C och m svänger delvis om vårdnadsbidrag och kvoterad föräldraförsäkring.

Det här är tredje och sista delen av min granskning av motionerna från allmänna motionstiden i riksdagen. Här fokuserar jag på jämställdhet, vårdnadsbidrag och föräldraförsäkringen.

Först vill jag förtydliga att som liberal är det här inte enkelt. Att vara för vårdnadsbidrag och emot öronmärkta månader - "pappamånader" - i föräldraförsäkringen är i någon betydelse den ultimata valfriheten om vi ska ha skattebetalda system till småbarnsföräldrar. Jag har ibland blivit anklagad för att inte vara riktig liberal. Det eftersom jag tagit ställning för att Sverige idag har tre öronmärkta månader i föräldraförsäkringen. Och att jag har som mål att 4 månader ska reserveras för vardera vårdnadshavaren (så länge det bara är tillåtet med två vårdnadshavare) medan övriga månader ska kunna överlåtas även till individer utanför paret.

Men vad är den "riktiga" liberalen? Kanske vissa hänvisar till den "ursprungliga" liberalismen på 1800-talet. Det som vi idag skulle kalla nyliberalism. Hade någon då föreslagit att staten först ska beskatta alla medborgare för att sedan skänka bort massor av pengar till familjer bara för att de råkat få barn hade de flesta liberaler på 1800-talet blivit förfärade. "Vill modern vara hemma med sina barn får fadern garantera försörjningen, andras inkomster ska inte tvångsbeskattas för sådant."

Staten ska rimligen inte fördela skattepengar för att främja patriarkala strukturer.

Den som är hard-core-liberal (extremt nyliberal) kan föreslå att alla bidrag till familjer (inklusive barnbidrag och bostadsbidrag) tas bort. Det är den ultimata valfriheten. På riktigt. Den som skaffar barn får själva ta konsekvenserna och inte vilja att andra ska betala det via sina skatter. Men nu är det ytterst få idag som är för en sådan modell. Både för att det skulle leda till extrem barnfattigdom ibland och skada tillväxten (barnomsorg och föräldraförsäkringen är tillväxtfrämjande i ett samhällsekonomiskt perspektiv).

När staten ska fördela resurser till familjer är det inte orimligt att regelverket är utformat så att det inte stärker patriarkala strukturer och motverkar jämställdhet. Könsfördelningen av föräldraförsäkringen gör att unga män generellt har bättre möjlighet att få jobb och göra karriär än unga kvinnor.  Kanske någon invänder att jag hård-drar det. Och det erkänner jag. Självklart måste debatten om valfrihet anpassas till att vi idag har en generell offentligt betald välfärd - vilket liberaler var emot på 1800-talet. Men min poäng är att de som hävdar att den ultimata liberalismen är att alla ska betala höga skatter (även folk som inte har barn) för att staten sedan ska ge en massa pengar till de familjer som vill behålla patriarkala strukturer också hård-drar vad liberalism är. Det är mer komplicerat än så.

M vacklande om öronmärkta månader i föräldraförsäkringen.

Sd, kd och m motsatte sig att s-mp-regeringen avskaffade vårdnadsbidraget i början av det här året. Vi kan konstatera att m nu accepterat det. Bara sd och kd lämnar motioner om att återinföra vårdnadsbidraget - även om kd nu kallar det barnomsorgspeng. Sd, kd, m och c motsatte sig att s-mp-regeringen införde en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkring i början av det här året. Redan när det debatterades var det tydligt att c var nära att bli för reformen och partiet har nu accepterat den. Moderaterna är mer ambivalenta. I en motion förklarar partiet att de inte tror "mer kvotering" är rätt metod att få en mer jämställd föräldraförsäkring men de har inga som helst förslag om att ta bort den tredje öronmärkta månaden i föräldraförsäkringen. Sd och kd vill ännu helt ta bort de öronmärkta månaderna i föräldraförsäkringen.

Mitt tips är att oavsett om det blir en borgerlig och röd-grön regering efter valet 2018 behålls nuvarande tre öronmärkta månader i föräldraförsäkringen. Och vårdnadsbidrag återinförs inte - inte heller i form av barnomsorgspeng.

Vi som är liberaler kan tvista om det är bra eller inte. Men en seger för jämställdheten är det definitivt.


Uppdatering 1. 

Riksdagspartierna oense om en fjärde öronmärkt månad i föräldraförsäkringen.

Jag är emot en helt kvoterad (individualiserad) föräldraförsäkring som s och v har som mål. Det blir för oflexibelt för många familjer och tar inte heller hänsyn till att även individer utanför paret kan ha en nära relation till barnet och bör få möjlighet att vara föräldralediga. Det kan handla om ett bögpar och ett lesbiskt par som skaffat barn tillsammans. Istället är jag alltså för mp:s alternativ om en tredelad föräldraförsäkring, där en fjärde månad bör öronmärkas men inte fler.

Här finns en tydlig konflikt bland riksdagspartierna. S, mp och v är alltså för en fjärde öronmärkt månad, m, sd och kd är emot. C är skeptiska medan l har attityden "möjligen".  

S-mp-regeringen har tillsatt en utredning om föräldraförsäkringen.

En utredning om föräldraförsäkringen ska delredovisa förslag senast 31 oktober i år, alltså om några veckor. Den ska lämna sin slutrapport senast 1 oktober 2017. Intressant är att samtliga partier i Alliansen tagit ställning för att delar av föräldraförsäkringen ska kunna överlåtas till andra. Senast gjorde kd det för några veckor sedan. Från en artikel på partiets hemsida.

.... Vi vill också öka de i dag mycket begränsade möjligheterna att överlåta föräldrapenningdagar till närstående. Familjers situationer ser olika ut och ibland finns det skäl att en annan närstående person än vårdnadshavaren tar det huvudsakliga ansvaret för barnet. Det skulle underlätta vardagen för olika familjekonstellationer, som exempelvis samkönade familjer eller ombildade familjer. Det ökar också möjligheten att överlåta föräldrapenningdagar till andra närstående såsom far- och morföräldrar eller vuxna syskon....

Även om riksdagspartierna i övrigt är oense om föräldraförsäkringen hoppas jag att de kan enas om den här reformen.