Queering sapmi - Elfrida Bergman och Sara Lindquist.

Elfrida Bergman och Sara Lindquist, som inte själva har samiskt ursprung, blev 2011 intresserade av ämnet same och queer. Fram till dess hade HBTQ inom den etniska minoritetsgruppen närmast varit helt osynliga i den offentliga debatten. Attityderna var, och är ännu, betydligt mer konservativa inom samisk kultur jämfört med de flesta andra idag i Norden. Men när Bergman och Lindquist kontaktade samer som var dolt queer konstaterade de att många ville skapa en debatt för att få till en förändring. 

När två samiska ungdomsförbund, Sáminuorra och Noereh, visade sig intresserade av projektet blev det verkligen allvar. Dels handlade det om att sprida kunskap om HBTQ bland samer men också nå ut till icke-samer om hur det är tillhöra den etniska minoriteten. En grupp som historiskt blivit förföljd av statsmakterna i bl.a. Sverige. Så sent som på 1960-talet blev elever ofta bestraffade av läraren om de talade samiska i klassrummet. Projektet fick sitt verkliga genombrott regionalt när Västerbottens museum visade en utställning om det. Och nu har det blivit en bok som heter Queering sapmi - samiska berättelser bortom normen (2013). 

Hierki inom samegruppen.

För mig som inte haft så mycket kunskap om samisk kultur har den verkligen varit intressant. Som att det finns två språk, nordsamiska och sydsamiska. Eller att det är en hierki även inom gruppen där "fjällsamer" (renskötare = machokultur) ibland har nedlåtande attityder emot "skogssamer". Den tydliga hierkin finns också inom andra områden, det gäller att vara man och heterosexuell för att avancera i den (något som givetvis också ibland gäller bland etniska svenskar). Dock håller attityderna på att förändra sig även om de är efter t.ex. Stockholm eller Oslo dit en del HBTQ-samer flyttat för att känna sig friare. 

Boken är fin med sina illustrationer där folk som vill framträda på bild (alla vill eller vågar inte det, vilket är tragiskt i sig) får möjlighet att visa vilka de är. Det är många berättelser som handlar om diskriminering båda av samer och HBTQ-personer (några etniska svenskar misshandlade ett bögpar i flera år när de var på offentliga platser). Berättelserna är ofta mänskliga i sin bästa betydelse. Den invändning jag har är dock att boken är på tok för lång (315 sidor). Det blir mycket upprepningar i berättelserna och Bergman och Lindquist borde sovrat bland materialet och kunnat banta ner det till hälften. 

Men bortsett från den reservationen är det här en synnerligen bra bok för den som vill lära sig mer om samisk kultur, HBTQ eller både och.