Konstitutionsutskottet har sagt ja till bättre diskrimineringskydd.

Konstitutionsutskottet i riksdagen har idag lämnat Betänkande 2010/11:KU4 En reformerad grundlag (vilande grundlagsbeslut, m.m.). Från utskottets rapport.

Andra ändringar i regeringsformen syftar till att stärka och tydliggöra enskildas skydd mot intrång i fri- och rättigheterna från det allmännas sida, bl.a. mot betydande integritetsintrång som innebär övervakning eller kartläggning. Vidare tydliggörs huvudprincipen om full ersättning vid expropriation och annat sådant förfogande, och grundlagsskyddet mot diskriminering utvidgas till att omfatta missgynnande med hänsyn till sexuell läggning. Bestämmelser om skydd för forskningens frihet och om att en rättegång ska vara rättvis och genomföras inom skälig tid införs också enligt förslaget....

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2011....

Vid sidan av de sakliga ändringar som föreslås i regeringsformen föreslås även språkliga och redaktionella ändringar i syfte att göra regleringen mer överskådlig och tydligare och för att göra lagtexten könsneutral.

Alla riksdagspartier har kompromissat ihop sig om förslaget och är för det förutom Sverigedemokraterna. De skriver i en reservation (alternativt förslag) bl.a. följande.

Vikten av ett utträde ur EU gör att jag inte kan ställa mig bakom att det införs en bestämmelse i regeringsformen om medlemskap i EU. Mot bakgrund av den stora vikt jag lägger vid denna fråga och det förhållandet att det vilande förslaget bara kan antas eller förkastas i sin helhet är jag tvingad att yrka att hela det vilande förslaget förkastas trots att jag välkomnar stora delar av förslaget.

De kommenterar inte specifikt den del som handlar om förbud mot diskriminering. Resonemanget om EU är det enda sakargumentet de framför i reservationen till varför partiet är emot regeringsförslaget En reformerad grundlag. Det verkar nästan som att de har försökt att hitta något de kan invända emot. För det enda som förslaget gör när det gäller EU är att konstatera faktum, att Sverige är medlem i unionen.

Från utskottsmajoritetens kommentar.

Dessutom ska det enligt förslaget uttryckligen anges att Sverige är medlem i Europeiska unionen och deltar i internationellt samarbete inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet.

Sverige är redan idag juridiskt skyldigt, precis som övriga länder i unionen, att följa både Europakonventionen för mänskliga rättigheter och Lissabonfördraget.

Sedan 1977 har kapitel 2 i regeringsformen två diskrimineringsförbud.

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet.

Efter 1 januari 2011 får den delen följande lydelse.

Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning.

Det är även med en del om diskriminering p.g.a. kön.

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt.

Efter 1 januari 2011 får den delen följande lydelse.

Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt.

Sverige har sedan 1 januari 2003 ett förbud i regeringsformen kapitel 1 mot diskriminering p.g.a. bl.a. sexuell läggning. Men det är bara en s.k. målsättningsparagraf. Det var en enig riksdag som 2002 röstade ja till den förändringen.

Kapitel 2 i regeringsformen är juridiskt bindande för domstolar att följa när de tillämpar lagar som riksdagen beslutat om eller föreskrifter som regeringen sagt ja till.

Portugal, Sydafrika, Ecuador, Bolivia och Thailand har i sin respektive konstitution förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning.

Uppdatering 1.

Regeringsförslaget En reformerad grundlag innehåller tyvärr inte något motsvarande förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Inte heller i kapitel 1 i regeringsformen är det med något skydd för transpersoner. Både idag och efter 1 januari 2011 är följande med när det gäller diskrimineringsförbud.

Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Det är då enkelt att konstatera att av de sju diskrimineringsgrunderna i den "vanliga" lagen mot diskriminering (som gäller inom arbetsmarknaden, vid försäljning av varor och tjänster etc.) så är alla uppräknade i regeringsformen kapitel 1 - förutom könsidentitet.

Tyvärr är det bara fyra riksdagspartier som hittills sagt ja till att transpersoner i regeringsformen ska få skydd mot diskriminering, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Övriga fyra riksdagspartier tvekar. När det gäller Socialdemokraterna är det faktiskt den enda HBT-reform av betydelse som de ännu inte sagt ja till. Den som blir ny ordförande i partiet har ett ansvar att engagera sig för den reformen.

Flera tidningar skriver idag om att Migrationsverket stoppat utvisningar av asylsökande från Irak.

Från Dagens Nyheter.

Vad gör Europadomstolen och vilka befogenheter har den?

– Europadomstolen har begärt att tvångsutvisningarna stoppas fram till den 24 november. Under tiden ska domstolen granska på vilka grunder som medlemsländerna fattat utvisningsbesluten. Domstolen kan begära längre tid. Om domstolen fattar beslut i något ärende kommer Sverige att följa det. Men det är väldigt oklart vad domstolen kommer att pröva. Gäller det situationen i till exempel Bagdad? Eller gäller det minoriteternas situation? Kommer domstolen att uttala sig om fler minoriteter, eller enbart om de kristna?...

Den irakiska staten kan inte längre garantera minoriteternas säkerhet.

Det är viktigt att förtydliga för svenska politiker och myndighetsansvariga att den allvarliga situationen för minoritetsgrupper i Irak även gäller för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Tillsammans med Iran är Irak det land där situationen för HBT-personer är svårast idag. Att skicka tillbaka asylsökande HBT-personer från Irak är inte acceptabelt.

Skånska Dagbladet berättar om att rapporteringen om hatbrott kan vara felaktig från polisen i Skåne.

Polisen i Malmö ska nu satsa på att utbilda all personal i kunskap kring hatbrott och Jeanette Larsson hoppas att det ska ge resultat i statistiken.

– Totalt ska 700 polisanställda genom gå en tre timmar lång utbildning om hatbrott. Det är positivt.

Även Sydsvenska Dagbladet skriver om det.

Dagens Nyheter har en artikel om Hjärtslag som är först ut bland filmerna på Stockholms Filmfestival som startar idag.

Dolan spelar själv en gaykille som blir kär i kvarterets nye Adonis. Lika förälskad blir hans bästa väninna. Men är föremålet för deras kärlek gay eller straight? Mottaglig eller iskall? Djupsinnig eller en idiot?

– De vet inget om honom. Han är egentligen ingen intressant människa, han har ingen karisma, han pluggar litteratur – men vad betyder det? Han är fejk. Men de bryr sig inte om honom, bara sig själva. De älskar honom för hans potential att älska dem. Det är inverterad narcissism.

Uppdatering 2.

Jag skickade för några dagar sedan mail till några politiska ungdomsförbund om vad de tycker om utredningsförslaget att arbetsgivare ska vara skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. alla diskrimineringsgrunderna i lagen. Idag har de bara den skyldigheten när det gäller kön, etnicitet och religion, inte för sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder.

Jag ska förtydliga att jag tills vidare har avbrutit kontakten med Sverigedemokraterna. Inte p.g.a. deras främlingsfientlighet som jag i.o.f.s. är kritisk emot men som inte ska hindra mig att kontakta dem direkt om vad de har för åsikter. Nej, orsaken är att så många från partiet betett sig otrevligt även när jag skickat vänliga mail och ringt dem.

Jag har i.o.f.s. även haft kontakt ibland med otrevliga politiker från de "gamla" riksdagspartierna men inget parti har haft sådana attitydproblem när det gäller kritiska frågor som Sverigedemokraterna. De visar ett tydligt sektbeteende där jag tydligen är "en fiende till dem" därför att jag kritiserat deras politik. För övrigt besvarade de aldrig mail från mig innan de visste att jag granskar dem. Men nu är det inte möjligt med fungerande telefonkontakter heller.

Det här alltså orsaken till att jag inte kontaktar sdu trots att sd nu är riksdagsparti. Jag fokuserar på övriga sju partiers ungdomsförbund. Grön ungdom har samma politik i sak som Miljöpartiet och är därmed för att arbetsgivare ska vara skyldiga att förebygga alla typer av diskriminering i lagen. Idag har Ssu svarat att även de är för den reformen.

Muf, Luf, Cuf, Ung vänster och Kdu har ännu inte svarat.

Bland riksdagspartierna är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för reformen medan övriga partier ännu svarar "möjligen".

Uppdatering 3.

En del tyder på att Kristdemokraterna nu håller på att ompröva sin politik för samkönade familjer. Det kan bli drastiska förändringar eller mer troligt måttliga. Eller att man behåller den gamla politiken vilket jag dock bedömer som mindre troligt. Vill inte skriva något på bloggposten förrän det blivit klart vad som gäller men jag har fått positiva signaler från en central politiker i kd.

Litauens parlament har (igen) röstat för homofientlig lag.

I fredags röstade parlamentet i Litauen för ett förslag om att "förbjuda offentligt uppmuntrande av homosexuella relationer". Tydligen var det många som hade svårt att hantera omröstningen, eller kanske det har spridits hemska förkylningar bland politikerna, eftersom 81 av 14o ledamöter var frånvarande.

Av de som verkligen var där röstade 31 ja, 7 nej och 21 avstod. Men för att lagförslaget ska bli verklighet krävs det en ny omröstning vilken planeras 16 december. Det är alltså möjlighet ännu att stoppa det homofientliga förslaget.

Utvecklingen är mycket bekymmersam när det gäller HBT-rättigheter i Litauen. Det som är positivt är att den liberala gruppen i EU-parlamentet nu reagerat och skickat ett officiellt brev till EU-kommissionären Viviane Reding om den oacceptabla situationen i Litauen.

Dear Commissioner,

we know you are due to visit Lithuania this week and we would like to raise with you the request to enquiry with the Lithuanian authorities - and express EU firm opposition, shall media releases be confirmed - on the draft amendments violating freedom of expression and constituting a discrimination based on sexual orientation.

The Lithuanian Parliament voted on Friday 12 November 2010 (with 31 votes in favour, 7 against, with the remaining lawmakers in the 141-seat parliament abstaining or not voting) to proceed with legislation amending the Administrative Code to establish a new offence punishable by a fine (from 2,000 to 10,000 Litas; 580-2,900 Euros) for the "public promotion of homosexual relations".

Such law might be applied to impede equality and gay pride marches and freedom of expression, such as campaigning for LGBT rights (as illustrated by its initiator, MP Grazulis, who during the 2010 Baltic Pride tried to break through the police fences, was set to be prosecuted for this, but the Seimas voted against stripping his immunity). The draft law is intended to implement the "Law of the Protection of Minors Against Detrimental Public Information" adopted last summer, and will undergo second reading on December 16.

As you will recall the European Parliament - as well as the Commission - harshly criticised the Law. The Lithuanian authorities decided to modify it in a way to neutralise it in practice, but here we are now with fines to make it effective.

We are sure that you will agree with us that this amendment is not compatible with European values as enshrined in the ECHR and the Charter of Fundamental Rights and that Lithuanian authorities should not adopt it. We consequently ask you to follow this up with the Lithuanian authorities and inform the EP as soon as possible on the situation in Lithuania in relation to this law.

Avsändarna till brevet är Guy Verhofstadt, ordförande i den liberala gruppen, och några andra ledamöter i EU-parlamentet, bland dem Leonidas Donskis från Litauen och Cecilia Wikström från Sverige.

ILGA-Europa (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) publicerar på sin hemsida ett pressmeddelande från föreningen Tolerant Youth Association i Litauen. Föreningen protesterar tydligt emot det homofientliga lagförslaget och skriver i ett pressmeddelande från igår bl.a. följande.

On 12 November the Lithuanian Parliament voted in favour of a proposal by Petras Gražulis, a member of the „Order and Justice“ parliamentary fraction, to make “promotion” of homosexuality an offence punishable by fine of 2,000 to 10,000 litas.

“The essence of my proposal is to ban public promotion of homosexual relations. I think, it would solve many problems, there would be no more permits for various gay parades, no tensions for the society and we, members of Seimas, wouldn’t need to climb over fences fighting against social perversions,” Mr Grazulis was saying to the Parliament.

The parliamentarian was referring to the infamous incident during the “Baltic Pride” march in May, when Mr Grazulis and another MP Kazimieras Uoka tried to break through the police fences. The two were to be prosecuted, but the Parliament voted against stripping them of their legal immunity.

This is not the first case of legislations tampering with the rights of homosexual people. In June, the Parliament passed a notorious Law of the Protection of Minors Against Negative Public Information. Originally, it contained a provision explicitly banning any information on homosexuality and only after huge international pressure was the law slightly modified.

Before the final vote in the Parliament, the bill will be debated in the Committee on Legal Affairs and the Committee on Human Rights.

“Once again, the Lithuanian parliamentarians are demonstrating their complete disregard for human rights and the values of democracy. It’s yet another sign of the new round of homophobic legislations that might be coming,” said Artūras Rudomanskis, chairman of a Lithuanian NGO, the Tolerant Youth Association.

De 7 parlamentsledamöter i Litauen som röstade emot det homofientliga förslaget är från liberala LSF och socialdemokratiska LSDPF. Men inte ens de var eniga. Faktum är nästan hälften av de närvarande socialdemokratiska politikerna, bland dem deras ordförande, röstade för "förbudet mot att offentligt uppmuntra homosexuella relationer" och folk från båda partierna avstod vid omröstningen.

Mittenpartiet DP röstade enigt för det homofoba förslaget. De är med i samma grupp i EU-parlamentet som Folkpartiet och Centerpartiet. Det är också LSF som röstade homovänligast om än inte enigt. LSDPF är med i samma grupp i EU-parlamentet som Socialdemokraterna.

Från TSLKDF, som är ett kristdemokratiskt högerparti, avstod de flesta medan några röstade ja. Det är landets största parti och har statsministerposten. De är med i samma grupp i EU-parlamentet som Moderaterna och Kristdemokraterna.

Det parti i landet som är tydligast homofientligt, även om det som vi kan konstatera är en viss konkurrens om det, är högerpartiet TTF som varit drivande för förslaget. De är med i den "nationalistiska" gruppen i EU-parlamentet.

Socialdemokraterna efter Sahlin.

Påverkade det Socialdemokraternas HBT-politik att Mona Sahlin blev ordförande? Ja. Påverkar det partiets HBT-politik att hon lämnar sin post? Förmodligen inte. Det kanske låter motsägelsefullt men jag ska förklara hur jag resonerar.

Först vill jag dock berätta när jag mötte Mona Sahlin. Det var på en konferens i Malmö om s.k. hedersrelaterat våld. Måste varit ca 2005, några år före att hon blev ordförande i sitt parti. Hon skulle hålla ett tal och hade satt sig i bänkraden framför mig vid konferensen. Det blev tydligt direkt att Mona Sahlin hade en viss karisma.

En del sa till henne i valrörelsen "du är bättre i verkligheten än i TV" och jag håller till viss del med. Hon hade problem i TV-debatter, främst därför att hon enligt mig var för svag i ekonomiska debatter. Där klarade hon sig inte emot m-ordföranden Fredrik Reinfeldt. En del har försökt få det till att kvinnliga politiker automatiskt blir förklarade för att vara ekonomiskt okunniga. Men jag tycker det är en felaktig och förenklad teori. Själv tycker jag både Maud Olofsson (c) och Maria Wetterstrand (mp) hanterar ekonomiska debatter bra. Det oavsett om vi tycker de i sak har rätt eller inte.

Men Mona Sahlin hade något annat. En "trendkänslighet". Det kan kanske tyckas vara en förolämpning. Och en del högerextremister har använt just det argumentet emot henne. Men jag ska förklara vad jag menar.

En del låtsas nu efteråt att Sahlin var bland de första politikerna i Sverige att börja jobba för homosexuellas rättigheter. Det är inte sant. Hon blev riksdagsledamot 1982 men trots det sa hon inget om bögars och lesbiskas rättigheter förrän i mitten av 1990-talet i riksdagen. Några andra socialdemokrater engagerade sig ibland men inte Mona Sahlin på 1980-talet.

Men när homorättigheter började bli en samhällsdebatt på allvar blev Sahlin tydlig. Det som det handlar om är att fånga in nya trender. Det mest kända exemplet i Sverige är kanske när Gösta Bohman, då ordförande i Moderaterna, började tala om "den nya individualismen" i mitten av 1970-talet. Det var på det "röda" 1970-talet. Men Bohman kände av vart vindarna bar. Trenden hade startats i USA men ännu inte helt nått Sverige. Bohmans retorik gjorde så småningom Moderaterna till det största borgerliga partiet, en position de ännu behåller.

Det här betyder inte att Bohman var den bäst lämpade att hantera Sveriges ekonomi på 1970-talet. De katastrofala statsfinanserna kan visserligen inte bara skyllas på honom som ekonomiminister men visst hade han ett ansvar. Men precis som med Sahlin handlar det om att fånga nya trender.

Mona Sahlin var också bland de första ledande s-politiker att konstatera att "betongsossar" inte hade framtiden för sig. Att några pampar ska avgöra vad medlemmarna ska engagera sig för. Även där skaffade hon sig fiender (hon blev även ogillad av en del konservativa sossepolitiker för att hon var HBT-vänlig). Men fångade också en trend bland "vanliga s-sympatisörer".

Sahlin har varit bland de viktigaste politikerna för att Sverige ska bli ett HBT-vänligare samhälle. Hon har jobbat för de frågorna även när det ibland inte var populärt på 1990-talet. För det förtjänar hon en eloge. Precis som Fredrik Reinfeldt förtjänar en eloge för motsvarande arbete inom Moderaterna.

Socialdemokraterna har de senaste åren blivit ett tydligt HBT-vänligt parti. Till viss del är orsaken att Mona Sahlin varit pådrivande i det arbetet. Men även många andra s-politiker har varit engagerade. Och det är just därför jag är ganska optimistisk om att partiet behåller sin nuvarande positiva politik för HBT-rättigheter. Det är en ganska bred enighet inom partiet om det.

Vad debatten om en ny partiordförande i Socialdemokraterna handlar om är därför inte främst om vad vederbörande tycker i sak. Utan om hur engagerad personen är när det gäller att prioritera bögars, lesbiskas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

En sak måste vara tydlig. Socialdemokraternas valförlust 2010 beror inte på att partiet talat för mycket om HBT. Det har jag redan förtydligat här på bloggen. Tvärtom tror jag att om något parti förlorade på HBT-politiken i årets riksdagsval var det Kristdemokraterna. Och Moderaterna vann inom det borgerliga blocket. Det parti som de senaste åren skaffat sig en bättre HBT-politik.

Förhoppningsvis känner den som blir ny ordförande för Socialdemokraterna att parollerna om jämlikhet, solidaritet och allas lika värde förpliktigar. Oavsett vad vi tycker om partiets politik i sak borde det vara givet för ett parti som ofta snackar om jämlikhet att också vara HBT-vänligt. För jämlikhet handlar väl inte bara om etniskt svenska heterosexuella manliga industriarbetare. Eller hur?

Uppdatering 1.

HBT-siten QX skriver om Mona Sahlin. Andra artiklar om Socialdemokraterna och vem som ska bli ny ordförande för partiet.

Vad jag vet är det ingen s-politiker som är öppet HBT som nämns bland möjliga kandidater. Egentligen är det väl bara ett riksdagsparti som varit i den situationen, när Andreas Carlgren framförts som kandidat till ny ordförande i Centerpartiet när Olof Johansson och Lennart Daléus avgick.

I spekulationerna om vem som skulle bli ny ordförande i Vänsterpartiet om Lars Ohly de närmaste åren lämnar sin post nämns Josefin Brink.

Illinois och Hawaii kan få partnerskapslagar nästa år.

I USA kan två till delstater få partnerskapslagar för samkönade par.

Chicago Sun-Times skriver om situationen i Illinois.

"I think we're awfully darned close," said Rep. Greg Harris (D-Chicago), one of two openly gay state lawmakers and a lead architect of the civil unions package.

The legislation, which does not recognize same-sex marriages, grants new spousal rights to same-sex partners in a civil union, putting them on par legally with heterosexual married couples when it comes to surrogate decision-making for medical treatment, survivorship, adoptions, and accident and health insurance, for example....

But Robert Gilligan, executive director of the Catholic Conference of Illinois, estimated that Harris and his backers are hovering near the 50-vote threshold in the House, where 60 votes are needed for passage.

"Civil unions, for all intents and purposes, are practically the same as same-sex marriage," said Gilligan, whose group is among five religious-based or socially conservative organizations against the legislation. "I don't perceive there is a mandate in Illinois on civil unions or same-sex marriage."

Visst är det fascinerande att homofientliga grupper i debatter om partnerskapslagar menar att det är i princip är samma sak som könsneutrala äktenskapslagar. Så resonerade även kds (som kd då hette) i början av 1990-talet.

Men när sedan partnerskapslagen väl blivit införd och det blir debatt om nästa reform, att tillåta samkönade par att ingå äktenskap, då låtsas ofta samma människor att "äktenskapet är något unikt, givetvis accepterar vi partnerskap för samkönade par men det är något annat". Så var resonemanget från Kristdemokraterna i Sverige för några år sedan och från konservativa inför folkomröstningen om att avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen i California.

En annan delstat där det är möjligt att det snart blir ett ja till en partnerskapslag är Hawaii. Det berättar 365.com.

The state House and Senate retained the Democratic majorities that approved a civil unions bill this year before it was vetoed, and Democratic Gov.-elect Neil Abercrombie has said he will sign a similar law if passed by the Legislature.

I USA har fem delstater, Iowa, Vermont, New Hampshire, Massachusetts och Connecticut könsneutrala äktenskapslagar precis som Washington DC.

Fem andra delstater, California, Nevada, New Jersey, Oregon och Washington har partnerskapslagar som ger samkönade par i princip samma juridiska rättigheter som olikkönade par i äktenskap.

Fyra delstater, Colorado, Hawai, Maine och Wisconsin har partnerskapslagar som ger begränsade juridiska rättigheter för samkönade par.

New York och Rhode Island saknar den här typen av lagar men erkänner homoäktenskap som ingåtts i andra länder och i övriga delstater i USA.

Även i Europa är det en del positiva tecken. ILGA-Europa (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) berömmer på sin hemsida EU-kommissionens rapport om situationen för mänskliga rättigheter i ansökarländer till unionen.

On 9 November, 2010 the Commission issued its 2010 Progress Reports on Croatia, Iceland, the FYR of Macedonia, Turkey, Bosnia and Herzegovina, Serbia and Kosovo*. The progress reports on Albania and Montenegro are replaced this year by the Commission’s Opinions on the readiness of the two countries to start accession negotiations. The documents highlight the progress made by accession and pre-accession countries towards the EU integration.

LGA-Europe welcomes the way in which the human rights of LGBT people are raised in this year’s reports. The report on Croatia notes that LGBT people face threats and attacks with limited follow up by the authorities. The report on fry of Macedonia highlights that the newly adopted anti-discrimination law does not comply with the acquis for omitting sexual orientation as a protected ground. Extensive references to the human rights violations of LGBT people, particularly trans people, were made in Turkey report.

While both Albania and Montenegro introduced comprehensive anti-discrimination laws in 2010, the Commission highlighted the importance of providing protection against discrimination in practice and the existence of widespread discrimination against LGBT people in both countries. The Belgrade Pride was seen by the Commission as a step forward in promoting fundamental rights in Serbia. However, it was noted that more should be done to ensure that LGBT people are protected from discrimination. References to LGBT discrimination were also made in the reports on Bosnia and Herzegovina and Kosovo.

Det är bra att EU är tydligt när det gäller krav på ansökarländer att respektera mänskliga rättigheter, inklusive HBT-rättigheter, för att få bli medlemmar i unionen. Nu är det viktigt att unionen håller kvar den attityden även när det blir de avgörande medlemsförhandlingarna.

Till sist vill jag skriva något om Count me in (bilden till den här bloggposten är från kampanjen). Vill ge en eloge för att budskapet (som är mot spridning av hiv och andra könssjukdomar) är sakligt och betonar att det handlar om att värna sin egen och andras hälsa. Och att vi har ett eget ansvar.

The campaign is asking gay men to join this campaign and commit to stop the spread of HIV by agreeing to this five-point action plan:

1. I will know my HIV status
2. I will not assume I know someone else’s HIV status
3. I will take personal responsibility for using condoms
4. I will value myself and my health
5. I will stay informed about HIV and how it’s spread

If every gay man in the UK commits to each of these, we can significantly reduce the spread of HIV in our community.

Det där gäller givetvis i Sverige och andra länder också. Trots att hivspridningen ökat bland män som har sex med män de senaste åren är det många som har attityden "det där bryr jag mig inte om" eller "det är ingen katastrof idag att få hiv, det finns ju bromsmediciner". Visst, det är inte en dödlig sjukdom som på 1980-talet men konsekvenserna blir trots det ofta allvarliga. För något år sedan var det på ett seminarium i Malmö en man som jobbar på Venhälsan i Stockholm (klinik för män som har sex med män). Han berättade att i princip alla som får beskedet att de har hiv blir chockade. "Det är inte sant" är ofta första reaktionen. Och sedan måste den som har hiv vara noga med att följa medicineringen, som också ger en del negativa biverkningar.

Ingen människa skulle väl placera en hundralapp på en parkbänk och sedan promenera en timme för att se om sedeln är kvar. Och sedan göra om samma sak varje helg. Om vi är rädda om våra pengar bör vi också vara rädda om vår hälsa. Som är värd betydligt mer än någon hundralapp.

Uppdatering 1.

Det är flera tidningsartiklar idag som har indirekt koppling till HBT-politiken. Svenska Dagbladet har artiklar om statsministrarna i Italien och Tyskland.

Bland de problem kristdemokraten Angela Merkel har är följande.

Protesterna i Stuttgart. Demonstration­erna mot den underjordiska järnvägs­stationen i Stuttgart fortsätter med oförminskad styrka och det mesta talar för att Kristdemo­kraterna vid delstatsvalet i mars tappar makten i Baden-Württemberg efter att ha regerat sedan 1953. I så fall blir det en tung prestigeförlust för Angela Merkel.

Kristdemokraterna i CDU har nyanserat sig något de senaste åren när det gäller homosexuellas och bisexuellas rättigheter bl.a. är de nu tydligt för landets partnerskapslag. Däremot är de ännu negativa till homoadoptioner förutom närståendeadoptioner som redan är tillåtet för samkönade par. Partiet har fått kritik från sin gayförening Lesben und Schwulen in der Union som är för en helt likställd adoptionslag precis som majoriteten av de tyska delstaternas "justitieministrar" som lämnade en resolution om det tidigare i höstas.

I en delstat är CDU ännu tydligt homofientliga och vägrar göra några som helst förbättringar av de regionala lagarna, Baden-Würtemberg. Deras samarbetspartner, liberala FDP, bryr sig inte heller om att engagera sig trots att partiet på nationell nivå är tydligt HBT-vänligt. Ett majoritetsskifte i delstaten skulle kunna förändra den situationen och ge samkönade par där samma rättigheter som i de flesta andra tyska delstater.

Artikeln i Svenska Dagbladet om Silvio Berlusconi handlar främst om hans sexism. Men ett annat problem med honom är hans homofientlighet. Och främlingsfientlighet. Italiens höger är ofta för intolerans och patriarkala värderingar.

Både Sifo och Skop har gjort opinionsmätningar som idag publiceras i flera tidningar. De två HBT-negativa partierna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, får 11,0 % respektive 9,0 % jämfört med 11,3 % i senaste riksdagsvalet.

Även om Kristdemokraterna förändrats något till det bättre, senast har de sagt ja till en HBT-konvention i FN och fri rörlighet för samkönade par i EU, bedömer jag ännu att de förtjänar att kallas för ett HBT-negativt parti eftersom de tvekar om viktiga reformer för transsexuella och har en diskriminerande politik mot samkönade par när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer. Det är dock tydligt nu att Kristdemokraterna är något bättre (mindre dåligt) inom HBT-politiken än Sverigedemokraterna som är sämst bland riksdagspartierna.

HBT-kultur. Manlighetens omvandlingar - Thomas Johansson m.fl.

När jag först kollade boken tyckte jag den var intressant. Manlighetens omvandlingar - ungdom, sexualitet och kön i heteronormativitetens gränstrakter var den kompletta titeln. Och på baksidan av boken (från 2005) skrev man följande.

På senare år har intresset för det som brukar kalla "mansforskning" ökat markant. "Manlighetens omvandlingar" är ett resultat av detta ökande intresse.... Syftet är att uppnå en mer nyanserad bild av ung manlighet än de som hittills präglat ungdomsforskningen.

En ganska pretentiös men också intressant beskrivning av en bok eller hur? Lever den då upp till förväntningarna? Nja, sådär. För det första så fokuserar den här boken egentligen nästan lika mycket på kvinnoroller som mansroller. Inget fel i sig i det men det är inte det som anges i presentationen av boken.

Jesper Andreasson skriver om tjejer inom fotbollen och deras ambivalens mellan att dels följa den traditionella kvinnorollen men också strunta i den som fotbollspelare. Samma typ av ambivalens är centralt, men för killar, i Cathrin Wasshedes kapitel om män i "vänsterextrema" föreningar. Hon har också gjort en egen bok som jag tidigare skrivit om.

Blandade känslor är också viktigt för de killar som Lina Paulsson talat med. Det är unga män som identifierar sig som feminister. Men som trots det ibland blir förvånade när de får frågan vilken sexuell läggning de har. De är inte homofober men för dem har det varit så givet att vara heterosexuell att de ofta blir förvånade när de får frågan. Och trots att de kallar sig feminister beskriver de att de gillar när en flickvän säger hon känner sig "trygg" och att de beskyddar henne.

Anna Hedenius skriver om det är möjligt att vara man och feminist. Det handlar både om manliga feministers självbild och hur de bemöts och förhåller sig till kvinnliga feminister. Hanna Bertilsdotter fokuserar på bisexuella män när hon utgår från en artikel i vänstertidningen Arena där Magnus Linton citerar en del av det hon skrivit i en annan bok. Det blir ganska teoretiskt och ibland tillkrånglat. Med analyser av analyser.

Generellt är det ett problem i den här boken. Ibland blir den så teoretisk och "politiskt korrekt" att man nästan önskar att någon skulle skriva att det faktiskt är alright att vara heterosexuell vit man. Typ bara för att säga emot de övriga medförfattarna.

Och visst antyds det att även minoriteter ibland är intoleranta mot andra minoriteter. Som när Jesper Fundberg talar med invandrarmän som säljer frukt på Sergels torg i Stockholm. Han berättar visserligen att de här männen ofta är sexistiska (visst är de vänliga mot kvinnor som kunder, men de kommenterar främst deras utseende. Hur många hade accepterat det beteendet om det varit från någon etnisk svensk direktör på ett styrelsemöte i ett börsbolag?). Och de använder homofoba antydningar som "skämt" till andra försäljare.

Trots det avslutar Fundberg sitt kapitel med att det visst är möjligt att använda respekt i dialogen mellan folk från diverse grupper. Hade han varit så tolerant även om han intervjuat etniskt svenska bögar som sagt rasistiska saker som "skämt"?. Om inte är Fundberg bara en hycklare som ängsligt accepterar saker från folk med invandrarursprung som han inte accepterat från andra.

Nils Hammerén skriver om de sociala och etniska motsättningarna i Göteborg. Det handlar mycket om "invandrarkillar" men han förtydligar också att ofta har folk mer gemensamt med andra i sitt bostadsområde när det gäller "identitet" än vilken etnicitet människor har. D.v.s. folk med invandrarursprung i "fattiga" områden i Göteborg känner sig ofta ha mer gemensamt med etniska svenskar från samma område (och vice versa från etniska svenskar som bor i områdena) än med människor (etniska svenskar eller invandrare) från "rika" delar av Göteborg. Även om det ofta är oacceptabla generaliseringar om "de andra" (och ibland rasism) både från folk från "rika" och "fattiga" områden är det ett intressant konstaterande.

Ska man summera den här boken blir det att den tillför en del nya analyser men en del känns också som något som det redan skrivits ganska mycket om. Och som sagt, ibland blir det för "teoretiskt" och "anpassat till det som är politiskt korrekt". Men det som är positivt med den här typen av böcker är att de utmanar våra föreställningar om kön, etnicitet, sexuell läggning etc. Vi måste inte hålla med om varje analys.

Men debatten i sig är viktig. Extra viktig för oss som är engagerade för minoritetsgruppers rättigheter.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Exfascist hyllar homorättigheter.

Marc Abrahamsson lämnar ordförandeskapet i Nationaldemokraterna, startar sedan ett nytt parti och lovar i ett tal på ett av dess möten att det är viktigt att ingen blir diskriminerad och att vita och svarta, kristna och muslimer, heterosexuella och homosexuella, män och kvinnor etc. har samma rättigheter.

Visst vore det extremt udda. Men just det har hänt i Italien i höst. Gianfranco Fini är talman i parlamentet i Italien och var fram till 2008 ordförande i det "reformerade fascistpartiet" Alleanza Nazionale (AN). Det året gick partiet ihop med FI, Berlusconis parti, till ett gemensamt högerparti, PdL.

Enligt Wikipedia har Fini gjort en del kommentarer som är tja... annorlunda än man kan förvänta sig av en vettig politiker. Partiet hette då MSI.

During his time as national secretary, he confirmed the MSI’s role as the inheritors of Benito Mussolini’s Fascist legacy with a number of famous polemical statements, including: "Dear comrades, MSI claims its right to refer to fascism" (1988), "We are fascists, the heirs of fascism, the fascism of the year 2000" (1991), "After almost half a century, the idea of fascism is alive" (1992), "There are phases where freedom is not among the key values" (1994), "Mussolini was the greatest Italian statesman of the twentieth century", "Fascism has a tradition of honesty, correctness and good government" (1994)

På 1990-talet sa han också att homosexuella är olämpliga som lärare.

If you ask me:"An openly homosexual teacher can work as a teacher? I say no. (...) I'll not do anything to discriminate you, but I'll also not do anything to put your type of relationship on the same level of the natural family.

Nu har Gini i ett tal på en partikonferens 6-7 november i år förklarat hur viktigt det är för honom att ingen i Italien blir diskriminerad. Du hittar talet på Youtube. Även om mina kunskaper i italienska är begränsade är det tydligt att han bl.a. säger att alla människor ska ha samma rättigheter oavsett om de är "vita eller svarta, kristna eller muslimer, män eller kvinnor, heterosexuella eller homosexuella, italienare eller utlänningar".

Italiens ledande HBT-förening Arcigay har på sin hemsida skrivit en positiv artikel och berömmer Fini för att det äntligen blivit ett parti till höger i Italien som är homovänligt. Som svensk kan man givetvis vara kritisk emot att föreningen oreserverat hyllar en människa som fram till för några år sedan spred budskap som var fascisthyllande (även om Fini sa att han menade att nationalistiska partier idag bör respektera den parlamentariska demokratin) , främlingsfientligt och homofientligt.

Man måste dock komma ihåg att den politiska situationen för HBT-personer i Italien varit extremt tuff. Högern i landet (som ofta haft egen majoritet i parlamentet) har varit i princip enigt homofientlig medan mitten och vänstern varit oense om man ska jobba för homosexuellas rättigheter. Till det har landets HBT-personer givetvis också problemet med homofobin från katolska kyrkan.

Hur framgångsrikt Finis nya parti FLI blir vet vi ännu inte. Och hittills har det bara handlat om några vackra ord från Fini om homosexuellas rättigheter. Om det blir konkreta förslag är en annan sak. Och visst är det besvärande att han varit med i ett halvfascistiskt parti.

Men trots det kanske landets HBT-rörelse har orsak att vara positiv för första gången på flera år. Dels därför att Berlusconi (som ännu är homofientlig) kanske måste avgå eftersom han fått Fini och hans kompisar emot sig. Även därför att det är något av ett genombrott att ett högerparti i Italien talar positivt om homorättigheter. Det kan göra att även fler politiker i mitten och till vänster blir tydligt HBT-vänliga.

Kd säger ja till fri rörlighet för samkönade par i EU.

Igår berättade jag att Kristdemokraterna bytt åsikt och nu säger ja till att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Även när det gäller politiken på EU-nivå har partiet svängt i positiv riktning. Kristdemokraterna är nu för att alla övriga 26 länder i unionen juridiskt ska erkänna samkönade äktenskap (från bl.a. Sverige) och partnerskap om paret flyttar dit.

Inför EU-valet 2009 gjorde jag en rapport om partiernas politik för homosexuella, bisexuella och transpersoner i unionen. De flesta partier var för alla fyra reformerna jag hade med i enkäten medan Kristdemokraterna sa ja till tre av dem. Det handlar om diskrimineringsskydd (sexuell läggning respektive könsidentitet) och att EU ska värna centrala mänskliga rättigheter. När det gäller frågan om fri rörlighet för samkönade par i unionen hade dock kd en reservation i sitt svar när partiet sa ja till det.

Ja, kristdemokraterna har i Europaparlamentet varit initiativtagare till en så kallad skriftlig förklaring om lika erkännande av civila partnerskap. De rättigheter som följer av lagstiftningen varierar från land till land, vilket leder till att vissa medlemsstater med sådan lagstiftning inte erkänner likkönade partnerskap från andra medlemsstater. Denna situation har vållat svårigheter för par som har utövat sin rätt till fri rörlighet. De medlemsstater som har infört lagstiftning om likkönade partnerskap menar vi ska erkänna ordningarna i andra medlemsstater med liknande bestämmelser. Ett antal medlemsstater har dock valt att inte införa några bestämmelser om likkönade partnerskap och bedömer att detta ställningstagande fortsatt är en angelägenhet för deras nationella regeringar. I dessa länder är det inte rimligt att Sverige kräver att svensk lagstiftning ska gälla, lika lite som andra länders lagar inte ska gälla i Sverige.

Sedan kommenterade riksdagens socialförsäkringsutskott i februari i år en motion om att Sverige ska jobba för att alla EU-länder ska erkänna samkönade äktenskap och partnerskap från andra länder i unionen.

Ett enigt utskott, alltså även ledamoten för Kristdemokraterna, skrev följande.

Begreppet familjemedlem i det s.k. rörlighetsdirektivet omfattar även registrerade partner, under förutsättning att den mottagande medlemsstaten behandlar registrerade partnerskap som likvärdiga med äktenskap.

Utskottet har vid tidigare behandlingar av yrkanden om fri rörlighet för EU-medborgare och registrerade partners rätt att flytta med som make beklagat att en registrerad partner enligt direktivet inte generellt likställs med make. Utskottet har därvid, senast i betänkande 2008/09:SfU8 Migration och asylpolitik, uttalat förståelse för att arbetet inom EU med att ta fram t.ex. direktiv och förordningar innebär att medlemsstaterna från tid till annan tvingas till kompromisser. Utskottet ansåg dock att frågan inte fått en helt tillfredsställande lösning men hyste ändå visst hopp om att utvecklingen inom EU på sikt kunde komma att leda till att även dessa grupper kommer att omfattas av familjebegreppet.

Utskottet, som konstaterar att en registrerad partner till en unionsmedborgare för svenskt vidkommande ska räknas som familjemedlem enligt rörlighetsdirektivet, gör inte nu någon annan bedömning. Utskottet förutsätter att Sverige även fortsättningsvis verkar för att regelverket fullt ut görs ickediskriminerande.

Det handlar inte om att tvinga alla länder införa en könsneutral äktenskapslag (eller en partnerskapslag för den delen) utan om att den fria rörligheten ska gälla för bl.a. svenska samkönade par i hela unionen, inte bara de drygt hälften av länderna som juridiskt erkänner samkönade relationer i sina nationella lagar. Det har också varit den borgerliga regerings politik de senaste åren.

Med det alternativ som kd var för 2009 diskrimineras samkönade par trots att syftet inom EU är att folk fritt ska kunna röra sig mellan länder för att jobba. Det är därför positivt att Kristdemokraterna nu utan reservationer ansluter sig till Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet om att samkönade äktenskap och partnerskap som ingås i ett land ska erkännas i alla övriga länder om paret flyttar dit.

Ska man summera riksdagspartiernas åsikter om HBT-reformer i EU och FN blir det följande.

EU ska jobba för att alla medlemsländer ska vara skyldiga att ha lagar mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden.

Ja: s, m, mp, fp c, v, kd
Möjligen: sd
Nej:

EU ska jobba för att alla medlemsländer ska vara skyldiga att ha lagar mot diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden.

Ja: s, m, mp, fp c, v, kd
Möjligen: sd
Nej:

EU ska jobba för att alla medlemsländer ska vara skyldiga att juridiskt erkänna samkönade äktenskap och partnerskap om paret flyttar dit.

Ja: s, m, mp, fp c, v, kd
Möjligen: sd
Nej:

Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.

Ja: s, m, mp, fp c, v, kd
Möjligen: sd
Nej:

Det är givetvis positivt att det nu är nästan enighet i riksdagen om viktiga HBT-reformer i EU och FN. Sedan är Kristdemokraterna (och Sverigedemokraterna) negativa eller tveksamma till många inrikes HBT-reformer och den debatten ska föras även framöver. Men det här är ett positivt tecken från kd.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter avslöjar att Sverigedemokraterna planerar rösta nej till regeringens proposition En reformerad grundlag. En del av förslaget är att det från 1 januari 2011 ska införas ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i kapitel 2 i regeringsformen. Nu är det i.o.f.s. inte den delen som sd argumenterar emot i media men partiet har inte heller uttalat sig för det förbättrade skyddet för homosexuella och bisexuella.

Från artikeln i DN.

Han är SD:s representant i konstitutionsutskottet, som på tisdag ska rösta om grundlagen. I riks­dagens kammare fattas beslutet den 24 november.

Det är andra gången grundlagen behandlas i riksdagen. Alla grundlagsändringar måste beslutas två gånger med ett riksdagsval emellan.

SD är också emot formuleringar om att Sverige är ett mångkulturellt samhälle.

– Det är en diskussionsfråga om Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Vi tycker inte att det hör hemma i en grundlag, säger Jonas Åkerlund.

Argumentationen från sd är onekligen fascinerande. I flera år har de ägnat sig åt onyanserad propaganda om att "mångkulturen har förstört Sverige" och haft parollen "ge oss Sverige tillbaka". Men här vänder partiet på retoriken och låtsas som att det är tveksamt om Sverige verkligen är mångkulturellt. Men då så - det borde väl glädja sd. Då kan ni ju avskaffa ert eget parti och ägna er åt något viktigare. Typ starta en kattförening eller börja en studiecirkel i växtodling (undvik dock främmande språk för att det inte ska bli otrevligt för er).

I ett TV-program ikväll om partiets ordförande Jimmie Åkesson lär han ha kallat en journalist för "rövskalle".

– Någon måste ju avbryta en sådan rövskalle när han står och liksom är direkt oförskämd.

Vilken tur att det inte var någon invandrarkille från Rinkeby som kallade journalisten för sådant där för då hade ju kommentaren från sd varit given. "Typiskt invandrare att inte kunna bete sig hyfsat". Nu var det Åkesson från partiet som värnar "trygghet och tradition" som framförde de vackra orden. Partiet som värnar "barnen och kärnfamiljen". Att få det till att vara barnvänligt och något som sprider trygghet kanske blir svårt.

Men ett tips till Åkesson är att hänvisa till partiets vurm för traditioner. I dessa dagar då MTV har program som heter Jackass så värnar partiets ordförande av kulturella orsaker svenskklingande förolämpningar.

Uppdatering 2.

Har nyss talat i telefon med Per Svante Landelius från Socialstyrelsen. Han har bl.a. jobbat med deras förslag till en ny könstillhörighetslag som de publicerade i somras. Förslaget har varit ute på remiss i höst och enligt Landelius sammanställs och publiceras remissvaren förmodligen i december i år. Socialstyrelsen avgör då också om de vill göra några justeringar av sitt egna förslag efter att folk från myndigheten läst remissvaren. Sedan lämnar de materialet till regeringen.

Utredningsförslaget lär alltså formellt hamna hos regeringen i januari 2011. Därefter har socialminister Göran Hägglund (kd) ett ansvar att så snabbt som möjligt börja arbetet med att skriva en proposition (regeringsförslag) till en ny könstillhörighetslag.

Kristdemokraterna säger ja till HBT-konvention i FN.

Ibland lönar det sig att vara envis. :-)

Hösten 2006 började jag på allvar lobba mot riksdagsledamöter för att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Förslaget om en sådan konvention presenterades av Folkpartiet i valrörelsen 2002 och fick sedan stöd även av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Men för fyra år sedan var det ännu tre av de partier som då var med i riksdagen som tvekade. Jag har haft många telefonsamtal med ledamöter från s, m och kd och skickat ännu fler mail till dem. 2008 gav det den första utdelningen när Socialdemokraterna sa ja till reformen, i maj i år blev Moderaterna för att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN och idag har Kristdemokraterna meddelat att även de säger ja till reformen.

Désirée Pethrus-Engström mailade följande.

Jag ser inga hinder för oss att stå bakom det , då vi annars är överens vad gäller att motverka diskriminering av HBT personer. Vi har lagstiftning i Sverige som ska skydda denna grupp som kd ställt sig bakom och jag ser därför inga problem med att denna grupp skyddas även via internationella organ. Vad själva konventionen ska innehålla har jag inte satt mig in i.

Jag skickade då följande mail till henne.

Betyder det att Kristdemokraterna precis som övriga borgerliga partier säger ja till att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN? Jag tolkar ditt svar så men vill fråga för säkerhets skull.

Hon svarade i ett mail.

Ja vi är för.

Givetvis är det andra som också varit engagerade för en HBT-konvention i FN. Men även om det kanske låter skrytsamt menar jag att mitt arbete varit viktigt för det här resultatet. Många av de riksdagsledamöter jag ringt och mailat hade tidigare aldrig hört talas om reformen.

Men det avslöjar också hur centralt det är att jobba långsiktigt. Från att jag började lobba på allvar hösten 2006 dröjde det ca 2 år innan det blev ett första resultat, att s sa ja. Det är viktigt att inte förvänta sig att det blir snabba resultat därför att man har bra sakargument utan att man fokuserar på att argumentera igen och igen för något.

Jag ska förtydliga att jag inte menar att regeringen direkt ska börja lobba i FN för en HBT-konvention. Det är inte politiskt möjligt, de länder som är negativa till det är ännu för många. Istället handlar det om att driva ett långsiktigt arbete, där det är viktigt att först få EU positivt till en sådan konvention och att unionen senare kan driva det i FN.

Att den typen av dokument har ett politiskt värde avslöjas om inte annat av hur engagerad Sveriges borgerliga regering var för några år sedan för en konvention om rättigheter för funktionshindrade, och FN sa sedan ja till en sådan konvention. Sedan tidigare har FN konventioner mot diskriminering p.g.a. kön och etnicitet.

Det här betyder också att sju riksdagspartier nu är i princip ense när det gäller HBT inom utrikespolitiken. Sverigedemokraterna tvekar ännu om reformen men det har inte någon politisk betydelse eftersom alla regeringspartier är för och även tre oppositionspartier.

Syftet med en HBT-konvention i FN är att förtydliga att alla länder är skyldiga att respektera rätten till ett privatliv (avskaffa förbud mot homorelationer, drygt 80 länder har ännu sådana förbudslagar), rätten att demonstrera (tillåta gayparader), rätten till yttrandefrihet (tillåta HBT-föreningar), rätten att inte bli diskriminerad inom arbetsmarknaden, bostadsmarknaden etc. Centrala mänskliga rättigheter.

Uppdatering 1.

Idag är det vernissage för utställningen Jerusalem på Världskulturmuséet i Göteborg. RFSL har skickat ett pressmeddelande.

RFSL är huvudsponsor för Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem som öppnar på Världskulturmuseet i Göteborg idag. Utställningen belyser hur kristendom, judendom och islam används för att förtrycka hbt-personer.

Även Göteborgsposten och HBT-siten Qx skriver om utställningen. I många länder motiveras förföljelse av HBT-personer med religiösa argument. Men det vore förenklat att låtsas som att religion vore ensam orsak till problemen. Faktum är att HBT-personer även blivit förföljda i alla kommunistdiktaturer som haft ateism som officiell policy.

Ännu idag blir både HBT-personer och religiösa minoriteter trakasserade och mördade i en del länder. Bl.a. Irak där det i höst varit flera bombdåd mot kristna. På söndag ska det hållas en demonstration i Stockholm för att synliggöra problemet. I många länder i Europa sprider högerextremister hatpropaganda mot både homosexuella och muslimer.

Svenska myndigheter har ibland avvisat asylsökande kristna med argumentet att de ju kan dölja vem de så blir de inte förföljda. Givetvis är det ett absurt argument. Och de konservativa som reagerar på det bör konstatera att samma rätt att att slippa dölja vem man är har homosexuella, bisexuella och transpersoner. För övrigt har även bögar och lesbiska som sökt asyl avvisats med argumentet att de inte måste "avslöja" att de är homo så blir de inte förföljda.

Alla oavsett sexuell läggning och könsidentitet har rätt att få vara som man är. Det är därför en HBT-konvention i FN är ett viktigt mål.

Uppdatering 2.

Jag har de senaste veckorna försökt få Sverigedemokraterna att förklara vad de har för åsikter om HBT-reformer i EU. Men folk från partiet har inte besvarat några mail. När jag idag talat i telefon med någon i partiet är det också tydligt att de inte planerar svara. När det gäller nya HBT-reformer är sd emot att transsexuella ska få spara könsceller för att efter "operationen" kunna bli biologiska föräldrar. Övriga reformer vill partiet varken säga ja eller nej till.

Jag mailade följande frågor till sd.

1. Är ditt parti för att den fria rörligheten även ska gälla i praktiken för samkönade par likaväl som olikkönade par? D.v.s. att jobba för att homoäktenskap, partnerskap och liknande lagar i vissa länder erkänns när ett samkönat par flyttar till ett annat land.

2. Är ditt parti för EU-kommissionens förslag om att alla länder i unionen ska ha lagar som förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom alla samhällsområden? D.v.s. förutom inom arbetsmarknaden även vid försäljning av varor och tjänster, bostadsmarknaden, socialtjänsten etc. Idag är länder inom EU skyldiga att ha lagar mot diskriminering p.g.a. kön och etnicitet inom alla samhällsområden medan de bara måste ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden.

3. Är ditt parti för att EU ska föreslå att alla länder inom unionen ska ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet (alltså skydd för transpersoner)? Idag gäller EU:s diskrimineringsförbud bara för transsexuella (människor som planerar eller har juridiskt bytt kön) och då främst inom arbetsmarknaden. Däremot inget lagligt skydd för övriga transpersoner t.ex. transvestiter. Sverige är ett av få EU-länder som idag har förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Dessbättre är övriga riksdagspartier för de tre HBT-reformerna i EU. Förutom den första reformen där kd argumenterar för att bara länder som själva har lagar som juridiskt erkänner homorelationer (äktenskap, partnerskap etc.) ska vara skyldiga att erkänna samkönade äktenskap, partnerskap som ingåtts i ett annat EU-land när ett par flyttar dit.

Mail om aktiva åtgärder mot diskriminering.

Jag har nu mailat integrations- och arbetsmarknadsdepartementet och de fyra borgerliga partiernas ledamöter i arbetsmarknadsutskottet om att de bör säga ja till att lagen om aktiva åtgärder ska ge samma konsekventa skydd för alla grupper. Idag har arbetsgivare bara skyldighet att förebygga diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och religion. Utbildningansvariga även för diskriminering p.g.a. sexuell läggning och funktionshinder.

Bifogar här mailet till de moderata ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet.

Regeringen har för någon vecka sedan startat en egen utredning av hur lagen om aktiva åtgärder fungerat hittills. Det eftersom regeringen inte tyckte det var tillräckligt tydligt utrett. Den nya utredningen ska vara klar våren 2011. Sedan blir det en remissrunda där myndigheter, föreningar och andra ska kunna berätta vad de tycker om förslagen till förändringar av lagen.

Men redan nu bör de borgerliga partierna kunna säga ja till principen om att alla grupper som har skydd av lagen mot diskriminering också ska få skydd av den del som handlar om aktiva åtgärder.

I det här mailet föreslår jag

Att Moderaterna säger ja till att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga diskriminering när det gäller alla de sju diskrimineringsgrunderna i lagen.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering lämnade sin rapport 2 februari i år. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder.

I Diskrimineringskommitténs rapport 2006 var alla riksdagspartiernas representanter eniga om att arbetsgivare bör vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder för alla typerna av diskriminering i lagen. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville den borgerliga regeringen först utreda hur effektivt lagarna hittills fungerat. Hittills har inga arbetsgivare haft någon skyldighet att jobba med aktiva åtgärder och program när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Här betyder utredningsförslaget ett tydligare skydd.

Nu har den borgerliga regeringen ett ansvar att jobba för att så snabbt som möjligt lämna en proposition enligt utredningens förslag. Det bör då resultera i att arbetsgivare, utbildningsansvariga etc. får skyldighet att jobba emot alla typer av diskriminering i lagen. Något annat vore ologiskt. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är redan för det.

Nu är det dags att även Moderaterna säger ja till förslaget för att lagen mot diskriminering ska bli så logisk och konsekvent som möjligt.

Är ni beredda att nu göra det?

Har du frågor eller kommentarer kan du givetvis maila.

Mvh

Bengt Held
Malmö

Uppdatering 1.

Jag har idag talat med Christoffer Dulny som jobbar på pressavdelningen för Sverigedemokraterna. Jag frågade honom varför partiet inte lämnat något motionsförslag i riksdagen om att avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner som sd är för) och att avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Har partiet bytt åsikt och accepterat reformerna? Nej, svarade Christoffer Dulny. Orsaken till att Sverigedemokraterna i höst lämnat få motioner generellt är att man är nya i riksdagen och fokuserat på sitt alternativa budgetförslag.

Nästa höst (när det är allmän motionstid igen då ledamöter i princip kan lämna förslag om vad de vill) planerar partiet att skriva om fler saker. Det är givetvis möjligt att de då även motionerar om att försämra juridiska rättigheter för samkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer. Jag gissade att partiet inte bytt åsikt men jag ville trots det tala direkt med någon i sd om det.

Sverigedemokraterna är ännu principiellt emot en könsneutral äktenskapslag. Den reformen har de däremot accepterat och vill inte avskaffa.

För några dagar sedan skrev jag här på bloggen om föräldraskapspresumtion för lesbiska kvinnor. D.v.s. att om en gift kvinna får ett barn efter en insemination ska hennes partner automatiskt bli juridisk förälder. Jag påtalade då att det enligt utredningsförslaget från 2007 är möjligt för en man som är spermiegivare att bli juridisk förälder istället för den gifta kvinnans partner. RFSL har dock en viktig poäng i sitt remissvar när det gäller det.

Utredaren föreslår att särskilda samtyckesblanketter ska utformas av Socialstyrelsen. RFSL anser att detta är ett bra initiativ, men vill framhålla vikten av möjligheten att redan på dessa blanketter erbjuda en valmöjlighet att till exempel anteckna att syftet är att spermiegivaren ska fungera som juridisk förälder. Då skulle samtyckesblanketten kunna ligga till grund för en eventuell hävning av föräldraskapspresumtionen som utredaren föreslår ska kunna göras om moderns partner godkänner en mans bekräftelse av faderskapet. Att blanketterna erbjuder denna möjlighet ser RFSL som mycket viktigt.

Kommentaren från RFSL skulle egentligen kommit med i förra bloggposten som jag skrev om föräldraskapspresumtion men eftersom det nu är nästan en vecka sedan jag skrev den bloggposten publicerar jag kommentaren här istället. Att blanketterna ska förtydliga möjligheten att barnets båda biologiska föräldrar även ska bli juridiska föräldrar är viktigt för en del familjekonstellationer där ett bögpar och ett lesbiskt par skaffar barn tillsammans genom en insemination.

Perspektiv.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

För ovanlighetens skull ska jag skriva en "fredagskrönika" en måndag. Men kanske det blir något på fredag också för den skull. :-)

För drygt en månad sedan kritiserade jag skarpt RFSL för att några från föreningen försökte stoppa mitt föredrag vid Regnbågsfestivalen. Dessbättre så avgjorde både styrelserna för RFSL-riks och RFSL-Malmö samma dag att det var fel och att jag skulle få hålla mitt föredrag. Tyvärr blev det trots det problem eftersom infon inte nått besökarna i lokalen. Jag var mycket kritisk då. Och är det ännu mot de ansvariga.

Trots det skrev jag här på bloggen förra veckan och gav RFSL en eloge för dess remissvar om utvärderingen av sexköpslagen. Och jag citerade i en annan bloggpost RFSL:s enkät till riksdagskandidater. Är det möjligt att både skarpt kritisera och berömma en förening? Mitt svar är ja.

Det som det handlar om är att ha rätt perspektiv. Vi är alla människor med olika åsikter, attityder och värderingar. Ibland handlar konflikter om något så banalt som att personkemin inte fungerar. Vid andra situationer är det någon konflikt i sak. Vi har all rätt att reagera när något händer som vi menar är fel. Frågan är hur vi sedan går vidare.

När NATO bildades 1949 samlade folk från högerkonservativa till vänstersocialdemokrater. De hade nog få saker gemensamt politiskt. De var inte ens ense om vilket ekonomiskt system som var bäst, kapitalism eller socialism. Men de jobbade för något större, att bekämpa försök från kommunistdiktaturen Sovjetunionen att invadera Västeuropas demokratier. Oavsett om vi är för eller emot att Sverige ska bli medlem i NATO, jag är själv för det, kan vi konstatera att det var orsaken till att föreningen startade.

Jag vill då passa på att ge en eloge åt Helmut Schmidt, socialdemokratisk förbundskansler i början av 1980-talet i Västtyskland. NATO hade då börjat placera ut missiler, främst i Storbritannien och Västtyskland, som var riktade mot Sovjet och andra länder i Warszawapakten (det kommunistiska Östeuropas motsvarighet till NATO). Det blev ett ramaskri bland många i fredsrörelsen i Västeuropa. Helmut Schmidt blev även internt i sitt parti kritiserad. Men en del historiker idag menar att fastheten från NATO:s sida då bidrog till att Sovjet några år senare kollapsade och konstaterade att de inte hade ekonomiska resurser att hålla igång kapprustningen.

Oavsett vilken teori man har bör varje NATO-vänlig människa i Sverige även borgerliga individer, ge Helmut Schmidt ett erkännande för sitt engagemang. Vad spelar det för roll att han kallade sig socialdemokrat? Det handlar om något större än höger-vänster. Det handlar om demokrati-diktatur.

Och så är det i många andra situationer. Konflikter med folk som delvis har samma mål som en själv har sin tid. Att samlas för något gemensamt har sin tid. De senaste dagarna har det blivit tydligt när Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet enats om en strategi för Sveriges engagemang för Afgahnistan. Ni tror väl inte att Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin sa ja till den överrenskommelsen främst för att de gillar varandra som politiker?

Tyvärr är oppositionsgrupper i många diktaturer oense och bekämpar främst varandra. Det glädjer givetvis de ansvariga i diktaturregimen. När vi som är HBT-engagerade konstaterar att homofientliga grupper, de må vara högerextremister, religiösa extremister eller något annat är oense inbördes så visst tycker vi det är bra. Det gynnar ju vår sak. Av samma orsak gynnar det de homofientliga om vi som är HBT-vänliga främst bråkar med varann år efter år.

Något jag själv tycker är tråkigt är att det ännu 2010 är så mycket personkonflikter inom en del invandrarföreningar som är engagerade mot rasism. Ibland är det som om vissa tycker att det viktigaste är att i den offentliga debatten få kritisera någon annan människa eller grupp som jobbar för invandrares rättigheter. Jag har själv följt delar av den rivaliteten bland några människor i Malmö. När man följer debatten i vissa andra länder tycks det vara samma tendens där bland de som är med i HBT-föreningar.

Att jobba för något större är centralt ibland. Det är att acceptera och respektera att man själv har känslor, sympati och antipati, för diverse människor som jobbar för samma sak. Men att man ibland måste fokusera på något annat, det som är centralt för ens politiska eller ideologiska kamp.

Visst. Om högerkonservativa och vänstersocialdemokrater 1949 hade sagt "nej, aldrig att jag vill träffas på NATO-möten med de där" hade Västeuropa kanske trots det förblivit demokratiskt utan någon västlig försvarsallians. Om vi som är HBT-engagerade säger "aldrig att jag skriver något positivt om någon jag varit i konflikt med vid någon situation" kanske vi trots det får ett HBT-vänligare samhälle. Men chanserna ökar radikalt att vi ska nå framgångar tillsammans om vi ibland fokuserar på det som är centralt - inte våra sympatier och antipatier för individer utan för det som vi sakpolitiskt är engagerade för.

Det handlar om perspektiv. Vad som på lång sikt är viktigast.