Motstånd.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Först. Jag vill förtydliga att den här bloggposten inte är en kommentar till Sverigedemokraternas framgångar i riksdagsvalet (om det återkommer jag senare). De må vara ett sunkigt, HBT-negativt, främlingsfientligt parti men att kalla dem fascister blir bara fånigt.


Till alla som är diskriminerade av vilken orsak de må vara - vägra vara offer.

I filmen Milk (om gayaktivisten Harvey Milk som på 1970-talet blev den förste öppet homosexuelle politikern av betydelse) är det en scen som inte är central för dess innehåll men som jag reagerade över. En bög i San Fransisco är skeptisk till att engagera sig i gayrörelsen. I en scen framför han ungefär "jag vill besöka gayklubbar för att ragga män, politik är tråkigt" till Milk som ber honom bli en del av hans kampanj. Den unge mannen ändrar sig senare efter en semesterresa till Spanien som då styrdes av fascistregimen. Motståndet emot Francos styre i Spanien ökade på 1970-talet med "illegala" demonstrationer som följd. Efter att Franco dog förvandlades landet till en demokrati. Den unge mannen berättar ungefär.

Jag såg kravaller i Madrid. En transvestit var helt blodig efter batongslag från polisen men hon fortsatte att slå tillbaka. Igen och igen

I en demokrati är oftast fysiskt våld inte att rekommendera men det som är intressant är att den där transpersonen vägrade vara offer. Det var budskapet i filmen om Milk. Killen som tidigare bara gillat att besöka gaybarer blev en nära medarbetare till Milk i hans kampanj (filmen är baserade på verkliga personer).

Så mitt tips till alla som blir diskriminerade oavsett orsak är att vägra vara offer.

Gör motstånd - verbalt och juridiskt.