Döden.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

En del er som är yngre känner nog inte till Per Ahlmark. Han var ordförande för Folkpartiet 1975-1978, känd för att försvara Israels rätt att existera men främst för sin skoningslösa - men berättigade -kritik av kommunismen. Den totalitära ideologi som spridit död och förstörelse varhelst den dragit fram - precis som fascismen och islamismen (politisk islam).

Ahlmark har rabblat igen och igen i 40 år hur många människor som mördats av kommunistiska regimer, ca 100 miljoner, kanske fler. Siffran är så ofattbar att vi inte kan ta till oss den på allvar. Men bakom siffrorna finns Dimitrij som drömde om att få bli regissör men fick ett nackskott i huvudet p.g.a. kritik emot Sovjetregimen på 1930-talet. Om Kang som var jordbruksarbetare och blev avrättad av folk från det lokala kommunistpartiet i hans by i Kina på 1960-talet därför att han vägrade kalla sig kommunist. Etc etc.

Aids i USA på 1980-talet.

En gång fick Ahlmark frågan av en journalist om hans ivriga engagemang emot diktaturer och folkmord handlar om hans egen existentiella ångest, den vi alla människor dovt har. Att vi alla en dag ska dö. Det var en ganska tuff fråga men Ahlmark kontrade lugnt "du kan ha en poäng, för mig kan det vara en drivkraft".

När jag var deppig för några år sedan blev jag närmast som besatt av att få kunskap om hur hiv-epidemin påverkade folk i USA på 1980-talet. Bland män som har sex med män i San Francisco var det förmodligen närmare hälften som dog i aids på 1980-talet. Återigen är det ofattbart. Men bakom siffrorna finns Peter som var arkitekt, hade haft tillfälliga partners på sexklubbar men äntligen hittat sin drömprins, Andrew, som han flyttat ihop med.

Är engagerad i Noaks ark.

Det där var säkert också en orsak till att jag för några år sedan började engagera mig hos Noaks ark, en organisation för hiv-positiva, trots att jag själv tack och lov inte har hiv. När jag kom ut som bög 1990 var hiv verkligen ett hot. Givetvis visste vi på gayställen det. Men många av oss försökte hålla det undan. Vi tillämpade säkrare sex men först efteråt fattar jag på allvar vilka risker som fanns. Men då orkade vi inte tänka på det. Vi hade nog med ett ofta homofobt samhälle då. Idag när hiv inte är ett hot ( i Sverige) är jag mycket mer engagerad.

En av mina absoluta favoritlåtar är Forever young av Alphaville (bilden) från Västtyskland 1984. Den gjordes när ett kärnvapenkrig som skulle förinta större delen av mänskligheten var ett hot. På riktigt. Dokument har avslöjats senare att brittiska regeringen 1983 tog fram ett tal som skulle hållas i BBC om ett kärnvapenkrig hade utbrutit. Så nära var det. Sovjetunionen planerade att inom två dygn krossa Västtyskland om det skulle bli krig (enligt hemliga dokument som läckte på 1980-talet)

Vi ska alla en gång dö. Det är den mest tråkiga regeln som finns. Men så är det. Den regeln går inte att förhandla bort. Däremot kan vi, när vi lever, sprida budskap om mänskliga rättigheter för alla. Att ingen ska bli mördad av diktaturregimer. Eller svälta ihjäl. Eller frysa ihjäl på en parkbänk en kall vinterdag.

De många som blivit mördade av kommunistregimer kunde inte tala - men Per Ahlmark har gett dem en röst. Även om han själv en dag kommer att dö.

Forever young - Alphaville (Youtube)