnlag.

När det gäller en ny namnlag där det finns en enighet bland de flesta riksdagspartier (från höger till vänster) om att den bör bli mer frihetlig i syfte att bekräfta senaste årens domstolsbeslut om könsneutralitet för människor från 12 år (med vårdnadshavares godkännande fram till 17 år) lär förhoppningsvis s-mp-regeringen leverera ett förslag i vår. Men även där kan det bli fördröjningar och det krävs en tydlig opposition om det blir så.

Övriga reformer.

Det finns flera andra reformer i betänkandet som man kan kalla queer. Jag ska inte gå in på dem i detalj (en del av er har fått mail om dem tidigare) men jag konstaterar att i sak finns det en majoritet i riksdagen för att förenkla hanteringen när det gäller att en ogift pappa som är sambo med mamman ska bli erkänd som far till barnet. En utredning om det bör tillsättas snarast för att modernisera familjepolitiken.

Máni Steinn: pojken som inte fanns - Sjón.

Från bokförlagets presentation av Máni Steinn: pojken som inte fanns (2014) av Sjón.

Det är 1918 i Reykjavik, året då Island blir självstyrande. Ute i världen pågår första världskriget. Spanska sjukan härjar och når också Island. Tusentals människor blir sjuka och dör. Vulkanen Katla spyr upp eld och lavasten, och färgar himlen både dag och natt. Mitt i denna turbulens rör sig den sextonårige Máni Steinn, i utkanten av alla händelser, en outsider, dyslektisk och gay. Hans livlina blir filmens värld, filmen som gjort sitt intåg och lockar islänningarna till de två biograferna i Reykjavik och den ständigt nya repertoaren av stumfilmer. Máni Steinn - Pojken som inte fanns är en roman med ett mångfacetterat spel mellan skuggor och ljus, lik projektionen på en filmduk.

Sällan har väl bildomslaget till en bok så väl fångat den ton som finns i den. Det är drömskt, ibland nästan romantiskt i sin språkstil. Men också naket (både i bokstavlig och bildlig betydelse). Det är mörker (både i människor och utanför dem) men någonstans finns det ett hopp.

Associationer till aids.

En central del i boken är att spanska sjukan når Island. Inom några år dör mellan 50 och 100 miljoner i världen av sjukdomen, långt fler än i första världskriget 1914-1918. Men till en början är det bara "rykten" om att folk långt borta avlider, någonting man inte behöver ta på allvar. För mig blir det associationer till aids på 1980-talet. Än tydligare blir kopplingen när en teori framförs om att just Reykjaviks två biografer kan vara främsta orsaken till smittspridningen (jämför bastuklubbar för aids) på ön. Dels att många människor sitter så nära varann (spanska sjukdomen spreds via sociala kontakter) men också att biograferna är en del av en farlig modernitet. När det sedan avslöjas att en inspiration till boken var en man som dog av aids 1993 är det logiskt.

"Pojken" i boken säljer sex till vuxna män trots att han bara är 16 år. Eftersom jag är för att det ska vara förbjudet att köpa sex av minderåriga (yngre än 18 år i Sverige) finns det givetvis en etisk aspekt. Men författaren förskönar inte sexsäljandet. Ingen glamour. Men pojken reduceras inte heller till att bara vara ett offer att tycka synd om. Dock är jag kritisk emot att förlaget presenterar honom som "gay". Ingenstans i boken antyds det att pojken skulle ha vad vi idag kallar en homosexuell identitet. Hans sexuella läggning är otydlig. Det vore lika fel att kalla honom heterosexuell.

Den här boken är riktigt bra. Rekommenderas till alla som är intresserade av vad en författare kan göra med språket utan att ge avkall på att lämna en spännande berättelse.

Bra att utredning föreslår att vissa barn ska få byta kön juridiskt.

Regeringen (Socialdemokraterna och Miljöpartiet) publicerade igår på sin hemsida rapporten från utredningen om ändrad juridisk könstillhörighet för minderåriga. Utredningen föreslår att en tonåring som är 15-17 år ska kunna få genomfört ett juridiskt könsbyte även utan godkännande av vårdnadshavarna. Från rapporten.

.... När det gäller barn och unga som har fyllt 12 år men inte 15 år föreslår utredningen att den unge, tillsammans med vårdnadshavaren, ska kunna ansöka om ändring av juridiskt kön. En ändring av den unges juridiska kön förutsätter i dessa fall både den unges och vårdnadshavarens samtycke. När den unge har två vårdnadshavare är utgångspunkten att båda måste samtycka till en ändring av det juridiska könet. För att oenigheter vårdnadshavare emellan inte ska drabba den unga som har ett tydligt behov av att ändra sitt juridiska kön föreslås ett tillägg i föräldrabalken. Detta förslag till tillägg syftar till att göra det möjligt för socialnämnden att besluta att en ändring får ske utan den andra vårdnadshavarens samtycke, om det krävs med hänsyn till barnets bästa. Vidare föreslås en särskild bestämmelse i lagen om ändring av juridiskt kön för barn och unga under 12 år med medfödd avvikelse i könsutvecklingen. En förutsättning för ändring i dessa fall är, mot bakgrund av barnets ringa ålder, att det till ansökan bifogas ett läkarintyg som visar att en ändring är i enlighet med utvecklingen av barnets könsidentitet och i enlighet med barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad.... Utredningen föreslår att ett krav för att en ung person ska ges tillstånd till ingrepp i könsorganen eller avlägsnande av könskörtlarna är att vederbörande har fyllt 15 år. Att den unge har fyllt 15 år är emellertid inte detsamma som att tillstånd kommer att beviljas av Socialstyrelsen. Andra förutsättningar för tillstånd är att det är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet, att vårdnadshavaren samtycker och att den unge har tillräcklig mognad att själv samtycka till ingreppet. Kravet på att den unge ska ha nått tillräcklig mognad att själv samtycka till ingreppet ska enligt utredningens bedömning väga tyngre än åldersgränsen i förekommande fall. I sådana fall där den unge har fyllt 15 år men inte anses ha tillräcklig ålder och mognad att själv samtycka till ingreppet ska tillstånd inte ges. Kravet på tillräcklig mognad kompletterar således åldersgränsen och innebär att det finns utrymme att neka tillstånd i sådana fall där ålderskravet är uppnått men inte mognadskravet. Om den unge har två vårdnadshavare måste båda samtycka till det aktuella ingreppet. För att oenigheter vårdnadshavare emellan inte ska drabba den unge, som har ett tydligt behov av ingreppet, föreslås ett tillägg i föräldrabalken. Detta förslag till tillägg syftar till att göra det möjligt för socialnämnden att beslut att tillstånd får ges utan den andra vårdnadshavarens samtycke, om det krävs med hänsyn till barnets bästa....

Jag bedömer att det utredningen har lämnat välavvägda förslag som kan stärka mänskliga rättigheter för unga transpersoner.

RFSL och RFSL-Ungdom förklarar i ett pressmeddelande att de i princip välkomnar utredningen men skulle vilja avskaffa åldersgränsen helt istället för att som utredningen föreslår, 12 år (förutom för yngre barn med "medfödd avvikelse i könsutvecklingen").

Artikel om kommentarer från Barnombudsmannen.

Avpixlat - närstående Sverigedemokraterna - är ofta som en debattmässig skit-tunna. Kolla  "debatten" om utredningsförslaget. Jag fattar ju att det är kontroversiellt att tonåringar ska kunna få byta kön juridiskt och en del även medicinskt. Men här finns inga sakargument i princip. Istället samlas inskränkta, hånfulla, bigotta kommentarer efter varann. Så där är Avpixlat, med argumentation som vore den hämtad från 1936 i Tyskland..

Jag har varit "gay-aktivist" i 25 år och det har varit värt det.

25 år. Ett kvarts-sekel.

Jag har varit gayaktivist så länge. I någon mening.

Minns ännu när jag gick förbi gay-caféet i Lund (då var jag student i staden), Café Gan. 1990.

Så många gånger jag gick förbi (och kollade att ingen jag kände skulle se mig just där, min hemlighet som jag då inte hade berättat för någon släkting). Men till sist tog jag mod till mig. Jag minns ännu när jag gick genom gården, tveksam, ner till ett café på andra sidan. Vilka människor skulle finnas där? Jag blev närmast lättad att de där bögarna och flatorna verkade vara ungefär som mig själv.

Vara ärlig emot sig själv.

Min pappa dog i en bilolycka för nästan exakt 25 år sedan. Januari 1990. Vi hade inte nära kontakt men träffades ibland. Och efter hans död konstaterade jag att vi kanske inte alla lever till vi blir ca 80 år. Något vi ofta tror i vår ungdom. "Det här är mitt liv och jag måste leva det som jag vill" konstaterade jag. Det påskyndade min process att närma mig gayrörelsen.

Där i Lund en kall februarikväll 1990 startade en resa som fått mig att få reportage publicerade 11 år i DN. Något som jag då inte trodde var möjligt. För mig var målet då bara att vara ärlig emot mig själv.

1991 gjorde Pet shop boys sin singel Was it worth it?. Först något år senare skulle de helt lämna garderoben och komma ut som bögar men alla vi i "homorörelsen" fattade vad låten egentligen handlade om.

Och det är klart det har varit värt det.

Inte för att det varit enkelt. Det fattade jag redan februari 1990 när jag gick över gården till ett gaycafé i Lund. Men är livet enkelt för någon oavsett sexuell läggning och könsidentitet? Det viktiga måste vara att vi är ärliga emot oss själva. Att vi står upp för allas lika rätt och värde oavsett vad. Gör vi det kanske världen blir något enklare. Det kan tyckas vara naivt. Men jag vet att jag förändrat människors attityder senaste 25 åren.

Och kom ihåg.

Våra största segrar inom HBTQ-rörelsen internationellt ligger framför oss.

Was it worth it - Pet shop boys (Youtube). En video som visar den mångfald av människor som finns, även transpersoner trots att det 1991 sällan var någon samhällsdebatt om den gruppens rättigheter.

Lsu hycklar när de flirtar med reaktionära religiösa grupper men fördömer Sdu.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har avgjort vilka organisationer som ska få bidrag från dem 2015 och hur mycket pengar de ska få. En nyhet i är är att Sverigedemokratisk ungdom (Sdu) för första gången fått bidrag. Något som ungdomsförbunds-paraplyorganisationen Lsu protesterar emot. Från en debattartikel i Svenska dagbladet.

I den förordning som reglerar statsbidraget kan utläsas att bidraget endast får lämnas till en organisation som ”i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering.

Det där är ju sant. Att reglerna är så. Jag försvarar på inget vis Sdu som är ännu mer reaktionära än Sverigedemokraterna. Jag har flera gånger kritiserat dem, senast när det gäller att en ledande sdu-politiker hyllat Rysslands HBTQ-fientliga lagar. Bland riksdagspartierna har Sverigedemokraterna den sämsta HBTQ-politiken.

Lsu hycklar.

Problemet för Lsu är de är så fruktansvärt hycklande. De ogillar sdu men har inga som helst problem med att ha Sveriges unga muslimer (som för några år sedan till en konferens bjöd in en muslim som argumenterat för avrättningar av homosexuella och där dåvarande ordföranden Omar Mustafa i en radiointervju förklarade att en person inte både kan vara muslim och leva i en samkönad relation) som en medlemsorganisation. Många i Socialdemokraterna markerade, med rätta, emot Mustafa när han blivit invald i partistyrelsen för några sedan och det ledde till att han fick lämna den. Men Lsu har inga problem med att nära samarbeta med religiösa ungdomsorganisationer med reaktionära budskap. Och tyvärr har inte RFSL Ungdom betett sig lika fegt och principlöst vilket jag tidigare kritiserat.

Jag kontaktade i samband med den debatten Sveriges unga muslimer, Sveriges unga katoliker och Syrisk-ortodoxa kyrkans ungdomsförbund faktiskt är för att en människa både kan vara muslim respektive kristen och leva i en samkönad relation. Om de tycker att muslimska respektive kristna samfund bör välsigna och viga samkönade par. Ingen svarade. Inte någon.

S-mp-regeringen svek löfte.

I övrigt kan vi konstatera att det blir samma nivå, 7,3 miljoner, 2015 som förra året när det gäller bidrag till HBTQ-organisationer. Trots att Socialdemokraterna lovade införa riksdagsvalet i höstas att höja anslaget med 3 miljoner kronor och Miljöpartiet drev också det när de var i opposition. Men de svek sitt löfte i höstbudgetförslaget. De fokuserade tydligen inte på att HBTQ-organisationer skulle kunna få 10,3 miljoner av den totala summan av 259 miljoner. Att höja nivån till ca 4 % av den bidragssumman.

Men nu ska regeringen, förmodligen ihop med Vänsterpartiet, lämna en s.k. kompletteringsbudget i vår. Jag hoppas att röd-gröna partierna då tar chansen att reparera sitt tidigare misstag. Att ge några miljoner extra till HBTQ-föreningar är enligt mig inte den viktigaste åtgärden idag men det kan stärka rättigheter för en del. Och främst handlar det om att faktiskt hålla ett löfte.

Granskar vi bidragen till HBTQ-organisationer 2015 kan vi konstatera att Homo- bi- och transliberaler nu kvalificerat sig för att få bidrag. Det betyder att trots att nästan alla övriga organisationer som hittills fått bidrag inom HBTQ-området fått fler medlemmar senaste året får de i kronor mindre pengar eftersom kakan är densamma att dela på.

Motionstips till kristdemokrater om HBT-reformer.

De flesta riksdagspartier kommer att hålla kongresser (eller motsvarande) 2015 och det är möjligt att lämna motioner (förslag) från partiets medlemmar. Vanligen ger jag tips om både HBT-reformer och Q-reformer. Men eftersom kd ännu är emot eller tvekar om så många HBT-reformer så fokuserar jag på dem och lämnar därhän queerreformerna här.


Inledning.

Jag granskar om riksdagspartierna är för alla HBT-reformer av betydelse. Även om partierna är positiva till, eller i alla fall är för att utreda, 8 reformer jag kallar queer (det senare gäller dock inte när det gäller kd).

Fakta.

Kristdemokraterna har sitt riksting (kongress) 8-11 oktober i Västerås. Motioner måste först behandlas av lokalavdelningens årsmöte som hålls senast vecka 7. Motionen ska vara lokalavdelningsstyrelsen till handa senast två veckor före. Vilket betyder (beroende på datum för lokalavdelningens årsmöte) senast 31 januari men ofta tidigare. Är du inte medlem i kd men känner någon som är det kan du givetvis tipsa hen om det här.

Generell kommentar om Kristdemokraterna

Bland riksdagspartierna har Kristdemokraterna den näst sämsta HBTQ-politiken, bara Sverigedemokraterna är värre.  Kd var tydligt homofientligt fram till ca 1998 men har därefter successivt blivit mindre extremt. Partiet generellt är inte HBT-fientligt idag, även om en minoritet av dess politiker är det. Inom partiet finns det idag en falang som är tydligt HBT-vänlig. Kd blockerade flera reformer i den borgerliga regeringen 2006-2014.

Redan genomförda reformer.

Könsneutral äktenskapslag.

De vill ersätta den med en "civilrättslig samlevnadslag". Orsaken är att partiet inte tycker att samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap och vill därför avskaffa ordet "äktenskap" i lagen. T.o.m. Sverigedemokraterna har accepterat nuvarande könsneutrala äktenskapslag, när ska kd göra detsamma och bara erkänna att lagen fungerar bra? Motioner om det är möjligt att lämna för kd-medlemmar.

Adoptioner och inseminationer.

Partiet är ännu principiellt emot att samkönade par ska kunna adoptera (förutom närståendeadoptioner som de är för) och emot att lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn och att alla organisationer för barns rättigheter är för nuvarande jämlika lagar. För några månader sedan förklarade visserligen kd att de nu accepterar reformerna och inte vill avskaffa dem. Men deras attityd till samkönade familjer bygger på fördomar och inte fakta. Motioner om att kd ska ställa sig principiellt positivt till de båda reformerna (eller i alla fall en av dem) är möjligt att lämna för dess medlemmar.

Men det handlar också om nya HBT-reformer.

En könsneutral föräldraskapspresumtion.

Det skulle förbättra tryggheten för barnet som då snabbt får två juridiska föräldrar. En utredning föreslog redan januari 2007 det, Föräldraskap vid assisterad befruktning SOU 2007:3. Utredningen rekommenderar även att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder om alla parter är ense om det. Idag är lagarna olika när det gäller föräldraskapspresumtion. Om kvinnan är gift med en man blir han automatiskt juridisk förälder vid en insemination. Samma gäller däremot inte om kvinnan däremot är gift med en annan kvinna. Då blir det idag i en del situationer istället en domstol som avgör det juridiska föräldraskapet. Partiet har hittills varit emot reformen man kan givetvis ändra sig.

Sänkning av nuvarande 18-års-gränsen för att få byta kön juridiskt.

En utredning som skulle lämnat sin rapport senast 31 december 2014 (men tydligen blivit försenad att lämna den ) har startats av den borgerliga regeringen och socialminister Göran Hägglund (kd). Vanligen brukar regeringspartier tillsätta utredningar för att de är för eller i alla fall intresserade av att förändra någon lag. Att kd berättat att de principiellt är emot reformen är något udda. Förhoppningsvis kommer utredningens resultat att sprida mer kunskap. En motion om det här kan göra att det blir en viktig debatt inom Kristdemokraterna. Hittills har kd.s "ingångsvärde" varit nej till reformen men partiet vill avvakta utredningens resultat innan kd beslutar om de ska vara för eller emot. Nederländerna tillåter minderåriga att juridiskt byta kön.

Införande av ett tredje juridiskt kön.

Partiet har hittills varit emot reformen. Det kan möjligen finnas administrativa problem men partierna bör också rannsaka sina värderingar om vad det är som är så hotande om en liten grupp av människor skulle få möjlighet att få tillhöra ett tredje juridiskt kön. Flera länder har redan infört reformen, helt eller delvis, som Sydafrika, Indien, Australien, Nya Zeeland etc. När blir kd för att förutsättningslöst utreda reformen?

Att det i regeringsformen (grundlagen) bör införas förbud emot diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Det har givetvis ett värde i sig att "könsidentitet" hamnar med där. Det var ju orsaken till att riksdagen 2002 röstade ja till att bl.a. "sexuell läggning" skulle vara med i paragrafen. Sedan 1 januari 2009 har Sverige en lag mot diskriminering inom arbetsmarknaden etc. som förbjuder diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, religion, ålder och könsidentitet. Regeringsformen (kapitel 1 och-eller kapitel 2) har idag med diskrimineringsförbud mot alla de sju typerna av diskriminering i den "vanliga" lagen. Förutom könsidentitet. Det är oacceptabelt i en situation där transpersoner ännu ofta har det svårt. Malta, Ecuador och Bolivia har i sin respektive konstitution förbjudit diskriminering p.g.a könsidentitet.Kristdemokraterna tveka ännu om den här reformen.

Att 12-17-åringar (med vårdnadshavares godkännande) får välja könskonträra namn (namn typiska för det "motsatta" könet än det juridiska)

2012 meddelade patent- och registreringsverket att det ska vara tillåtet för 12-17-åringar (med vårdnadshavares godkännande) att få välja könskonträra namn. Något som 7 av 8 riksdagspartier förklarat sig stödja. Förutom Kristdemokraterna som ännu tvekar. T.o.m. Sverigedemokraterna är mer progressiva än kd när det gäller den reformen. En parlamentarisk utredning, med representanter för samtliga riksdagspartier lämnade dock maj 2013 i enighet ett förslag till en ny namnlag. Ledamöterna i utredningen kommenterar bl.a. följande.

När det gäller barn måste risken för obehag bedömas från fall till fall. Problemet är emellertid i praktiken inte så stort, särskilt som många föräldrar väljer något av de hundratals förnamn vilka uppfattas som mer eller mindre könsneutrala och utan obehag bärs av både män och kvinnor.....Det är också att märka att de större barnens egen uttalade vilja utgör en viktig faktor vid bedömningen av obehagsrisken. Mot bakgrund av den domstolspraxis som sålunda etablerats kan därför problemet med könskonträra förnamn inte betraktas som en stor fråga.

Att Sverige i EU ska jobba för att svenska samkönade äktenskap ska bli juridiskt erkända i alla andra länder i unionen om ett homopar flyttar dit. 

Idag har EU en policy från 2004 som är en kompromiss där länder som redan erkänner äktenskap eller partnerskap mellan samkönade par inom egna landet även bör erkänna sådana ingångna i annat land i unionen, dock har länder som saknar varje juridiskt erkännande av samkönade par rätt att vägra godkänna ett samkönat äktenskap eller partnerskap om ett homopar flyttar dit och är gifta. En kompromiss vilket gör att bara vissa länder juridiskt erkänner äktenskap  ingångna av samkönade par (i bl.a. Sverige) som flyttar dit vilket hindrar den fria rörligheten för dem. Kd har idag attityden möjligen till reformen och det är möjligt lämna motioner om att partiet ska blir för den.

Jonas Sjöstedt (v) "pressade" i partiledardebatten Jan Björklund (fp) om tre transreformer.

I årets första partiledardebatt var det en politiker som fokuserade på HBTQ-rättigheter, Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt (bilden). Efter att Jan Björklund (fp) hållit sitt anförande tog Sjöstedt upp det i en replik-debatt.

Jan Sjöstedt (v)

.... En av de saker som oroar mig i dag i fråga om hbtq-personers rättigheter är allt hat och alla hot som finns. Det är också den psykiska ohälsan i gruppen unga transpersoner. Var fjärde ung transperson har försökt ta sitt liv. Var tredje ung transperson har någon gång inte vågat gå ut på grund av hot. Men vi kan förändra det här. Vi kan fortfarande förändra de här normerna. Vi kan fortsätta att gå i spetsen för att göra det här och bekämpa transfobin.Jag har tre förslag. Jag undrar hur du och Folkpartiet ställer er till dem. Det första är att man ska införa ett annat juridiskt kön än man eller kvinna. Många länder har gjort det. Göteborgs kommun gör det redan i sina medarbetarundersökningar. Varför ska människor som inte passar in i de snäva normer som vi har inte ha en lagstiftning som är anpassad även efter dem? Det andra förslaget är att man ska ta bort 18-årsgränsen för byte av juridiskt kön. Varför ska en 17-årig kvinna tvingas leva med pass och id-kort där det står att hon är man? Det tredje som jag funderar över är alla dem som tvångssteriliserades fram till vår tid. Är det inte dags att de får både ursäkt och skadestånd?

Jan Björklund (fp)

Tack, Jonas Sjöstedt, för att du tar upp ett samhällsproblem som inte omfattar den stora majoriteten men en liten grupp som har varit väldigt utsatt! Historiskt har de varit ännu mer utsatta. Och de är utsatta i dag också. Jag tycker att det är bra att du tar upp detta.Vi har ju med jämna mellanrum möjlighet att diskutera den här typen av frågor, inte minst inför organisationer, då vi ofta tillsammans deltar i olika samtal. Nu lade du fram tre förslag, och du vill att jag ska ta ställning omedelbart. Det är jag inte beredd att göra, men jag vill inte utesluta något av dem. Allt det här var ju olagligt förr i tiden. När det gäller homosexuella har det nåtts en betydande grad av tolerans i dag. Men för gruppen transpersoner tror jag att det är längre kvar. Jag delar den uppfattningen. Det är ett psykiskt lidande som dessa personer utsätts för. Jag är helt beredd att i stor ödmjukhet delta i samtal för att förbättra de här personernas situation på olika sätt.

Jonas Sjöstedt (v)

Jag vill tacka Jan Björklund för svaret. Jag menar att det är bråttom. När man ser den enorma utsatthet som finns – de utsätts för både hot och hat – och att det är en så hög nivå av psykisk ohälsa är det ganska brådskande.Jag tolkar ändå ditt svar som att du är beredd att överväga ett nytt juridiskt kön. Det tycker jag är ett stort och viktigt steg. Sverige ligger lite efter här. Jag tolkar det som att du är beredd att avskaffa 18-årsgränsen för byte av juridiskt kön och att det är dags för en kompensation till dem som tvångssteriliserats. Det har hänt i andra fall att man har gått med på en kompensation....

Jan Björklund (fp)

Ja, nu fick Jonas Sjöstedt det att framstå ungefär som att jag sagt ja till förslagen. Det har jag inte gjort, men jag sa att jag absolut är beredd att titta på dem och fundera på dem. Det är en grupp som har lidit mycket. De lider fortfarande mycket i det svenska samhället. Även om vi sannolikt är mer moderna, toleranta och liberala i våra värderingar än de flesta andra samhällen i det här sammanhanget har vi ytterligare en bit kvar. 

Genom den s.k. decemberöverenskommelsen (uppgörelse mellan s, m, mp c, fp, kd om hur de ska hantera omröstningar om budgetar i riksdagen) kommer s-mp-regeringen med stöd av v kunna ge statlig kompensation till tvångssteriliserade transsexuella utan att behöva stöd från andra partier. Om de röd-gröna partierna enas om det, hittills är mp och v för det i sak medan övriga riksdagspartier tvekar. Det är budgetpolitik.

S-mp-regeringen är också fri att tillsätta en utredning om att införa ett tredje juridiskt kön. Utredningen om att möjligen sänka eller avskaffa 18-års-gränsen som den tidigare borgerliga regeringen tillsatte kommer förmodligen snart att lämna sin rapport, den skulle egentligen publicerats senast 31 december 2014.

Men för att genomföra de två senare reformerna i riksdagen (om s blir för dem, partiet tvekar om dem ännu) krävs det stöd från minst ett annat parti. Folkpartiet kommer förmodligen spela en avgörande roll i en sådan situation, men även Moderaterna och Centerpartiet kan få betydelse så småningom.

Motionstips till centerpartister om HBTQ-reformer.

Inledning.

Jag granskar om riksdagspartierna är för alla HBT-reformer av betydelse. Även om partierna är positiva till, eller i alla fall är för att utreda, 8 reformer jag kallar queer.

Fakta.

Centerpartiet har sin partistämma (kongress) i september. Exakt datum och plats är vad jag vet inte avgjort. Sista dag för partiets medlemmar att lämna motionsförslag är 31 januari om den ska behandlas i en krets inom partiet, 28 februari till ett distrikt och 30 april till själva stämman. Att få en motion stödd av en krets eller distrikt ger givetvis en annan tyngd än om den är från en individ. Är du inte medlem i c men känner någon som är det kan du givetvis tipsa hen om det här.

Generell kommentar om Centerpartiet

Centerpartiet var tillsammans med Folkpartiet mest pådrivande för HBTQ-rättigheter i den borgerliga regeringen 2006-2014. C profilerade sig dock sällan utåt om HBTQ, det fanns tyvärr varken med i deras valmanifest inför EU-valet eller riksdagsvalet. I den tidigare borgerliga regeringen blev partiet tvunget att ibland kompromissa bort HBTQ-reformer i förhandlingar med i synnerhet Kristdemokraterna.

Motionstips.

C är (ännu) inte för följande HBT-reformer.

1. Införande av ett tredje juridiskt kön.

Centerpartiets attityd har hittills varit nej till reformen, det finns dock en betydande minoritet inom partiet som är för förslaget. Och i höst skulle en motion till stämman och medföljande debatt internt i c kunna leda till att en majoritet ställde sig bakom reformen. Införande av ett tredje juridiskt kön kan tyckas vara en utopi idag men det var också en könsneutral äktenskapslag för 20 år sedan. Det kan möjligen finnas administrativa problem men partierna bör också rannsaka sina värderingar om vad det är som är så hotande om en liten grupp av människor skulle få möjlighet att få tillhöra ett tredje juridiskt kön. En parlamentarisk utredning bör tillsättas snarast möjligt om reformen.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för reformen, Socialdemokraterna och Folkpartiet vill utreda den. När ska Centerpartiet lämna sin konservatism när det gäller införande av möjligheten att juridiskt varken definiera sig som man eller kvinna?

2. Sänkning av åldersgränsen för att få byta juridiskt kön.

Den borgerliga regeringen startade februari 2014 en utredning om åldersgränsen för att få byta juridiskt kön (observera att det inte handlar om medicinska "könsbytesoperationer" utan bara om att tillåta unga att i sina juridiska handlingar få byta kön). Utredningen skulle lämna sin rapport senast 31 december 2014 men tydligen har den blivit försenad. Argumenten är dock starka för att tillåta tonåringar att byta kön juridiskt (efter vårdnadshavares godkännande). Vilken exakt åldersgräns det bör vara (om det ska finnas någon åldersgräns) måste en stämma inte ta ställning till, däremot att nuvarande 18-årsgräns är för rigid. Genom domstolsprocesser har 12-17-åringar nu fått rätt att välja könskonträra (typiska för motsatta könet) namn. Att sänka åldersgränsen för möjlighet att byta kön juridiskt är i linje med det.


C är inte för att ens utreda följande queer-reformer.

3. Införande av möjlighet för fler än två vårdnadshavare för barn.

Familjer är olika. Det håller de flesta med om - i teorin. Även om den här reformen inte bara skulle påverka samkönade familjer så skulle det nog få störst effekt inom den gruppen. Det kan handla om ett lesbiskt par där en av kvinnorna blivit inseminerad med sperma från en man som vill vara engagerad som pappa åt barnet. Idag får en sådan familj problem om de vill att alla tre ska ha juridiska rättigheter. Det här är en kontroversiell reform och en av orsakerna till det är nog oro för att det skulle vara "månggifte light". Men det är ju inte det som är poängen, utan att få det att fungera mer praktiskt för vissa familjer. S, mp och v har tagit ställning för reformen, som progressivt liberalt parti inom familjepolitiken borde även c kunna göra det. Irlands regering (bestående av ett borgerligt och ett socialdemokratiskt parti) har 2014 lämnat ett förslag om att barn ska kunna få upp till 4 vårdnadshavare om det bedöms vara till barnets bästa.

4. Avskaffa informationsplikten för hiv-positiva.

Den lag som tvingar hiv-positiva att berätta om sin sjukdom före sexuella kontaktar, även om de tillämpar säkrare sex, bör avskaffas. För mig har det här varit en svår fråga. Jag har lyssnat på debatten från båda håll och har i flera år argumenterat för att en utredning så snabbt som möjligt ska startas om informationsplikten ska vara kvar eller inte. I Västeuropa är det bara Sverige och Norge som har den här typen av lagar. Det betyder givetvis inte att det måste vara fel men att det är inte givet att ett demokratiskt land ska ha informationsplikt för hiv-positiva. Till sist handlar det här om människosyn. Och för mig som liberal också om när staten ska reglera människors privata relationer. Det finns många saker som jag som liberal tycker är oetiska utan att de för den skull bör vara juridiskt straffbara. Vi har alla ett ansvar att bekämpa spridningen av hiv. Även vi som är hiv-negativa.

Övriga kommentarer om motionstips.

5. Att även sambopar (samkönade eller olikkönade) ska kunna bli prövade som adoptivföräldrar.

Centerpartiet är för reformen men har inte drivit det i riksdagen. Det är möjligt med ett kongressbeslut om att göra det. 2009 presenterade adoptionsutredningen sin rapport till dåvarande borgerliga regeringen. Ett av förslagen är att även sambopar ska få adoptera. Idag är det bara par som ingått äktenskap eller partnerskap som har rätt att adoptera tillsammans. 2008  skaffade Europarådet en ny barnkonvention när det gäller adoptioner. I den fanns med att även heterosexuella sambopar och samkönade par bör få adoptera om ett land bedömer att det är till barnets bästa.

Att tillåta (olikkönade och samkönade) sambopar att adoptera är en logisk utveckling av att Sverige 2002 tillät samkönade par som ingått partnerskap att bli kunna få adoptera Det kan ju inte vara ett äktenskap (eller partnerskap) i sig som garanterar stabilitet och trygghet för ett barn. Många sambopar (hetero eller homo) har mer stabila relationer än folk som gift sig.

Snart kommer ensamstående kvinnor få bli inseminerade vid kliniker. Ett argument har varit att det är inkonsekvent att tillåta ensamstående att blir prövade som adoptivföräldrar men att sedan förbjuda ensamstående (kvinnor) att få möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Men samma inkonsekvens finns när det gäller ogifta par. En kvinna kan idag bli inseminerad vid en klinik om hen har en samborelation med en man eller annan kvinna. Däremot  är det förbjudet för ett sambopar att bli prövade som adoptivföräldrar.

Därför bör ansvariga myndigheter istället göra en individuell bedömning av om ett par har en tillräckligt stabil relation för att vara lämpliga som adoptivföräldrar.  Precis som när det gäller samkönade gifta par är det till sist det land ett barn adopteras från (om det är en internationell adoption) som avgör vilka som ska få adoptera barn från landet. Vad det handlar om är att Sverige inte ska ställa krav på att ett par måste ha ingått äktenskap (eller partnerskap) för att få bli prövade som adoptivföräldrar.

Och om Sverige inför nya regler är det inget "experiment". Nederländerna och Belgien tillåter sambopar (samkönade eller olikkönade) att adoptera barn om paret bott ihop i minst 3 år. Storbritannien tillåter sambopar att adoptera utan någon sådan begränsning, samboparet ska dock inte vara nära släktingar.

6. Att ogifta pappor enklare ska kunna bli erkända som förälder till ett barn, om mamman till barnet nekar till att mannen är pappan startar ofta en lång och byråkratisk process.

C är för reformen men har inte drivit den i riksdagen. Det är möjligt att med ett kongressbeslut göra det. Det här är en reform som främst handlar om situationen för heterosexuella män. Kan det var queer? Tror någon att det inte kan vara queer att genomföra en reform som främst gynnar heteromän har hen inte fattat något om vad patriarkala strukturer är för något. De strukturerna handlar om att mäns roll är främst utanför hemmet medan kvinnors roll handlar om ansvar för barnen. Jämställdhet går åt båda hållen. Att män blir diskriminerade p.g.a. sitt kön är lika fel som när kvinnor blir det.

Monster.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Först vill jag förtydliga att jag fullständigt tar avstånd från den vidriga attacken i Paris. Den här bloggposten har inte något som helst syfte att relativisera ansvaret för dådet.

Problemet är att islamister inte bara är monster.

Jag vill pusha för svenska deckar-serien Blå ögon. Del 6 sändes igår och drygt 41 minuter in i avsnittet berättar den nazistiska kvinnan för sin pojkvän om hur det var att föda ett barn hon förväntades älska direkt men inte gjorde det. Det är en av de mest mänskliga scenerna som jag kollat i en svensk deckare. Bakom masken av två nazister som mördat människor finns andra sidor.

1981. Den grymme diktatorn Khomeini (som redan börjat avrätta tusentals människor, politiska motståndare, homosexuella, sexsäljare, knarklangare etc.) fördes till sjukhus. När journalister kom dit svarade han "bry er inte om mig, ut och hjälp de fattiga istället". Hitler var älskad av många i sin närhet som betraktade honom som annat en grym diktator.

Totalitära rörelser, må de vara fascistiska, kommunistiska eller islamistiska har ofta haft ett socialt engagemang som lockat människor till dem. De hjälper andra - men givetvis bara de som de tycker passar in i deras samhälle, övriga grupper ska försvinna.

"Problemet" för oss demokrater är att fascister, kommunister och islamister inte bara är monster.

För då hade betydligt färre gillat dem.

Sd bör fördöma attentat emot moskéer.

Dagens nyheter berättar om ännu ett attentat emot en moské i Sverige. I Uppsala. När det gäller en del bränder, som i Eskilstuna, har det varit otydligt vilka som är ansvariga (högerextremister eller rivaliserande muslimska falanger) eller om det varit en olycka. Men i många attentat har det spridits islamofoba budskap.

Den här bloggen är partipolitiskt och religiöst neutral. Dock granskar jag religiösa samfund kritiskt efter hur HBTQ-vänliga de är. Och det är enkelt att konstatera att homofientligheten är vanligast bland muslimska samfund. Det är bara de muslimska samfund som startats av HBTQ-muslimer själva som är för samkönade relationer.

De flesta som blir förföljda p.g.a. sin religion är kristna.

Granskar vi förföljelse av religiösa människor internationellt så är kristna den grupp som oftast blir trakasserad - och vanligen är det i länder där islam är i majoritet. Det är tragiskt att så många "politiskt korrekta" människor fegt tiger om det i den offentliga debatten, vare sig det handlar om en del politiska partier eller Svenska kyrkan.

Men ska vi i Sverige få någon trovärdighet när det gäller fördömanden emot andra länder måste vi givetvis värna religionsfriheten här hemma. Att kristna trakasseras i Mellanöstern är ingen som helst ursäkt för att muslimer ska behandlas illa i Västeuropa. Och vice versa.

Tydlig islamofobi från Sverigedemokraterna.

Sedan ingår det faktiskt i religionsfriheten att ett samfund (det må vara muslimskt, katolskt, frikyrkligt etc.) får ha reaktionära värderingar. Precis som ett politiskt parti, som Sverigedemokraterna, har rätt att ha en främlingsfientlig politik. Utan att det ska leda till hot och våld. Debatt och sakargument är demokratins arbetsmetoder. De ska kritiseras - men inom demokratins ramar. Det är så självklart att det egentligen inte borde behöva förtydligas.

Men Sverigedemokraterna har en tydlig dubbelmoral. De jobbar både på riksplanet och lokalt för att stoppa nybyggen av moskéer men däremot har de inga problem med nybyggen av kyrkor även om det är reaktionära kristna samfund som har ansvaret. Partiet har också ofta ett tydligt islamofobt budskap där skulden för vad islamister gör smetas ut på alla muslimer.

Sd bör fördöma attentat emot muslimska församlingar.

Sd kritiserade, ibland med rätta, övriga partier för att för några år sedan inte tillräckligt tydligt ta avstånd från våld emot deras torgmöten. Där har dock övriga partier blivit bättre. Men har sd någonsin på sin hemsida eller i debattartiklar tagit avstånd från vandalism emot moskéer? Nu har annars partiet en möjlighet till det.

Förmodligen skulle ingen åtgärd få sådan effekt för att stävja attentat i Sverige emot moskéer som om Mattias Karlsson, tillfällig ordförande, på partiets hemsida och centrala facebook-grupp fördömde den typen av kriminalitet.

För det är väl inte så att sd tycker "mussarna får skylla sig själva?"