Jag har mailat socialdepartementet inom regeringskansliet och en del andra om några HBTQ-reformer. Informationsplikten för hiv-positiva, utredning om äldre HBTQ-personers situation, möjlighet att vara blodgivare för män som har sex med män samt regler för inseminationsförsök i landsting-regioner.
I det här mailet
Vill jag fråga om s-mp-regeringen 2015 planerar att starta en utredning om att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva.
Redovisar
jag fakta om några andra HBTQ-reformer inom Socialdepartementets
ansvarsområde. Utredningsförslaget om sänkning av åldersgränsen för
juridiska könsbyten berör jag dock inte utan det återkommer jag till i
ett mail till regeringskansliet senare i vår.
Informationsplikt för hiv-positiva.
Den lag som tvingar hiv-positiva att berätta om sin sjukdom före
sexuella kontakter, även om de tillämpar säkrare sex, bör avskaffas. För
mig har det här varit en svår fråga. Jag har lyssnat på debatten från
båda håll och har i flera år argumenterat för att en utredning så snabbt
som möjligt ska startas om informationsplikten ska vara kvar eller
inte. I Västeuropa är det bara Sverige och Norge som har den här typen
av lagar. Det betyder givetvis inte att det måste vara fel men att det
är inte givet att ett demokratiskt land ska ha informationsplikt för
hiv-positiva. Till sist handlar det här om när staten ska reglera människors privata relationer.
Det finns många saker som jag som tycker är oetiska utan att de
för den skull bör vara juridiskt straffbara. Vi har alla ett ansvar att
bekämpa spridningen av hiv. Även vi som är hiv-negativa.
Dessbättre finns det det nu en majoritet i riksdagen för att
avskaffa informationsplikten för hiv-positiva. Socialdemokraterna,
Miljöpartiet och Vänsterpartiet har sedan flera år varit för det och
2014 meddelade Folkpartiet att de "i princip" också är positiva till det
men att en utredning bör göras först. Moderaternas attityd är idag
"möjligen" till reformen medan Sverigedemokraterna, Centerpartiet och
Kristdemokraterna vill behålla informationsplikten för hiv-positiva.
Planerar regeringen att 2015 starta en utredning om att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva?
Äldre HBTQ-personer.
Hittills har de flesta av äldre
HBTQ-personer levt dolt om vilka de är inför andra, uppvuxna i ett
extremt homofobt och transfobt samhälle. Men antalet äldre som är öppna
med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet lär öka ordentligt
närmaste 15-20 åren. Socialstyrelsen publicerade 2013 en rapport, Äldre HBT-personer och kommunernas vård och omsorg om äldre - en kartläggning.
Den visar att ambitionerna varierar ordentligt när det gäller att alla
inom äldreomsorgen ska få ett bra bemötande oavsett sexuell läggning och
könsidentitet. Av kommunerna är det 16 % som rapporterar att de senaste
tre åren tagit upp situationen för äldre HBT-personers vård och omsorg i
nämnd eller förvaltningsledning. Siffran för kommuner med fler än 50
000 invånare är 45 % medan den i övriga kommuner är 6 %. Bara 9 % av
kommunerna har senaste året bedrivit utbildning av personer inom vård
och omsorg som behandlat äldre HBT-personers situation. Endast i en av
de kommuner som är med i enkäten har i princip all vårdpersonal fått del
av sådan utbildning.
Det som krävs nu är att
socialdemokratisk-miljöpartistiska regeringen och Sveriges kommuner och
landsting (SKL) börjar engagera sig på allvar för äldre HBT-personers
situation. En bra start är att ta initiativ till en ordentlig
kunskapsinventering (Socialstyrelsens rapport ger indikationer på
problemet men är inte tillräcklig). När den är lämnad bör
s-mp-regeringen återkomma med konkreta förslag för att bekämpa
diskriminering av HBT-äldre och heteronormativa attityder inom
äldreomsorgen.
Möjlighet att vara blodgivare för män som har sex med män.
Först är det viktigt att förtydliga att det inte
är någon mänsklig rättighet att vara blodgivare. Det finns regler för
många olika grupper förutom män som har sex med män (msm). Ibland måste
reglerna bli något fyrkantiga, det är inte möjligt att göra individuella
bedömningar utan att det krävs integritetskränkande frågor om hur folk
haft sex, om de tror en eventuellt partner varit otrogen etc. Men
givetvis ska blodgivningsreglerna vara så lite diskriminerande och
godtyckliga som möjligt.
Från 1985 till 2009 var det i Sverige
totalförbud att ge blod för män som haft sex med män. Det betydde att en
bisexuell man som bara haft sex en gång med en annan man, 1987, resten
av livet inte skulle få ge blod. Även en kvinna som haft sex med honom
skulle också bli avstängd resten av sitt liv från att ge blod. Reglerna
genomfördes när det närmast rådde "aids-panik" i mitten av 1980-talet,
men det blev så småningom tydligt att de var absurda. I synnerhet när
det rådde, och ännu råder, blodbrist inom verksamheten. 2010 införde
Socialstyrelsen nya regler som när det gäller MSM innebar att en man som
inte haft sex med en annan man senaste 12 månaderna skulle få bli
blodgivare. Socialstyrelsens ursprungliga förslag var sex månaders
karenstid men de fick kompromissa med Läkemedelsverket för att få igenom
någon förändring. Landstingen-regionerna fick möjlighet att söka dispens och behålla de gamla reglerna fram till 1 januari 2012.
Nu har det nya regelverket varit på plats i flera år. Det är dags att Socialstyrelsen gör en ny utvärdering om det är möjligt utifrån en medicinsk värdering att minska karenstiden från 12 till 6 månader. Givetvis ska det här inte beslutas av politiker i regering och riksdag. Men politiker har ett ansvar att ha en saklig dialog med Socialstyrelsen om det här och även sprida information i samhällsdebatten.
Nu har det nya regelverket varit på plats i flera år. Det är dags att Socialstyrelsen gör en ny utvärdering om det är möjligt utifrån en medicinsk värdering att minska karenstiden från 12 till 6 månader. Givetvis ska det här inte beslutas av politiker i regering och riksdag. Men politiker har ett ansvar att ha en saklig dialog med Socialstyrelsen om det här och även sprida information i samhällsdebatten.
Regler för inseminationsförsök i landsting-regioner.
Efter
att Östergötlands läns landsting 2013 beslutade att likställa
avgifterna för lesbiska och olikkönade par när det gäller inseminationer
vid kliniker är nu kostnaden för verksamheten jämställd i alla
regioner/landsting. Det är givetvis positivt. Dock finns det ännu en
diskriminering och det gäller om lesbiska kvinnor ska kunna dela på
antalet subventionerade försök. RFSL gjorde en rapport 2011 om regler och avgifter för lesbiska kvinnor som blir inseminerade vid kliniker.
"I
14 av 21 län erbjuds den ena kvinnan i samkönade relationer ingen
behandling över huvud taget – här tillåts inte kvinnorna i paren dela på
försöken.... I Uppsala, Jönköping, Västra Götaland, Värmland, Örebro
och Dalarna får kvinnorna i ett samkönat par dela på det totala antalet
försök som erbjuds."
Att två kvinnor i en relation ska kunna dela
på de subventionerade inseminationsförsöken borde vara en självklarhet.
För att ta ett exempel. Anders är ihop med Anna. Hon får tre
subventionerade inseminationsförsök. Marie, som är ihop med Nathalie,
får detsamma. Men efter första försöket,som misslyckas, vill Marie att
hennes partner ska få testa istället. 2012 var det möjligt bara i sju
landsting. Att ha regler som inte tillåter överlåtande av försök är ett
tecken på heteronormativitet. Logiken är att eftersom det är inte
möjligt att dela på försöken i en olikkönad relation ska det inte heller
vara tillåtet i en kvinnlig samkönad relation trots att det är möjligt.
Ansvaret för att få bort den här diskrimineringen finns främst hos
landsting och regioner men regeringen och riksdagens partier bör skicka
tydliga politiska signaler till sina partikamrater på regional nivå att
den här diskrimineringen måste bort. Dessutom bör regelverket samordnas i
nationella riktlinjer, här har regeringen ett ansvar för att starta en
sådan dialog. Eventuellt bör det bli en lag om harmonisering av reglerna
inom landsting och regioner. Sveriges kommuner och landsting (SKL)
publicerade 2014 rapporten Assisterad befruktning uppföljningsrapport med definitioner, rekommendationer och utvecklingsområden. Där behandlas dock inte just den här delen.
Uppdatering 1.
Socialutskottet ska 24 mars lämna betänkandet (rapporten) Hälso- och sjukvårdsfrågor. Riksdagen i sin helhet ska debattera rapporten 9 april.
Uppdatering 1.
Socialutskottet ska 24 mars lämna betänkandet (rapporten) Hälso- och sjukvårdsfrågor. Riksdagen i sin helhet ska debattera rapporten 9 april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar