Kulturarv,

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....

Sara Mohammad, en modig kvinna med kurdiskt ursprung och som själv blivit könsstympad har valt att engagera sig emot hedersrelaterat våld. Det är värt en eloge. Hon förklarade för några år sedan att hon är islamofob men inte muslimofob. Då började vissa "anti-rasister" hävda att hon gillar hat emot muslimer. Men det är motsatsen till hennes budskap. Sara Mohammads tes var att det finns en befogad rädsla inför att islams sharia-lära ska bli Sveriges politik så småningom. Att det finns islamister här som har det målet.  Om inte annat i vissa förortskommuner.

De flesta av oss är en del av ett kristet kulturarv.

Men hon förklarade också att hon inte hatar troende muslimer. Och det där är viktigt. Religioner är ideologier. Om någon skarpt kritiserar liberalismen är det sällan hen kallas för liberalism-fob. Någon kanske invänder att religion ofta är en mer central del av folks identitet än politiska ideologier. Det är förvisso sant. Jag är själv en del av det kristna kulturarvet.

Min morfar och mormor bad diskret en bön före varje måltid. Även om Jesus inte var Guds son, vilket jag som agnostiker tvivlar på, har han (och jag tror han funnits på riktigt som människa ) haft en väsentlig betydelse för det västerländska kulturarvet. Ett kulturarv som ofta blivit missbrukat i att förfölja människor. Men där det även finns den gyllene regeln.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Så enkelt och så svårt. Det som det kristna kulturarvet gett oss - i dess bästa stunder - är förutom gyllene regeln även policyn om att vi alla är ofullkomliga. Vi misslyckas allihop ibland. Det är så det är att vara människa.

Buddismen är kulturellt främmande.

Det ironiska är att kristna, muslimer och religiösa judar till 80 % delar samma kulturarv. På gott och ont. De som verkligen är främmande kulturellt för folk i Sverige när det gäller religion är buddister. Jag möter ibland människor som är buddister och har den största respekt för dem som människor. Men vi har inte samma kulturarv. Joy Peters, gift heterosexuell transvestit från Österrike, har en bra låt om den kärlek som ibland är komplicerad men också möjlig, Asian heart (2012). Jag älskar melankolisk disco. Men om  ni lyssnar finns det även ett annat budskap. I varje glädje finns det en sorg. Men i varje sorg finns det också ett hopp.

Vi måste kunna leva tillsammans. Det handlar inte om vi ska göra det utan hur. Det finns inte något annat alternativ. Och om jag ska vara ärlig har jag aldrig mött någon buddist som jag betraktat som ett problem för Sverige.

Vi i väst lever i en kultur som gett individen mer möjligheter än någonsin. Det ska vi vara stolta över. Men vi lever också i en extremt materialistisk kultur. Trots att det finns ett andligt (obs - inte automatiskt detsamma som religiöst) behov. Vi behöver mer andlighet i väst.

Vi kan faktiskt inte köpa oss lyckliga. Jag lovar.


Uppdatering 1.

Taktiskt rätt att hänvisa till Bibeln.

Barack Obama var tydligen egentligen för homoäktenskap redan när han blev president 2008. Men officiellt var han först negativ och sedan tvekande. Han förtjänar givetvis kritik för det dubbelspelet men man måste också förstå varför han ägnade sig åt det. USA:s höger förmedlade budskapet att han var vänsterextremist. Som någon HBTQ-aktivist i USA kommenterat (ungefärligen översatt på svenska). "Vad har vi för nytta av politiker som har perfect record inom LGBT-politiken om de aldrig blir valda?". USA:s valsystem gör att den som vill bli president ofta har säkrat stöd bland liberaler eller bland konservativa.. Men det är oftast "moderates" (de som varken identifierar sig som konservativa eller liberaler) som till sist avgör vilka som blir valda.

När Barack Obama till sist meddelade offentligt att han är för en könsneutral äktenskapslag hänvisade han till "den gyllene regeln" i Bibeln. Och det var taktiskt riktigt. Religionen har en helt annan betydelse i USA än i Sverige. När Obama indirekt hävdar "jag gör det här för att jag är troende kristen" blir det svårare för hans motståndare att hävda att han är vänsterextremist.


Uppdatering 2.

Jesus var jude.

Jag är alltså agnostiker. Men det kristna kulturarvet är en del av den västerländska kulturen - på gott och ont. Den antisemitism som ännu är vanlig i Mellanöstern och delar av östra Europa var förr mainstream i hela Europa. Jesus var jude - sedan kan vi ha olika åsikter om han var Guds son eller inte. När en del kristna (i Ungern och andra länder) sprider antisemitism är det en direkt skymf emot Jesus och borde vara oacceptabelt för varje individ som kallar sig kristen, Det där kan nog de allra flesta i Sverige hålla med om idag. Men det stannar inte där.

Delar av den svenska kristna vänstern sprider omedvetet anti-semitism.

Många kristna i Svenska kyrkan, i synnerhet på vänstersidan, riktar ensidig kritik emot Israel trots att vi alla borde fatta att det är en komplicerad konflikt. Den nuvarande högerregeringen i Israel är en olycka för landet och borde redan i förrgår ersatts av en liberal-vänster-regering. Men Israel är också den enda stabila demokratin i Mellanöstern. Trots enorm press har Israel aldrig slutat att arrangera fria demokratiska val. Tyvärr kan man inte lämna samma kommentar om palestinskt styrda områden på Västbanken och i Gaza. En del vänsterkristna i Sverige accepterar bara juden som offret. Något man kan slå högerextremister i huvudet på. Juden som försvarar sig är en dålig jude enligt vissa vänsterkristna i Svenska kyrkan. Det är givetvis inte medveten attityd men omedveten Den dolda antisemitismen finns ännu inom delar av den svenska (kristna) vänstern. Det är inte en antisemitism som brölas ut som från vissa högerextremister (som partiet Jobbik i Ungern), den är mer subtil. Golda Meir, vänstersocialist och statsminister i Israel i början av 1970-talet framförde följande citat.

..... hellre en hel värld som hatar oss än en hel värld som sörjer nästa Auschwitz....

Men många till vänster älskar bara den lidande juden.

Och det är faktiskt skamligt.