Salongsberusat (2011) är en bok som är sammanställd från främst föredrag på Cafe Copacabana i Stockholm 2003-2005. Inspirationen hävdar ansvariga för boken kommer från "salongerna" som startades i Europa på 1700-talet. Ofta för män men ibland även en frizon för kvinnor. I Paris i början av 1900-talet är det tydligt att den här typen av möten också blev viktiga för lesbiska kvinnor.
Och i boken konstateras att Paris tillsammans med bl.a. Berlin och Köpenhamn för 100 år sedan blev ett mål för många "kulturella" människor för sin "tolerans" när det gäller sex, relationer och även för sin prostitution (både samkönad och olikkönad). Med dagens perspektiv kan man givetvis raljera om det där med prostitution men för 100 år sedan handlade det för många bögar - och lesbiska - om att fly undan extremt homofoba samhällen.
Boken har varierande kvalité.
Är det här då en bra bok? Både ja och nej. Om man ska betrakta Salongsberusat är det tydligt att den är medioker. Eller snarare att berättelserna varierar i kvalité Man kan givetvis skylla på - alternativt ursäkta - bokens brister med att den är kulturell. Men till sist blir det en återvändsgränd. För syftet med att publicera en bok är väl att få den värderad - även bland människor som inte tycker att det viktigaste är att att publicera en bok om främst lesbiska kvinnors kultur.
Och ska man värdera den sakligt blir kritiken delvis tuff. När Mian Lodalen (vänsterfixerad skribent på Qx) ska tillföra sitt bidrag faller det platt. Och det gör även flera andra kapitel. Men det betyder inte att Salongsberusat är ointressant. Snarare att bokens kapitel ska väljas med omsorg.
Det bevisas i Lisbeth Stenbergs "Selma Lagerlöfs tidiga dikter" eller Anna-Maria Sörbergs "Birgitta Stenberg" som har intressanta perspektiv. Men även Ingrid Svenssons bidrag " Litterärt och lesbiskt" är värda en koll även om det kan verka vara för akademiskt till en början.
Boken rekommenderas - för lesbiska kvinnor.
Varför är jag då ambivalent när jag ska recensera den här boken? Därför att jag konstaterar att den här boken inte håller om man ska göra en litterär prövning. Jag har själv recenserat böcker om bögar där jag gillar boken men där jag konstaterat att boken kanske inte håller för en bredare publik. Och så är det med Salongsberusat. Jag kan rekommendera den för lesbiska kvinnor som vill lära sig mer om kvinnliga samkönade relationer.
Men jag konstaterar också att bland de kapitel jag tycker är intressantast är det om Oscar Wilde av Elisabeth Mansén. Det tillför nya - och ibland mindre smickrande perspektiv - om Wilde. Den här boken berättar en del om de som kämpat för respekt för HBT-rättigheter. Och att jag till viss del främst gillar de delar av boken som handlar om bögar avslöjar något. Att vi som recenserar böcker aldrig är helt 100 % neutrala. Vi gillar ofta det som är oss närmast.
Jag rekommenderar Salongsberusat till lesbiska och bisexuella kvinnor. Och andra som är intresserade av vad lesbiska, och till viss del bögar, gjort förr. Men läs den här boken med omsorg- välj bort de kapitlen du inte gillar och kolla övriga.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Och i boken konstateras att Paris tillsammans med bl.a. Berlin och Köpenhamn för 100 år sedan blev ett mål för många "kulturella" människor för sin "tolerans" när det gäller sex, relationer och även för sin prostitution (både samkönad och olikkönad). Med dagens perspektiv kan man givetvis raljera om det där med prostitution men för 100 år sedan handlade det för många bögar - och lesbiska - om att fly undan extremt homofoba samhällen.
Boken har varierande kvalité.
Är det här då en bra bok? Både ja och nej. Om man ska betrakta Salongsberusat är det tydligt att den är medioker. Eller snarare att berättelserna varierar i kvalité Man kan givetvis skylla på - alternativt ursäkta - bokens brister med att den är kulturell. Men till sist blir det en återvändsgränd. För syftet med att publicera en bok är väl att få den värderad - även bland människor som inte tycker att det viktigaste är att att publicera en bok om främst lesbiska kvinnors kultur.
Och ska man värdera den sakligt blir kritiken delvis tuff. När Mian Lodalen (vänsterfixerad skribent på Qx) ska tillföra sitt bidrag faller det platt. Och det gör även flera andra kapitel. Men det betyder inte att Salongsberusat är ointressant. Snarare att bokens kapitel ska väljas med omsorg.
Det bevisas i Lisbeth Stenbergs "Selma Lagerlöfs tidiga dikter" eller Anna-Maria Sörbergs "Birgitta Stenberg" som har intressanta perspektiv. Men även Ingrid Svenssons bidrag " Litterärt och lesbiskt" är värda en koll även om det kan verka vara för akademiskt till en början.
Boken rekommenderas - för lesbiska kvinnor.
Varför är jag då ambivalent när jag ska recensera den här boken? Därför att jag konstaterar att den här boken inte håller om man ska göra en litterär prövning. Jag har själv recenserat böcker om bögar där jag gillar boken men där jag konstaterat att boken kanske inte håller för en bredare publik. Och så är det med Salongsberusat. Jag kan rekommendera den för lesbiska kvinnor som vill lära sig mer om kvinnliga samkönade relationer.
Men jag konstaterar också att bland de kapitel jag tycker är intressantast är det om Oscar Wilde av Elisabeth Mansén. Det tillför nya - och ibland mindre smickrande perspektiv - om Wilde. Den här boken berättar en del om de som kämpat för respekt för HBT-rättigheter. Och att jag till viss del främst gillar de delar av boken som handlar om bögar avslöjar något. Att vi som recenserar böcker aldrig är helt 100 % neutrala. Vi gillar ofta det som är oss närmast.
Jag rekommenderar Salongsberusat till lesbiska och bisexuella kvinnor. Och andra som är intresserade av vad lesbiska, och till viss del bögar, gjort förr. Men läs den här boken med omsorg- välj bort de kapitlen du inte gillar och kolla övriga.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar