Första gången en svensk regering har med HBT-rättigheter i sitt "huvud-budgetförslag"

För första gången är HBT(Q)-rättigheter med i "huvud-budgetförslaget" från en svensk regering. S-mp-regeringen har förhandlat ihop budgeten med v.

Från sid 25.

.... Varje elev ska ges förutsättningar att uppnå de nationella målen för utbildningen, oavsett könstillhörighet el ler könsidentitet....

Från sida 62.

.... Det är angeläget att uppnå en mer jämställd hälso- och sjukvård. Alla, oavsett kön eller könsidentitet, ska utifrån sina behov behandlas likvärdigt nä r det gäller resurser och insatser....

Från sid 65-66.

.... Alla ska, oavsett kön, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, etnisk tillhörighet , funktionsnedsättning, ålder eller religion, respekteras för den hen är och åtnjuta samhällets skydd för detta.... För att stärka hbtq - personers ställning i samhället avser regeringen att förstärka stats - bidraget t ill organisationer för homosexuella, bisexuella, transsexuella eller personer med könsöverskridande identitet eller uttryck.... Regeringen avser också att fortsätta stödja de organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella och transpersoner som utsatts för våld i en nära relation....

Alliansen hade med HBTQ-rättigheter i alternativ budget.

Sedan finns det bilagor till budgeten. I bilagan utgiftsområde 13 om diskriminering, jämställdhet och integration har det sedan många år funnits med HBT-personers situation i svenska regeringars budgetförslag. Men att det även kommer med i "huvud-budgetförslaget" avslöjar delvis vad som är prioriterat. S-mp-regeringens "huvud-budgetförslag" är i år ovanligt långt, ca 1,5-2 gånger så mycket som det brukar vara.  Då kan den givetvis med få med fler saker. Men notera att även om den bara fått med hälften av de här formuleringarna när det gäller HBTQ-rättigheter är det betydligt bättre än att det tidigare inte funnits med något som helst om HBTQ-personers situation. Oavsett vilka partier som var varit med i regeringen.

Miljöpartiet hade med HBT-rättigheter i sina alternativa budgetförslag 2010 och 2012, Vänsterpartiet 2011 och Alliansen (deras gemensamma budgetalternativ när de hamnat i opposition) 2014.

Det viktiga är att konkreta förslag lämnas. .

Förra hösten var jag relativt kritisk emot s, mp och v när det gäller vad de fått ihop inom det här området. Nu konstaterar jag att de levererar, med råge, i centrala politiska dokument. För det förtjänar de tre partierna en eloge. HBTQ-rättigheter är mänskliga rättigheter. Sedan kan man vara kritisk emot att pengar inte avsätts för skadestånd till tvångssteriliserade transsexuella. Eller att det inte blivit ett fokus på hiv-preventionen. Förhoppningsvis kommer sådant med senare.

Men det som främst måste till från nuvarande regering är att leverera i praktisk politik framåt. Dokumenten anger en inriktning. Nu måste konkreta förslag lämnas.

Mer pengar till HBTQ-föreningar men inget skadestånd till tvångssteriliserade.

I det budgetförslag som s-mp-regeringen (som förhandlat ihop det med v) lämnade 21 september finns det med att anlagsposten Åtgärder emot diskriminering och rasism m.m. ska öka med från ca 39 till ca 48 miljoner.

....För att stärka hbtq-personers ställning i samhället avser regeringen att förstärka och förändra statsbidraget till organisationer för homosexuella, bisexuella, transsexuella eller personer med könsöverskridande identitet eller uttryck. Regeringen avser också att fortsätta och förstärka uppdraget till Socialstyrelsen om att fördela statsbidrag till kommuner och landsting för projekt som inom det egna verksamhetsområdet ökar kunskapen om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation.... Anslaget ökas med 9 miljoner kronor 2016 för att stärka arbetet mot diskriminering på regional och lokal nivå, för att förebygga och motverka rasism och liknande former av fientlighet samt för att förstärka statsbidraget till organisationer för homosexuella, bisexuella, transsexuella eller personer med könsöverskridande identitet eller uttryck....

Negativt är att det inte preciseras vilken andel av de extra 9 miljonerna som kommer att tilldelas HBTQ-föreningar. Socialdemokraterna lovade före valet 2014 att ge 3 miljoner mer till HBTQ-föreningar om partiet skulle bilda regering. Idag är statsbidraget till HBTQ-föreningar drygt 7 miljoner. Diskrimineringsombudsmannen (DO) får enligt budgetförslaget ökade anslag från ca 98 miljoner i år till ca 109 miljoner 2016.

Inga pengar till skadestånd åt tvångssteriliserade transsexuella.

Tyvärr avsätter inte regeringen några pengar till skadestånd åt transsexuella som blivit tvångssteriliserade. RFSL lämnar bl.a. följande kommentar till det.

....Europadomstolen fastslog i en dom från 2015 att krav på sterilisering för att transpersoner ska få genomgå könskorrigerande kirurgi kränker mänskliga rättigheter. Sverige måste ta intryck av detta och tilldela de transpersoner i Sverige som utsatts för denna kränkning genom åren ett skadestånd....

RFSL är även kritiskt emot att regeringen idag inte har några planer på att öka anslagen till hiv-prevention de närmaste åren. Anslaget har varit ca 145 miljoner sedan 2006. När löne- och prisökningar tas med betyder det att det i praktiken långsamt minskat.

Första gången HBT-rättigheter finns med i två svenska regeringsförklaringar i rad.

Från regeringsförklaringen som statminister Stefan Löfven (s) meddelade riksdagen 15 september

.... När fördomar sprids och hatet växer, när asylboenden attackeras, när romer misshandlas och läger bränns, när judar, muslimer och kristna angrips för sin tro och när hbtq-personer möts av hat, då ska vi stå upp för alla människors rättigheter och lika värde. Demokratin måste erövras och erövras igen. Vi delar var och en det ansvaret i vardagen. En nationell plan mot rasism och hatbrott tas fram.... Informationssäkerheten stärks och arbetet för att bekämpa brott, kränkningar och hot på internet intensifieras. I Sverige ska du ha rätt att vara precis den du är. Det ska vara tryggt för alla, oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.... En modern föräldraförsäkring tas fram som är anpassad till dagens arbetsmarknad och fungerar för alla familjekonstellationer, även stjärnfamiljer....

2006 var dåvarande borgerliga svenska regeringen först i världen att ha med HBT-rättigheter i en regeringsförklaring. Sedan dröjde det till 2010 innan Alliansregeringen hade med något, dock inte "könsidentitet", däremot "sexuell läggning". Efter att s-mp-regeringen tillträdde 2014 hade den rekord-mycket om HBTQ-rättigheter i sin regeringsförklaring och det här är alltså första gången det finns med två år i rad.

En nyhet är att s-mp-regeringen planerar en nationell plan emot rasism och hatbrott. Det är givetvis positivt men viktigt är att den explicit inkluderar HBTQ-personer. I synnerhet transpersoners situation riskerar ännu bli något marginellt i den typen av dokument. Även när det gäller att regeringen vill tydligare bekämpa "våld i nära relationer" måste det finns med ett könsneutralt perspektiv där även HBTQ-personers situation är en del.

RFSL har lämnat  kommentarer till regeringsförklaringen.

C:s partistyrelse negativ till nya HBTQ-reformer.

Centerpartiet inledde sin stämma (kongress) igår. C må vara ett relativt litet oppositionsparti. Men de har etablerat sig som det näst största borgerliga partiet. Annie Lööf har förvandlats från att varit en person med dåligt förtroende bland svenska folket till att idag vara populäraste svenska partiledaren. Det har alltså ett visst intresse vilka beslut de fattar på sin stämma.

Eric Luth och Felix Martinsson som båda är engagerade i Centerpartiets ungdomsförbund har lämnat en motion (9.23) om intersexuellas situation.

Att Centerpartiet skall verka för att ett tredje kön införs för intersexuella personer, såsom i Tyskland. Barn med intersexuella drag skulle då när de själva kan fatta ett beslut avgöra om de vill fortsätta som intersexuella, eller korrigera sitt kön. Detta skulle minska de psykiska besvären i en medicinskt utsatt grupp.

Det är bra att de lyfter debatten men vad som borde vara fokus är att införa ett tredje juridiskt kön generellt, inte bara för intersexuella utan en möjlighet för alla. Centerpartiet partistyrelse lämnar följande kommentar till motionen.

Det finns människor som känner starkt att de varken vill identifiera sig som man eller kvinna. Vi har respekt för detta och tycker att frågan måste tas på stort allvar. Det finns utmaningar och svårigheter kring att införa ett tredje kön, bland annat när det gäller behov av korrekt statistik för att få en överblick över till exempel jämställdhetsfrågor, men vi tycker att det är viktigt att frågan lyfts och vill därför återkomma i frågan.

Partistyrelsen är emot att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare.

Centerns partistyrelse ännu negativ till att barn ska få fler än två juridiska vårdnadshavare. Helen Törnqvist från Stockholm har lämnat en motion (9.29) om att barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare. Centerpartiet lokalt har yrkat bifall till motionen med tillägget "att det ska ställas höga krav på att vårdnadshavare är en till barnet närstående person". Centerns partistyrelse kommenterar bl.a. följande.

Många barn växer upp med flera s.k. sociala föräldrar. Det kan till exempel röra sig om barn vars biologiska föräldrar lever i samkönade relationer eller barn vars biologiska föräldrar separerat och där föräldrarna inlett nya relationer. De band som kan finnas mellan ett barn och en social förälder kan vara lika starka som banden till en biologisk förälder. Det är därför angeläget att alla barn har ett juridiskt skydd oavsett i vilken typ av familjebildning barnet växer upp. Familjebildningen i Sverige är inte densamma som den traditionellt har varit. Det är dags att bejaka barns möjligheter att ha en fortsatt kontakt med vuxna som är eller har varit en viktig del av deras liv. Det finns dock en risk att fler vårdnadshavare än två skulle kunna skapa svårigheter till exempel när fler än två personer ska vara överens om att välja skola, bestämma om barnet ska få hjälp av en psykolog eller var barnet ska bo. Det är önskvärt att ett barn har rätt att träffa de vuxna som är en viktig del av dess liv samtidigt som man undviker situationer då beslut för barnets bästa inte kan tas för att alla vårdnadshavare inte är överens.

I behandlingen om motioner om jämställdhet kommenterar partistyrelsen bl.a. följande.

Vi vill också öppna upp barn- och föräldraförsäkringen så att dagar kan nyttjas/överlåtas till max två ytterligare närstående personer. Det skulle modernisera föräldraförsäkringen så att kvinnor inte förväntas ta största delen av föräldradagarna. Det skulle också bättre inkludera fler familjekonstellationer.

Det är välkommet att partistyrelsen vill göra föräldraförsäkringen mer flexibel. S-mp-regeringen har avslöjat att de planerar att i höst tillsätta en utredning om just att föräldraförsäkringen ska mer anpassas för HBTQ-familjer. Ännu bättre vore om c tog ställning för att barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare - om en domstol bedömer det vara till barnet bästa. Tyvärr verkar partistyrelsen inte ens vilja utreda en sådan reform.

C-partistyrelsen ännu emot att individer ska få tillhöra ett tredje juridiskt kön.

Därför har jag mailat partiet om vad partistyrelsens kommentarer om införande av ett tredje juridiskt kön samt att tillåta barn få fler än två vårdnadshavare. Ola Spännar, kommunikationschef inom c, har idag mailat följande,.

I partistyrelsens yttrande är det fortfarande nej på båda frågorna. Behandlas lördag eftermiddag i området Välfärd.

Det är bra att c ärligt förklarar de är emot viktiga HBTQ-politiska reformer medan de slår sig för bröstet när det gäller deras migrationspolitik. Jag ska inte förfalla till nivån att koppla ihop c och sd för att de båda partier är emot de här två reformerna. Mitt tips är att de inte heller framåt ska koppla ihop m, fp och kd för att de inom migrationspolitiken råkar hamna på samma sida som sd. För om de gör det lovar jag göra detsamma när c och sd råkar tycka samma sak om HBTQ-reformer..

Sändningarna från c.s stämma visas här.


Uppdatering 1.

Partistämman följde partistyrelsen när det gäller de HBTQ-reformer jag kommenterat i den här bloggposten.

Öppet homosexuelle Fredrick Federley valdes till andre vice ordförande i c.

HBTQ-kultur. Dyke hard.

Från en presentation av filmen Dyke hard (2014) som är regisserad av Bitte Andersson.

Cyborgs, ninjor, och motorcykelgäng i ett sprudlande genrefilmspotpurri bortom alla konventioner. Med en bakgrund som serietecknare har regissören skapat en film där allt, precis som i serietecknandets värld, är möjligt. Befriad från stereotypa könsroller och nästan helt utan personliga pronomen rör hon sig kring HBTQ-frågor utan att göra något nummer av det.

Berättelsen handlar om en lesbisk rockgrupp som utgörs av Peggy (spelad av Peggy Sands), Scotty (Maria Wågensjö) och Bandito (Alle Eriksson). De har blivit dumpade av sångerskan Riff (Lina Kurtilla) som vill göra en solo-karriär. Buck Blossom (Alexi Carpentieri) är en bartender som gillar att strippa. Trots att rollkaraktären är nördig är han relativt sexig. För det här är inte "bara" en flat-film utan bögar, lesbiska, trans- och queerpersoner finns här. Ibland vet man inte säkert vilket kön en skådespelare egentligen har - och man bryr sig oftast inte. Skådisarna har olika etniskt ursprung. Men det görs aldrig en sak av den där mångfalden av individer. De tvingas inte "representera" någon grupp och det är befriande.

Skådisarna i den här filmen spelar konsekvent dåligt. Och det är förmodligen medvetet. Det här är ingen B-film. Det är en C-film. Men självironin är tydlig. Jag gillar sällan den typ av skräck-filmer de parodierar.

Men trots det tycker jag det här är roligt. Och efter att kollat halva filmen fattar jag varför. Det här är kitch. "Too much is not enough". Och en del 1980-talsreferenser. Det måste även vara en av de mest HBTQ-aktiga filmerna som gjorts i Sverige.

Är den här filmen bra? Nej. Inte i konstnärlig betydelse. Är den härligt utmanande emot heteronormen? Ja.

Är den rolig? Jag tycker det. Men fattar också att det är min subjektiva åsikt.

Trailer (Youtube) till filmen.

Värt.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Har det varit värt det? Att komma ut som bög och bli gay-aktivist?

Februari 1990 gick jag nervöst in på ett gay-café i Lund. För första gången skulle jag möta andra som var som mig. Människor som gillade folk av samma kön. Hade ingen susning om vilka de andra var. Det är 25 år sedan.

1996 blev jag gay-aktivist. Senare HBT-aktivist. Idag HBTQ-aktivist. Jag har direktkontakt och påverkar indirekt alla riksdagspartier - förutom möjligen sd. Men inte heller sverigedemokratiska politiker lever i ett politiskt vakuum, de blir också påverkade av "HBTQ-lobbyn" även om de aldrig skulle vilja erkänna det.  Erik Ullenhag (fp), f.d. HBTQ-minister, skrev i ett mail för något år sedan "Bengt, du påverkar oss politiker på allvar"

Jag har senaste 25 åren mött diskriminering och ibland hat. Alla personer i en minoritet gillar inte varann, det finns konflikter inom alla grupper. Har det varit värt det? Ja. Som mina favoritartister Pet shop boys (som utgörs av två bögar) sjunger i låten Was it worth it (utgiven 1991) "it was worth living for". Killarna i Pet shop boys var i samma process som mig då och sångaren Neil Tennant kom ut offentligt som bög först 1993. Men innan dess hade de många antydningar.

Väst har förändrats radikalt senaste 25 åren.

Västvärlden har gjort en enorm resa sedan 1990 när det gäller attityder och HBTQ-personer. Och jag och många andra har varit drivande för det. Hundratusentals HBTQ-aktivister i väst har påverkat. På allvar. Det är ännu 2015 tufft ibland för en 20-åring att "komma ut". Som bög, flata, transperson, queer, bisexuell etc. Men oändligt lättare än för några decennier sedan.

Visst har det varit värt det.

Och HBTQ-rörelsens största segrar ligger framför oss. Glöm aldrig det. Mitt tips är att de flesta länder i Latinamerika närmaste 10 åren kommer att tillåta samkönade par att ingå äktenskap. Även Tyskland, Italien samt flera länder i Östeuropa och Ostasien. Trans-fientliga lagar kommer avskaffas i många länder.

Men det avgörs till sist av oss HBTQ-aktivister. I land efter land. Utan kamp för HBTQ-rättigheter - inga nya framgångar.

Videon till låten Was it worth it (Youtube). Det är en av mina absoluta favorit-videos.

HBTQ-kultur. Pyret & pingvinpapporna - Berg, Frimodig och Arpiainen.

Från förlagets presentation av Pyret & pingvinpapporna (2015)

Boken handlar om Pyret och Pingvinpapporna. Pyret fyller år idag och det blir en dag fylld av lek, upptåg och glädje. Äntligen fyller lilla Pyret år. Papporna smyger så tyst det går. Frukost på sängen och prassel-paket, är ju det bästa som Pyret vet.

Häromåret förklarade jag i en bloggrecension att Prinsen och pojken var den bästa barnbok med HBTQ-tema jag läst. Och det håller jag fast vid ännu. Men Pyret & pingvinpapporna (som för övrigt är från samma förlag) hamnar även den bland de 5 främsta. Och medan Prinsen och pojken riktade sig främst till 6-9-åringar så är målgruppen här minstingarna, barn upp till 4 år.

Bokens texter som Sara Berg och Karin Frimodig är ansvariga för utgörs av rim. Det är en konst att göra det utan att det blir lätt fånigt - men de lyckas. Som det här när Pyret ramlat omkull utomhus.

Pyret gråter, små tårar på kinden.
Papporna står som skydd mot vinden.

Men det som verkligen lyfter den här boken är teckningarna av Johanna Arpiainen. Bilderna utgörs dels av en bakgrund där det först verkar som att någon kladdat dit målarfärg. Men trots det blir det en vacker inramning. Arpiainen har en känsla för ansiktsuttryck hos de tre "personerna" i boken, alltså pingvinerna. Men bäst gillar jag pratbubblorna. Där finns inga ord, däremot symboler för en viss känsla.

Pingvin-barnet Pyret ordnar en parad där papporna applåderar. Det blir lätt att tolka det som en gay-parad. Det finns en flagga t.o.m. Men det är ingen regnbågsflagga och det värderar jag faktiskt som något positivt. Den här typen av böcker riskerar lätt att devalveras till enkel propaganda för HBTQ-rättigheter på bekostnad av det konstnärliga värdet. Men Pyret och pingvinpapporna hamnar på rätt sida när det gäller den delen.

HBTQ-kultur. Hawaii.

Hawaii (2013) är en film av regissören Marco Berger från Argentina. Martin (spelad av Mateo Chiarino) kommer till sin tidigare hemstad för att bo hos en släkting men får reda på att hon flyttat därifrån. Han tvingas bli hemlös och söker tillfälliga jobb. När Martin kontaktar författaren Eugenio (Manuel Vignau) känner de först inte igen varandra men konstaterar sedan att de varit barndomskompisar.  Eugenio lovar honom jobb i villans trädgård några månader. Till en början skäms Martin för att han är hemlös och ljuger ihop att han bor hos en släkting. När sanningen avslöjas erbjuder Eugenio honom att bo i villan. Det ironiska är att de båda inte vet att den andre också är bög. Situationen kompliceras också av en av dem är anställd av den andre. När vänskapen utvecklas till kärlek försöker Martin och Eugenio till en början att dölja det för varann.

Det här är ett stillsamt drama. Ibland blir det nästan för långsamt. Men de båda huvudrollsinnehavarna spelar nyanserat och bra. I synnerhet Mateo Chiarano som Martin visar genom sina ansiktsuttryck hur han känner sig. Berättelsen handlar delvis om "klass". Inte så att Eugenio behandlar Martin nedlåtande. Men den förre har en självsäkerhet som den andre saknar. Det ändras dock så småningom när båda känner sig osäkra inför sina känslor.

Hawaii är en sensuell film.

Trailer (Youtube) till filmen.

HBTQ-kultur. The passenger.

The Passenger (2013) skulle kunnat bli riktigt bra. Den manipulative psykopaten och massmördaren Nick spelas trovärdigt av Niklas Peters. Han porträtteras på DVD-omslaget med hår på bröstet. Att han inte är hårig på en del andra kroppsdelar avslöjas eftersom det blir "full frontal nudity" i en scen.

Jag vill varna för att jag här kommer att avslöja hur filmen slutar eftersom jag bedömer det vara väsentligt för recensionen. Bisexuelle Nick är en främling i Berlin och söker ett tillfälligt boende. Flyttar in hos Philipp (spelad av Urs Stämpfli) som har en flickvän som just då finns i Nicaragua. Philipp är professionell fotograf och vill bara ha män som kunder men definierar sig som hetero. Hans kompis är skådespelerskan Lili (Lynn Femme). Nick får så småningom en sexuell relation med Lili och vissa scener med Philipp är homoerotiska.

Problemet för tyske regissören Tor Iben är att den här "thrillern" aldrig blir spännande. Ibland blir det t.o.m. fånigt. Nick blir ett monster, fascinerad av död och blod, utan några som helst förklaringar varför han blivit sådan.

Metafor för något manipulativt.

I den sista scenen efter ett antal mord beställer han en biljett till Paris och möter en man och en kvinna på tågstationen. "Jag söker ett tillfälligt boende i Paris" är Nicks budskap. Och först där börjar det paradoxalt nog bli riktigt intressant. Att Nick möjligen är en metafor för något som sprider sig från land till land i Europa. Manipulativt och som orsakar skador. Vad det är avgörs givetvis av en persons politiska värderingar. Nyliberalismen (Philipp har en tröja med budskapet Die yuppie now), islamister, högerextremister etc.

Men då gör jag en synnerligen välvillig tolkning. En film kan tåla att inte ha något tydligt "ärende". Om den håller bra kvalité - och det gör inte den här riktigt. Men det finns något annat. Det är ett drama där man blir fascinerad av Nick. Och helt avgörande är att hans känslokyla kombineras med skörhet. När han framför att den man älskar måste man till sist döda och själv fattar hur hemskt det egentligen är blir han nästan mänsklig.

Trailer (Youtube) till filmen.