tisdag 19 mars 2013

Positivt att det blev "familjebråk" i riksdagen.

Det blev ett ordentligt "bråk" politiskt om familjepolitiken och lesbiska pars rättigheter när riksdagen debatterade det 14 mars. Jonas Gunnarsson (s) och Marianne Berg (v), båda öppet HBT för övrigt, argumenterade för en könsneutral föräldraskapspresumtion. Ännu intressantare är att Ola Johansson (c), alltså från ett av regeringspartierna, gjorde en tydlig markering genom att ge reformen sitt stöd. Trots att Kristdemokraterna ännu är emot reformen och Sverigedemokraterna tvekar. Övriga riksdagspartier är positiva till en könsneutral föräldraskapspresumtion.

Från Jonas Gunnarssons (s) anförande.
Först vill jag lyfta frågan om föräldrapresumtion. Som jag sade tidigare brukar vi stolt slå oss för bröstet när det kommer till frågan om vår familjerätt är i paritet med människors behov. Tyvärr gäller inte det frågan om juridisk rätt till föräldrar. Som vi alla vet antar samhället i alla lägen att olikkönade par som får barn också automatiskt betraktas som föräldrar till barnet. Detsamma gäller inte för till exempel lesbiska par som väljer att skaffa barn på annat sätt än genom den allmänna sjukvården eller för par som inte är gifta. Redan 2007 föreslogs i utredningen Föräldraskap vid assisterad befruktning att det skulle införas en könsneutral föräldrapresumtion för alla gifta par. Det är ett sunt förslag som lutar sig på barnets rätt till föräldrar, helt i enlighet med barnkonventionen. Tyvärr verkar andra saker vara viktigare för regeringen än barns rätt, eftersom förslagen från regeringen med anledning av utredningen sex år senare fortfarande lyser med sin frånvaro. I dag kan så absurda situationer uppstå som att den ena parten i ett par som under pågående äktenskap väljer att skaffa barn, men som skiljer sig innan föräldraskapet är bekräftat, undkommer sitt ansvar som förälder.

För mig blir det tydligt att regeringen inte tycker att det här är en alltför problematisk situation eftersom man väljer att inte komma med förslag som skulle kunna lösa problemet med att vuxna människor inte behöver ta ansvar för de barn de varit med om att sätta till världen. Det finns också andra saker när det gäller dagens föräldrapresumtion som av många upplevs som problematiska, bland annat den situation som uppstår när sambor som skaffar barn ska bekräfta sitt föräldraskap. I dag krävs ett besök med tillhörande intervju på kommunens socialkontor för att föräldraskapet för fadern ska fastställas. Detta kan med rätta upplevas som gammalmodigt men också kränkande. Rimligt vore att införa en enklare föräldrapresumtion i de fall där föräldrarna är eniga om att det är de som har skapat det gemensamma barnet.
Från Marianne Bergs (v) anförande.
Tidigare talare, Jonas Gunnarsson från Socialdemokraterna, var också inne på en föräldraskapspresumtion – att säkerställa barnets rätt till båda sina föräldrar oavsett kön. Utredningen lades fram 2007. Det är sex år sedan. Jag kan bara konstatera att ännu har ingenting hänt. Utredaren lägger fram ett förslag om att lagstiftningen ska vara könsneutral, det vill säga att den ska gälla lika för likkönade och för olikkönade på samma sätt som gäller vid faderskapspresumtion. Man ställer sig hela tiden frågan: Varför har inget hänt? Var sitter stoppet? Det skulle jag gärna vilja ha reda på. Är det kanske Kristdemokraterna, som brukar stoppa de här frågorna, som är klossen? Eller är ni allihop bromsklossar i frågan? Varför ska likkönade föräldrar fortfarande tvingas genomgå en krångligare juridisk process än olikkönade par? Det är diskriminerande. Återigen: Sätt lite fart under galoscherna och kom till skott! Jag tycker att ni i samma andetag kan passa på att komma fram med ett initiativ gällande fler än två vårdnadshavare. Då skulle jag bli riktigt glad.
Från Ola Johanssons (c) anförande.
Eftersom frågan har väckts av Jonas Gunnarsson och Marianne Berg vill jag även säga någonting om föräldraskapspresumtion, som har beretts förenklat. När riksdagen senast behandlade motioner på det här området hänvisades till att regeringen bereder ärendet, och såvitt jag förstår gör den fortfarande det. En klar majoritet av riksdagens ledamöter anser att en proposition borde framläggas som är baserad på utredningen Föräldraskap vid assisterad befruktning och dess mening att ”föräldraskapet vid assisterad befruktning med donerade ägg och spermier ska regleras på samma sätt för samkönade par och för olikkönade par. Den kvinna som är moderns registrerade partner ska automatiskt anses vara barnets förälder, en föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen”.

Låt mig göra ytterligare några kommentarer. Äntligen har tvångssteriliseringar av transpersoner som bestämt sig för att skaffa barn blivit avskaffade. I praktiken betyder det att kopplingen mellan det juridiska könet hos en person och personens uppsättning av könsceller försvinner. En juridisk kvinna kan således med hjälp av egna spermier skaffa barn med en kvinna som har livmoder och äggstockar.

Trots det har dessa personer som har avlat ett gemensamt barn inte rätt till en föräldraskapspresumtion likvärdigt med ett olikkönat, heterosexuellt par som skaffat sitt gemensamma barn på samma sätt. Det låter krångligt. Men egentligen blir det inte enklare än så här, eller hur? Detta belyser väl behovet av att presentera en lagstiftning där vi ser på föräldraskapspresumtionen på ett könsneutralt sätt, där utgångspunkten är att alla barn är välkomna och önskade samt att de har rätt till båda sina föräldrar från det ögonblick då de möter världens ljus, alldeles oavsett om det är fråga om ett heterosexuellt samboförhållande, ett samkönat förhållande eller ett samkönat förhållande där den ena parten har manliga könsceller.
Kristdemokraterna hämtar inspiration från romarriket.

När det blev Kristdemokraternas Roland Utbult som skulle hålla sitt anförande blev han sedan pressad av Jonas Gunnarsson (s) om varför den borgerliga regeringen ännu inte infört en könsneutral föräldraskapspresumtion. Utbult kommenterade följande.
Sedan var det frågan om presumtion. Frågan finns i och för sig med som underlag i betänkandet. Vi kristdemokrater menar att pappan alltid ska finnas med. Det är logiskt att det finns två föräldrar, en av dem ska vara pappa rent biologiskt. Det blir för mig en kvasidiskussion. Är pappan känd är han en av föräldrarna. Är pappan inte känd är ursprunget ur ett barnperspektiv en viktig fråga....

När Jonas Gunnarsson talar om en rätt till sina föräldrar förstår jag att han menar att juridiskt, genom föräldrapresumtionen, skulle pappan inte finnas med i det sammanhanget utan att det kan vara fråga om till exempel två mammor. Det är vad jag inte får ihop. Enligt lagen handlar det om två vårdnadshavare, två föräldrar. De måste alltså välja bort pappan. Jag har svårt att se att ett barn inte har rätt till sin far. Jonas Gunnarsson säger att detta går sakta, att det har gått sju åtta år. Det här är en gammal romersk rättslig princip, som Jonas Gunnarsson säkert har hört talas om: Pater est quem nuptiae demonstrant, det vill säga att fadern är den som giftermålet utpekar. Det är en gammal romersk rättspraxis. Jag är beredd att hävda att barnet har rätt till sina föräldrar och att en av dem är en pappa.
Ska man vara elak verkar det ibland som om Kristdemokraterna snarare hämtar inspiration till sin familjepolitik från romarriket än 2013. När det gäller att barnets biologiska pappa ska få bli vårdnadshavare föreslår utredningen från 2007 att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder om alla parter är ense om det. Från sid 17 i utredningen.

Godkänner moderns partner skriftligen en mans bekräftelse av faderskapet och har i fråga om bekräftelsen iakttagits bestämmelserna i 5 §, skall därigenom anses fastställt att moderns partner inte är barnets förälder. Bekräftelsen skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänd av modern.

Mer information om en könsneutral föräldraskapspresumtion kan du hittar här och här.


Uppdatering 1.

"Pridehouse" mittemot homohatande kristen församlings hus.

Dagens Nyheter berättar om en kul protest.
Där det finns hat, ska det också finnas kärlek. Därför har aktivisten Aaron Jackson köpt huset mittemot Westboro Baptist Church, en församling känd för sina kampanjer mot homosexualitet, och målat det i prideflaggans färger.
Svenska Dagbladet har idag en intressant analys av statsminister Fredrik Reinfeldts (m) markering mot sin partikamrat, migrationsminister Tobias Billström. Billström har, trots att han själv är öppet bisexuell, haft mycket svårt att förtydliga att flyktingar som flyr p.g.a. sin sexuella läggning eller könsidentitet aldrig ska förväntas dölja vem de är om de skickas tillbaka till sitt gamla hemland. Det är först när han blivit pressad som han erkänt att det är policyn officiellt. Å andra sidan har Billström ett svårt jobb.

2 kommentarer:

  1. Apropå kd:s inställning... Alltid roligt att se på när en lobby slåss mot en annan lobby. Religiöst hokuspokus mot hbt-hokuspokus. Win-win situation för oss alla som varken tror på gudar/tomtar eller RFSL:s politiskt korrekta dogmer.
    Vem vinner i längden?

    SvaraRadera
  2. Hej Andreas!

    Nu kritiserar jag ofta RFSL men vad exakt är det för "HBT-hokuspokus" som RFSL sysslar med enligt dig? För dig är det kanske som trolleri att folk kan vara annat än heterosexuella. Det är precis folk med dina värderingar som gör att vi är många som fortsätter kampen för allas lika rättigheter, skyldigheter och möjlighet oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

    Bengt

    SvaraRadera