Jag gick till simhallen i Simrishamn på Österlen någon gång i veckan för att basta. Det var mitten av 1980-talet. I häcken som omgärdade området fanns det en öppning. Jag bodde bara några hundra meter bort.
Och där fanns han. Han var ingen fotomodell men såg hyfsad ut. Vet inte vilken sexuell läggning han hade. Vi tittade vänligt på varann i bastun men samtalade aldrig. Han hade en penis som var något större än medel, en slät rumpa. Men det som främst var fascinerande var att han hade rött hår inte bara på huvudet utan också i skrevet. Jag kollade diskret på honom. Det här var på 1980-talet. Att jag gillade killar var givetvis en hemlighet. Han var några äldre än mig.
Klassresa.
En dag cyklade jag förbi honom. Jag vet ännu exakt var i Simrishamn det var. Han hade arbetskläder på sig. Han var arbetare. Precis som mina föräldrar. Vi kände igen varann men hälsade inte. Jag cyklade bort. Och det där var något symboliskt. Jag var näst först i min släkt att studera på ett universitet.
En dag cyklade jag förbi honom. Jag vet ännu exakt var i Simrishamn det var. Han hade arbetskläder på sig. Han var arbetare. Precis som mina föräldrar. Vi kände igen varann men hälsade inte. Jag cyklade bort. Och det där var något symboliskt. Jag var näst först i min släkt att studera på ett universitet.
Folk från medelklassen kanske inte fattar det där. Att det är en omställning att göra en klassresa. Folk från medelklassen tar självsäkerheten om det blir något fel som självklart. Det gör oftast inte folk från arbetarhem.
Just nu bråkas det om att l-c och s-mp gjort en mittenuppgörelse.
Sossarna gjorde en del bra saker förr men var för maktfullkomliga. Det har varit partiets problem - den bristande ödmjukheten. Istället blev jag sympatisör till fp (idag l).
Men jag tror vi är många som gjort en klassresa som konstaterar följande. Vi vet var vi kommer ifrån. Arbetsmiljöarbetet måste prioriteras. Att folk i Sverige i princip varje vecka avlider i sitt yrke är inget annat än en skandal.
Uppdatering 1.
Jag accepterar marknadshyror i nya bostäder - på försök.
Ökad lönsamhet kan göra att det byggs fler bostäder. Men om inte byggföretag tar tillvara på möjligheten och om hyresvärdar inte tar socialt ansvar kommer jag rekommendera att reformen avskaffas.
En bostad är inte vilken vara som helst. Om folk i branchen missbrukar möjligheten lär de inte få en andra chans oavsett vilken regering det blir framåt.
Uppdatering 2.
Min pappa röstade socialdemokratiskt och min mamma borgerligt. Men det diskuterades aldrig politik hemma, de var ointresserade. Däremot fördes det många politiska debatter när min morfar och mormor hade gäster. Nästan alla var borgerliga. "Den där Palme" var inte populär och det fanns goda skäl till det. Påverkade det oss alla? Klart det gjorde.
En gång kommenterade en gäst "kan inte någon knäppa Palme när han är i Irak?" (han var fredsmedlare då). Det blev helt tyst i rummet i flera sekunder. Alla fattade att en gräns överskridits. Sedan argumenterade vi emot honom.
Just nu bråkas det om att l-c och s-mp gjort en mittenuppgörelse.
Sossarna gjorde en del bra saker förr men var för maktfullkomliga. Det har varit partiets problem - den bristande ödmjukheten. Istället blev jag sympatisör till fp (idag l).
Men jag tror vi är många som gjort en klassresa som konstaterar följande. Vi vet var vi kommer ifrån. Arbetsmiljöarbetet måste prioriteras. Att folk i Sverige i princip varje vecka avlider i sitt yrke är inget annat än en skandal.
Uppdatering 1.
Jag accepterar marknadshyror i nya bostäder - på försök.
Ökad lönsamhet kan göra att det byggs fler bostäder. Men om inte byggföretag tar tillvara på möjligheten och om hyresvärdar inte tar socialt ansvar kommer jag rekommendera att reformen avskaffas.
En bostad är inte vilken vara som helst. Om folk i branchen missbrukar möjligheten lär de inte få en andra chans oavsett vilken regering det blir framåt.
Uppdatering 2.
Min pappa röstade socialdemokratiskt och min mamma borgerligt. Men det diskuterades aldrig politik hemma, de var ointresserade. Däremot fördes det många politiska debatter när min morfar och mormor hade gäster. Nästan alla var borgerliga. "Den där Palme" var inte populär och det fanns goda skäl till det. Påverkade det oss alla? Klart det gjorde.
En gång kommenterade en gäst "kan inte någon knäppa Palme när han är i Irak?" (han var fredsmedlare då). Det blev helt tyst i rummet i flera sekunder. Alla fattade att en gräns överskridits. Sedan argumenterade vi emot honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar