Jag har tidigare i mail till folk framfört att det är den svenska borgerliga regeringens policy att samkönade äktenskap, partnerskap etc. ska blir juridiskt erkända i alla övriga länder i unionen om det samkönade paret som ingått äktenskap, partnerskap etc. flyttar dit och att det är den borgerliga regeringens gemensamma politik som man kompromissat ihop sig om mellan Alliansens fyra partier. Inför valet 2009 var kd för ett mer restriktivt alternativ, att bara länder som själva har juridiskt erkänt samkönade relationer ska vara skyldiga att erkänna gifta samkönade pars relationer juridiskt när paret flyttar dit.
Efter det har dock Kristdemokraterna själv förändrat sin politik något. Hösten 2009 sa partiet ja till en Valplattform där man för första gången explicit talade om även samkönade par som familjer. Juni 2010 sa kd ja till närståendeadoptioner för homopar. Det som hänt sedan 2009 är att EU fått Lissabonfördraget vilket är bindande för medlemsländerna. En del i Lissabonfördraget är ett tydligt förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning.
En tydlig majoritet i EU-parlamentet röstade mars 2012 för Betänkande om rapporten om EU-medborgarskapet 2010: Att undanröja hindren för EU-medborgares möjligheter att utöva sina rättigheter.
"8. Europaparlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar till medlemsstaterna att garantera den fria rörligheten för alla EU-medborgare och deras familjemedlemmar, utan diskriminering på grund av sexuell läggning eller nationalitet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att till fullo tillämpa de rättigheter som ges i artiklarna 2 och 3 i direktiv 2004/38/EG1 inte bara för makar av olika kön utan också för registrerade partner, medlemmar av en EU-medborgares hushåll eller en partner med vilken en EU-medborgare har ett vederbörligen styrkt varaktigt förhållande, inklusive partner i samkönade par, på grundval av principerna om ömsesidigt erkännande, jämlikhet, icke-diskriminering, värdighet och respekt för privatlivet och familjelivet. I samband med detta uppmanas kommissionen att se till att direktivet tillämpas strikt."
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har i två rapporter från 2009 analyserat situationen. Byrån menar att det finns stora hinder för samkönade par att ta till vara sina rättigheter vad gäller den fria rörligheten, antingen de är gifta eller har ett registrerat partnerskap. Man påpekar att det i flera situationer innebär direkt diskriminering och att medlemsstaternas skyldigheter enligt fria rörlighetsdirektivet9 borde klargöras. Därför är också intressant att granska hur riksdagens socialförsäkringsutskottet februari 2010 kommenterade en motion om att Sverige ska jobba för att alla EU-länder ska erkänna samkönade äktenskap och partnerskap från andra länder i unionen.
"Begreppet familjemedlem i det s.k. rörlighetsdirektivet omfattar även registrerade partner, under förutsättning att den mottagande medlemsstaten behandlar registrerade partnerskap som likvärdiga med äktenskap. Utskottet har vid tidigare behandlingar av yrkanden om fri rörlighet för EU-medborgare och registrerade partners rätt att flytta med som make beklagat att en registrerad partner enligt direktivet inte generellt likställs med make. Utskottet har därvid, senast i betänkande 2008/09:SfU8 Migration och asylpolitik, uttalat förståelse för att arbetet inom EU med att ta fram t.ex. direktiv och förordningar innebär att medlemsstaterna från tid till annan tvingas till kompromisser. Utskottet ansåg dock att frågan inte fått en helt tillfredsställande lösning men hyste ändå visst hopp om att utvecklingen inom EU på sikt kunde komma att leda till att även dessa grupper kommer att omfattas av familjebegreppet. Utskottet, som konstaterar att en registrerad partner till en unionsmedborgare för svenskt vidkommande ska räknas som familjemedlem enligt rörlighetsdirektivet, gör inte nu någon annan bedömning. Utskottet förutsätter att Sverige även fortsättningsvis verkar för att regelverket fullt ut görs ickediskriminerande."
Svaret från utskottet, inklusive de fyra borgerliga partiernas ledamöter, är att alla övriga EU-länder bör juridiskt erkänna samkönade äktenskap i Sverige när paret flyttar dit. Det är så jag tolkar det. Jag vill dock nu för säkerhets skull att ni förtydliga om den svenska borgerliga regeringen inom EU jobbar för att äktenskap ingångna av samkönade par i Sverige bör bli juridiskt erkända i alla övriga 26 länder om det gifta samkönade svenska paret flyttar dit?
Regeringen bör förtydliga sin gemensamma policy.
Några veckor senare svarade Linnea Hincks (fp), politiskt anställd och som jobbar på statsrådsberedningen.
Några veckor senare svarade Linnea Hincks (fp), politiskt anställd och som jobbar på statsrådsberedningen.
I de fora dessa frågor diskuteras arbetar regeringen för att äktenskap ingångna av samkönade par i Sverige ska behandlas lika som äktenskap ingångna av par av olika kön. Ett exempel är förhandlingarna kring en EU-förordning om makars förmögenhetsförhållanden, i praktiken främst frågor om bodelning i samband med skilsmässa i gränsöverskridande situationer. I förhandlingsarbetet verkar regeringen för att förslaget inte ska leda till diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning.
Jag mailade folk på statsrådsberedningen igen för att det skulle bli ett förtydligande om regeringen är för att samkönade äktenskap i Sverige ska bli erkända i alla övriga 26 EU-länder om ett gift homopar flyttar dit.
Principiellt verkar policyn bra. Men är den svenska borgerliga regeringens policy i EU jobbar för att äktenskap ingångna av samkönade par i Sverige bör bli juridiskt erkända i alla övriga 26 länder om det gifta samkönade svenska paret flyttar dit? Alltså även i länder som Italien eller Polen som ännu varken tillåter homoäktenskap att ingås i egna landet eller har någon partnerskapslag. När jag kontaktade partierna 2009 var Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet (med stöd av alla andra partier förutom kd och sd) tydligt för det medan Kristdemokraterna försvarade den kompromiss som ingicks 2004 men inte ville gå längre då,
Kristdemokraternas kommentar då "Ja, kristdemokraterna har i Europaparlamentet varit initiativtagare till en så kallad skriftlig förklaring om lika erkännande av civila partnerskap. De rättigheter som följer av lagstiftningen varierar från land till land, vilket leder till att vissa medlemsstater med sådan lagstiftning inte erkänner likkönade partnerskap från andra medlemsstater. Denna situation har vållat svårigheter för par som har utövat sin rätt till fri rörlighet. De medlemsstater som har infört lagstiftning om likkönade partnerskap menar vi ska erkänna ordningarna i andra medlemsstater med liknande bestämmelser. Ett antal medlemsstater har dock valt att inte införa några bestämmelser om likkönade partnerskap och bedömer att detta ställningstagande fortsatt är en angelägenhet för deras nationella regeringar. I dessa länder är det inte rimligt att Sverige kräver att svensk lagstiftning ska gälla, lika lite som andra länders lagar inte ska gälla i Sverige."
Det handlar inte om att tvinga något annat land att införa en könsneutral äktenskapslag dock, utan att samkönade såväl som olikkönade ingångna i Sverige ska juridiskt erkänna om paret flyttar till något av övriga 26 länder. Vad är regeringens samordnade och gemensamma och förhandlade (i statsrådsberedingen) politik inom det här området idag?
Uppdatering 1
HBT-fientlige politikern Lennart Sacrédeus meddelar i Svenska Dagbladet att han igen försöker bli främste kandidat för sitt parti Kristdemokraterna i EU-valet nästa år. Flera tidningar publicerar idag resultatet av en opinionsmätning från Sifo. HBT-negativa Sverigedemokraterna och homonegativa Kristdemokraterna får tillsammans 12,1 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010.
Uppdatering 2.
Centerpartiets partistyrelse har idag presenterat sitt förslag till nytt idéprogram. Profilen är betydligt mer socialliberal medan det första utkastet närmast vara nyliberalt. Kravet på införande av månggifte är borta. Inga förändringar har gjorts i de delar som handlar om HBT-rättigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar