söndag 21 februari 2016

Sd längtar efter ett Sverige som aldrig funnits. Men vissa saker var faktiskt bättre förr.


Här hittar ni förmodligen främsta orsaken till Sverigedemokraternas framgångar.

Brita Borg gick in på Svensktoppen (som då var ett radio-program med status) sommaren 1969 med "Ljuva 60-tal" (Youtube) och låten stannade kvar där till januari 1970. De flesta sd-sympatisörer fanns inte ens till på 1960-talet. Men både många yngre och äldre har en längtan tillbaka till ett Sverige som faktiskt aldrig funnits.

Det var ett Sverige där gifta män fick våldta sin fru fram till 1965, aborter i princip var förbjudna (läkare - som då nästan alltid var män - kunde ge dispens men policyn var mycket restriktiv fram till slutet av 1960-talet då den skulle börja lättas), skattesystemet gynnade hemmafruar, romer (eller zigenare som det hette då) betraktades närmast som icke-människor och många romska kvinnor tvångssteriliserades, homosexualitet var officiellt en sjukdom, assimilation var ett mål inom invandringspolitiken, s-regeringen (s hade i princip alltid styrt för de som var unga då, det var som en naturlag att sossarna vann varje val) hade fixat offentliga monopol på många verksamheter. Föräldrar fick aga sina barn - dock bara "måttligt". Media rapporterade om att en del barn blev så sönderslagna att de fick föras till sjukhus vilket startade debatten om förbud emot aga av barn skulle införas.

Gamla bostadsområden med betydande historiskt värde revs brutalt i städernas city-områden. Det fanns ingen medbestämmandelag (MBL) inom arbetsmarknaden. Klassamhället (för att använda ett vänsterbegrepp) var tydligt markerat - men just på 1960-talet började det luckras upp. Fler och fler började umgås trots att de tillhörde olika "klasser". 1960-talet var ett gråare och tråkigare Sverige jämfört med idag.

Vissa saker var bättre förr.

Men varför då den där längtan? Därför att det fanns andra sidor av 1960-talet. Gruppvåldtäkter existerade i princip inte i Sverige (att flera män skulle ge sig på en kvinna var för de flesta ofattbart, däremot visste man att det fanns våldtäkter), rån av äldre var synnerligen sällsynt, närmast tabu. Folk kunde ofta lämna sina tillhörigheter obevakade om man bodde utanför de större städerna. Den sociala kontrollen var mycket starkare - på gott och ont. Alla hade samma kulturella referenser. Det var få saker i vardagen som var "främmande". Det fanns inga områden där polisen måste åka in med två bilar för att ungdomsligister ville attackera dem.

Sverige var tråkigare. Men också tryggare (om man tillhörde någon grupp som inte var diskriminerad). Därför bör vi förstå den längtan efter ett Sverige som aldrig funnits, den där idyllen, men där vissa saker faktiskt var bättre förr. För om vi inte gör det kan vi heller aldrig förstå varför sd hamnat runt 20- 25 % i opinionsmätningarna i höstas även om partiet nu har en trend neråt.

Ps. Jag rekommenderar er att kolla Youtube-länken jag lämnat i bloggposten om ni vill få en bild av hur Sverige på 1960-talet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar