En något generösare flyktingpolitik är motiverad.

S-c-l-mp har i sin mittenuppgörelse enats om flyktingpolitiken närmaste åren. Vi måste konstatera en del saker.

1. Flyktingkaoset hösten 2015 ska aldrig hända igen.

Miljöpartiet förtjänar kritik för att de av ideologiska orsaker inte vidtog åtgärder, Socialdemokraterna för att de vek sig för mp in i det sista. I Malmös centralstation verkade 80 % ha ursprung från Mellanöstern. Månad efter månad. De flesta av oss i Malmö är stolta att det finns en etnisk blandning på stationen, det visar vi är en internationell stad som lockar turister. Men det där var udda. Som om vi vore i Bagdad.

2. Sveriges flyktingregler kan inte avvika för mycket från andra EU-länder.

Vi kan inte ensidigt införa en generös flyktingpolitik igen. Däremot bör det drivas på EU-nivå att fler länder tar sitt ansvar. Det s-c-l-mp träffat en uppgörelse om är att behålla de flesta åtstramningarna som beslutades 2016. Och det är befogat.

3. I mittenuppgörelsen blir det nu vissa lättnader.

Även alternativt skyddsbehövande (ofta från Syrien) ska lättare få hit familjemedlemmar. Det handlar om make, maka, tidigare sambo och minderåriga barn. En del tror det även att få hit sin farbror eller sin kusin omfattas av reglerna, så är det inte. S-c-l-mp har också enats om att den kommande flyktingutredningen ska presentera förslag om att folk ska få stanna av humanitära skäl. Ungefär som "ömmande omständigheter" fram till 2016. Det har betydelse i synnerhet för förföljda HBTQ-personer som söker asyl.

Det ironiska är att regeringspartierna s och mp varit på vardera kanten.

Men när l och c förenade sig med mp om några lättnader ändrades balansen i förhandlingarna.

När jag kommenterade riksdagens beslut 2016 var det att jag som liberal "med sorg" accepterade inskränkningarna om familjeåterföreningar och ömmande omständigheter. Nu är situationen en annan. Antalet asylsökande har minskat radikalt. Flyktingpolitiken ska vara stram men inte omänsklig.

Sd och vissa m-politiker kritiserar nu mittenuppgörelsen om flyktingpolitiken. De har fel.


Uppdatering 1.

Att vara statsminister, finansminister eller migrationsminister är de tuffaste jobben i regeringskansliet.

Gör du någon som helst förändring åt något håll kallas du antingen rasist eller landsförrädare.

Klass och mannen med rött hår i skrevet.

Jag gick till simhallen i Simrishamn på Österlen någon gång i veckan för att basta. Det var mitten av 1980-talet. I häcken som omgärdade området fanns det en öppning. Jag bodde bara några hundra meter bort.

Och där fanns han. Han var ingen fotomodell men såg hyfsad ut. Vet inte vilken sexuell läggning han hade. Vi tittade vänligt på varann i bastun men samtalade aldrig. Han hade en penis som var något större än medel, en slät rumpa. Men det som främst var fascinerande var att han hade rött hår inte bara på huvudet utan också i skrevet. Jag kollade diskret på honom. Det här var på 1980-talet. Att jag gillade killar var givetvis en hemlighet. Han var några äldre än mig.

Klassresa.

En dag cyklade jag förbi honom. Jag vet ännu exakt var i Simrishamn det var. Han hade arbetskläder på sig. Han var arbetare. Precis som mina föräldrar. Vi kände igen varann men hälsade inte. Jag cyklade bort. Och det där var något symboliskt. Jag var näst först i min släkt att studera på ett universitet.

Folk från medelklassen kanske inte fattar det där. Att det är en omställning att göra en klassresa. Folk från medelklassen tar självsäkerheten om det blir något fel som självklart. Det gör oftast inte folk från arbetarhem.

Just nu bråkas det om att l-c och s-mp gjort en mittenuppgörelse.

Sossarna gjorde en del bra saker förr men var för maktfullkomliga. Det har varit partiets problem - den bristande ödmjukheten. Istället blev jag sympatisör till fp (idag l).

Men jag tror vi är många som gjort en klassresa som konstaterar följande. Vi vet var vi kommer ifrån. Arbetsmiljöarbetet måste prioriteras. Att folk i Sverige i princip varje vecka avlider i sitt yrke är inget annat än en skandal.


Uppdatering 1.

Jag accepterar marknadshyror i nya bostäder - på försök.

Ökad lönsamhet kan göra att det byggs fler bostäder. Men om inte byggföretag tar tillvara på möjligheten och om hyresvärdar inte tar socialt ansvar kommer jag rekommendera att reformen avskaffas.

En bostad är inte vilken vara som helst. Om folk i branchen missbrukar möjligheten lär de inte få en andra chans oavsett vilken regering det blir framåt.


Uppdatering 2.

Min pappa röstade socialdemokratiskt och min mamma borgerligt. Men det diskuterades aldrig politik hemma, de var ointresserade. Däremot fördes det många politiska debatter när min morfar och mormor hade gäster. Nästan alla var borgerliga. "Den där Palme" var inte populär och det fanns goda skäl till det. Påverkade det oss alla? Klart det gjorde.

En gång kommenterade en gäst "kan inte någon knäppa Palme när han är i Irak?" (han var fredsmedlare då). Det blev helt tyst i rummet i flera sekunder. Alla fattade att en gräns överskridits. Sedan argumenterade vi emot honom.

Folk måste få ut sin besvikelse på båda kanterna.

Ni kanske är förvånade att l, c, s och mp blir attackerade hårt men nästan inte försvarar sig just nu.

De fyra partierna har många vassa debattörer. Och skulle utan problem kunnat svara med samma mynt och publicerat hur många satiriska poster som helst. Jag lovar.

Just nu låter vi folk på de båda kanterna få ut sin besvikelse. Vi vill inte strö salt i såren. Men om några veckor måste alla skärpa till sig. Det handlar om Sveriges framtid.


Uppdatering 1.

M-kritiken emot Anders Ygeman är fånig.

Han gjorde ett misstag och fick med rätta lämna regeringen. Men om tjuvar inte får livtidsstraff varför ska då politiker tvingas till det? Han är från liberalt perspektiv den bäste minister sossarna haft sedan Kjell-Olof Feldt var finansminister på 1980-talet. Vi var många med borgerliga värderingar som bara gillade när han i intervjuer om säkerhetshot kommenterade. "Den där frågan kan jag tyvärr inte besvara".

Hade jag fritt få bilda regering skulle Ulf Kristersson (m) fått bli statsminister, Jan Björklund (l) utbildningsminister, Annie Lööf (c) näringsminister. Jag hade ringt först Ygeman som justitieminister,, om han nekat hade det blivit ett samtal till öppet homosexuelle Tomas Tobé (m). Känn dig hedrad du hamnar på andraplatsen. Till Peter Hultkvist (s) hade jag viftat med ett papper till  till Allan Widmans (l) mobilnummer. "Alltså du har skött ditt arbete bra men om du inte vill Sverige ska ingå i NATO måste jag entlediga dig, du ska givetvis få bra vitsord."


Uppdatering 2.

På finansdepartementet hade det blivit komplicerat.

Mats Persson (l), Elisabeth Svantesson (m), Magdalena Andersson (s), Per Bolund (mp).

Jag hade vänt mig till en rådgivare. "Kan jag få med alla fyra på finans"? Hen hade kommenterat

"Tyvärr, du måste välja två.". Det är inte lätt att utse en regering.

Givetvis har Helds HBT-nyheter en agenda.

Ibland har folk kommenterat "jag vet nog vilken agenda du har med din blogg". Jag har replikerat att det är bra, då måste inte jag förklara den.

Helds HBT-nyheter är ingen TT-byrå som ska vara neutral. Jag driver opinionsbildning för HBTQ-vänligare attityder. Kalla mig en del av HBTQ-lobbyn.  Men jag granskar också RFSL och och en del andra i HBTQ-rörelsen.

Helds HBT-nyheter driver opinionsbildning för liberalism och västerländsk demokrati. Jag är förvisso medlem igen i Liberalerna men min blogg är inte partipolitisk. Däremot givetvis politisk. Det finns många kloka och omdömesgilla politiker i Liberalerna och Centerpartiet. Men senaste månadernas debatt om regeringsbildningen lär inte minnas som en av de båda mittenpartiernas bästa stunder.

Kalla det oberoende liberal.

Alliansen has left the building.

Alliansen finns inte längre på riksnivå. Där har m-ordföranden Ulf Kristersson rätt. Det är nu besvikelse inte bara hos m- och kd-politiker utan även hos en del i l och c.

Jag respekterar deras känslor. Själv har jag varit tydlig med att jag helst vill ha en m-kd-regering men om l och c ska samarbeta med s bör man kräva 50 % i förhandlingarna. Nu fick de båda mittenpartierna igenom typ 75 %. L och c har verkligen varit tuffa i förhandlingarna. S och mp har gjort sådana eftergifter att det inte blir lätt för dem internt. Men det är deras problem. I förslaget till överenskommelse finns fler borgerliga reformer än vad som genomfördes 2011-2014 när Sverige hade en borgerlig regering.

Sd isoleras politiskt.

Att låta en socialdemokratisk statsminister administrera borgerlig mitten-politik är jag känslomässigt emot. Och så känner säkert de flesta borgerliga sympatisörer. Jag hade hellre velat Kristersson skulle göra det. Ulf Kristersson har betett sig värdigt i den här processen. Nu isoleras HBTQ-negativa, främlingsnegativa och EU-fientliga Sverigedemokraterna.

Formellt är det inte avgjort men Lööf hade inte gått ut offentligt om hon inte kände sig säker på att en majoritet i sitt parti stödde kompromissen. I Liberalerna kommer det debatteras på söndag men mitt tips är att partiet röstar ja till överrenskommelsen.

Alliansen (2004-2019) har varit unik i svensk historia.

Aldrig har svenska partier samarbetat så nära med varann. När ett av partierna blev kritiserade gick andra in och försvarade dem. Det var något nytt. Det ledde till 8 år av en borgerlig regering, rekord sedan allmän och lika rösträtt infördes. Alliansen har flyttat hela samhällsdebatten åt höger.

Borgerligt samarbete kommer givetvis finnas kvar, det fanns det även förr. Men det blir inte samma sak.

Men det gäller att ha perspektiv. Man höll ihop i 15 år, bara det är en prestation.

Sprutbyten.

Jag förklarade för en ung bög för ca 10 år sedan att jag är för att tillåta sprutbyten. Det handlar som de flesta vet om att människor som använder narkotika ska få lämna in gamla sprutor för att få nya. Men den här grabben kände inte till det.

Han hade tydligen snuskig fantasi.