Från förlagets presentation av Det är jag som är Mickan (2015).
När Mickans familj flyttar ser hon sin chans. Nu ska hon äntligen leva som tjej. För trots att Mickan har en pojkes kropp och är döpt till Mikael betyder det inte att hon vill leva som kille. Hon vill vara Mickan. Med stöd från de vuxna börjar hon i sin nya skola. Men kan Mickan dölja sin hemlighet tills hon själv vågar berätta, och ska hon lyckas bli bästis med klassens coolaste tjej? Mickan och hennes nya vänner hamnar i roliga och spännande situationer som för dem samman och stärker deras vänskap. För varje dag växer Mickans självförtroende. Det är jag som är Mickan! handlar om mod, vänskap och om att våga vara sig själv. Boken handlar om hur livet kan vara för en ung transsexuell person och de utmaningar som kan dyka upp i vardagen.
Ansvariga för texten är Malin Nilsson och Vanessa Lopez. Just Lopez har själv genomgått ett juridiskt könsbyte. Hon har efteråt förklarat sig ångra "könsbytesoperationen". Men fram till för några år sedan var det i praktiken ett krav att genomgå en sådan fär att få byta juridiskt kön. Dessbättre blev det en ny policy i samband med att sterilitetskravet i könstillhörighetslagen avskaffades.
Relativt bra trots vissa brister.
Det är jag som är Mickan handlar om en 11-åring som har en pojkes kropp och vill behålla den men identifierar sig som tjej och önskar markera det utåt. Visst blir boken ibland schablonmässig när Mickan vill vara "tjejig". Indelningen i könsroller bland de övriga barnen när det gäller kläder och annat problematiseras tyvärr sällan - med skolans Lucia-firande som tydligt undantag. Personporträtten är dock hyfsat trovärdiga. Och så småningom blir berättelsen relativt spännande. Även som vuxen vill man veta hur det ska sluta.
Boken är kanske först inom svensk barn- och ungdomslitteratur att skildra situationen för någon som identifierar sig med det motsatta könet än det biologiska - utan att för den skull vilja förändra sin kropp. Den kan där spela en viktig roll för vissa barns identifikationsprocess men även ge information till andra. De tecknade bilderna av Daniel Sjö tillför däremot sällan något.
Det är jag som är Mickan har vissa brister men som helhet är den relativt bra.
Relativt bra trots vissa brister.
Det är jag som är Mickan handlar om en 11-åring som har en pojkes kropp och vill behålla den men identifierar sig som tjej och önskar markera det utåt. Visst blir boken ibland schablonmässig när Mickan vill vara "tjejig". Indelningen i könsroller bland de övriga barnen när det gäller kläder och annat problematiseras tyvärr sällan - med skolans Lucia-firande som tydligt undantag. Personporträtten är dock hyfsat trovärdiga. Och så småningom blir berättelsen relativt spännande. Även som vuxen vill man veta hur det ska sluta.
Boken är kanske först inom svensk barn- och ungdomslitteratur att skildra situationen för någon som identifierar sig med det motsatta könet än det biologiska - utan att för den skull vilja förändra sin kropp. Den kan där spela en viktig roll för vissa barns identifikationsprocess men även ge information till andra. De tecknade bilderna av Daniel Sjö tillför däremot sällan något.
Det är jag som är Mickan har vissa brister men som helhet är den relativt bra.
Boken riktar sig främst till 9-12-åringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar