Kulturdepartementet sviker kampen emot diskriminering.

I en tidigare bloggpost riktade jag kritik emot s-mp-regeringen för dess senfärdighet när det gäller att införa en ny lag om aktiva åtgärder emot diskriminering. Reformen handlar om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna (kön, könsidentitet, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder, religion och ålder). Idag har arbetsgivare bara en sådan skyldighet när det gäller kön, etnicitet och religion. För utbildningsansvariga även för sexuell läggning och funktionshinder. Könsidentitet och ålder är inte inkluderat något som helst. Från mitt mail till regeringskansliet.

Med anledning av det här vill jag framföra följande frågor.

1. Vad är orsaken till den kraftiga förseningen av arbetet med att lämna propositionen.

2. Varför finns inte propositionen med i den förteckning som regeringen lämnade i september.

3. Hur prioriterar egentligen kulturdepartementet det viktiga engagemanget emot diskriminering i relation till annat som departementet har ansvar för?

Kommentarer utan substans från regeringskansliet.

Boris Vasic har nu mailat följande.

Tack för ditt brev till Kulturdepartementet. Jag beklagar att svar har dröjt. I ditt brev undrade du över varför en proposition om aktiva åtgärder emot diskriminering är försenad. Frågan om proposition om aktiva åtgärder emot diskriminering bereds inom Regeringskansliet och regeringen avser att återkomma med en proposition till riksdagen i dessa frågor. Jag kan tyvärr inte ge dig en tidsplan för arbetet. Du undrar också över hur regeringen prioriterar det viktiga engagemanget emot diskriminering. Målet för regeringens politik mot diskriminering är ett samhälle fritt från diskriminering. Regeringen vill se ett Sverige där alla människor erkänns för vilka de är, får rätt att definiera sig själva och har tillgång till lika rättigheter. Det pågår ett ständigt arbete för att säkerställa samma skydd oavsett diskrimineringsgrund. Regeringen ser behov av att fortsatt stärka lagstiftningen som rör diskriminering så att denna blir så heltäckande som möjligt. Reglerna i diskrimineringslagen med avseende på aktiva åtgärder bör ändras. Regeringens ambition är att kravet på aktiva åtgärder ska utökas till att gälla samtliga diskrimineringsgrunder och att reglerna för lönekartläggning och handlingsplaner för jämställda löner bör ändras för att i denna del uppfylla riksdagens tillkännagivande.

Kommentarerna från regeringen är välvilliga men utan någon som helst substans om när den ska lämna en proposition (regeringsförslag). Värt att notera att första utredningen om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska få skyldighet att förebygga alla diskrimineringsgrunderna i lagen lämnades 2006. Det är nästan 10 år sedan. Sedan förhalade tidigare borgerliga regeringen ärendet och startade 3 (sic!) nya utredningar.. Nuvarande s-mp-regering fortsätter att fördröja att ett lagförslag lämnas.  Att kulturdepartementet tydligen inte prioriterar ärendet bör de skarpt kritiseras för.