En något generösare flyktingpolitik är motiverad.

S-c-l-mp har i sin mittenuppgörelse enats om flyktingpolitiken närmaste åren. Vi måste konstatera en del saker.

1. Flyktingkaoset hösten 2015 ska aldrig hända igen.

Miljöpartiet förtjänar kritik för att de av ideologiska orsaker inte vidtog åtgärder, Socialdemokraterna för att de vek sig för mp in i det sista. I Malmös centralstation verkade 80 % ha ursprung från Mellanöstern. Månad efter månad. De flesta av oss i Malmö är stolta att det finns en etnisk blandning på stationen, det visar vi är en internationell stad som lockar turister. Men det där var udda. Som om vi vore i Bagdad.

2. Sveriges flyktingregler kan inte avvika för mycket från andra EU-länder.

Vi kan inte ensidigt införa en generös flyktingpolitik igen. Däremot bör det drivas på EU-nivå att fler länder tar sitt ansvar. Det s-c-l-mp träffat en uppgörelse om är att behålla de flesta åtstramningarna som beslutades 2016. Och det är befogat.

3. I mittenuppgörelsen blir det nu vissa lättnader.

Även alternativt skyddsbehövande (ofta från Syrien) ska lättare få hit familjemedlemmar. Det handlar om make, maka, tidigare sambo och minderåriga barn. En del tror det även att få hit sin farbror eller sin kusin omfattas av reglerna, så är det inte. S-c-l-mp har också enats om att den kommande flyktingutredningen ska presentera förslag om att folk ska få stanna av humanitära skäl. Ungefär som "ömmande omständigheter" fram till 2016. Det har betydelse i synnerhet för förföljda HBTQ-personer som söker asyl.

Det ironiska är att regeringspartierna s och mp varit på vardera kanten.

Men när l och c förenade sig med mp om några lättnader ändrades balansen i förhandlingarna.

När jag kommenterade riksdagens beslut 2016 var det att jag som liberal "med sorg" accepterade inskränkningarna om familjeåterföreningar och ömmande omständigheter. Nu är situationen en annan. Antalet asylsökande har minskat radikalt. Flyktingpolitiken ska vara stram men inte omänsklig.

Sd och vissa m-politiker kritiserar nu mittenuppgörelsen om flyktingpolitiken. De har fel.


Uppdatering 1.

Att vara statsminister, finansminister eller migrationsminister är de tuffaste jobben i regeringskansliet.

Gör du någon som helst förändring åt något håll kallas du antingen rasist eller landsförrädare.