Totalitära rörelser älskar döden mer än livet.

Nordiska motståndsrörelsen ska ställa upp i valet 2018. Islamister planerar terrorattentat. Kanske vi ska kolla det som hänt förr. Om totalitära system och propaganda.

1942-1943 Tyskland.

Som ni säkert känner till hade den nazistiska diktaturregimen i Tyskland kontroll av all officiell information. När den tyska armén förlorat i Stalingrad blir det en chock för de flesta tyskar. Regimen hade bara berättat om framgångar. Tysk radio spelar sorgemusik i tre dagar. Den nazistiska ledningen gjorde hemliga opinionsmätningar som visade att stödet för den kraftigt minskat.

Min morfar var soldat i Hitler-Tysklands armé. Han var från Österrike som 1938 blev en del av Tyskland. Alla tyska unga män måste bli soldater. De som vägrar (en del från Jehovas vittnen gör det) hamnar i koncentrationsläger. Min morfar dog som många andra tyska soldater i Stalingrad 1942. Fler av dem dog där än i kriget dittills.

1944 Tyskland.

Den nazistiska ledningen beslutar att hålla ett propagandamöte. Adolf Hitler är själv inte närvarande men flera andra av hans närmaste politiskt. För första gången erkänner nazistledningen att Tyskland haft många förluster. Det har de flesta tyskar vetat genom rykten. Och genom det där mötet ökar stödet något för regimen bland tyska befolkningen (enligt regimens hemliga opinionsmätningar). Äntligen är de ärliga.

Det där mötet är suggestivt. Som en masshypnos. Tusentals människor finns i byggnaden, givetvis noga utvalda. En man på scen frågar "vill ni ha ett ännu totalare krig". Och publiken ropar "ja". En brittisk journalist var närvarande och erkänner att han drogs med av stämningen. "Hade ledaren frågat om han ska döda publiken hade de hållit med".

Det är så totalitära rörelser fungerar. De älskar döden mer än livet. Och därför ska de besegras.