HBT-kultur. Han åt mitt hjärta - Viktor Algren.

Han åt mitt hjärta (2013) av Viktor Algren (pseudonym) är inte enkel att recensera. Det finns många aspekter i den. Kommunistisk argumentation, bögsex, blodigt våld, sagoromantik och utanförskap är några av dem. Från förlagets presentation av boken.

När det är fullmåne i Malmö springer varulvar på gatorna. I Han åt mitt hjärta är det inte fantasier utan brutal verklighet. En ung man möter sitt öde och förvandlas både psykiskt och fysiskt. I en djurisk, köttsligt kärleksfylld relation till den mystiske Henry omsätts politisk vänsterteori till praktik när fascister och andra illgärningsmän slits sönder och äts upp. Det är en bok fylld med litterära referenser där ett möte mellan Twilight-sagans romantiska skimmer och Röda arméfraktionens iskalla traktat känns helt naturligt.

Om vi börjar med politiken. Bokens båda huvudpersoner, Viktor och Henry, hyllar diverse kommunistdiktatorer, Mao Tse Tung, Fidel Castro etc. Boken kan också tolkas vara våldsförhärligande. De unga männen, när de är varulvar vid fullmåne, dödar och sliter sönder bl.a. en sd-politiker och argumentationen är att det är motiverat eftersom bl.a. sd-folk "är onda". Det blir något otydligt om författaren verkligen sympatiserar med åsikterna (i en del kapitel är det utläggningar som närmast blir politiska pamfletter). Kommunismen är den ideologi som orsakade absolut flest mördade civila på 1900-talet. Författaren har dock i en intervju förklarat att han inte tror på våldsattacker på politiska motståndare. Att peka ut tydligt identifierbara personer som blir mördade är också problematiskt även om det handlar om en främlingsfientlig sd-politiker. Dock kan berättelsen även tolkas som en parodi på extremvänsterns absurda svart-vita resonemang.

Homoerotik som inte blir vulgär.

Boken innehåller en del homoerotiska scener där Viktor och Henry kommer.... nära varann fysiskt. Det blir aldrig vulgärt eller fånigt utan tvärtom faktiskt sexigt.

Jag gillar det (sago)-romantiska temat i berättelsen. Även om själva varulvstemat inte är sant avslöjar boken en del om litteraturhistorien och det tillhör skönlitteraturens privilegier att hitta på sagor.

Men där boken blir som bäst är när den ställer frågan om inte alla är "monster" till en viss del. När det handlar om "godhet och ondska". Varulvarna kan inte välja men det kan faktiskt vi människor till viss del. När vi tittar bort från sociala orättvisor, sexism, rasism och HBT-fientlighet är det också ett ställningstagande. Symboliken mellan att bli varulv (smitta genom blod eller sperma) och få hiv blir ibland nästan övertydlig. Utanförskapet hos varulvar blir också en viktig symbol.

Han åt mitt hjärta spretar onekligen när det gäller teman och det är delvis dess problem. Men delar av den är intressant litterärt. Bäst blir den när den framför svärtan - det som alla människor måste förhålla sig till.