HBT-kultur. Hjärtslag.

Xavier Dolan från Kanada debuterade som regissör redan vid 20 års ålder. Hjärtslag är hans andra film och kom på DVD i Sverige 2011. Originaltiteln på franska, Les amours imaginaires (inbillade kärlekar eller fantiserade kärlekar) avslöjar dock mycket mer om innehållet än den svenska titeln. Ett tema rakt igenom den är förälskelsens glädje och bekymmer.

Hjärtslag börjar med några människor som, en och en, berättar om sina kärleksproblem inför kameran. Och de återkommer flera gånger senare, ungefär som reklampauser på TV. Om det är autentiska berättelser avslöjas inte men det kanske kvittar. Även om de ibland är hyfsat intressanta försämrar de helheten och närmast stör.

Generellt är den här filmen mycket "fransk" med närmast filosofiska resonemang om kärleken.  I centrum för den finns Francis (spelad av Xavier Dolan själv) och hans kompis Marie (Monia Chokri) som båda blir förälskade i Nicolas (Niels Schneider) vilket så småningom leder till en rivalitet mellan dem. Alla tre är i 20-30-årsåldern.

Både Xavier Dolan och Monia Chokri gör utmärkta skådespelarinsatser som ömsom ivrigt förälskade, ömsom förtvivlade. Ibland blir scenerna dock något för förutsägbara och pretentiösa. Och de "autentiska" scenerna med helt andra människor borde klippts bort.

För den som är intresserad av en relativt "smal" icke-heteronormativ film om kärlek kan jag rekommendera den. Hjärtslag, som fått flera filmpriser, är verkligen "alternativ" i relation till det som kommer från USA och har HBTQ-tema.

HBT-kultur. Absolut noll - Anna Fock.

Titeln på boken, Absolut noll (2013), syftar på frånvaron av känslor. En låt-gå-mentalitet oavsett om det handlar om sex, korruption, narkotika, att snabbt bli rik, att strunta i folk som far illa etc. Att det skulle karaktärisera många i S:t Petersburgs innekretsar. Och det är möjligt att det är så även om det givetvis är en ordentlig generalisering med många undantag. S:t Petersburg skulle man kunna kalla den mest liberala delen av Ryssland, eller rättare - den minst konservativa. Men även där frodas homofobi både bland stadens politiker som antagit anti-gaylagar och bland polisen.

Författaren Anna Fock är svensk och har enligt en intervju bara varit i S:t Petersburg en vecka men har studerat ryska vid Göteborgs universitet. Trots få egna erfarenheter av landet verkar det dock vara en initierad skildring av situationen i Ryssland och personporträtten är generellt trovärdiga. Det handlar om huvudpersonen Nikita, en bög som jobbar som biografmaskinist i S:t Petersburg. Om han kompisar och bekanta.

Inga hjältar.

Här finns inga hjältar. Precis som fördomar och hat mot HBTQ-personer (eller "ljusblå" som ibland används som uttryck) skildras är också intriger inom HBTQ-gruppen med. Fokus är inte på anti-gaylagarna, det är ingen politisk pamflett. Utan det handlar om vardagen, glädje och bekymmer för vanliga HBTQ-personer. Men korruptionen i det ryska samhället är ett centralt tema.

När jag läste den blev det vissa referenser till Lubiewo av Michal Witkovski. Båda har gemensamt att de berättar om ofta tragiska människoöden i Östeuropa. Men jag konstaterar också att Fock inte är i närheten av den talang som Witkovski har. Vissa delar av Absolut noll är enformiga och banala, i andra delar blir det dock en nerv.

Anna Fock kan kanske till viss del ursäktas med att det här är en debutantbok för hennes del men den är mycket varierad, stundtals dålig, den borde kortats ner ordentligt. Att det finns så få böcker med tema HBTQ i Ryssland idag, och att den ibland blir angelägen, gör att den klarar sig med godkänt.

HBT-kultur. Äntligen - Gabriel Forss.

Att få ihop Gabriel, Gud och gay är ett tema i Äntligen (2012). När Elisabeth Svantesson (m) blev ny arbetsmarknadsminister hamnade homofobin i frikyrkliga miljöer i fokus medialt. En miljö Gabriel Forss själv kommer ifrån. Nu visade det sig till sist att Svantesson nog inte var någon verklig homofob. Däremot var hon emot en könsneutral äktenskapslag vilket hon bör kritiseras för.

Gabriel Forss känner ni säkert till. Var med i gruppen Blond som vann den svenska uttagningen till Eurovision song contest 1997, ironiskt nog med en låttitel som Bara hon älskar mig. Trots att att Gabriel då sedan länge visste att det var män som gällde för honom. Sitt verkliga genombrott hos svenska folket fick väl Forss 2010 genom att först vara expertkommentator och sedan (2011) själv körledare i TV-programmet Körslaget där han hamnade på en hedrande andraplats i tävlingen. 2012 kom han offentligt ut som bög.

Att kombinera kristen tro med homosexuella känslor.

I Äntligen berättar han sin historia. Från (enligt honom själv) en närmast idyllisk barndom i ett frikyrkosamfund. Men när han är i 10-årsåldern och äldre börjar han titta på och bli intresserad av mäns kroppar i duschrummen. I många år kommer han brottas med att få ihop sin kristna tro med sina homosexuella känslor. Ett möte med en homofob pastor är avgörande för hans utveckling men det man kan konstatera är hur lite explicit homofobi det egentligen finns i boken, snarare är det den totala tystnaden om att vara bög och (frikyrkligt) kristen som verkar vara hans främsta problem. Och hans egen oro för att inte bli accepterad. Det som gör den här boken hyfsat intressant är främst att följa vad som händer bakom kulisserna för någon som kommer till Stockholm och vill bli en känd sångare. Om hans besök på gayklubbar i London. Hans panikångest.

Litterärt vill jag dock hävda att boken är sämre än självbiografierna från bl.a. Richard Engfors och Andreas Lundstedt. Äntligen blir ofta närmast som en dagbok "först gjorde jag det, sedan sa han det och då sa jag följande". Han kastar ur sig tankar och resonemang, har tydligen inte funderat mycket på hur boken ska lyfta litterärt. Samtidigt finns det också en viss charm i det, i att det är "amatörmässigt". Visst är boken medioker men verkligen inte ointressant.

Rättelse om Norges nya lagar mot diskriminering.

Jag hävdade i en tidigare bloggpost (som jag nu raderat) att Norges parlament enhälligt i juni i år röstade för att det ska bli förbjudet att diskriminera någon för att hen gillar BDSM eller fetischism. Det var fel vilket Emil Rissve som kommenterade riktigt påpekade.

Jag brukar alltid ange länkar till information jag lämnar här på bloggen, för en gångs skull gjorde jag inte det. Det jag är säker på är att det fanns sådana som antydde att skydd för BDSM- och fetischfolk skulle ingå lagen. Det blev tydligen inte så.

Regeringens förslag kan ni hitta här. När det gäller definitionen av sexuell orientering skriver regeringen följande.

16.1.1 Seksuell orientering

Begrepet seksuell orientering i rettslig sammenheng omfatter homofile, lesbiske, bifile og heterofile. Seksuell orientering inkluderer både seksuell legning og seksuell praksis. Begrepet peker på hvilket kjønn en persons kjærlighet og/eller seksualitet er rettet mot, om det er personer av motsatt kjønn eller av samme kjønn. Begrepet omfatter ikke særlige seksuelle preferanser eller aktiviteter som for eksempel fetisjisme eller sadomasochisme.

Det är alltså tvärtom så att BDSM och fetischism uttryckligen inte omfattas av skyddet mot diskriminering. Smil-Norge, en förening som jobbar för berörda grupper har med följande info på sin hemsida.

Alliansen av BDSM-organisasjoner hadde derfor møter med representanter for Ap, Høyre, Senterpartiet og SV, for å argumentere for at den nye loven burde gi vern mot alle typer diskriminering på grunnlag av seksuell orientering og identitet. Flertallet (bestående av regjeringspartiene Ap, SV og Sp) har gått inn for at den nye loven kun skal omfatte LHBT-folk. Men samtidig skriver de i en egen merknad følgende: “Flertallet vil likevel understreke at forskjellsbehandling på grunnlag av fetisjisme, sadomasochisme og liknende forhold som er omfattet av privatlivet ikke kan anses som saklig grunn i arbeidsmiljøloven, husleieloven og andre spesiallover, selv om det ikke er omfattet av det spesielle vernet i loven her”.

Et mindretall, bestående av Frp, Høyre og Krf gikk derimot inn for å ta inn tillegg i lovteksten som i praksis ville kunne gi diskrimineringsvern for BDSMere og fetisjister. I deres versjon ville loven hatt følgende formulering: “Diskriminering på grunn av seksuell orientering, kjønnsidentitet eller kjønnsuttrykk er forbudt. Det samme gjelder diskriminering på grunn av andre liknende vesentlige forhold ved en person.”

-Vi opplever dette som en åpning fra mindretallet for å også la oss være omfattet av lovens diskrimineringsvern, sier Mollheim.

Paradoxen är att de partier som generellt är mest konservativa (Hoyre är dock relativt liberala) tydligen varit öppnare för att lagen även ska skydda folk som gillar BDSM och fetischism än vad de tidigare röd-gröna regeringspartierna varit.

Det vi kan konstatera, och som är positivt är att Norge för första gången i lag förbjuder diskriminering p.g.a. könsidentitet och lagarna skärps när det gäller diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Dessutom kommer det bli et krav på att arbetsgivare med fler än 50 anställda aktivt ska jobba för att förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Från siten Gaysir.

Arbeidsgivere må først ha over femti ansatte før det er noen aktivitetsplikt for seksuell orientering, kjønnsidentitet og kjønnsuttrykk, mens det er ingen slike begrensninger på kjønnsområdet.

 

I Sverige är det dock inga arbetsgivare som måste aktivt förebygga diskriminering av HBT-personer, Norges nya lag som träder i kraft vid årsskiftet är där mer progressiv.

Bloggen Helds HBT-nyheter.

Ni som följer min blogg vet att jag nästan inte skrivit något här senaste månaderna. Det är flera orsaker, en orsak är min ekonomiska situation som har orsakat mig bekymmer. Men verkligen inte bara det.

Jag har alltid värnat integriteten för min blogg, att inte acceptera bidrag från någon just för att vara oberoende och kunna kritisera åt alla håll. Har inte tjänat en krona på min blogg och mitt HBT-engagemang sedan mitten av 1990-talet, tvärtom har den orsakat mig utgifter. Det mesta jag gör är gratis, men jag ringer ibland politiker för att få veta vad de eller deras partier tycker. Ofta når man dem bara på mobil. Mina kostnader för sådana mobilsamtal sedan min bloggstart 2009 är säkert över tusen kronor, utgifterna för mitt arbete senaste 20 åren säkert över 10 000 kronor i dagens penningvärde.

Om du vill har du möjlighet att ge mig en symbolisk summa för att visa du uppskattat min blogg och vill jag ska fortsätta den. Att granska politiker från moderater till vänsterpartister, från främlingsfientliga till kulturrelativister. Jag har full respekt för att du inte vill det, att det finns många bloggar som drivs ideellt. Och i synnerhet du som själv har en ekonomi som är ansträngd ska bortse från det här meddelandet. Men om det finns någon med marginaler över som vill ge en symbolisk summa är det möjligt.

Mitt personkonto Nordea är 6605273538. 3300 måste man ibland skriva före.

Tack. Och jag blir inte besviken om det inte kommer några pengar. Bara vill meddela möjligheten.

HBT-kultur. Prinsen och pojken - Isak Fearon och Roberth Fearon.

Jag vet precis var jag läste den här boken. Utanför Magistratsparken i Malmö. En vacker sommardag. Den park som är granne med Malmö stadsteater som fyller 70 år 2014. När den startade, 1944, var den Nordens mest avancerade teaterhus. Blev senare också, kärleksfullt, kallad för "drömfabriken". Och vad är barnböcker om inte just "drömfabriker" - när de är som allra bäst. Och Prinsen och pojken av Isak Fearon är verkligen formidabel som barnbok med HBTQ-tema, den bästa jag läst inom genren alla kategorier (svenskt och utländskt). Problemet med vissa andra böcker är att de är så ivriga att förklara att det är ok att vara HBTQ att det går ut över det litterära värdet.

Prinsen och pojken handlar som berättelse om en prins som lever i materiellt överflöd men trots det saknar något. Hans föräldrar, kungen och drottningen, är bekymrade och låter flicka efter flicka möta honom, de förstår han saknar någon att tycka om. Men inget fungerar. Prinsen har en hemlighet, han längtar efter en annan pojke men är orolig för hur hans föräldrar ska reagera. Till sist gör han ett brev där han skriver ner sin längtan och skickar ut det som ett pappersflygplan.

Kära önskefe! Jag skulle vilja hitta en hjärtevän. Jag vill inte ha en flicka som hjärtevän, jag vill ha en pojke. Finns det någoon för mig, önskefé?: Jag ber om din hjälp för jag vågar inte prata med mamma och pappa om det. /Prinsen.

Strapatser när brevet ska återlämnas.

Brevet åker långt och hamnar till sist ute i skogen hos en pojke som bor enkelt. Han har också en längtan efter en "hjärtevän". Sedan börjar strapatserna när den fattige pojken ska återlämna brevet till prinsen.

Det finns flera dimensioner i berättelsen som kan tilltala alla oavsett ålder, att materiella saker inte betyder allt, att de man litar på kan svika för att de är fega, att när man möter någon i skogen kanske den inte är vacker utan tvärtom verkar udda men trots det är god, att riddare som hjälper till kan vara androgyna. Ett betydande plus ska riktas till Roberth Fearon (författarens pojkvän) som gjort de vackra illustrationerna. Den här boken borde placeras i händerna på alla småbarnsföräldrar, förskollärare och andra som vill ge barn ett litterärt bra alternativ med temat att alla ska respekteras oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Reagera.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss."Varför står ni bara där, varför gör ni inget?".


Transkvinnan föstes ut från en bar mot en polisbil. Hon skrek förtvivlat till de andra som stod och tittade på, som vanligt. Nästa gånger kanske det var deras tur att brutalt fösas bort. Ännu en räd från polisen. För det var ju lugnast att titta på. Så kanske man själv slipper åka till polisstationen. Skammen. Att vara annorlunda. Att ryktet kanske sprider sig till arbetskamrater, släktingar och andra.

Men just den där kvällen stod inte folk still. Några började kasta saker, till en början främst småsaker fimpar, kapsyler, efter ett tag även flaskor. Poliserna blev helt överrumplade. Sedan dess blev gayvärlden, senare HBTQ-världen, aldrig sig lik. Där utanför baren Stonewall startade en process som till slut ledde till att t.o.m. landets president skulle argumentera för samkönade pars rätt att ingå äktenskap. Och att transpersoner ska bli bemötta med respekt för den könsidentitet de själva vill tillhöra. Hade någon sagt det utanför baren hade nog folk cyniskt kommenterat "Yeah right, och den där presidenten är väl mulatt också, älskling du drömmer för mycket absurda saker".

Aktivism synliggör konflikter som tidigare varit relativt dolda i samhällsdebatten.

Mandy Smith hade en singel 1987, Positive reaction. När jag ibland följer aktivism för lika rättigheter eller för den delen miljöengagemang får jag en association till den. Trots att låten är råkommerisiell (producerad av Stock-Aitken-Waterman vars låtar var och är populära bland många bögar). Men det är den där första strofen. Lyssna på de första 15 sekunderna av låten, från Youtube.

HBTQ-aktivister, anti-rasister, feminister, miljöengagerade eller för den delen de som idag jobbar för integritet och emot massövervakning har säkert ofta inte medvetet resonerat att de vill ha en reaktion. Men egentligen är det ju syftet med aktivism. Att rucka något på normerna. Det blir verkligen inte "a positive reaction" direkt som Mandy sjunger, ofta synliggör aktivism för lika rättigheter konflikter som tidigare varit relativt dolda i samhällsdebatten. Att slåss med polisen är vanligen inte acceptabelt i en demokrati. Men en verklig demokrati kräver också respekt för minoriteter. En respekt som helt saknades för den grupp som vi idag kallar HBTQ från officiellt håll i New York den där sommardagen 1969.

Allt är möjligt. Kom ihåg det. Det är möjligt att förändra världen genom aktivism. Som kan leda till positiva reaktioner så småningom. 76 länder har ännu totalförbud mot samkönade relationer. Och där Ryssland blir mer och mer homofientligt. Men det är ingen naturlag att det måste vara så.

Kolla bara den där transkvinnan som skrek "varför gör ni inte något?"

I just want a reaction....

HBT-kultur. Gay lives - Robert Aldrich.

Jag läser ofta artiklar på engelska på internet, ska man följa med vad som händer är det väl snarare regel än undantag att konversationen är på det språket. Böcker däremot vill jag ha på svenska, Visst har jag mitt svensk-engelska lexikon med mig närhelst jag kollar en bok på engelska men det tar tid att slå upp ord man inte förstår (även om man sållar och bara slår upp de som är ofta återkommande eller avgörande för innehållet).

Det var alltså med en viss tveksamhet jag lånade Gay lives (2012) av Robert Aldrich på Malmö stadsbibliotek. Min spontana reaktion var att jag skulle vänta tills den blev eventuellt översattes till svenska som hans Gay - en världshistoria (en utmärkt bok om homosexualitet historiskt) blev 2007. Men när jag googlade recensioner av Gay lives beslutade jag att inte vänta. Och det är jag tacksam för idag.

Dagens etiketter kan inte enkelt användas på personer historiskt.

Den här boken är en av de intressantaste jag läst inom genren. Författaren är tydlig med att begreppet homosexualitet uppkom först i mitten av 1800-talet och att det blir problem att överföra våra etiketter idag på folk som levt tidigare. Det Robert Aldrich granskar är snarare vilka historiska personer som förmodligen (möjligen) haft ett samkönat begär. Något som inte måste varit utlevt i alla fall, men som kan spåras i kulturella uttryck från människorna. Många av de som avhandlas har varit gifta med någon av motsatt kön men vi vet ju att det verkligen inte betyder de varit hetero.

Ca 80 personer blir porträtterade i boken,  Från Sokrates och Sappho över Michelangelo, Oscar Wilde och Magnus Hirschfeld till Harvey Milk. Och visst får man reda på nya saker även om dem men det mest fascinerande (för många av oss som är HBTQ-engagerade och redan känner till en del om dem) är nog de mer okända personerna. Här finns två egyptiska män som levde ca 2400 före Kristus, två kristna män som ingick ett förbund på 400-talet, en italiensk författare som skrev homopornografi på 1500-talet, två brittiska kvinnor som levde ihop på 1800-talet etc.

Blir lätt en romantisering av en relation om att rika västmän har sex med fattiga killar.

Även om boken är gedigen i sin kunskapsförmedling är den inte perfekt. Författaren tydliggör visserligen att kvinnor varit osynliga i relation till män när det gäller samkönade begär. Men i princip granskas aldrig kritiskt att även gayrörelsen ibland upprätthållit patriarkala strukturer som synliggjort främst män.

Författaren tar upp att många av de porträtterade varit engagerade emot fascism och kolonialism. Men jag saknar en analys av att västerländska (välbeställda) män sökt upp fattiga unga killar i Nordafrika, Asien eller för den delen även i Italien och erbjudit dem en gåva. Någon maktanalys görs sällan. Det blir en lätt romantisering av relationen, även när det handlar om killar som förmodligen gjort det främst för att de måste ha mat för dagen. .

Men trots den reservationen är det här en bok jag verkligen rekommenderar.

Konstinstallation. "Svenskarna först"

Det här är inget debattinlägg egentligen utan en konstinstallation. Som en del av den tar man ibland friheten att använda ironi och satir.

"Massinvandringen...............................................................................................jag är inte rasist men...........................................................................................................smygislamisering..................nu blir jag säkert kallad rasist.......................kulturmarxisterna..................................................................................................................sjuklövern........................................när kommer Reinfeldt tillåta muslimer mörda kristna barn?.............................svenskvänlig............................................................bidragssnyltare...............................kulturberikare................................negerboll.....................PK-censur....................................................läderbögar i parader ger homosexuella dåligt rykte.....................straightacting..................................Sverige har varit kristet sedan stenåldern.................sälja ut Sverige till EU...............homosexperversiteter...............

Tryck på knappen repeat som finns vid konstinstallationen så börjar den mässa samma budskap igen och igen fram till valdagen 2014.

Varning till allergiker: denna bloggpost innehåller spår av ironi.

Sd vill avskaffa 4 HBT-reformer, kd 2.

Här är de sista delarna av min nya HBT-rapport, en rapport som Dagens nyheter hade en artikel om i onsdags. Bland annat konstaterar jag att inget av de 10 partier jag granskar har blivit HBT-vänligare senaste året när det gäller åsikter om konkreta reformer.

Avslöjar också att Sverigedemokraterna med Jimmie Åkesson (översta bilden) som ordförande och Kristdemokraterna med Göran Hägglund (nedersta bilden) som partiledare vill avskaffa HBT-reformer som riksdagen redan genomfört.

3. Förändring av partiernas åsikter inom HBT-politiken från 2012 till 2013.
Socialdemokraterna +-0
Moderaterna +-0 

Miljöpartiet +-0 

Folkpartiet +-0p 

Centerpartiet +-0p 

Sverigedemokraterna +-0p. 

Vänsterpartiet +-0 

Kristdemokraterna +-0p 

Piratpartiet (var inte med i rapporten för 2012) 

Feministiskt initiativ +-0 

Det är första gången sedan jag började göra partirapporter 1998 som inget parti som jag granskar har förändrat sina åsikter varken åt ett positivt eller negativt håll. Varje år sedan 1998 har vanligen flera partier skaffat HBT-vänligare åsikter. 

4. Partiernas åsikter om reformer som riksdagen redan sagt ja till.

Notera att Sverigedemokraterna först 2010 blev riksdagsparti och är därför inte med i listningen av partier som röstat emot reformer före det trots att partiet var emot många av reformerna när de infördes..

1. En könsneutral äktenskapslag, alltså en gemensam äktenskapslag för samkönade par och olikkönade par. 

Riksdagen sa ja till reformen 2009. Kd röstade nej. 

2013 Sd är principiellt tveksam till reformen men vill inte avskaffa den. Kd vill istället ha en könsneutral civilrättslig giftermålslag. Feministiskt initiativ vill istället ha en köns- och antalsneutral samlevnadslag. Övriga partier är för reformen. 

2. Närståendeadoptioner för samkönade par. 

Riksdagen sa ja till reformen 2002. Kd röstade nej 

2013 Alla partier är för reformen. 

3. Internationella homoadoptioner. 

Riksdagen sa ja till reformen 2002. M och kd röstade nej 

2013 Sd och kd är emot reformen och vill avskaffa den. Övriga partier är för reformen. 

4. Insemination för lesbiska kvinnor vid kliniker. 

Riksdagen sa ja till reformen 2005. Kd röstade nej 

2013 Sd och kd är emot reformen och vill avskaffa den. Övriga partier är för reformen. 

5. Avskaffat sterilitetskrav för att få byta kön juridiskt. 

Riksdagen sa ja till reformen 2013. Sd röstade nej. 

2013 Sd är emot reformen och vill avskaffa den. Övriga partier är för reformen. 

6. Transsexuella får spara könsceller för att efter ”könsbytesoperationen” kunna bli biologiska föräldrar. 

Riksdagen sa ja till reformen 2013. Sd röstade nej. 

2013. Sd är emot reformen och vill avskaffa den. Övriga partier är för reformen. 

7. Förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen kapitel 2. 

Riksdagen röstade ja till reformen 2010. Sd röstade nej till grundlagsförslagen i sin helhet men argumenterade inte explicit emot den del som handlade om diskrimineringsförbud p.g.a. sexuell läggning. 

2013 Alla partier är för reformen. 

8. Lag mot diskriminering p.g.a. bl.a. sexuell läggning och könsidentitet. 

Riksdagen röstade ja till reformen 2008. Alla partier sa ja. 

2013 Alla partier är för reformen 

9. Lagen om hets mot folkgrupp ska skydda homosexuella och bisexuella. 

Riksdagen röstade ja till reformen 2002. M och kd sa nej. Kd var för att hetslagen ska skydda homosexuella och bisexuella men ville att man ska göra ett undantag för religiösa samfund ”i predikosituationer”. 

2013 Alla partier är för reformen. 

10. HBT-flyktingar ska kunna få asyl enligt Genevekonventionen.

Riksdagen röstade 2006 ja till att personer som blir förföljda p.g.a. sin sexuella läggning ska kunna få asyl enligt Genevekonventionen. Alla partier sa ja. 

2013 Alla partier är för reformen. Sd vill dock att flyktingpolitiken generellt ska bli betydligt mer restriktiv vilket även påverkar de människor som söker asyl därför att de är förfölja p.g.a. sin sexuella läggning och/eller könsidentitet.. 

Slutord.

Det här är alltså en rapport om vad 10 partier 2013 har för åsikter om HBT-reformer. Givetvis är det flera saker som avgör HBT-väljares partisympatier. Det här kan dock ge information om vilka partier som är HBT-vänliga och vilka som inte är det.

Bengt Held 

Malmö 

Juli 2013 

Källor.

Utskottsbetänkanden i riksdagen. 

Voteringsprotokoll i riksdagen 

Motioner från olika partier och riksdagsledamöter 

HBT-föreningars hemsidor 

Partiernas hemsidor 

Mail- och telefonkontakter med politiker från olika partier 

Referenspersoner för partierna.

Socialdemokraterna Jonas Gunnarsson 

Moderaterna Olof Lavesson 

Miljöpartiet Helena Leander 

Folkpartiet Barbro Westerholm 

Centerpartiet Annika Qarlsson 

Sverigedemokraterna Per Ramhorn 

Vänsterpartiet Marianne Berg 

Kristdemokraterna Annika Eclund 

Piratpartiet Anna Troberg 

Feministiskt initiativ Sissela Nordling Blanco

Uppdatering 1.