Medicinskt-etiskt råd vill tillåta surrogatmödraskap.

Statens medicinsk-etiska råd (SMER) vill att surrogatmödraskap ska tillåtas, men tydligt reglerat. Det meddelar SMER i ett pressmeddelande idag. Några från SMER har också en debattartikel i Svenska dagbladet.

Surrogatmoderskap.

Surrogatmoderskap innebär att en kvinna föder ett barn för någon annans räkning. Det är i dag inte ovanligt att svenskar som inte själva kan få barn betalar kvinnor i länder som Ukraina eller Indien för att vara surrogatmödrar. I andra länder, till exempel Storbritannien, är altruistiskt (icke-kommersiellt) surrogatmoderskap tillåtet medan kommersiellt surrogatmoderskap är förbjudet. I Sverige är inte surrogatmoderskap tillåtet i någon form. Riksdagen har dock nyligen beslutat att surrogatmoderskap i Sverige ska utredas.

Smer har ingående diskuterat etiska problem kring olika former av surrogatmoderskap. En majoritet av rådet anser att altruistiskt surrogatmoderskap – under särskilda förutsättningar – kan vara en etiskt godtagbar metod att hjälpa ofrivilligt barnlösa. En viktig utgångspunkt har varit principen om självbestämmande; kvinnor som vill vara surrogatmödrar åt anhöriga bör ha möjlighet att själva råda över sina kroppar. Däremot bör kommersiella former av surrogatmoderskap inte införas i Sverige.

En förutsättning för altruistiskt surrogatmoderskap bör vara att det finns en nära relation – oftast nära släktskap – mellan surrogatmodern och de potentiella föräldrarna. Surrogatmodern och de tilltänkta föräldrarna bör också genomgå en lämplighetsprövning och få tillgång till rådgivning och stöd. De särskilda villkoren ska skydda surrogatmodern från eventuella påtryckningar och negativa upplevelser.

En minoritet av rådet anser att surrogatmoderskap inte ska tillåtas i någon form. Man anser att det strider mot människovärdesprincipen att använda en annan människa som medel för sina egna mål. Man påpekar också att det finns kunskapsluckor när det gäller de psykologiska konsekvenserna för surrogatmödrar och de barn som blivit till genom olika typer av surrogatöverenskommelser. Om altruistiskt surrogatmoderskap tillåts är risken stor att det i förlängningen glider över i kommersiella former, anser minoriteten.

Donation av befruktade ägg.

En fråga där värderingarna i rådet ändrats sedan 1990-talet gäller kravet på ett genetiskt samband mellan åtminstone en av föräldrarna och barnet vid assisterad befruktning. Ett genetiskt samband kan visserligen vara viktigt, men sociala samband mellan föräldrar och barn väger betydligt tyngre. När befruktning sker med donerade befruktade ägg (ibland kallad embryodonation) kommer ett genetiskt samband mellan föräldrar och barn att saknas, liksom vid adoption. Vid IVF (provrörsbefruktning) lagras befruktade ägg för att senare kanske användas om paret önskar fler barn. Smer anser att det är etiskt godtagbart att dessa befruktade ägg, om de förblir oanvända, kan doneras till andra par med ofrivillig barnlöshet och föreslår att metoden tillåts i Sverige – i dag är den förbjuden.

Jag tycker SMER hamnat rätt (även i de övriga förslagen) förutom att deras villkorande för surrogatmödraskap är för snävt. Att kommersiellt surrogatmödraskap inte ska vara tillåtet håller jag helt med om men att kräva att det ska finnas "en nära relation" som sedan preciseras med "nära släktskap" riskerar att bara någon syster till en kvinna eller man ska få bli surrogatmoder. Men resonemanget är för biologistiskt. Som om just nära släktskap skulle vara "finare" orsak än andra nära band. Och kravet på "nära relation" riskerar stänga ute andra kvinnor från att bli surrogatmödrar.

Men i allt väsentligt är den här rapporten ett steg framåt mot en mer moderniserad familjepolitik. Att det ska vara möjligt att använda både donerad sperma och donerade äggceller vid behandlingar för att en kvinna ska bli med barn gynnar lesbiska kvinnor proportionerligt mer än olikkönade par eftersom för samkönade kvinnlig par måste alltid sperman vara donerad). Att tillåta surrogatmödraskap, att en kvinna blir gravid mot ersättning för sina omkostnader men sedan lämnar barnet till någon annan individ eller par gynnar proportionellt bögar mer än andra eftersom det för homosexuella par är svårt att få vårdnad om barn med andra metoder.


Uppdatering 1.

Nya förluster för Bard.

Vanligen brukar jag inte kommentera konstellationerna i popgrupper men jag ska här göra ett undantag. Discogruppen Army of lovers ska byta ut Camilla Henemark. Alexander Bard placerar skulden på Camilla Henemark för Army of lovers fiasko (de hamnade på plats 6 av 8 i delfinalen trots de är välkända)  Och ska "byta ut henne" som om hon bara vore en vara men det är väl så Stureplanscentern (där Alexander Bard är engagerad) betraktar människor utanför deras krets. Han är sig lik. Det var ju lika mycket hans fiasko om inte mer som kompositör till en låt som är så sunkig att den aldrig borde kvalat in för ESC.  Hur fegt är det inte av Bard att gå bakom ryggen på Camilla och meddela det via ett brev - utan några samtal med henne. Och skicka brevet till media samtidigt. Och sedan ljuga ihop att hon "tagit det med lugn". i Svd säger Camilla hon är chockad.

HBT-kultur. Andra män maskulinitet, normskapande och jämställdhet.

I decennier har jämställdhetsforskningen fokuserat på kvinnors situation. Vilket givetvis är förståeligt delvis eftersom patriarkala strukturer inte lika ofta drabbar män som kvinnor. Först de senaste åren har den forskning som handlar om män blivit etablerad. Förra hösten startade den borgerliga regeringen utredningen Män och jämställdhet. Och i den här "trenden" om manlighet har även en bok getts ut, Andra män, maskulinitet, normskapande och jämställdhet (2012).

Jag ska väl först "varna" för att det här är en synnerligen akademisk bok. I flera av kapitlen hänvisas till Michel Foucault, bög, författare och filosof från Frankrike och som påverkat många andra när han var verksam på 1970- och 80-talet. Boken utgörs av diverse kapitel från olika författare. Ansvariga redaktörer för den är Lucas Gottzén, forskarassistent och lektor i socialt arbete vid Linköpings universitet och Rickard Jonsson, forskarassistent vid Barn och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.

Om jag ska göra en invändning generellt är det att boken ibland blir för "politiskt korrekt". Det är maktanalyser hit och dit (inget fel i det i sig) men sällan problematiseras analyserna. I synnerhet gäller det problem som män betraktas som främst ansvariga för. Som våld i nära relationer. Ingen kommentar finns om att våld i nära relationer är lika vanligt bland lesbiska som bland bögar i samkönade relationer. Eller att det finns kvinnor som slår män precis som det finns män som slår kvinnor. En annan invändning är att det antyds att det skulle vara en "fördom" att folk med invandrarursprung skulle statistiskt oftare skulle begå brott än etniska svenskar, trots att det är sant.

Boken utmanar om funktionshindrades sexualitet.

Men att avfärda det här som en ängslig "PK-bok" vore orättvist. För det första är den intressant och faktiskt ganska lättsläst trots sitt akademiska språk. För det andra utmanar boken ibland också det som man kan betrakta som PK. Som när Don Kulick (känd för att bl.a. ha skrivit boken Queersverige) argumenterar för att även funktionshindrade bör ha berättigande (vilket inte är exakt detsamma som rättighet) till sexualitet. Han jämför situationen i Danmark (där det finns regler från deras socialdepartement om det) med Sverige där ämnet närmast är tabu. En viktig debatt. Linn Sandberg är kanske den som främst tillför något nytt i debatten, i sitt kapitel om äldre män. De hon intervjuat berättar om sin situation i ett land där äldre människors sexualitet (oavsett kön) ofta betraktas som något icke-prioriterat.

Kjerstin Andersson berättar om hur attityden är till pedofiler och våldtäktsmän i kriminella kretsar. Här finns även andra intressanta kapitel om sexualitet, etnicitet etc. Det jag dock saknar i boken är en akademisk definition om vem som är man. Transpersoner och könsidentitet är helt frånvarande i den. Trots det är det en bok jag rekommenderar för folk som är intresserade av debatten om manlighet, kön och könsroller.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Tips om motionsförslag till c-kongressen i höst.

Jag har ikväll mailat en del HBT-engagerade i Centerpartiet med tips om HBTQ-relaterade motioner (förslag) till deras ordinarie stämma (kongress) i september. (Det är på deras extrastämma i mars de ska behandla förslaget till nytt idéprogram).

Centerpartiet ska som bekant ha sin ordinarie stämma 19-22 september i höst. Sista motionsdag är 30 april. Vet inte om det är fri motionsrätt eller det bara får lämnas motioner om vissa delar av politiken. Oavsett vilket hoppas jag ni har möjlighet att lämna de här förslagen till förändringar av partiets politik. 

Jag har gått igenom Centerpartiets åsikter om centrala HBTQ-reformer.... Jag bedömer därmed att c idag är för alla principiellt viktiga HBT-reformer och är positiva till eller vill utreda de flesta queerreformer. När det gäller två queerreformer bedömer jag dock att c bör ändra sig. 

1. Att utreda om barn ska kunna få fler vårdnadshavare än två. 

Polyamorösa människor är folk som kan bli förälskade i flera personer åt gången och som ibland vill leva med flera i en relation. Den typen av människor finns i alla grupper oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder etc även om de flesta aktivisterna i gruppen är yngre. Det folk i polyrörelsen ofta vill, de jag talat med, är att det startas en utredning om att tillåta att barn ska kunna få fler vårdnadshavare än två om en domstol bedömer det vara till barnets bästa. Det kan handla om ett bögpar och ett lesbiskt par som tillsammans skaffat barn men även folk i polyrelationer som vill ge barnet ökad juridisk trygghet. Det kan finnas juridiska komplikationer med en sådan reform men den är värd att utredas och jag hoppas folk i Centerpartiet lämnar motionsförslag om det. Ett land tillåter idag barn att få fler än två vårdnadshavare, Island. En utredning på Irland föreslog samma sak 2011, det har dock ännu inte genomförts. Mp och v är för att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare, s är för att utreda reformen. Hittills har tyvärr alla borgerliga partier varit negativa precis som sd. 

2. Att förutsättningslöst utreda om informationsplikten för hiv-positiva bör avskaffas. 

Centerpartiet är idag för att utreda informationsplikten för hiv-positiva. Det är bra. Men c är ännu principiellt för tvångslagen för hiv-positiva (att hiv-positiva måste berätta om sin hiv-status före sex även om de tillämpar säkrare sex, annars riskerar de efteråt att bli dömda till långa fängelsestraff) och vill främst utreda om straffnivåerna bör sänkas. Det bör dock komma till en förutsättningslös utredning av lagen. I Västeuropa är det bara Sverige och Norge som har den här typen av lagar. Det betyder givetvis inte att det måste vara fel men det är inte givet att ett demokratiskt land ska ha informationsplikt för hiv-positiva. I den borgerliga regeringen är Folkpartiet och Centerpartiet (med stöd av Socialdemokraterna) för att utreda om tvångslagen ska avskaffas (c är dock positiv till lagen tills en sådan utredning är klar) medan Moderaterna och Kristdemokraterna (med stöd av Sverigedemokraterna) hittills har blockerat varje initiativ i syfte att liberalisera policyn. Det är dags att fp och c tydligare offentligt argumenterar för en omprövning. V och mp är för att avskaffa informationsplikten. Till sist handlar det här om människosyn. Och för mig som liberal också om när staten ska reglera människors privata relationer. Det finns många saker som jag som liberal tycker är oetiska utan att de för den skull bör vara juridiskt straffbara. Vi har alla ett ansvar att bekämpa spridningen av hiv.

Bör homoäktenskap erkännas i alla 26 övriga EU-länder?

Ska ett bögpar som gift sig i Sverige få sitt äktenskap erkänt om de flyttar till Italien? Ska ett lesbiskt par få sin juridiska relation till ett barn de fått via insemination i Sverige erkänd om de flyttar till Bulgarien? Om det handlar ett mail jag skickat till politiskt anställda som jobbar på statsrådsberedningen. Alltså den del av regeringskansliet där statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och EU-minister Birgitta Ohlsson (fp) har sin arbetsplats. För ca en månad sedan mailade jag en del politiskt anställda som jobbar för statsrådsberedcningen.

Jag har tidigare i mail till folk framfört att det är den svenska borgerliga regeringens policy att samkönade äktenskap, partnerskap etc. ska blir juridiskt erkända i alla övriga länder i unionen om det samkönade paret som ingått äktenskap, partnerskap etc. flyttar dit och att det är den borgerliga regeringens gemensamma politik som man kompromissat ihop sig om mellan Alliansens fyra partier. Inför valet 2009 var kd för ett mer restriktivt alternativ, att bara länder som själva har juridiskt erkänt samkönade relationer ska vara skyldiga att erkänna gifta samkönade pars relationer juridiskt när paret flyttar dit.

Efter det har dock Kristdemokraterna själv förändrat sin politik något. Hösten 2009 sa partiet ja till en Valplattform där man för första gången explicit talade om även samkönade par som familjer. Juni 2010 sa kd ja till närståendeadoptioner för homopar. Det som hänt sedan 2009 är att EU fått Lissabonfördraget vilket är bindande för medlemsländerna. En del i Lissabonfördraget är ett tydligt förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning.

En tydlig majoritet i EU-parlamentet röstade mars 2012 för Betänkande om rapporten om EU-medborgarskapet 2010: Att undanröja hindren för EU-medborgares möjligheter att utöva sina rättigheter.

"8. Europaparlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar till medlemsstaterna att garantera den fria rörligheten för alla EU-medborgare och deras familjemedlemmar, utan diskriminering på grund av sexuell läggning eller nationalitet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att till fullo tillämpa de rättigheter som ges i artiklarna 2 och 3 i direktiv 2004/38/EG1 inte bara för makar av olika kön utan också för registrerade partner, medlemmar av en EU-medborgares hushåll eller en partner med vilken en EU-medborgare har ett vederbörligen styrkt varaktigt förhållande, inklusive partner i samkönade par, på grundval av principerna om ömsesidigt erkännande, jämlikhet, icke-diskriminering, värdighet och respekt för privatlivet och familjelivet. I samband med detta uppmanas kommissionen att se till att direktivet tillämpas strikt."

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har i två rapporter från 2009 analyserat situationen. Byrån menar att det finns stora hinder för samkönade par att ta till vara sina rättigheter vad gäller den fria rörligheten, antingen de är gifta eller har ett registrerat partnerskap. Man påpekar att det i flera situationer innebär direkt diskriminering och att medlemsstaternas skyldigheter enligt fria rörlighetsdirektivet9 borde klargöras. Därför är också intressant att granska hur riksdagens socialförsäkringsutskottet februari 2010 kommenterade en motion om att Sverige ska jobba för att alla EU-länder ska erkänna samkönade äktenskap och partnerskap från andra länder i unionen.

"Begreppet familjemedlem i det s.k. rörlighetsdirektivet omfattar även registrerade partner, under förutsättning att den mottagande medlemsstaten behandlar registrerade partnerskap som likvärdiga med äktenskap. Utskottet har vid tidigare behandlingar av yrkanden om fri rörlighet för EU-medborgare och registrerade partners rätt att flytta med som make beklagat att en registrerad partner enligt direktivet inte generellt likställs med make. Utskottet har därvid, senast i betänkande 2008/09:SfU8 Migration och asylpolitik, uttalat förståelse för att arbetet inom EU med att ta fram t.ex. direktiv och förordningar innebär att medlemsstaterna från tid till annan tvingas till kompromisser. Utskottet ansåg dock att frågan inte fått en helt tillfredsställande lösning men hyste ändå visst hopp om att utvecklingen inom EU på sikt kunde komma att leda till att även dessa grupper kommer att omfattas av familjebegreppet. Utskottet, som konstaterar att en registrerad partner till en unionsmedborgare för svenskt vidkommande ska räknas som familjemedlem enligt rörlighetsdirektivet, gör inte nu någon annan bedömning. Utskottet förutsätter att Sverige även fortsättningsvis verkar för att regelverket fullt ut görs ickediskriminerande."

Svaret från utskottet, inklusive de fyra borgerliga partiernas ledamöter, är att alla övriga EU-länder bör juridiskt erkänna samkönade äktenskap i Sverige när paret flyttar dit. Det är så jag tolkar det. Jag vill dock nu för säkerhets skull att ni förtydliga om den svenska borgerliga regeringen inom EU jobbar för att äktenskap ingångna av samkönade par i Sverige bör bli juridiskt erkända i alla övriga 26 länder om det gifta samkönade svenska paret flyttar dit?

Regeringen bör förtydliga sin gemensamma policy.

Några veckor senare svarade Linnea Hincks (fp), politiskt anställd och som jobbar på statsrådsberedningen.

I de fora dessa frågor diskuteras arbetar regeringen för att äktenskap ingångna av samkönade par i Sverige ska behandlas lika som äktenskap ingångna av par av olika kön. Ett exempel är förhandlingarna kring en EU-förordning om makars förmögenhetsförhållanden, i praktiken främst frågor om bodelning i samband med skilsmässa i gränsöverskridande situationer. I förhandlingsarbetet verkar regeringen för att förslaget inte ska leda till diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning. 

Jag mailade folk på statsrådsberedningen igen för att det skulle bli ett förtydligande om regeringen är för att samkönade äktenskap i Sverige ska bli erkända i alla övriga 26  EU-länder om ett gift homopar flyttar dit.

Principiellt verkar policyn bra. Men är den svenska borgerliga regeringens policy i EU jobbar för att äktenskap ingångna av samkönade par i Sverige bör bli juridiskt erkända i alla övriga 26 länder om det gifta samkönade svenska paret flyttar dit? Alltså även i länder som Italien eller Polen som ännu varken tillåter homoäktenskap att ingås i egna landet eller har någon partnerskapslag. När jag kontaktade partierna 2009 var Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet (med stöd av alla andra partier förutom kd och sd) tydligt för det medan Kristdemokraterna försvarade den kompromiss som ingicks 2004 men inte ville gå längre då,

Kristdemokraternas kommentar då "Ja, kristdemokraterna har i Europaparlamentet varit initiativtagare till en så kallad skriftlig förklaring om lika erkännande av civila partnerskap. De rättigheter som följer av lagstiftningen varierar från land till land, vilket leder till att vissa medlemsstater med sådan lagstiftning inte erkänner likkönade partnerskap från andra medlemsstater. Denna situation har vållat svårigheter för par som har utövat sin rätt till fri rörlighet. De medlemsstater som har infört lagstiftning om likkönade partnerskap menar vi ska erkänna ordningarna i andra medlemsstater med liknande bestämmelser. Ett antal medlemsstater har dock valt att inte införa några bestämmelser om likkönade partnerskap och bedömer att detta ställningstagande fortsatt är en angelägenhet för deras nationella regeringar. I dessa länder är det inte rimligt att Sverige kräver att svensk lagstiftning ska gälla, lika lite som andra länders lagar inte ska gälla i Sverige."

Det handlar inte om att tvinga något annat land att införa en könsneutral äktenskapslag dock, utan att samkönade såväl som olikkönade ingångna i Sverige ska juridiskt erkänna om paret flyttar till något av övriga 26 länder. Vad är regeringens samordnade och gemensamma och förhandlade (i statsrådsberedingen) politik inom det här området idag?

Ingen från regeringskansliet har ännu mailat igen.


Uppdatering 1

HBT-fientlige politikern Lennart Sacrédeus meddelar i Svenska Dagbladet att han igen försöker bli främste kandidat för sitt parti Kristdemokraterna i EU-valet nästa år. Flera tidningar publicerar idag resultatet av en opinionsmätning från Sifo. HBT-negativa Sverigedemokraterna och homonegativa Kristdemokraterna får tillsammans 12,1 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010.


Uppdatering 2.

Centerpartiets partistyrelse har idag presenterat sitt förslag till nytt idéprogram. Profilen är betydligt mer socialliberal medan det första utkastet närmast vara nyliberalt. Kravet på införande av månggifte är borta. Inga förändringar har gjorts i de delar som handlar om HBT-rättigheter.

HBT-kultur. En bit av mig fattas - David Levithan.

Jag konstaterar det efter en stund. Att vad boken egentligen handlar om är hur folk hanterar en oväntad katastrof. För katastrofer måste människor hanterar ofta. Här handlar det om New York efter terrorattacken september 2001. Men varför skriva om det kan man fråga sig om man är cynisk? Även om jag är hyfsat USA-vänlig och är för att Sverige ska bli med i NATO (där vi nästan är medlem redan) så måste vi se att att hundrafalt mer människor dött i andra länder. Ofta men verkligen inte alltid har USA haft en fördelaktig roll i de konflikterna.

Men det som är nästan unikt för det som hände New York några septemberdagar 2001 var att anfallet var helt oväntat. När den tyska naziregimen bombade London 1939 var ju de flesta människor i staden säkra på att det skulle kunna hända. Och även om länder ibland (nuförtiden ofta) anfallit andra länder utan krigsvarning brukar det handlar om ett 10-tal eller möjligen 100-tal dödsoffer i de första flygattackerna. Men här handlade det om en attack som dödade ca 3000 och fick byggnader att falla som lamslog en miljonstad i flera dygn. Boken ger från flera personers synvinkel på det som hände.

Symbolik med tornen.

En bit av mig fattas (2011) syftar givetvis symboliskt på New York. De torn som rasade. Men även för flera av huvudpersonerna i boken blir det något som kraschar. Om än att de hanterar det olika. Jasper och Peter som startat en flirt just innan det hände. Och den tjej, Claire, som blir deras gemensamma vän. Det här skulle kunna stanna vid en typisk Levithan-roman om New York. Som jag på min blogg ofta recenserat tidigare.

Till en början verkar det här vara David Levithans bästa roman hittills av de jag läst. Han närmar sig verkligen liv och död. Om jag ska ärlig har hans tidigare böcker varit ljumma. Visst har de avhandlat samkönad kärlek och annat i New York. Men sällan har de dröjt sig kvar efter att man lämnat boken. Den här boken har möjlighet att göra det. 

En oväntad katastrof.


Jag har senaste halvåret läst boken And the band played on (1987) av Randy Shilts och även sett filmatiseringen av boken som finns på Youtube i sin helhet (jag rekommenderar verkligen den till er som vill veta om hur aids-epedemin spred sig i USA i början av 1980-talet).  Och när jag läser En del av mig fattas fattar jag likheterna. En katastrof som inte var förutsedd. Som drabbade människor skoningslöst (när det gäller aids i San Fransisco där nästan hälften av män som har sex med män fick hiv i början av 1980-talet).

För det handlar delvis om samma sak. Ett tafatt (till en början)  hanterande av en oväntad katastrof. Och hur människor mitt i kaoset hittar strategier för att hantera sin situation. Till  en början verkar  Levithan äntligen lyfta. Bortom från intrigerna i New York-samhället som varit ett välkänt tema i de böcker av honom jag tidigare recenserat av honom. Plötsligt blir det ett existensiellt tema. Nu är det allvar. Men senare i boken finns det en sentimentalitet (i typisk USA-anda, som nästan aldrig funnits i Levithans tidigare böcker) som sänker storyn. Men trots bristerna i slutet av boken så hävdar jag att av de böcker jag läst av Levithan är det här den jag håller främst. För här här närmar sig Levithan hur det är att vara människa. Att det ibland handlar om liv och död. Hopplöshet och hopp.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

H och B men inte T i utrikesdeklaration.

Utrikesminister Carl Bildt (bilden) har idag i riksdagen presenterat den borgerliga regeringens utrikesdeklaration för 2013. Allas lika rättigheter oavsett bl.a. sexuell läggning var med i moderaten Bildts anförande, däremot inte könsidentitet. Allså H (homosexuella) och B (bisexuella men inte T (transpersoner).

Vi verkar för en jämställd värld. En värld där alla människors rättigheter respekteras, oavsett kön, hudfärg, tro eller sexuell läggning. En värld i vilken religions- och övertygelsefrihet råder alltid och överallt.

Socialdemokraterna har som oppositionsparti i flera år lämnat en alternativ typ av utrikesdeklaration. I år har de dock bytt formatet till en lista med olika saker. En av dem handlar om HBT-rättigheter.

Sätt press på länder som inför anti-HBT-lagar.

I många länder går utvecklingen på området i en negativ riktning. Lagförslag som begränsar homosexuellas rättigheter förs fram på flera håll. Övergrepp mot och diskriminering av personer på grund av sexuell läggning måste motarbetas. Ett sätt att påskynda en attitydförändring är att påbörja ett arbete kring en HBT-konvention inom FN:s ram.

Dags att svenska regeringen börjar få EU att bli positiv till HBT-konvention i FN

1997-2006 hade dåvarande socialdemokratiska regeringen homorättigheter med i två utrikesdeklarationer (2000 och 2004), nuvarande borgerliga regering HBT två gånger (2008 och 2012) och homorättigheter en gång, i år. Det har alltså slumpat sig så att tidigare har HBT eller delar av gruppen varit omnämnda vart fjärde år. Dessbättre behövde vi inte vänta till 2016 när det gäller sexuell läggning men synd att inte könsidentitet kom med.

Från den borgerliga regeringens utrikesdeklaration förra året.

Religions- och övertygelsefriheten är central i ett öppet samhälle. Det ökade våldet och diskrimineringen av personer som tillhör religiösa minoriteter inger oro och måste motverkas. Det gäller också övergrepp mot personer som tillhör etniska minoriteter och mot HBT-personer.

Socialdemokraterna argumenterar i sitt dokument för att det är dags att börja arbeta för en HBT-konvention i FN.  Idag är sju av åtta riksdagspartier för reformen i sak, bara Sverigedemokraterna tvekar ännu. Sveriges regering har dock vad jag inte tagit några konkreta initiativ ännu, förmodligen för att en sådan konvention inte skulle få majoritet idag. Men det är dags att regeringen, utrikesminister Carl Bildt och EU-minister Birgitta Ohlson (fp) börjar försöka samla EU för att så småningom lobba i FN för en HBT-konvention.

Uppdatering 1.

Kommentarer om HBT-rättigheter i Ryssland i riksdagsdebatt.

I riksdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen var det tre politiker som i sina anförande kommenterade något om HBT eller delar av gruppen

Från Fredrik Malm (fp).

Utvecklingen i Ryssland inger oro. Det handlar såväl om lagar mot HBT-personer och andra människorättsövergrepp i Ryssland som om upprustning och en alltmer nationalistisk retorik.

Från Kerstin Lundgren (c).

Centerpartiet strävar till att Sveriges röst ska göra skillnad i ord och handling, vara en tydlig aktör för mänskliga rättigheter i internationell rätt och hållbar utveckling..... Det må gälla hbtq-personers rätt i till exempel Ryssland.

Från Ulrik Nilsson (m).

Jag kan läsa berättelser om övergrepp mot homosexuella eller titta på bilder från Förenade arabemiraten, där de slåss för sin frihet och sina demokratiska rättigheter.

Bara 15-20 % av svenska folket stödjer sd:s migrationspolitik när det gäller både flyktingar och arbetskraftsinvandrare.

Adam Cwejman och Andreas Johansson Heinö, båda från Timbro har idag en debattartikel i Svenska Dagbladet där de redovisar en ny opinionsmätning som visar att 77 % håller med om "människor utanför EU ska ha rätt att flytta till Sverige om de arbetar här och försörjer sig själva". Dock trixar de båda debattörerna när de hävdar att "bland alliansväljarna har regeringens migrationspolitik stöd av 82 procent." Migrationspolitik handlar, vilket de själva givetvis vet om, även om folk som söker sig hit för att försöka få asyl eller är anhöriginvandrare.

Där visar opinionsmätningar att stödet för nuvarande politik är betydligt lägre. Men SVT redovisar resultatet av en ny enkät om flyktingpolitiken där andelen som "tycker att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning" är den lägsta sedan 1980-talet, 37 %. 9 % vill ha att fler ska få asyl medan 48 % tycker det är lagom idag.

Hade jag själv fått besvara de där frågorna hade min attityd varit att folk givetvis ska få flytta hit om de jobbar och försörjer sig själva och att nuvarande flyktingpolitik är "lagom" (generellt). Sd pekar ibland på viktiga problem relaterade till invandring och det vore bra om asylsökande spreds mer jämnt fördelar över EU vid akuta kriser som bl.a. Syrien. Men sd talar verkligen inte "för den tysta majoriteten av folket" som de låtsas om ibland. Det är bara 15-20 % som stödjer deras politik att både radikalt skärpa flyktingpolitiken och vara emot arbetskraftsinvandring.

Ta bort tvångslag mot hiv-positiva

Igår publicerade Skånska Dagbladet min insändare om att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva. I ett pressmeddelande i samband ned Stockholm Pride 2012 tog jag ställning, efter flera års tvekan, till att informationsplikten för hiv-positiva bör avskaffas. Min insändare har även skickats till andra skånska dagstidningar men skd är först att publicera den.

Ta bort tvångslag mot hiv-positiva.

Den lag som tvingar hiv-positiva att berätta om sin sjukdom före sexuella kontaktar, även om de tillämpar säkrare sex, bör avskaffas. För mig har det här varit en svår fråga. Jag har lyssnat på debatten från båda håll och har i flera år argumenterat för att en utredning så snabbt som möjligt ska startas om informationsplikten ska vara kvar eller inte. I Västeuropa är det bara Sverige och Norge som har den här typen av lagar. Det betyder givetvis inte att det måste vara fel men det är inte givet att ett demokratiskt land ska ha informationsplikt för hiv-positiva.

I den borgerliga regeringen är Folkpartiet och Centerpartiet (med stöd av Socialdemokraterna) för att utreda om tvångslagen ska avskaffas (c är dock positiv till lagen tills en sådan utredning är klar) medan Moderaterna och Kristdemokraterna (med stöd av Sverigedemokraterna) hittills har blockerat varje initiativ i syfte att liberalisera policyn. Det är dags att fp och c tydligare offentligt argumenterar för en omprövning.

En annan orsak till att jag nu tar ställning är att bl.a. RFSL, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har hänvisat till att bara de som medvetet sprider hiv ska kunna åtalas och dömas. De hänvisar till FN:s rekommendationer. Jag vill då förtydliga att jag bestämt hävdar att även hiv-positiva som p.g.a inverkan av alkohol och/eller narkotika eller p.g.a. oaktsamhet för andras hälsa bör kunna åtalas och dömas om de tillämpar osäkrare sex. Oaktsamhet leder till straffansvar inom många andra områden inom juridiken och bör göra det även här. Däremot bör de hiv-positiva som tillämpar säkrare sex och inte fått någon fråga om de har hiv från sin sexpartner inte kunna åtalas och dömas.

Till sist handlar det här om människosyn. Och för mig som liberal också om när staten ska reglera människors privata relationer. Det finns många saker som jag som liberal tycker är oetiska utan att de för den skull bör vara juridiskt straffbara. Vi har alla ett ansvar att bekämpa spridningen av hiv. Även vi som är hiv-negativa.

Bengt Held, liberal
Malmö

Regeringens hantering av diskrimineringslagen är tragisk.

Den borgerliga regeringens hantering av lagen om aktiva åtgärder mot diskriminering börjar närma sig en tragikomisk historia. Regeringen har startat en fjärde (sic!) utredning av reformen.

Det handlar om arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att bedriva förebyggande åtgärder mot alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder. Men inom båda sektorerna inget när det gäller könsidentitet och ålder.

Tre tidigare utredningar.

I Diskrimineringskommitténs rapport 2006 var alla riksdagspartiernas representanter (även representanten för Moderaterna) ense om att arbetsgivare bör vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder för alla typerna av diskriminering i lagen. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville den borgerliga regeringen först utreda hur effektivt lagarna hittills fungerat.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering lämnade sin rapport 2 februari 2010. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla typer av diskriminering i lagen. I ett pressmeddelande våren 2011 framförde Statskontoret bl.a. följande om den, tredje, utredning som lämnades till regeringen.. "Statskontoret har på uppdrag av regeringen undersökt effekterna av bestämmelserna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen (2008:567) och i motsvarande bestämmelser enligt de numera upphävda lagarna mot diskriminering".

Ny utredning ska lämna rapport i höst.

Men regeringen har inte kunnat leverera något förslag. Istället lämnade Alliansen (med stöd av Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna) följande kommentar i riksdagens arbetsmarknadsutskott i december 2012.

I juli 2012 fattade regeringen ett beslut om att tillsätta en utredning (dir. 2012:80) som ska föreslå hur man ska utforma tydliga krav på aktiva åtgärder i diskrimineringslagen (2008:567) som kan bli ett effektivare medel i arbetet med att förebygga diskriminering och uppnå lika rättigheter och möjligheter. Av direktivet framgår att det nu finns ett behov av att förutsättningslöst se över frågor om aktiva åtgärder med syftet att kraven på främjande åtgärder också i praktiken blir ett effektivt medel för att nå lika rättigheter och möjligheter för alla, oavsett diskrimineringsgrund. Det är viktigt att identifiera metoder som sammantagna främjar en utveckling i riktning mot ett samhälle där alla har lika rättigheter och möjligheter. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2013.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet lämnade en reservation (alternativt förslag) om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna. Det intressanta är dock att även Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna i sak är för reformen. Bara Moderaterna och Sverigedemokraterna tvekar. Och det är m som i regeringen igen och igen blockerat reformens genomförande. Jag mailade Olof Lavesson, HBT-politisk talesperson för m för en månad sedan och för några dagar sedan bekräftade han att Moderaterna ännu tvekar om reformen.

Regeringen bör skaffa konsekvent policy.

Jag är ingen människa på vänsterkanten, jag är liberal. Jag fattar också att det ibland handlar om att göra en avvägning mellan krav på att arbetsgivare ska bekämpa diskriminering och att staten också bör minska detaljkrav på företagare. Arbetet mot diskriminering är dock också viktigt för vårt lands tillväxt i ekonomin, diskriminering kostar ekonomiskt. Men det handlar om politiska bedömningar hur man ska göra de här avvägningarna. Det man kan kräva av ansvariga politiker är att det slutar rangordna olika typer av diskrimineringsgrunder.

Det är nästan så man önskar att regeringen beslutat att föreslå att kravet på förebyggande åtgärder helt skulle tas bort från lagen. För då hade den i alla fall varit konsekvent och haft en tydlig åsikt. Men den borgerliga regeringens vacklande är tragiskt. Och ansvaret hamnar i synnerhet på Moderaterna.

HBT-kultur. Samtal med djävulen - Inger Edelfeldt.

Inger Edelfeldts debutbok var Duktig pojke (1977), en roman som var tidig i svensk litteratur att behandla samkönad kärlek på ett positivt vis. Även Samtal med djävulen (2010) har delvis homosexuella relationer om tema. Från beskrivningen av boken.

Två män möts av en slump på ett tåg. Det är nästan ett halvsekel sedan de sågs sist och mötet utlöser ett skred av plågsamma, laddade minnen. Asger och Paul är kusiner och föddes in i en sträng frikyrklig församling i början av femtiotalet. På varsitt sätt har de präglats av sin livsfientliga uppfostran. Asger gjorde tidigt uppror och blev utstött ur kyrkan på grund av sitt leverne och sin sexualitet. Paul stannade kvar och beklagar den frisinnade anda som numera råder i hans församling. Asger, nu nykter alkoholist och diakon, märker att Paul har något han vill bikta, och en trevande kontakt återupptas. Tveksamt inbjuder han den bekymrade kusinen till ett par dagars vistelse i familjens gamla sommarhus vid havet. Där ställs de stora frågorna om skuld, ondska, godhet och försoning på sin spets. Finns det situationer där förlåtelse är omöjlig? Vad är synd? Vad menar man när man kallar någon för djävulen? Och vad kan bli följden när vårt själsliv splittras i oförenligt svart och vitt, synd och renhet, godhet och ondska?

Sanningssökande, skuld och förlåtelse.

Från sid 56-57 i boken..

Asger säger: "Känner du dig hotad av mig, tror du att jag vill åt dig på något vis?"

"Det är bara det", säger Paul med vass, liksom slipad röst, "att såna som du alltid tror att alla har sånt inom sig. Och att ni inte vill tro på det, när andra säger att de inte har såna känslor."

"Låt oss då bli lite precisa. Jag gissar du talar om det som brukar kallas ho-mo-sex-u-a-li-tet. Eller synd som du brukar föredra. en cancersvulst på samhällskroppen, som somliga har uttryckt saken."

"Vad kallar du det själv, säger knivrösten, rösten hos en som är inställd på att avslöja allt som fienden har för sig och att för all del inte bli lurad"

"Jag önskar jag slapp kalla det något. Och om jag måste, kallar jag ´det´ en del av mitt känsloliv. Inte nåt som jag har behov att stoppa i en liten låda för sig. Och jag har absolut inte påstått att det är en del av ditt"

Samtal med djävulen är en av de bästa böcker jag läst som haft religiöst tema, här frikyrklighet. I ett drama, som närmast blir en Ingmar Bergmansk uppgörelse, dras huvudpersonerna till ett sanningssökande som för en av dem slutar med en fruktansvärd bekännelse och som får ett fruktansvärt resultat. När människors mörker kommer fram måste de båda huvudpersonerna ta ställning till synd, skuld och skam men också förlåtelse, av andra och sig själv.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.